[RR] Träningsläger i Appalacherna - Georgia
Som en del av er kanske läste i min förra RR så var det inplanerat en resa till Georgia. Den inte bara planerades, utan genomfördes också framgångsrikt så här kommer en liten RR.
Vet inte hur tydligt det framgick tidigare, men jag studerar alltså i Chicago sen ~7 månader tillbaka. Jag har gått med i skolans cykelförening och de har varje år ett träningsläger i Georgia.
Resan ner:
Att köra ner tar drygt 16 timmar och efter tidigare erfarenheter så är det tydligen ingen bra idé att köra i bergen med stor trailer nattetid. Alltså packade vi alla prylar lördag kväll och gav oss ut på vägarna runt 01:00 söndag. Resan gick sedan genom: Illinois - Indiana - Kentucky - Tennessee - North Carolina - Georgia.
Packar trailer full med cyklar och mat.
Efter att ha kommit en bit på vägen var det läge för frukost.
Våra bilar + trailer någonstans i trakterna kring Tennessee - North Carolina, på det som kallas för the dragons tail. Sjukt mycket motorcyklar som åker hit för att köra på en fantastisk väg.
Trailer full med blandade cyklar.
Ankomsten:
Vi hittade huset vi hyrt för veckan efter att först ha hamnat på bakgården till en liten rehabklinik, där klienterna glatt tittade på när vi försökte backa runt med släp. Huset var långt över förväntan: Stort, kitchig inredning, bubbelpool utomhus, fin utsikt och en riktig grill!
Stugan ligger mellan Helen och Cleveland (inte stora Cleveland, jättelilla Cleveland), strax utanför Blairsville.
Upptäckte dessutom att jag glömt ta med cykeltröjor. Hur nu det gick till, men vi var såpass många att det inte var några problem att låna, tur att jag inte glömt bibs..
Har inga jättebra bilder från huset, men här får ni en idé om hur det ser ut inomhus.
Verandan med John som oturligt bröt armen lördagen innan det bar av, på sin första cykeltävling.
Georgia har bland de slappaste vapenlagarna i landet, så en snubbe tog med sig sin bössa..
Cyklandet:
Den viktiga biten, hur var cyklingen? Kanon. Lite trafik, fina vägar, otroligt kuperat och vackra miljöer. Vädret stod oss bi och den enda dagen med dåligt väder blev till slut förmodligen den bästa cykelturen jag någonsin varit på.
De större klättringar vi gjorde var: Neals pass, Wolfs pen, Hogs pen, Brasstown och ett gäng till som jag inte kommer ihåg namnen på.
Totalt var vi 14 personer, med helt olika ambitioner, tränings- och cykelvana. Så naturligt nog splittrades alla upp i smågrupper. Den gruppen jag hamnade i blev vanligtvis två eller tre personer.
Väntar vid korsning på att folk ska komma ikapp, undertecknad till vänster med nya solglasögon och lite för stor lånetröja.
Dag två vaknade vi med kraftig dimma, 8 grader celsius och utlovat duggregn under i stort sett hela dagen. Kände mig lagom opepp, men nu var vi här och det skulle cyklas.
Den här dagen har jag svårt att beskriva med andra ord än: Magisk! Vi var i princip ensamma ute på vägarna, jag och en kille till ledde uppför tre stora stigningar och nedförskörningen var helt otrolig. Mindre än 20m fri sikt, total tystnad förutom däck mot asfalt, teknisk och trixig körning. Eftersom det var blött kände jag ingen press på att hålla hög fart, så plötsligt körde jag mycket bättre än jag någonsin gjort tidigare. Fann rytmen direkt och kunde släppa loss ordentligt i varenda kurva.
Här får ni en idé om förutsättningarna. Det här är på ca 300m höjd, så då kan ni föreställa er hur det såg ut på 1000+.
Utsikten från Neals Pass en dag utan dimma.
Grupp på väg att splittras under inkörningen till Wolfs Pen (tror jag).
Det blir svårt att skriva den här utan att nämna något om Blairsville. Det är en "tysk" stad, som verkar leva på i stort sett bara turism. Staden ser ut som en karikatyr på en tyrolerthemepark, man förväntar sig att det ska springa in mjölkpigor och börja sjunga om berg och ost vilket ögonblick som helst. Konstigt ställe med den charmigaste mataffär jag varit i på länge, påminde starkt om min min barndoms lanthandlare.
Gruppbild under glasstur till Blairsville. Ni ser väderkvarnen va? Hela stan följer det temat.
