I furstendömet Andorra i Pyrenéerna har Commencal sitt huvudkvarter. Där designas cyklar med ett uttalat fokus på att de ska vara roliga och komma till liv när stigen lutar utför. Efter att testlaget rullat Supreme Mini DH 2 på otaliga oförlåtande spanska bergstigar har vi svar på frågan om Commencal har lyckats leva upp till sitt mål.
Text : Mikael Jonsson (micke@happymtb.org) Foto : Harri Manni Video: Tobbe Arnesson (tobbe@happymtb.org)
Commencal är ett företag med kort historia, det har bara funnits sen 2000. Mannen bakom, Max Commencal, har däremot en lång och gedigen bakgrund i branchen. Han grundade, och var huvuddesigner på, franska Sunn som firade stora framgångar under 90-talet med bland annat ett gäng världsmästerskapstitlar i downhill tillsammans med Nicolas Vouillioz.
Commencal beskriver Supreme Mini DH-serien som utförscyklar för de som siktar på att ha så mycket skoj som möjligt på väg ner för berget istället för att jaga sekunder. Utöver vår testade Supreme Mini DH 2 finns Supreme Mini DH 1 med finare komponenter samt Supreme Mini DH 24 med just 24″-hjul för juniorerna.
Ram, komponenter och geometri
Commencal Supreme Mini DH 2 får betecknas som lite av en budgetmodell och är överlag kittad med komponenter i mellanskiktet. Commencal-märket pryder kedjestyrare, styre, sadelstolpe och framnav. Både gaffel och dämpare kommer från Marzocchi, har stålfjädrar och är av lite enklare modell utan fler justeringsmöjligheter än retur. Farthållandet sköts av SRAM-koncernen med X.7-växlar, Avidbromsar samt ett Ruktion-vevparti från Truvativ. Fälgmakaren Jalco hade ingen i testlaget ens hört talas om innan testet.
Framgaffel : Marzocchi 55R 160 mm Bakdämpare : Marzocchi Roco Coil R 160 mm Bromsar : Avid Code 5 203/185 mm Vevparti : Truvativ Ruktion 34t 170 mm Framväxel : Commencal kedjestyrare. Bakväxel : SRAM X.7 Kassett : SRAM 11-32 Kedja : Shimano HG73 Växelreglage : SRAM X.7 triggers Styrlager : Tange Fatty MX 1 1/8" Styrstam : Gravity GAP oversize Styre : Commencal 50 mm rise Sadelstolpe : Commencal Sadel : SDG Bel Air Nav fram : Commencal Sealed 20 mm Nav bak : Shimano M475 Fälgar : Jalco double wall disc specific Däck : Kenda Nevegal 26x2.50/2.35 Riktpris i Sverige: 23 000:-
Som goda grävande journalister har vi mätt cykelns geometri i stället för att bara kopiera från tillverkarens webbsajt. Vinklarna och måtten i tabellen nedan är uppmätta med de enhetsdäck vi valde att montera för grupptestet i Spanien, Maxxis Minion DHF 2.5″. Vårt testexemplar var storlek L/XL och passade testryttarna som varierade mellan ca 180 till 190 cm. Den enda andra storleken S/M blir väldigt kort med ett uppgivet effektivt överrör på 549 mm. För den som vill läsa mer om de relativt nypåkomna måtten reach och stack finns sådan information här (länk).
Styrvinkel : 66,3 grader
Effektivt överrör : 585 mm
Hjulbas : 1155 mm
Vevlagerhöjd : 347 mm med Minion DHF 2.5".
Vevlagerlyft : 11 mm relativt navcentrum.
Kedjestag : 433 mm
Reach : 403 mm
Stack : 594 mm
Vikt utan pedaler : 18,8 kg med Minon DHF 2.5"
18,8 kg med originaldäcken
Ramen har klassiska rena linjer och genomtänkta detaljer. Som dragningen av bakväxelvajer och bromsslang på ovansidan av diagonalröret och vidare genom ramen under bakdämparen. Dropoutsen är utbytbara och cykeln levereras med varianten för vanlig 10 mm axel med QR. Utöver dessa finns dropouts för 12 mm genomgående axel. Bakfjädringen är av typen singelpivot med länkage som driver dämparen och har designats tillsammans med BOS Engineering. Commencal kallar det för Contact System och som namnet antyder har målet varit att konfigurera länkaget för att maximera bakdäckets kontakt med marken och därmed fästet. Konstruktionen placerar länkaget och dämparen lågt i ramen vilket bidrar till att sänka tyngdpunkten. Tyvärr hamnar länkaget mitt i sprutet från bakdäcket vilket knappast är bra för lagrens livslängd. Ramen lämnar gott om utrymme för lera även med ett stort downhilldäck monterat.
