Novemberbromsen

Datum:
09 oktober 2009 19:01

Shimanos rullbromsar är deluxe-bromsarna för standardcyklar. Ändå har bromstypen i stort sett gått mig förbi. Så när ett rullbromsnav kom rullande mot mig så var det bara att passa på och se vad det var för något. I diskussionerna på HappyMTB så verkar det som att de flesta i likhet med mig inte har en aning om vad rullbromsar är, men när frågan kommer upp så brukar cykelhandlarna snabbt svara att det är det bästa som finns för vardagscyklisten.

Text, foto och grafik: Oskar Williamsson (oskar@happymtb.org)

Vi snackar hydrauliska skivbromsar versus mekaniska, tvåkolvsok mot fyrkolvsok, v-broms eller cantis, om bromskraften i landsvägsbromsar duger eller inte, mineralolja eller DOT. Många har nog som jag tittat åt ett annat håll om någon nämner rullbroms och inte riktigt förstått vad som menas. Så vad är då en rullbroms?

Rullbromsen är inte en trumbroms, vilket den ofta blandas ihop med. Principen bakom de båda bromstyperna är att de har en roterande trumma, och att bromsbackar spänns ut mot trummans väggar när bromsen aktiveras. Så långt är allt lika, men mekaniken som får detta att fungera skiljer sig åt. För att de som bara vill veta om rullbromsar funkar inte ska drunkna i tekniknörderi så har jag lagt beskrivningen av konstruktionen i slutet av den här artikeln.

Rent underhållsmässigt sägs den här bromsen vara oslagbar. Smörj en gång per år och du har en broms som alltid är att lita på, helt opåverkad av väder och vind och utan några ytterligare underhållsbehov. Alltså världens bästa broms. På pappret.

Laboratorieutrustning och testmiljö

Jag har kört den här bromsen på framhjulet på en riktigt ful pendlare. Det är en gammal mountainbikeram med stel framgaffel och bockstyre. Rullbromsen är konstruerad för att användas tillsammans med handtag för klassiska cantileverbromsar och inte v-bromsar. Det gör att det är teoretiskt möjligt att kombinera bromsen med racerreglage, eftersom racerbromsar och cantileverbromsar är gjorda för samma typ av reglage. Bromsreglagen är Modolo Morphos som är ett kombinerat broms/växelreglage med möjlighet att köra med olika växelsystem.

Den vanligaste rullbromsen, som är den jag provat, är gjord för gafflar med särskilt fäste för bromsarmen. Bromsarmen förs in i ett spår i gaffeln och hindrar bromsen att rotera med navet. I brist på fäste på gaffeln fick det bli en garagelösning som fick det att fungera. Det finns också modeller som är gjorda för att användas med skivbromsfäste. Bromsen sitter på nav med inbyggd dynamo, och alla dessa modeller har solid axel med kupolmuttrar. Alltså inga lätta nav med snabbkoppling för den som vill ha rullbroms.

Testmiljön har varit mörkt höstrusk i Stockholms nordvästra förorter som bjuder på ett underlag av dåligt underhållna asfalterade cykelbanor och grusväg. Färdvägen har inslag av potthål, parkeringsplatser, fotbollsspelande mellanstadiebarn och mopedburna ungdomar. När jag först fick naven så provade jag dem både fram och bak på en skogscykel men upptäckte efter en tur att det var helt fel miljö. Bromsverkan räckte inte till för skogen så rullbromsen förpassades till pendlingen, som är dess rätta element.

I praktiken

Det första jag märker när jag bytt ut den gamla cantibromsen och standardhjulet är att allt blir mycket tyngre. Rullbromsen väger en hel del. Navet i sig drar också upp vikten. Rullbroms är alltså ingenting för den som vill spara vikt.

Enligt Shimano ska bromsen justeras in med lite spel på bromshandtaget. Gör jag enligt instruktionen så lyckas jag inte låsa bromsarna med mina Modolo-handtag. Jag provade även med vanliga cantileverhandtag men inte heller då kunde jag låsa bromsarna. Korrekt injusterat blir det en spännande åktur. Visst minskar farten men ska jag verkligen få stopp på cykeln innan jag kör in i storhandlande familjer så måste jag förlita mig på fälgbromsen som sitter på bakhjulet. Det är också en något märklig upplevelse av själva inbromsningen, för känslan är väldigt huggig och pulserande. Ibland har jag cyklat på cyklar med fotbroms där bromsarna varit så slitna att det känns som att det är stål som hugger mot stål. Känslan är lite liknande i den här bromsen men inte så extremt. Det är också något som gör att det pulserar ungefär som en låsningsfri broms på en bil.

