Enduro lockar allt fler – både stigfantaster och rena utförsåkare, och i takt med att antalet utövare ökar blir även tävlingssuget större. Sveriges andra officiella endurotävling någonsin kördes under Åre Bike Festival, och vi tog ett snack med Happyiten NilsK som rullade in på en trettondeplats av drygt hundra startande.
Text: Hedda Berander Foto: Erik Westberg, Nils Kolbäck
Åre Bike Festival är ett stadigt inslag i den svenska sommaren, men i år fick den jämtländska cykelhelgen tillökning bland eventen i form av Enduro King & Queen. Endurocyklingen ökar som bekant som attan för tillfället, och nere på kontinenten finns redan gott om etablerade tävlingar, men skribenten veterligen har det bara körts en officiell endurotävling i Sverige tidigare, i Falun tidigare i år.
Den sjätte juli var det alltså dags för Åres första endurotävling. På grund av ruskväder med kyla och hårda vindar uppe på Skutan beslutade tävlingsledningen att inte köra Tusenmetersleden som var den planerade första specialsträckan. Istället blev det dubbla vändor i Rödkullestigen-Månskogen-Getrappet. Strax över hundra åkare stod på startlinjen nere vid VM-Åttan, och nittiotvå av dem tog sig i mål. En av dem var Happyiten Nils Kolbäck (NilsK), som rullade in på en, enligt honom själv, smått överraskande trettondeplats.
Tjena Nils! Hur var det att köra enduro?
– Jättekul! Jag har aldrig kört någon riktig endurotävling innan, bara på skoj hemma i Sjövik, Timrå. Det var riktigt bra stämning under tävlingen måste jag säga. Jag har tävlat i DH innan, och där blir det lätt lite “fientlig” stämning, man är hemlig med linjer och så för att få ett övertag, men här snackade man med sina medtävlare på väg upp till specialsträckorna. Förbaskat bra stämning!
Kan du berätta lite om själva racet – hur var de olika sträckorna?
– Jo, dom strök ju högzon på grund av blåsten, och det förstår man ju. Men den sträckan är lite köttigare, och att det blev två vändor i Getrappet kanske gjorde det lite lättare för cyklister som kommer från XC. Det är skillnad mot ett DH-race som är runt två minuter, till exempel tar specialsträckan i Getrappet runt tio minuter att cykla, och mjölksyran kommer direkt på andra vändan.. När jag hade kommit ungefär två tredjedelar på tredjesträckan minns jag att jag tänkte “det måste ta slut nu”, och där drog jag också i backen fyra svängar innan slutet. Det kändes i benen när jag trampade bort mot Hermans efter det, och där var det lite väntan innan sista sträckan så benen han stelna till. De svarade inte riktigt på slutet. Men det var enda stället det var någon väntan på egentligen, fältet spreds ut rätt bra från början.
Hur lång tid tog det att ta sig upp till VM-platån inför sträcka två, det låter rätt jobbigt med så mycket uppför?
– Tror det tog runt 52 minuter för mig. Vi cyklade så mycket det gick och sedan var det bara att gå resten. Man blev rätt mör efter den klättringen.
Bortsett från att högzon föll bort på grund av vädret, vad tyckte du om sträckorna? Bra val?
– Från början, med högzon, hade det nog varit lite fördel för dem som brukar cykla DH. Det var bra med Getrappet gånger två, för då fick de som är bra på att trampa en möjlighet att ta in lite. Sedan är ju Bräcke rätt köttig, för att hålla hög fart där gäller det att se upp, och sista sträckan var en blandning av tramp och tufft. Sett till hela var det jämnt fördelat mellan fördel DH och fördel XC, och det är ju meningen. Det enda jag saknade var om man hade kunnat köra någon del av Avalanchebanan, kanske.
Men både jag och min kompis Thomas var helt lyriska efteråt. Jag trodde han skulle ta mig på sista sträckan för han är helt otrolig på att trampa, men han vurpade och slutade 20 sekunder efter mig. Det är riktigt kul att det är så tajt på så långa lopp. Jag är mest chockad över mitt resultat, så här i efterhand funderar jag på hur det hade gått om jag gått in för det lite hårdare. Jag kör ju mycket men om jag skulle träna för just den här tävlingen skulle jag nog kunna ta några placeringar till i alla fall.
Hur mycket hade du förberett dig innan?
– Jag har sett fram emot tävlingen väldigt länge, men jag har inte kört någon speciell uppladdning utan mer tagit det som det kommer. Jag fick till ett träningsåk på alla sträckor utom Getrappet innan tävlingen.
Hur var folk överlag inför racet tycker du?
– Jag tror att de flesta var ganska avslappnade. Det går inte att kolla spåren exakt när man kör så långa åk som det är i enduro. Vissa kurvor kommer man ihåg men jag tror inte att så många memorerar hela banan. Det var ingen nervös stämning innan loppet och mellan specialsträckorna, man kunde snacka med folk under tiden. Hela konceptet är väldigt avslappnat för att vara tävling, och det är roligt med blandningen, enduro lockar ju folk från både downhill och crosscountry. Det är ett brett forum och det tror jag är vinnande. Jag såg folk som cyklade på allt från downhillhojar till stela 29-tummare.
Vad körde du själv på för hoj?
– Jag körde en ganska långslagig, 170 millimeter, och den var lite svajig på vissa ställen. Den är egenbyggd, så jag har fått ner den till ungefär 12,5 kilo nu. Fast det där med vikten.. jag körde sönder sadeln efter tredje etappen, och den var i kolfiber, just för viktens skull, så tji fick jag för det. Jag använder sadeln väldigt mycket när jag styr så det gjorde det lite mer spännande, haha.
Vad skulle du ge tävlingen för betyg, som helhet?
– Full pott, en femma! Jag har sett fram emot den väldigt länge, egentligen var jag sugen att köra redan i Falun, men då hade jag inte tid. Och det måste ju vart lyckat ur arrangörssynvinkel också, med så många anmälda. En stor eloge till Åre Bergscyklister, de är grymma på att rodda sånna här saker. Jag hoppas att tävlingen återkommer nästa år eller att det dyker upp någon mer endurotävling. Jag är sugen på att provköra en endurotesttävling med polarna hemma i Sundsvall nu för att se om det är genomförbart, och då kanske det går att ha en riktig tävling nästa sommar.
– – –
Resultat Åre Enduro King & Queen
Enduro King blev Robin Wallner, följd av Matti Lehikoinen och Alexander Kangas.
Enduro Queen blev Katrina Strand, följd av Hanna Oleträ och Iida Airola.
För fullständiga resultat, se Åre Bike Festivals hemsida.
