Cykelutvecklingen går ständigt framåt. Nya starka och lätta material pressar hela tiden ner vikterna. Under 2008 presenterade flera cykeltillverkare fulldämpade XC- och långloppscyklar under den magiska 10 kg gränsen.
Vi har tittat närmare på Canyons bidrag i klassen, Lux MR 9.0 SL.
Text och foto: Anders Jansson (aj@happymtb.org)
Cyklister: Anders Jansson och Peter Jansson
Canyon är ett tyskt cykelmärke med modellutbud för MTB och landsväg. Företaget har sin bas i tyska Koblenz där de olika cykelmodellerna designas, utvecklas och monteras.
Canyon har en lite annan försäljningsmodell än traditionella cykelaffärer och cyklarna säljs enbart genom postorder. Metoden kallas för direktförsäljning och innebär att en cykel väljs med avseende på modell och storlek via Internet. Cykeln levereras sedan hopskruvad och justerad direkt hem till köparen i en skyddande kartong. Cykeln är i stort sett klar att användas direkt. Det enda köparen behöver göra är att skruva fast styret, montera hjulen och sina egna pedaler innan cykeln kan tas i bruk.
För den som har vägarna förbi Koblenz finns dock möjlighet att se och prova de flesta modellerna som finns utställda i företagets nybyggda showroom. Sedan år 2007 har Canyon även en svensk filial i Bålsta några mil norr om Stockholm och kan därmed erbjuda provcykling av vissa modeller och storlekar.
Lux är den tyska firmans tredje MTB med kolfiberram. Sedan tidigare finns All Mountain-modellen Spectral AX och hardtail-modellen Ultimate CF.
Lux skiljer sig från Canyons tidigare fulldämpade cyklar. Där andra modeller är inriktade på mjuk stötupptagning är Lux framtagen för att vara så snabb som möjligt utan onödiga effektförluster. Enligt Canyons chefkonstruktör Lutz Scheffer är Lux mer att betrakta som en hardtail än en traditionell fulldämpad cykel. Bakdämparkonstruktionens fyrlänk är enligt konstruktören optimerad mot minimalt pedalslag och därmed ökad trampeffektivitet. Fjädringsvägen bak är
Liknelsen med hardtail märks även på geometrin. Mått och vinklar påminner om dem som återfinns hos kolfiberhardtailen Ultimate CF. Så den som kommer från en Canyon-hardtail känner sig nog rätt hemmastadd direkt på Lux. Ramen finns i fyra olika storlekar, från Small till XL.
Ramen tillverkas genom en blandning av monocoqe- och tube-to-tube-teknik. Ramrörens profil varierar mellan runda och ovala på olika delar av ramen. Canyon använder sig av olika rördimensioner på olika ramstorlekar.
Färgen på ramen finns i tre varianter; olackerad, vit eller svart teamlack. Vårt exemplar var i den olackerade versionen där kolfibret är synligt genom klarlacken. Kolfiberväven är inte lagd symmetriskt utan ser ut att vara pålagd lite huller om buller. Finishen är det inget fel på men skarpa kanter av vad som ser ut att vara ”tejpbitar” lyser här och var igenom klarlacken.
Utrustningen på Lux MR 9.0 SL är en salig mix av olika märken. Det blandas friskt från många olika tillverkare vilket gör att den som är ren märkespurist inte har mycket att hämta.
Gaffel och dämpare kommer från Fox, Formula sköter bromsandet, växlar och drivlina från Shimano och Sram, hjul från DT, snabbkopplingar från Tune, sadel från Selle Italia, sadelstolpe från Ritchey, styre och styrstam från Syntace, däck från Schwalbe, slangar från Continental, handtag och barends från Canyon.
Maken till blandning har sällan skådats och det verkar nästan som om Canyon valt komponenter från den leverantör de fått bäst pris av.