Om jag förhåller mig lite friare till instruktionen och skruvar åt vajern tills jag kan låsa bromsen blir det bättre. Den pulserande känslan blir inte lika tydlig och det är inga problem att låsa hjulet. Det är ganska lätt att modulera bromsen för lagom bromsverkan, men det sker helt annorlunda jämfört med fälg- eller skivbromsar. En broms med bra känsla vill jag ska ge mig ett gensvar i handen, nästan som om jag klämmer åt fälgen eller skivan mellan tummen och pekfingret när jag bromsar. Jag vill att bromsen och fingrarna ska kommunicera med varandra, och svaret som känns i handen ska säga mig hur jag ska dosera bromsningen. Det gensvaret saknar jag helt på rullbromsen. Modulationen avgörs av hur mycket farten minskar. Trots det är det ingen större risk för att låsa hjulet utan avsikt, för det krävs lite extra kraft med nypan för att få till det sista som gör att hjulet låser.

Första veckorna är bromsen något av en besvikelse men ju längre hösten går blir min bromsverkan på fälgbromsen bak allt sämre för att till sist vara nästintill obefintlig. Det är då den stora fördelen med rullbromsen skiner upp i sitt allra klaraste ljus. Funktionen är exakt likadan som när jag justerade in den. Jag behöver inte lägga en sekund på att justera bromsbelägg. När novembervardagens innehåll mest framstår som en illustration till Ebba Gröns sköna textfras
”gå upp, gå till jobbet, jobba, jobba, äta lunch,
samma sak händer i morgon,
jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo”
är det befriande med en broms som bara gör det som den ska. Det är väl vad man förväntar sig av en pendelhoj? Och det här är poängen med rullbromsen. Den bara funkar.

Summering och omdöme

Då är det dags för ett slutomdöme om rullbromsen. Som vanligt är det rätt verktyg för rätt arbete som gäller. Rullbromsen är ett tungt as med usel känsla. Bromsverkan är okej men inget jag skulle förlita mig på i situationer där det krävs topprestanda. Dessutom är den ful. En rullbroms har ingenting att göra på en cykel man älskar.

Men på cykeln som troget ska ta dig från punkt A till punkt B, redo att transportera löneslavar mellan jobbet, bolaget, dagis och middagsbordet är det troheten mer än erotiken som gäller om det ska bli ett lyckat äktenskap. Då kommer rullbromsen till sin rätt.

Rullbromsen är en bra och pålitlig pendlarbroms. Vill man njuta av sin cykel är det skivbromsar som gäller om man är ute efter funktion och fälgbromsar om man vill ha låg vikt. Vill man bara ha ett transportmedel som funkar och som endast kräver några droppar olja om året i underhåll är rullbromsen helt rätt.

Eftersnack – mekaniken

Nu när det bara är nördarna kvar så blir det lite tekniksnack.

Bilden ovan är en principskiss för en trumbroms. På en trumbroms finns två bromsbackar (gröna) som trycks isär med till exempel en hävarm (röd). När de trycks isär trycker de mot bromstrumman (blå) och farten bromsas.

Rullbromsen bygger i stället på en kombination av kammar, rullar och backar. När bromshandtaget trycks in påverkas en hävarm som är fäst i en kamförsedd hylsa (rödmarkerad). Hylsan vrids så kammarna trycker på de sex rullarna (gula i bild), som i sin tur trycker på de tre backarna (grön). Hela det här paketet träs på hjulaxeln och fixeras vid framgaffeln eller ramen så att det inte kan rotera. Runt bromsen roterar så resten av navet. När backarna trycks ut trycks de mot en trumma och navet bromsas. Principen är alltså lik trumbromsen men mekaniken bakom är helt annorlunda.

En traditionell trumbroms måste vara torr för att det ska bli någon bromsverkan. Den torra miljön gör att de lätt kärvar, särskilt om de inte används kontinuerligt. Det hamnar också skit mellan backarna och trumman som gör att bromsverkan försämras.

Till skillnad från en trumbroms är både trumman och backarna på en rullbroms helt i metall och innehåller inga belägg som ska bytas varefter de slits. Så länge bromsen smörjs så ska den enligt Shimano vara i det närmaste outslitlig. Om man ska tillåta sig att spekulera lite så borde risken för att bromsen ska kärva vara liten eftersom den har ordentlig smörjning. Bromsen är dessutom helt inkapslad. Om Shimanos löften gäller så är det här nog så nära underhållsfri en broms kan bli.

Kommentera och diskutera

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.