Tack för att ni läser igen, ber om ursäkt för att det är viss brist på ordentliga cykelbilder.
Vet inte hur tydligt det framgick tidigare, men jag studerar alltså i Chicago sen ~7 månader tillbaka. Jag har gått med i skolans cykelförening och de har varje år ett träningsläger i Georgia.
Resan ner:
Att köra ner tar drygt 16 timmar och efter tidigare erfarenheter så är det tydligen ingen bra idé att köra i bergen med stor trailer nattetid. Alltså packade vi alla prylar lördag kväll och gav oss ut på vägarna runt 01:00 söndag. Resan gick sedan genom: Illinois - Indiana - Kentucky - Tennessee - North Carolina - Georgia.
Packar trailer full med cyklar och mat.
Efter att ha kommit en bit på vägen var det läge för frukost.
Våra bilar + trailer någonstans i trakterna kring Tennessee - North Carolina, på det som kallas för the dragons tail. Sjukt mycket motorcyklar som åker hit för att köra på en fantastisk väg.
Trailer full med blandade cyklar.
Ankomsten:
Vi hittade huset vi hyrt för veckan efter att först ha hamnat på bakgården till en liten rehabklinik, där klienterna glatt tittade på när vi försökte backa runt med släp. Huset var långt över förväntan: Stort, kitchig inredning, bubbelpool utomhus, fin utsikt och en riktig grill!
Stugan ligger mellan Helen och Cleveland (inte stora Cleveland, jättelilla Cleveland), strax utanför Blairsville.
Upptäckte dessutom att jag glömt ta med cykeltröjor. Hur nu det gick till, men vi var såpass många att det inte var några problem att låna, tur att jag inte glömt bibs..
Har inga jättebra bilder från huset, men här får ni en idé om hur det ser ut inomhus.
Verandan med John som oturligt bröt armen lördagen innan det bar av, på sin första cykeltävling.
Georgia har bland de slappaste vapenlagarna i landet, så en snubbe tog med sig sin bössa..
Cyklandet:
Den viktiga biten, hur var cyklingen? Kanon. Lite trafik, fina vägar, otroligt kuperat och vackra miljöer. Vädret stod oss bi och den enda dagen med dåligt väder blev till slut förmodligen den bästa cykelturen jag någonsin varit på.
De större klättringar vi gjorde var: Neals pass, Wolfs pen, Hogs pen, Brasstown och ett gäng till som jag inte kommer ihåg namnen på.
Totalt var vi 14 personer, med helt olika ambitioner, tränings- och cykelvana. Så naturligt nog splittrades alla upp i smågrupper. Den gruppen jag hamnade i blev vanligtvis två eller tre personer.
Väntar vid korsning på att folk ska komma ikapp, undertecknad till vänster med nya solglasögon och lite för stor lånetröja.
Dag två vaknade vi med kraftig dimma, 8 grader celsius och utlovat duggregn under i stort sett hela dagen. Kände mig lagom opepp, men nu var vi här och det skulle cyklas.
Den här dagen har jag svårt att beskriva med andra ord än: Magisk! Vi var i princip ensamma ute på vägarna, jag och en kille till ledde uppför tre stora stigningar och nedförskörningen var helt otrolig. Mindre än 20m fri sikt, total tystnad förutom däck mot asfalt, teknisk och trixig körning. Eftersom det var blött kände jag ingen press på att hålla hög fart, så plötsligt körde jag mycket bättre än jag någonsin gjort tidigare. Fann rytmen direkt och kunde släppa loss ordentligt i varenda kurva.
Här får ni en idé om förutsättningarna. Det här är på ca 300m höjd, så då kan ni föreställa er hur det såg ut på 1000+.
Utsikten från Neals Pass en dag utan dimma.
Grupp på väg att splittras under inkörningen till Wolfs Pen (tror jag).
Det blir svårt att skriva den här utan att nämna något om Blairsville. Det är en "tysk" stad, som verkar leva på i stort sett bara turism. Staden ser ut som en karikatyr på en tyrolerthemepark, man förväntar sig att det ska springa in mjölkpigor och börja sjunga om berg och ost vilket ögonblick som helst. Konstigt ställe med den charmigaste mataffär jag varit i på länge, påminde starkt om min min barndoms lanthandlare.
Gruppbild under glasstur till Blairsville. Ni ser väderkvarnen va? Hela stan följer det temat.
Tack för att ni läser igen, ber om ursäkt för att det är viss brist på ordentliga cykelbilder.
Senast redigerad av en moderator:
