Hej!
Det verkar finnas en liten missuppfattning om vad "Happy Easy"
egentligen betyder. Som Stenmark mycket föredömligt brukar skriva
om turen så innebär inte "Easy" att det är lätta stigar vi kör på,
tvärt om så letar vi ju gärna upp tekniska partier och en eller
annan utmanande brant. "Easy" hänger istället ihop med tempot
och skall tolkas som att vi väntar in alla i gruppen och kör inte
vidare förrän samtliga har fått vila ut och känner sig redo att
fortsätta igen.
På en Easy-tur är det alltså allmänt accepterat att det får bli
långa och många pauser, och därmed blir dessa turer sällan längre
än 15-18 km på 2-2,5h och ibland inte mycket mer än 10-12km. För att
detta skall fungera är det alltså viktigt att man själv känner efter
och inte ger klartecken från kön om inte alla har vilat färdigt.
På samma sätt är det accepterat att alla är välkomna att vara med
på en Easy-tur; det är här man lär sig av både sina egna och andras
misstag och kan snacka teknik och utbyta funderingar kring högt och
lågt, med eller utan anknytning till cykling :-) Vi har alla gått
nedför läskiga branter, fastnat i otaliga knepiga tekniska
klättringar, gjort OTBer och SPD-vurpor. Man visar respekt och hänsyn
för de som håller sig på två hjul genom att som gående gå ur spår
och inte vara i vägen.
Då terrängen kring Skatås/Delsjön bitvis är ganska teknisk kan
det kännas som ett stort steg med brant :-) inlärningskurva för
de som är noviser på MTB. Kanske är inte en Easy-tur då det bästa
sättet att arbeta upp sitt självförtroende på cykeln, jag vet
inte riktigt. Det är ju jätteenkelt för oss som har kört här i
många år att tycka att "det är väl bara att försöka". Vad är
alternativet? Att lägga upp en "super-easy/novis-tur" skulle
antagligen fungera bra, men hur många gör det?
Hur som helst, som nybörjare är man också välkommen att hänga
på våra Easy-turer.
En HappyRide (ej Easy) kör ofta på samma stigar men med skillnaden
att tempot är högre och man inte stannar lika ofta eller länge
(väntar oftast bara in så att siste man dyker upp innan man kör på),
i folkmun kan man även säga "Svettoturer" om dessa.
Grovt generaliserat kan man väl säga att det är dags att testa på
HappyRides när man kan hålla sig i den främre tredjedelen på en
Easy-tur utan att känna sig helt utpumpad när man kommer hem.
Men även på en Easy-tur kan man köra fort på sträckorna mellan paus,
man får bara vänta lite längre när man kommer fram. Det beror lite
på gänget som kör, hur snabba stigarna är osv. Det blir naturligt så
att man hittar "sin" plats i ledet som håller den fart man är bekväm
med. En bra guide på turen ser då ändå till att det blir lagom många
stopp och att man stannar och väntar in alla i korsningar eller dyl
där det kan vara svårt att veta vart man skall ta vägen om man inte
ser den framför.
Så, på med hjälmen och häng med på nästa easy-tur!!!
/Morgan