[RR] Snabbvisit i Dovrefjell! Inte för sista gången!
Så var det äntligen dax! Efter att ha snackat om fjällcykling sen i våras var det äntligen tid att ta tag i saken då både jag, Micke och UrTomas var lediga och på hemmaplan sammtidigt.
Tanken var först att cykla den klassiska Jämtlandstriangeln(numer rektangeln), men då vädergudarna verkade utlova regn och hala stenar i Storulvån så riktades istället hjulen mot den Norska sidan och Dovrefjell, närmare bestämt Grimsdalen, där solen stod som spön i backen och cykelstigarna var fantastiska!
Jag, Micke och UrTomas med fru och lille 1-årige sonen Arne(fantastiskt att kunna ta med allihopa på fjälltur) packade in oss i Saaben och sträckade 45 mil upp till Dovre en solig söndagmorgon.
Tidsoptimismen sprudlade över hela projektet som sedvanligt, och tältet var inte uppslaget i dalen fören 17-tiden på em, så efter lite snabb check och påfyllnad av vattenflaskor så bar det iväg norrut på en knappt 4 mil lång etapp som inte skulle vara avklarade fören långt in på småtimmarna.
Arne kikar att allt är i sin ordning och att Pappa har rätt lufttryck i däcken(inte en punka på hela resan)
Tre tappra på väg ut på äventyr!
Fösta biten bjöd på vide och busk och fina sandstigar, dock 400m stigning, men det skulle vi få igen!
50 höjdmeter. 20sekunder. Tvärstopp i smal hög träbro=)
Cykelglädje.
Vädret var vindstilla och ca 15 grader på kvällen, vi körde T-leden rakt norrut mot Hjerkinn, för att sedan ta av mot sydväst(putta cykel) upp i passet på ca 1470m, och avsluta med grym 500 höjdmeter äkta Endurogläjde. Dock så gick solen ner hemskans snabbt, och den tänkte stigen från Hjerkinn var nog aktuell på 80-talet, men det gick fint ändå!
Choklad och vattenpaus med utsikt mot Rondande
Terrängpsykklar.
Svalkande vattenhinder är alltid välkomna!
Inte alls tråkigt alls.
Självfallet.
Lite konstpaus efter att köttat de 400 höjdmetrarna ner till E6an, sjuka mängder sten och hopp, sjukt kul. UrTomas mös på fint här med den nyinförskaffade 180mm gaffeln, Evo`n trivdes oxå fint, och tjänade ut alla 150mm.
Bara att börja putta tillbaka, solen försvann som sagt fort och temperaturen föll, men uppåt kom vi.
Månen gick upp över Rondane i söder, runt 22:30, huvudsaken man såg nånting när det skulle brakas på nerför sen!
Efter nån timmes puttande och lite vila så gick det riktigt fint att cykla på fjällhedarna(utan stig)trots den höga höjden ungefär 8km innan vi började ana rester av den gamla leden.Väl uppe vid passet var det så gott som mörkt, och dimman drog snabbt in över oss, och temperaturen föll till några få grader, men vi hade ändå en skapligt rolig färd ner till Grimsdalshytta, där det tog en bra stund att navigera rätt på tältet, Malin och Arne. 2 av oss ramlade ikull utanför och Tomas ramlade lika snabbt ikull i tältet efter 8timmar MTB.
Nästa dag var tanken att åka upp till Snöheim på andra sidan E6an, och köra därifrån via Reinheim ner till vägen. Dock så visade det sig att man börjar köra turbussar upp till Snöheim,och att bil inte var tillåtet. En stor suck gick genom sällskapet, då tidtabellen inte matchade vår egen för 5 öre, och att cykla upp skulle även det ta för stor del av dagen.
Således knöt vi näven i fickan och började kika på kartan... runt Alvdal borde det ju finnas fin cykling, med hemmafjellet Tron(1665möh)alldeles inpåknuten, och dessutom väg upp!
Efter en skön korvgrillning med bad så bar det iväg österut och efter någon timme var vi påväg uppåt, solen stekte även dennna dag och vi var inte mätt på cykling.
Halvvägs upp på Trontoppen, då bil bara var tillåtet till ca 750möh.
Heroshot innan vi trampade utför igen, 400 höjdmter och 4km ren cykelglädje kan jag intyga.
Så slutade en intensiv resa för denna gång, men det gav defenitivt mersmak, det blir en fjällcykelresa igen inom några veckor, troligen till Dovre igen, eller något annat som verkar skoj!
Tanken var först att cykla den klassiska Jämtlandstriangeln(numer rektangeln), men då vädergudarna verkade utlova regn och hala stenar i Storulvån så riktades istället hjulen mot den Norska sidan och Dovrefjell, närmare bestämt Grimsdalen, där solen stod som spön i backen och cykelstigarna var fantastiska!
Jag, Micke och UrTomas med fru och lille 1-årige sonen Arne(fantastiskt att kunna ta med allihopa på fjälltur) packade in oss i Saaben och sträckade 45 mil upp till Dovre en solig söndagmorgon.
Tidsoptimismen sprudlade över hela projektet som sedvanligt, och tältet var inte uppslaget i dalen fören 17-tiden på em, så efter lite snabb check och påfyllnad av vattenflaskor så bar det iväg norrut på en knappt 4 mil lång etapp som inte skulle vara avklarade fören långt in på småtimmarna.
Arne kikar att allt är i sin ordning och att Pappa har rätt lufttryck i däcken(inte en punka på hela resan)
Tre tappra på väg ut på äventyr!
Fösta biten bjöd på vide och busk och fina sandstigar, dock 400m stigning, men det skulle vi få igen!
50 höjdmeter. 20sekunder. Tvärstopp i smal hög träbro=)
Cykelglädje.
Vädret var vindstilla och ca 15 grader på kvällen, vi körde T-leden rakt norrut mot Hjerkinn, för att sedan ta av mot sydväst(putta cykel) upp i passet på ca 1470m, och avsluta med grym 500 höjdmeter äkta Endurogläjde. Dock så gick solen ner hemskans snabbt, och den tänkte stigen från Hjerkinn var nog aktuell på 80-talet, men det gick fint ändå!
Choklad och vattenpaus med utsikt mot Rondande
Terrängpsykklar.
Svalkande vattenhinder är alltid välkomna!
Inte alls tråkigt alls.
Självfallet.
Lite konstpaus efter att köttat de 400 höjdmetrarna ner till E6an, sjuka mängder sten och hopp, sjukt kul. UrTomas mös på fint här med den nyinförskaffade 180mm gaffeln, Evo`n trivdes oxå fint, och tjänade ut alla 150mm.
Bara att börja putta tillbaka, solen försvann som sagt fort och temperaturen föll, men uppåt kom vi.
Månen gick upp över Rondane i söder, runt 22:30, huvudsaken man såg nånting när det skulle brakas på nerför sen!
Efter nån timmes puttande och lite vila så gick det riktigt fint att cykla på fjällhedarna(utan stig)trots den höga höjden ungefär 8km innan vi började ana rester av den gamla leden.Väl uppe vid passet var det så gott som mörkt, och dimman drog snabbt in över oss, och temperaturen föll till några få grader, men vi hade ändå en skapligt rolig färd ner till Grimsdalshytta, där det tog en bra stund att navigera rätt på tältet, Malin och Arne. 2 av oss ramlade ikull utanför och Tomas ramlade lika snabbt ikull i tältet efter 8timmar MTB.
Nästa dag var tanken att åka upp till Snöheim på andra sidan E6an, och köra därifrån via Reinheim ner till vägen. Dock så visade det sig att man börjar köra turbussar upp till Snöheim,och att bil inte var tillåtet. En stor suck gick genom sällskapet, då tidtabellen inte matchade vår egen för 5 öre, och att cykla upp skulle även det ta för stor del av dagen.
Således knöt vi näven i fickan och började kika på kartan... runt Alvdal borde det ju finnas fin cykling, med hemmafjellet Tron(1665möh)alldeles inpåknuten, och dessutom väg upp!
Efter en skön korvgrillning med bad så bar det iväg österut och efter någon timme var vi påväg uppåt, solen stekte även dennna dag och vi var inte mätt på cykling.
Halvvägs upp på Trontoppen, då bil bara var tillåtet till ca 750möh.
Heroshot innan vi trampade utför igen, 400 höjdmter och 4km ren cykelglädje kan jag intyga.
Så slutade en intensiv resa för denna gång, men det gav defenitivt mersmak, det blir en fjällcykelresa igen inom några veckor, troligen till Dovre igen, eller något annat som verkar skoj!
Senast ändrad:
