kontorsråttan
Aktiv medlem
[RR] Kort LVG-tur i Kalifornien
På familjeresa till södra Kalifornien, d v s LA med omnejd för ett tag sedan. Passar på att posta nu i snöyran. :-)
Hittade en bra uthyrningsfirma i Santa Barbara och förhandlade till mig en cykeldag. Hyrde en kolfiber-Orbea för en dag, kastade in den i bilen och åkte upp till Los Olivos. Planen var knappa tio mil genom vinlandet, med litet backar på vägen. Dagen innan och den här morgonen var de enda regniga dagarna vi hade på dryga två veckor, så jag kom iväg senare än tänkt p g a regn. Satt på cykeln ca 10.30 och det var blött på vägarna en del av sträckan, men jag fick egentligen väldigt lite regn på mig.
Började med en jättefin liten väg genom vinland ner till Solvang, en by där man inte på något sätt döljer sitt danska ursprung. Litet överturistigt kanske, men trevligt ändå, vi var där dagen innan med familjen så denna dag drog jag förbi i utkanterna bara. Floran och faunan är dock lite annorlunda mot hemma.
Sen följde någon mil på väg 246, en ganska bred och tråkig väg genom Buellton och fram till Drum Canyon Road.
Delvis mycket trafik, vilket aldrig kändes speciellt besvärande, och delvis rätt dålig kvalitet på vägen, vilket faktiskt var något besvärande. Amerikansk asfalt lappas och lagas mer än hemma, detta fick jag märka vid fler tillfällen. Motvind. På vägen åker man förbi ”Ostrichland” där man mot en ersättning kan mata strutsar och emuer. Jaja. Runt alla de här byarna, Los Olivos, Solvang och Buellton finns mycket vingårdar som har ”taste rooms” i stadskärnan. Drum canyon road börjar bra med en slakmota och bra asfalt.
Litet vingårdar och fina vyer. Snart nog övergår slakmotan i riktig uppförsbacke och vägkvaliteten sjunker.
Inget jätteproblem uppför, tråkigare på väg nerför på andra sidan när det var hyfsat kurvigt och cykeln studsade fram. Inte mycket trafik på den här vägen överhuvudtaget. Vägen tar slut i Los Alamos som var sista chansen till mat på ett tag, eftersom jag kom igång sent passade det bra att stuva in en buffelburgare i magen. Byn såg rätt trevlig ut stundtals.
Mörka skyar.
Efter Los Alamos fortsatte resan på Cat Canyon Road som var lite same-same.
Började med en slakmota för att sedan stiga i graderna och servera en riktig uppförbacke, med tillhörande sämre asfalt. Väl nere på andra sidan blev vägen både hyfsat platt och bra. Här kom jag litet oväntat genom ett oljefält.
Ingen trafik här heller direkt. I Sisquoc vände vägen och oljefälten ersattes av vinodlingar, avgjort trevligare. Den här vägen, Foxen Canyon Road, var den trevligaste delen. Asfalten var hela tiden ok till bra, det var fina vyer och vingårdar med jämna mellanrum.
Eftersom jag hade lite ont om tid valde jag att bara ta en vinprovning och den tog jag efter den lite brantare uppförsbacken. Fess Parker Winery är stort och etablerat och hade jättebra vinprovning.
För 14 USD fick man alla vinerna på den här listan nedan samt ett par bonusviner.
Annars såg Foxen Vineyard jättetrevligt ut när jag kom förbi på vägen. Efter Fess Parker skulle det i stort sett bara vara nerförsbacke till bilen, men jag missade en avfart och fick en liten omväg med en kort extrabacke istället.
Ridewithgps sade knappt 1200 meter höjdskillnad, garmin sade 1350. Benen hade nog gissat på mer trots allt.
Allt i allt en trevlig tur, litet otur med motvind där det var platt och så litet blött, men det som gör att jag egentligen inte rekommenderar turen med vanlig LVG är att det var rätt pissig asfalt på sina ställen. Jag har ju själv hoppat på Gravelbike-trenden hemma och man kan ju lugnt säga att jag hade känt mig lyckligare med ett par 35mm däck på vissa ställen. Jag förstår varför man älskar de här cyklarna i USA, säkert bra på grusvägarna men med tanke på hur asfalten ser ut på sina ställen så känns en gravelbike som en no-brainer istället för en racer med tunna däck. Eller så är jag bara gammal och mjuk. Hantverksölen som flödar i Santa Barbara kändes extra god denna kväll.
