Bike park i Les Arcs: ”Rakt ner i branten”

Datum:
30 augusti 2019 09:14

Franska Les Arcs ger en enorm fallhöjd och bildar ett av världens största skidsystem. När snön smält blottläggs ett myller av stigar och banor som går att attackera med hög frenesi med hjälp av liftarna. För dig som älskar cross Country till downhill väntar mer än 180 kilometer cykling.   

– Dré dans l´Pentu!!
Ljudet som träffar mig bakifrån letar sig in genom stoppningen på min fullface hjälm. Orden startar en kedjereaktion i kroppen. Adrenalin och socker frigörs till blodet, samtidigt som pedalerna i en reflexrörelse vevas igång. De första sega tramptagen har fått den tunga downhillcykeln i rörelse. Cykelns fart accelererar hejdlöst utför sluttningarna, pedalernas uppgift har försvunnit och byts istället till ett hjälpmedel att håla balans på ekipaget. Bromsarna jobbar i en symbios med tanken att välja rätt linjeval och samtidigt hålla sig kvar på banan. Gummit i det 2,5 tum breda bakdäcket trycks ut i de snäva kurvorna, som tacksamt försöker få ner farten. Vi har lämnat liftarna i Les Arcs 1800 och ska ta oss ner till staden Bourg Saint Maurice på 810 meter över havet.

Petter Berggren

Dré dans I´pentu är Les Arcs bästa led, 11,7 kilometer fransk kärlek.

Det är leden Dré dans l´Pentu som under 11, 7 kilometer ska vara vår vägvisare till den gamla militärstaden. Dré dans L´Pentu är inget som gemene man i Frankrike förstår. Det är ett uttryck, dialektal slang, som används i regionerna Savoie och Haute-Savoie och används främst inom extremsporter. Översatt till svenska blir det uppmaningen ”rakt fram i branten” eller kanske mer passande ”nu kör vi bara rakt ner”.

Petter Berggren

Höjdskillnaden ger varierande cykelterräng. Från öppna alplandskap till trixig skog.

Det är precis det vi försöker göra när vi kommer in i en lummig skog. Leden går på långa traverser där däcken balanserar från de branta sluttningarna. Trots den glesa skogen vill solen inte leta sig igenom bland de höga träden. Luften känns frisk att andas in men skuggan är inte tillräcklig för att kyla oss eller bromsarna. Från en miljö fylld av klorofyll skjuter Dré dans l´Pentu ut oss i en ny värld. Den mörka moränen med gamla döda rötter och mjukt underlag övergår i en stenbeklädd stig. Skogen försvinner och solen träffar våra trötta underarmar samtidigt som alpernas snöbeklädda toppar tittar ner på oss. Dämpningen jobbar frenetiskt i den allé vi färdas igenom. På sidorna om oss står gräset högt för de kommande betesdjuren. Träden i allén svischar förbi likt motorvägens vita reflexpinnar innan vi blir varse de varningsmarkeringar som sitter över våra huvuden. Effektivt tar framhjulets skivbromsar ner farten till rimliga nivåer när vi gör entré i byn Montvenix.

Petter Berggren

Les Arcs bördiga Stephanie Churlet.

Likt tonårspojkar slänger vi av oss våra skydd och cyklar i ett kaos för att ivrigt och utan diskussion blötlägga strupen. Till vår glädje och för någras överlevnad är byn försedd med en egen vattenbrunn. Vattnet rinner ur munnen på en gestalt, som ser ut att komma från fablernas värld ut till ett uppsamlingsbadkar i mörk ålderdomlig betong. När alla fått fylla på sina vätskedepåer och lugnat sina uppspelta känslor får vi tid för reflektion. Här har vi färdats i olika växtzoner och skiftande cykelterräng som de ansenliga höjdmetrarna gett oss. Men byn Montvenix är inte slutet i denna varierande cykelupplevelse, det återstår 300 fallhöjdsmeter ner till staden Bourg saint Maurice. Nu korsar vi de serpentinvägar som tar de bilburna upp till bergsbyarna. Med ökad varsamhet väjer vi från de Renault Clio-liknande bilarna som korsar våra vägar innan vi vid ledens slut nöjda och trötta passerar floden L´Isere. Floden som får sin försörjning från Tignesglaciären och är ett populärt tillhåll för forspaddlare. Vid tävlingar släpper man på med extra vatten från Tignesdammen för att höja tävlingsnerven.

Petter Berggren

Svarta downhillbanan La cachette med alputsikt.

– Vi vill inte satsa på den extrema cyklingen, säger cykelpatrullören Julien Guary när vi äter en lunch tillsammans över den lokala rätten Tartiflette.
Det finns det andra som gör det bättre, men den stora anledningen är att Les Arcs cykelområde är utspritt på ett stort område och att svårare leder kräver mer underhåll. Les Arcs bildar på vintern tillsammans med La Plagne det gigantiska skidområdet Paradiski. Les Arcs är uppdelat i skidbyar så som Les Arcs 1600, Les Arcs 1800 och Les Arcs 2000. Där siffrorna glädjande nog för den inbitne fallhöjdsräknaren står för höjden över havet.

För svenskarna är byarna förutom skidåkningen, mest kända för den spektakulära franska arkitekturen. Flera franska skidorter erbjuder utförscykling i bra klass, vilket inte är konstigt att förstå när dessa berg ger bland den största fallhöjden i världen. För Les Arcs del började den liftburna cyklingen i slutet av 90-talet. Som de flesta cykelfrälsta i bergsbyarna och indoktrinerade i cyklingens ädla konst tyckte man att det satsades för lite på cyklingen. Men idag kan Les Arcs ståta med åtta downhill, fem enduro och två cross country leder. Lederna är långa och inte bara några meter runt något lifthus som i Sverige. Likt skidåkning är lederna märkta från grönt till svart. Lederna är väl utmärkta och underhållet är bra.

Petter Berggren

Skilda generationer bergsmänniskor.

Här finns även leden Route 66, en 33 kilometer lång enduroled. Det är inget vi vill marknadsföra säger Julien Guary, när han åter lastar in tartiflette i munnen, en blandning av potatis och Reblochonost. Om det verkligen är så eller om Julien hellre vill cykla fler downhillbanor under sin arbetsdag ska låta vara osagt. Men när man ser till den gängse cykelgästen ligger enduro nog närmast. Det är engelska par och familjer som återigen får uppleva Frankrike, men nu med två hjul och somrigt landskap. Annars utgörs cykelpopulationen av cykelrutinerade fransmän på downhill eller endurocyklar. Något konstigt kan tyckas att fransyskorna lyser med sin frånvaro, frånsett mitt sällskap. I andra alpina sporter som klättring, skärmflygning och skidor finns det gått om franska kvinnliga utövare. Kanske mer en fråga om kultur än feminism. Som svensk är jag i alla fall alldeles själv. 

Petter Berggren

Baptiste på franskt vis.

Jag går runt och myser med min kaffekopp. Denna gång är det inte kaffet i sig utan det som bär upp det som gör mig uppspelt. Kaffet är serverat i en tour de france gul pappersmugg med texten Mavic. Utanför lokalen står de gula hjälpbilarna som serverar tourens cykelhjältar. I Mavics lokal hänger cykelfälgarna likt planscher man kan bläddra igenom. Jag fingrar lite klåfingrigt på en tour de france medalj innan personalen på ett indirekt sätt säger åt mig genom att förklara vad jag håller i handen. Cykelkulturen är stor i denna del av alperna. På vägarna dyker ideligen racecyklister upp i olika åldrar som förstår hur man ska leva sitt liv. Cykeltävlingarna avlöser varandra med täta mellanrum.

Petter Berggren

Inspektion. Tristian Croz och Lenny Weight.

Petter Berggren

Tristian Croz spräckte hjälmen veckan innan här. Nu med ny hjälm.

När jag senare på kvällen stannar till i byn Vulmix, ett stenkast från Bourg Saint Maurice, för att köpa ekologiska pizzor av den karismatiska Xavier Bernard Narbone träffar jag en trio killar i låga 20 årsåldern. Istället för att stå med sänkt huvud i snålblåsten och undvika ögonkontakt vid någon korvkiosk på Södermalm, så är detta en varm social mötesplats. Men det tar lång tid innan jag förstår vem killarna syftar på under vårt samtal. Han har och kommer troligen aldrig att uttalas så felaktigt igen den svenska freestylecyklisten Martin Söderström. Yes him, he´s crazy, crazy, säger dem när jag rättar dem.                       

Men jag får själv en knäck i självförtroendet när jag en morgon rullar med cykeln genom Bourg Saint Maurice. Det har varit marknad i byn som infaller varje lördag. Gatorna pryds av blomster och den rödvita Savoieflaggan. Downhillcykeln får fart i den nedförsbacke som ska ta mig till liftsystemet. Varm luft strömmar i mitt ansikte när hjälmen sitter lite småtufft på trekvart. De breda däcken, dämpningen och den låga cykelhöjden gör att greppet är totalt. En känsla av odödlighet infinner sig. Jag är en cowboy på cykel, en outlaw. Vi i en-procent-klubben som lever utanför lagen hinner jag tänka innan jag blir överraskad och förnedrad av vinddraget från en racecyklist. Bonjour ropar cyklisten när hon vänder sig om, en äldre dam i blått hår. Cyklingen är monomental här. Livet andas cykling och Sverige är inte ens en bråkdel i närheten av Frankrike. Trots allt är jag bara en trött kille från Svedala när jag lastar in cykeln i tågliften, Funiculaire Arc-En-Ciel, som ska ta mig till Les Arcs 1600.

Petter Berggren

Besök i chévrefabriken.

Denna dag ligger det en tung sorg över Les Arcs cykelområde. Inte långt härifrån i Méribel har den unga holländskan Anne-Fleur Kalvenhaar förolyckats under en cykeltävling. Den annars uppumpade adrenalinmiljön som finns i en Bike Park andas nu istället eftertanke. De eventuella cykelsvårigheterna som funderats fram och tillbaka under nätterna får nu vänta till ett bättre tillfälle. Jag fortsätter liftresan med sittliften Cachette. Under mig slingrar sig den svarta tekniska downhillbanan La Cachette. Detta är banan de lokala cyklisterna väljer att träna och tävla i, men idag är det betydligt färre cyklister som rullar i banan.

Istället väljer jag den gröna leden Easy Rider när jag hoppar av liften. Leden tar mig till Les Arcs 1800 med sköna lätta doserade kurvor. Det är en surrealistisk syn jag möts av när jag gör entré i området. Inte var det väl det här gruvarbetarna förväntade sig för 200 år sedan när de med svett och slit bröt mineraler inte långt härifrån. Den gamla gruvnäringen är ett minne blott istället är det ett nöjesfält av äventyr som vuxit fram. Här aktiveras barn innan skolans plikt sätter igång under hösten. I grupper samlas de förväntansfulla barnen runt klättring, hinderbanor, pilbåge och andra allehanda aktiviteter. Själv får jag koncentrera mig på att hålla mig på rätt led, för några meter bort ligger en golfbana med perfekt fairways, fortfarande på 1800 meter över havet bör tilläggas. När jag sladdar till vid liften Transarc som ska ta mig till de högsta cykelåken är liften stängd. Det har blivit lunchtid och varje dag stänger liftarna mellan 12:45 och 13:15. Något som skulle kunna orsaka irritation. Men att vädra sitt missnöje och för den delen nedvärdera någons hemby, det gör man inte. För i fransk vett och etikett som Margareta Ribbing skulle ha sagt är det ett otillständigt förfarande.

Petter Berggren

Bernard Narbone bakar pizza med stor yrkesstolthet.

Istället passar jag på att sätta mig på den soliga terrassen och beställa in en Salade des Alpages. Vad ska man ha bråttom till när dessa läckerheter serveras.  Kanske är det detta sätt att leva som gör att Frankrike har mindre kärlsjukdomar. Förut pratade man om den paradoxala franska faktorn, trots rökning och alkohol är man friskare. Själv har jag hittat min treenighet till franska faktorn; höga berg, gastronomi och cykling i världsklass.            

Les Arcs, Frankrike

Flyg: Genevé, sedan bil 2,5 timmar.

Cykelsäsong: juli- augusti, kolla hemsidan för bike parken för exakta datum.

Cykel: Försök att ta med din egen cykel. Cykel finns att hyra i Les Arcs 1600 och nere i Bourg Saint Maurice. Men cyklarna är få till antalet och dåligt underhållna. Det vanligaste cykelmärket är Kona.

Liftkort dag: 20 Euro

Skaffa:Topo Guide VTT på plats. En guide som beskriver de olika lederna på karta och tar upp bland annat längd, svårighetsgrad och höjdmeter. Text på franska och engelska.

Boende: De olika Les Arcs byarna är folktomma efter dagens slut. Om lite mer puls önskas rekommenderas boende i Bourg Saint Maurice. Ingen cykling missas när en lift går direkt från byn.

Övrigt: Om du kan franska kan du gå på bio för 8,5 euro i Bourg Saint Maurice, stora bekväma säten och stor duk. Bad finns, inomhus en 25 meter och en 50 meters bassäng ute. Shorts accepteras inte. Glöm inte bort att cyklingen håller världsklass även på landsväg, många fina alpbyar att cykla till. Alpina sporter är självklart stort här, välj mellan klättring, vandring, skärmflygning, forspaddling eller sommarskidåkning på glaciären Tignes.

Lokal ost: köps bäst på ostbutiken mitt i Bourg Saint Maurice Coopérative

Kuriosa: Filmen Turist med Ruben Östlund spelades in bland annat i Les Arcs.  

 

Senaste kommentarer

danierik 2019-08-30 21:42

Såg finfint ut.
Håller på o ska boka en sista minuten mtb-resa med en kompis och tänkte att detta blir succé.
Ser att dom stänger för säsongen imorgon... så det sket sig.
Förslag på andra roliga cykelorter istället?

C-dale 2019-08-31 10:42

Ni får söka er längre söder ut http://www.worldbikeparks.com/locator
Om ni vill surfa preppade xc-slingor finns t.ex Nove Mesto i Tjeckien.