Omsorgen om små detaljer är god. Gummiskydd mot wireskav, Formula Mixmaster-adaptrar som kombinerar broms- och växelreglagefäste för ökad plats på handtaget, gedigna bromsslangfästen i baksvingen istället för enkla buntband, kedjestagsskydd mm. Listan kan göras lång på detaljer som gör Lux till en genomtänkt cykel. Det finns inte mycket vi skulle ändra eller lägga till om vi själva skulle bygga ihop en cykel från grunden.
Hur fungerar då ramen, dämparna och mixen av komponenter?
För att ta reda på det gav vi oss ut med Lux i Stockholmsområdet och cyklade i avsedd tänkt terräng. Långloppsbanan Lidaloop, XC-spåren i Flottsbro och 24h-spåret i Rudan fick utgöra provbanor. Vi har även matat åtskilliga mil på vanlig svensk grusväg. Det enda som egentligen saknades var några alper upp och ner, men servicevägen upp till toppen i Flottsbrobacken blev ett bra substitut att prova på lång kontinuerlig klättring och snabb utförskörning.
Redan vid de första inledande metrarna på asfalt blir vi överraskade. Kroppen och hjärnan är inställda på att cykla fulldämpat men reaktionen av tramptagen säger något helt annat. Lux känns lätt, gungfri och beteendet är mycket likt en hardtail.
Vi börjar nästan bli lite rädda att ramkonstruktören fokuserat allt för mycket på att få till ett hardtail-likt uppträdande men när det släta underlaget övergår till stök märks skillnaden mot en hardtail.
Det första mest uppenbara skillnaden är komforten. Visst känns gupp och rötter även med Lux men den värsta inledande stöten slätar bakdämparen ut mycket effektivt. Resultatet blir en markant komfortökning jämfört med en stel bakända och att sitta ner och mata på i stökiga partier är inget problem.
När det gäller bakdämparlänkaget är konstruktörens designfilosofi att Lux ska vara i det närmaste befriad från pedalslag. Något som också fungerar i praktiken. Det är minimalt med pedalslag vid cykling i stökig terräng. Något som fötterna och vaderna är tacksamma för i långa stökiga utförslöpor. Avsaknaden av slag gör även att terrängen upplevs lite slätare än vad den egentligen är.
Baksidan med att fokusera på att minimera pedalslag är att fjädringen kan gunga en del vid trampning. Lux MR 9.0 SL är utrustad med en Fox RP23 dämpare med ProPedal, en så kallad plattformsdämpare med antigungfunktion, som ska motverka detta gung.
Att få till hardtail-känslan med minimalt gung kombinerat med bra stötupptagning kräver rätt inställd bakdämpare. Canyon rekommenderar att Lux framförs med ett lufttryck som komprimerar bakdämparen 10-15 % av sin totala slaglängd när cyklisten sitter stilla i sadeln.
Dämparinställning är dock något som är ganska personligt. Vad en person gillar kanske en annan helt förkastar. Så att prova sig fram och testa lite olika inställningar är att rekommendera för att få ut det mesta av cykeln.
Vi provade med lite olika lufttryck i bakdämparen samt med olika inställningar av ProPedal-funktionen. Bäst tycker vi att rekommenderat lufttryck fungerar och då i kombination med ProPedal i läge 2. Då gungar det minimalt men ger samtidigt bra stötdämpning och komfort. Med denna inställning fungerar dämparen bra på samtliga underlag, från de stökigaste partierna till den slätaste asfalt. ProPedal fungerar så bra i kombination med Lux att vi inte finner något behov av en 100 % manuell lockout. Det är enkelt och bekvämt med RP23 som sköter sig helt självt och inte behöver justeras vid övergång till och från olika underlag.
Vi provade även med lägre dämparlufttryck som ger traditionella 20-25 % komprimering men det ger i vårt tycke en väl gungig bakända. ProPedal i hårdaste läget råder visserligen bot på gungandet men ger samtidigt en lite för okänslig dämpning. Den extra komfort som lägre luftryck ger tycker vi inte är motiverade med tanke på dämparens försämrade uppträdande.
