Ibland behöver man en ny gaffel men vill inte lägga ut en förmögenhet. Sen Happy startade har det givna svaret på den ständiga frågan "behöver en bra billig gaffel" varit Marzocchi MX Comp. På sista tiden har Rockshox Tora ofta nämnts som ett intressant alternativ men det tycks vara få som har egen erfarenhet av den. Happy rycker ut till räddning och kollar närmare på Tora 318 Solo air.
Text och foto: Oskar Williamsson (oskar@happymtb.org)
En gaffel i tvåtusenkronorsklassen har en given kundkrets. När gaffeln på gammelcykeln gjort sitt, när man vuxit ur Suntour-sunket på instegshojen eller när den svindyra fullgungaren ska kompletteras med en lågbudgethardtail behövs den. Jag kommer att prova Tora 318 Solo air 100 mm under sommaren på min singelspeed, som antagligen är ganska representativ för en cykel som får en budgetgaffel. Det är en Gary Fisher Tassaraja från millenieskiftet som funkar som omväxling till den ständigt uppgraderade fullgungaren. Originalgaffeln var en Rockshox Jett med drygt 60 millimeter slag så den nya gaffeln får inte bli för stor.
Budgetgafflarnas härskare på väg ner från tronen?
När Marzocchi Z2-3-4-5 kom i slutet på 90-talet fanns egentligen inga konkurrenter om man ville ha en lite stadigare gaffel med bra dämpning till lågt pris. Både Manitou och Rock shox var dyrare om man ville ha bra dämpning, och konstruktionerna var mer inriktade på att vara lätta än stadiga. Namnet har bytts till MX Comp men konstruktionen har inte ändrats så mycket genom åren.
Trotjänaren MX Comp är en trevlig gaffel men det finns naturligtvis baksidor. Den väger runt 2 kilo så det är ingen lättviktare. Jämfört med konkurrenterna 1999 var den säkert ett under av styvhet men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och i dag klagar flera på att den är flexig. Även den tidigare hyllade dämpkonforten har hamnat i bakvattnet nu när konkurrenterna fått klura några år. Ett annat klassiskt ’zocchi-problem är att gafflarna ofta är relativt höga, och det gäller även MX Comp med sitt relativt långa avstånd mellan axel och krona. Volymvarianten med 105 mm riskerar därför att förändra geometrin en hel del när den gamla 80-millimetersgaffeln gjort sitt.
En styv konstruktion
Under samma tid har Rock shox genomgått en extreme make-over. Från att ha haft rykte om sig att bygga sladdriga dyra gafflar med låg kvalitet har de satsat hårt på en flexfri konstruktion, det hyllade dämpningssystemet Motion control och hög kvalitet utan att priset sprungit iväg för mycket. Först ut var stadiga Pike och lätta Reba men så småningom har budgetalternativet Tora landat i modellprogrammet.
En vanlig väg när man tillverkar en budgetgaffel är att man tar en dyrare gaffel och tar bort all avancerad teknologi. Med Tora har Rockshox valt en lite annorlunda väg när priset ska sänkas. I stället för att skära in på teknologin har man sparat in på utförandet. Tora har 32 millimetersben som sina dyrare syskon och samma dämpningssystem med justerbar returdämpning. Priset hålls nere bland annat med hjälp av innerben i stål. Det här gör Tora till en ganska tung gaffel. Tora 318 Solo air är den lättaste modellen och med okapat gaffelrör väger den in på 2097 gram.
Förutom justerbar luftfjäder och returdämpning finns även poploc, som är en sorts lockout. Med en knapptryckning på styret ställs kompressionen så hårt att gaffeln blir i det närmaste gungfri. Fjädring och dämpning är fortfarande aktiv så vid hårda stötar riskerar man aldrig att slå sönder något i gaffeln. Tora 318 finns även med 80 eller 130 millimeter slaglängd och med justerbar slaglängd från 85 till 130 millimeter.
Första intryck
En singelspeed kan vara ganska avslöjande för en gaffel. Körstilen blir ofta brutal och gafflar som är för gungiga eller flexiga märks direkt. Än så länge har Toran bara fått rulla några få turer men så här långt känns det som en gaffel jag gillar. Vissa har svårt för luftfjädrar men jag som väger lite tycker att det är smidigt att kunna finjustera fjädringen utan att behöva köpa nya fjädrar. Stålrören ger ett lite billigt intryck men i övrigt känns finishen bra. På stigen känns den skön och justeringsmöjligheterna är tillräckliga för att få ekipaget att flyta fram fint i terrängen utan att det känns som att hälften av kraften gungas bort.
På pappret och efter några kortare turer känns det lovande. För drygt 2500 kronor i vanlig butik känns gaffeln som ett klart prisvärt alternativ i budgetsegmentet. Efter sommaren återkommer jag med en rapport om hur Rock shox billiga uppstickare klarat semestereskapaderna.
Kommentera och diskutera artikeln här
