Ja, tack och lov. Han åkte dit för vållande till grov kroppsskada och vårdslöshet i trafik. Straffet borde egentligen varit en kortare fängelsedom men eftersom det handlade om en ung man, han hade barn och, enligt försvarsadvokat, höll på att få ordning på sin tillvaro (fanns en rad tidigare domar) så blev straffet skyddstillsyn i ett år. Han kollade mig inte i ögonen en sekund under de 2 timmar vi satt i domstol. Inte ens när han bad om ursäkt. Säger en hel del.
Ersättning för den här typen av olyckor är ganska komplicerade och oftast är det bättre att ta det mesta genom förarens försäkringsbolag då regleringen för skador sker tills man är "färdigbehandlad". Tar man det vid rätten så blir det en engångssumma och inget mer.
Jag valde dock att kräva kränkningsersättning på 50k för den mest akuta delen av olyckan men fick tyvärr bara 25.
Skador på cykel, kläder, hjälm, utgifter på sjukhus, medicin och inkomstbortfall regleras via försäkringsbolag.
Man kan säga att jag i slutändan får 25k och en riktigt jobbig resa för mig och min familj. Förhoppningsvis blir jag återställd men sannolikheten att det blir till 100% ser jag som ganska liten.
Klart man känner sig bitter och tycker att svensk lagstiftning borde vara betydligt hårdare mot den här typen av förseelser. Självklart borde man markera hur illa den här typen av vårdslöshet och likgiltighet till andra människors liv är. Nu känns det snarare som en inbjuden till att köra som en idiot för det blir ändå inga större påföljder. Tyvärr orkar jag nog inte ta den kampen även om jag tycker att det är helt absurd att straffet blir att betala 25k och få lite coaching som finansieras av våra skattepengar.
Mitt målsägarbiträde var ganska nöjd med domen och det säger tyvärr en hel del om hur man ser på den här typen av fall.
Jaja, jag har ältat detta en hel del och har nu släppt det. Fokus är på att bli bra igen. Jäkligt lätt att bli bitter efter en sån här olycka men det nöjet tänker jag inte ge killen som körde på mig