Även om Supreme Mini DH 2 specats med singelklinga och kedjestyrare finns en rörstump att montera framväxel på för de som så önskar. Cykeln levereras med utbytbara hylsor för styrröret vilka ger möjlighet att justera styrvinkeln en grad flackare eller brantare (65,3 eller 67,3 grader alltså). Tyvärr är konstruktionen sådan att styrlagret måste flyttas mellan hylsorna och de flesta kommer antagligen inte att använda den justeringsmöjligheten. Vi saknade helt verktyg för att skifta styrlagret mellan hylsorna och körde därför uteslutande med den neutrala hylsan som ger 66,3 graders styrvinkel. Commencal uppger styrvinkeln till 67,5 grader med den neutrala hylsan men resultatet av våra mätningar är alltså drygt en grad flackare.
Första intryck
Om inte Mini DH-delen av namnet är tillräckligt uppenbart så visar singelklingan och kedjestyraren tydligt Commencals intentioner med Supreme Mini DH 2: här ska åkas utför. Intrycket förstärks ytterligare när jag lyfter cykeln och riskerar ryggskott, Supreme Mini DH 2 väger mer DH än mini.
Att ställa in fjädringen är fort gjort eftersom varken gaffel eller dämpare har så många rattar att vrida på. 55:an i fronten har stålfjädrar och om gaffeln känns för mjuk finns möjlighet att pumpa i luft. Om det omvända är fallet krävs nya mjukare fjädrar. Utöver luftförspänningen finns bara returjustering på gaffeln. På bakdämparen kan förspänningen på stålfjädern justeras på sedvanligt sätt. Om 450-fjädern är för mjuk eller för hård krävs byte av fjäder men den är lämplig för oss kring 80 kg. Precis som på gaffeln är övriga justeringar begränsade till retur.
Väl på stigen känns Supremen först lite oinspirerande. Fronten är tung och jag får använda kroppsvikten ordentligt för att få upp framhjulet över hinder. Vikten och geometrin gör att den svarar sävligt både vid acceleration och kurvtagning. Ända tills det börjar gå utför vill säga. När stigen lutar undan brantare och stenarna som lades av romarna hamrar hårdare och hårdare under hjulen sprider sig ett brett leende över mitt ansikte. Helt plötsligt är Supreme Mini DH 2 allt annat än oinspirerande. En busmaskin som med pondus kan tackla vilken stökig linje jag än väljer. Det verkar onekligen som om Supreme Mini DH 2 gör precis vad det står på burken.
Som stigcykel
Det är lika bra att säga det på en gång: klassisk svensk stigcykling med lite blandat uppför, nedför och mycket slättför är inte Commencalens arena. Massan, den enda klingan fram och den med stigcyklingsmått gungiga bakfjädringen motarbetar stigcyklisten. Att sitta och spinna på låga växlar funkar bra men de låga växlarna tar fort slut i och med singelklingan. Om nöden kräver så är det absolut möjligt att trampa runt Supreme Mini DH 2 i skogen, den har ju pedaler och kedja, men riktigt roligt blir det sällan. Supreme Mini DH 2 marknadsförs heller inte som stigcykel så det kommer inte direkt som någon överraskning.
Som utförscykel
Utför befinner sig Supreme Mini DH 2 i sitt rätta element och piloten har desto roligare. Just pilot är faktiskt vad jag känner mig som när det börjar gå undan på Commencalen. Inte en ansvarsfull trafikpilot med keps utan en luttrad WWII-krigsflygare med läderhjälm och gränslöst självförtroende. Supreme Mini DH 2 uppmanar dig att inta attackposition, sikta, krama avtry….eh, släppa bromsarna, och låta den ta hand om vad som nu råkar vara i vägen. De flacka vinklarna och långa hjulbasen gör cykeln mycket stabil i hög fart och det ska vara rejält brant och stökigt innan det börjar kännas läskigt ombord på Supreme Airlines. Supreme Mini DH 2 behåller farten mycket bra över stök och den styva ramen gör att cykeln med auktoritet håller den linje som valts. Den låga tyngdpunkten bidrar till att Supreme Mini DH 2 under utförsåkning känns betydligt smidigare än vad den höga vikten ger sken av.
Även på en aldrig så kompetent utförshoj krävs det att farten kan tas ned kontrollerat och snabbt. Avid Code 5:orna på Supreme Mini DH 2 levererar med bravur. Bromskraften är inget annat än spektakulär och modulationen inte mycket sämre. Bromsarna bibehöll samma kraft och känsla även under de längsta och brantaste åken nedför de spanska bergen. Under hård bromsning med bakbromsen sätter sig bakfjädringen något och blir en aning mindre känslig. Det är inte störande men märkbart när man letar efter det.