Hos RP23-dämparen går det även att koppla ur ProPedal-funktionen. Därmed blir dämparen så kallad öppen och detta ska ge en känsligare dämpning som reagerar även på mindre ojämnheter.
I öppet läge byter dock Lux skepnad likt Dr Jekyll och Mr Hyde. Från att ha varit styv och trampeffektiv blir bakdelen rejält gungig trots ett lufttryck som ger 10-15 % komprimering. Det blir en konstig känsla av att cykeln på något sätt säckar ihop och likt en fällkniv viker sig på mitten i varje tramptag. Även om gungandet inte suger så mycket kraft är det mentalt jobbigt i längden.
Det finns systermodeller till Lux som levereras utan plattformsdämpare men som istället har 100 % manuell lockout. Vi skulle inte vilja cykla Lux utan antigung och rekommenderar att Lux används tillsammans med någon form av plattformsdämpare. Något som dessutom gör behovet av 100 % lockout helt överflödig.
Framgaffeln kräver även den en del inställning för att arbeta optimalt. Men även här är det mycket det personliga som bestämmer luftryck och inställningar. På Fox
Efter lite laborerade fram och tillbaka fastnade vi för ett lufttryck som gav ca 15 % komprimering. Vi föredrar lite hårdare gaffel på denna typ av cyklar med tanke på användningsområdet.
Gaffelns lockout löser problemet med gungandet vid stående cykling. Låsningen är inte helt stum utan lämnar några millimeter fjädringsväg i reserv. Det finns också en inställbar säkerhetsventil som släpper lockouten om kraften underifrån blir allt för stor.
Problemet med lockouten är dess placering. Ett reglage monterat nere vid gaffelbenet är lika modernt och lättillgängligt som ramreglagen på gamla klassiska landsvägscyklar. När denna cykels styrka är just övergången från de snabba släta partierna in i stöket känns det onödigt att behöva släppa styret och böja sig ner för att fippla med lockout-ratten. Dessutom så sitter lockoutratten tätt tillsammans med ratten för lågfartskompressionen vilket gör att med tjocka handskar kan dess inställning lätt rubbas. Remote-reglage kommer dock till Fox RLC på 2009 års modeller.
För att vara en långloppsraket gör inte Lux bort sig när terrängen börjar bli teknisk. Nu ska det sägas att storleken vi cyklat var Medium och lite på gränsen till för liten för våra kroppar. Den lilla ramen kändes lätthanterlig i tajta knixiga partier. Den låga vikten på
Ett problem som vi upptäckte med ramdesignen är antalet möjliga flaskställ. På grund av bakdämparens placering i den främre ramtriangeln finns det endast utrymme för ett flaskställ, vilket är ett för lite. På denna typ av cyklar används vanligtvis inte ryggburna vätskesystem utan vätskan intas via flaskor. Med bara ett flaskställ krävs det täta depåer på tävlingsbanan eller hjälp med langning av flaskor. Något som kanske inte alltid är genomförbart och vid tävlingar i varmt väder kan avsaknaden av dubbla flaskställ eventuellt orsaka problem.
När det gäller övrig utrustning och komponenter fungerade samspelet mellan dem bra, trots den något vilda blandningen.
Bromsarna har vi tidigare bra erfarenheter av. Vi lade formligen våra liv i händerna på Oro Puro i de snabba, långa och branta utförskörningarna under vår Transalp-session 2006. De fungerade mycket bra då och vi kom ner helskinnade utan några som helst bromsproblem som till exempel överhettning. Men då liksom nu har bromsarna en förmåga att låta lite under inbromsning. Med 180 mm skiva fram är Lux även redo för ett alpäventyr.
Drivlinan fungerar oklanderligt. XT-växeln fram gör sitt jobb utan att knorra och bak byter SRAM X0-bakväxeln växelläge snabbt och distinkt.
Med Mixmaster-adaptrar till växel och bromshandtagen blir det bra med utrymme på det
Däcken är cykelns kontakt med underlaget och valet av däck är beroende av underlag och väderlek. De gummiringar som sitter på Lux känns som ett val för snabb svensk långloppsterräng under torra förhållanden. Framdäcket Racing Ralph 2.25" har bra grepp och stor luftkammare. Bakdäcket Furios Fred 2.25" är mer renrakat men har fäste i de flesta situationer. Det finns utrymme bak för grövre 2.25" däck.
Om rullmotståndet är Furiösa Freddes styrka så är dess motstånd mot punktering mindre bra. En banförbättring (!) i form av ett parti vass makadam på Lidaloopbanan orsakade en lite reva i däcket och gjorde livet surt för Supersonic-slangen. Eventuellt skulle Furios Fred i RaceGuard varianten ha klarat de vassa stenarna och undvikit de där mindre roliga minuterna för slangbyte vid vägkanten. För det tar en stund att byta en punktering. Boven i dramat är snabbkopplingarna från Tune som har en relativt kort slaglängd mellan öppet och stängt läge. Detta innebär att det blir en hel del gängande innan hjulet kan lossas ur gaffeländen.
I komponentväg fungerar som beskrivet det mesta oklanderligt. Det är bara framväxeln som vissa pryl- och viktfanatiker eventuellt kommer att behöva uppgradera. Inte när det gäller funktionen utan mer för att matcha den övriga höga nivån och få ro i själen när det gäller att ha de värsta komponenterna monterade.
En komponent som däremot inte kommer att fungera för alla och som kan komma att behöva bytas är sadeln.
Sadeln känns, som alla andra sadlar, bekväm vid första kontakten. Efter några timmar avslöjas dock obarmhärtigt om sadeln är den rätta eller inte. SLR-sadeln på Lux var inte rätt för oss och vi kände symptom efter några turer med cykeln.
Att en komponent som är så pass beroende av storleken hos cyklisten sitter monterad original tycker vi är lite märkligt. Sadeln kommer bara att passa dem som lyckligtvis har rätt storlek. Resten tvingas att köpa en annan sadel och kommer få förpassa en 1000 kronors komponent rätt ner i byrålådan. Men Canyon är inte ensamma om detta. I stort sett alla tillverkare som erbjuder färdiga kompletta cyklar har detta sadeldilemma.
Cykling sliter på materialet och en cykel kräver underhåll för att fungera som den ska. Speciellt för en tävlingsmaskin är det extra viktigt att prylarna fungerar om resultat ska uppnås. Lux fungerade utan problem och krävde ingen extra översyn under perioden vi hade den.
En ständig återkommande fråga är vilken av hardtail eller fulldämpad cykel som är lämpligast för XC- och långloppstävlingar. Standardsvaret brukar vara att hardtail förordas av dem som gillar låg vikt medan fulldämpad är valet för dem som vill ha mer komfort. Med de nya lätta fulldämpade cyklarna kanske det finns anledning att ompröva svaret i framtiden.
För Lux besitter båda dessa önskade egenskaper och visar att det faktiskt går att ”äta kakan och ha den kvar”. Att Canyon fått till en lätt och snabb hardtail-känsla och samtidigt ett komfortabelt fulldämpat uppträdande är något som imponerar. Speciellt uppskattas möjligheten att kunna sitta ner i stökiga partier utan att kroppen tar onödigt med stryk. Hur mycket bakdämpningen verkligen hjälper blir vi bryskt varse om vid byte tillbaka till en hardtail. Komfortskillnaden mot en stel bakända är enorm.
Lux inbjuder hela tiden till ett högt tempo och finns det tryck i benen är den rejält skoj i dess rätta miljö. Men kom ihåg, detta är en ren racemaskin. Den som söker en kompis för lugna skogsutflykter bör välja något annat. För den tävlingssugne med kondition och en kamrat som kan langa flaskor kan Lux vara ett alternativ att ha i åtanke inför kommande tävlingssäsong.
Länk till tillverkaren för specifikationer