Hittade en bra uthyrningsfirma i Santa Barbara och förhandlade till mig en cykeldag. Hyrde en kolfiber-Orbea för en dag, kastade in den i bilen och åkte upp till Los Olivos. Planen var knappa tio mil genom vinlandet, med litet backar på vägen. Dagen innan och den här morgonen var de enda regniga dagarna vi hade på dryga två veckor, så jag kom iväg senare än tänkt p g a regn. Satt på cykeln ca 10.30 och det var blött på vägarna en del av sträckan, men jag fick egentligen väldigt lite regn på mig.
Började med en jättefin liten väg genom vinland ner till Solvang, en by där man inte på något sätt döljer sitt danska ursprung. Litet överturistigt kanske, men trevligt ändå, vi var där dagen innan med familjen så denna dag drog jag förbi i utkanterna bara. Floran och faunan är dock lite annorlunda mot hemma.
Sen följde någon mil på väg 246, en ganska bred och tråkig väg genom Buellton och fram till Drum Canyon Road.
Delvis mycket trafik, vilket aldrig kändes speciellt besvärande, och delvis rätt dålig kvalitet på vägen, vilket faktiskt var något besvärande. Amerikansk asfalt lappas och lagas mer än hemma, detta fick jag märka vid fler tillfällen. Motvind. På vägen åker man förbi ”Ostrichland” där man mot en ersättning kan mata strutsar och emuer. Jaja. Runt alla de här byarna, Los Olivos, Solvang och Buellton finns mycket vingårdar som har ”taste rooms” i stadskärnan. Drum canyon road börjar bra med en slakmota och bra asfalt.
Litet vingårdar och fina vyer. Snart nog övergår slakmotan i riktig uppförsbacke och vägkvaliteten sjunker.
Inget jätteproblem uppför, tråkigare på väg nerför på andra sidan när det var hyfsat kurvigt och cykeln studsade fram. Inte mycket trafik på den här vägen överhuvudtaget. Vägen tar slut i Los Alamos som var sista chansen till mat på ett tag, eftersom jag kom igång sent passade det bra att stuva in en buffelburgare i magen. Byn såg rätt trevlig ut stundtals.
Mörka skyar.
Efter Los Alamos fortsatte resan på Cat Canyon Road som var lite same-same.
Började med en slakmota för att sedan stiga i graderna och servera en riktig uppförbacke, med tillhörande sämre asfalt. Väl nere på andra sidan blev vägen både hyfsat platt och bra. Här kom jag litet oväntat genom ett oljefält.
Ingen trafik här heller direkt. I Sisquoc vände vägen och oljefälten ersattes av vinodlingar, avgjort trevligare. Den här vägen, Foxen Canyon Road, var den trevligaste delen. Asfalten var hela tiden ok till bra, det var fina vyer och vingårdar med jämna mellanrum.
Eftersom jag hade lite ont om tid valde jag att bara ta en vinprovning och den tog jag efter den lite brantare uppförsbacken. Fess Parker Winery är stort och etablerat och hade jättebra vinprovning.
För 14 USD fick man alla vinerna på den här listan nedan samt ett par bonusviner.
Annars såg Foxen Vineyard jättetrevligt ut när jag kom förbi på vägen. Efter Fess Parker skulle det i stort sett bara vara nerförsbacke till bilen, men jag missade en avfart och fick en liten omväg med en kort extrabacke istället.
Ridewithgps sade knappt 1200 meter höjdskillnad, garmin sade 1350. Benen hade nog gissat på mer trots allt.
Allt i allt en trevlig tur, litet otur med motvind där det var platt och så litet blött, men det som gör att jag egentligen inte rekommenderar turen med vanlig LVG är att det var rätt pissig asfalt på sina ställen. Jag har ju själv hoppat på Gravelbike-trenden hemma och man kan ju lugnt säga att jag hade känt mig lyckligare med ett par 35mm däck på vissa ställen. Jag förstår varför man älskar de här cyklarna i USA, säkert bra på grusvägarna men med tanke på hur asfalten ser ut på sina ställen så känns en gravelbike som en no-brainer istället för en racer med tunna däck. Eller så är jag bara gammal och mjuk. Hantverksölen som flödar i Santa Barbara kändes extra god denna kväll.