Bakdämparen jobbar förvånansvärt bra, det är trots allt billigaste Roco-modellen. Visst finns det mer sofistikerade dämpare med fler justeringsmöjligheter men Roco R gör jobbet utan att märkas så mycket vilket är ett gott betyg. Bakfjädringen är mjuk och följsam i början av rörelsen men blir sedan progressivt hårdare ju mer av slaglängden som utnyttjas och slår aldrig igenom obehagligt. Hela tiden finns en känsla av kontakt med underlaget och vad bakhjulet gör.
Fjädringen i fronten i form av Marzocchi 55R är tyvärr inte alls lika bra som bakfjädringen. Den är, tillsammans med vevpartiet, den svagaste punkten i specen och precis som vevarna rejält tung. 55:an använder onödigt mycket av slaglängden då vikten förflyttas framåt under inbromsning och det hade därför varit trevligt att kunna ratta på lite lågfartskompression för att hålla den uppe i slaget. Men den möjligheten bjuds alltså inte. Det är lätt att lockas att istället att pumpa i lite luft för att styva upp den men då blir 55:an dessvärre markant mindre följsam. När det börjar gå undan ordentligt spikar gaffeln och det slår otrevligt i händerna och vid snabbare inställning på returen toppar Marzocchin ut med ett otrevligt klonk. Vi hade även svårt att få ut de sista 20 millimetrarna av slaglängden. När det gäller Marzocchi brukar det bero på att för mycket olja fyllts i på fabriken så just det problemet är antagligen relativt enkelt ordnat. 20 mm-axeln är lite knepig att handha och framnavet sitter inte glappfritt i gaffeln utan rejält med kraft vid åtdragningen. Både Rock Shox och Fox har lyckats bättre med sina konstruktioner.
SRAM X.7 är ett mycket pålitligt val och växlingarna fungerade som väntat klanderfritt under hela testperioden. Tyvärr finns bakväxeln inte med kortare arm än den medium cage som sitter på Supreme Mini DH 2. En X.9 med short cage hade tillåtit en ännu kortare kedja som slamrat mindre på det oskyddade kedjestaget.
Commencals egna komponenter fungerade tillfredsställande även om en del av testlaget tyckte styret var i högsta laget. Med relativt lång gaffel och traditionellt styrlager som även det bidrar till frontens höjd är ett styre med 50 mm rise i mesta laget. Ett lägre styre skulle ge en mer aggressiv position på cykeln. Kedjestyraren är av typen med två rullar som ser till att kedjan löper över den enda klingan och ingen annanstans. Vi tappade kedjan en gång men det berodde på att den undre rullen lossat och glidit längst ned på sin arm. Lite loctite och en insexnyckel löser det problemet. Tyvärr ger styraren inget skydd alls för drevet så de raka linjer som Supreme Mini DH inspirerar till kommer förr eller senare att leda till skadat drev och/eller kedja.
Samma raka linjeval ger även fälgarna ett hårt liv. Trots att vi i Spanien körde på Maxxis downhilldäck med rejäla sidoväggar och bra punkaskydd fick vi en kantbuckla på bakfälgen. Det tål dock att påpekas att de spanska stigarna nästan uteslutande består av mer eller mindre vassa stenar. När bucklan uppstått är okänt, vi slapp nämligen punka vilket är positivt. Hjulen höll sig raka under testperioden men navet bak blev lite glapp. I och med att det är ett Shimanonav med konor och lösa kulor kan detta justeras men det är illavarslande att det behövdes så snart.
Bra och Dåligt
+ Mycket kapabel utför
+ Suveräna bromsar
+ Rolig!
– Hög vikt
– Framgaffeln
– Inte allround
Video
Vi har filmat bakfjädringens arbete med respektive utan bakbroms på nedför samma stigparti. Även gung i länkaget vid både sittande och stående trampande har dokumenterats. Därpå följer lite bonusmaterial i form av utförsåkning i Spanien med delar av testlaget.
Sammanfattat
Commencal levererar precis vad de säger att de ska göra. Supreme Mini DH 2 är en rolig och förtroendehöjande utförscykel med geometri som inbjuder till hårdkörning. Överlag är komponenterna hyfsade för pengarna men det märks att det är lite av en budgetmodell. Tyvärr är det den enskilt dyraste komponenten, gaffeln, som är lågvattenmärket. Som cykeln säljs är det gaffeln och i viss mån vikten som hindrar Supreme Mini DH 2 att uppnå sin fulla potential och jag kan inte låta bli att undra hur den skulle kännas med en gaffel som fungerar lika bra som bakfjädringen.
Länkar:
