Jag kanske skulle ta och komplettera den här tråden med lite bilder och en rapport. När jag kom hem drog jag direkt iväg till Norge och sen Härjedalen för mera cykling så jag har inte haft möjlighet (läs: jag har inte orkat) att posta nåt mer föränn nu.
Första cyklingen var upp till Col du Saint Grand Bernard. Jag började i Orsieres och tog vägen upp i dalen. Ca 1500m stigning på 24.5km. 6% i snitt, 9% sista 5km. Jag startade så klart i alldeles för hög fart men när jag hittat mitt tempo var det en barnlek att ta sig upp. Jag var inte ens nere på lägsta växeln (36/25).
Vägen var lite för vältrafikerad för min smak, det är ju en av få förbindelser mellan Schweiz och Italien. Men det var ingen större fara. Efter att man svängde av mot passet (huvudleden går in i en tunnel till It.) så blev det väldigt lungt och fridfullt.
Så här kan det se ut i ett land som iallafall försöker tänka på cyklister i trafiken. Man slapp tunneln och kunde ta gamla vägen en bit istället.
Starten på den imponerade tunneln genom passet.
Sjön uppe i passet. Jag står på den italienska sidan. På andra sidan sjön syns klostret där St Bernard-munkarna håller hus. Det ligger i Schweiz.
Ja, det är härifrån Sanktbernardhunden kommer. För 5 schweizerfrank kan man få klappa en. Man kan även låta bli.
Italienarna har inga levande hundar så dom försöker sälja kopior istället. Kändes genuint...
Äntligen dags för lite utförskörning :)
Gissa vart vägen går...
Det är svårt att ta bilder som gör vägen rättvisa, särskilt när man hellre sitter kvar på cykeln, men jag gjorde mitt bästa.
Utförskörningen var svårare än jag trodde. I den branta biten vågade jag inte alls stå på, satt och bromsade mest hela tiden. Men när det planade ut lite var det kul att periodvis kunna ligga i samma fart som biltrafiken. Det var helt enkelt för kul för att stanna och ta några bilder.
-------
Nästa dag gjorde jag en runda på Valaisdalens sluttning kring Vex. Det var tänkt att det skulle bli en lite plattare dag men det slutade med 2500 höjdmeter. Framförallt klättringen upp mot Grand Dixence var som sagt magnifik!
Först passerades de så kallade pyramiderna. Helt sjuka formationer skapade av erosion eller nåt. Varje topp har en stor sten uppe på sig. Google har bättre bilder:
http://images.google.se/images?q=py...SE:official&client=firefox-a&um=1&sa=N&tab=wi
Sen var det mest såna här vägar. Lite upp och lite ner.
Den här bilden är från fikastoppet i St Martin. En enda plan plätt finns i byn. Vad ska vi bygga där? En fotbollsplan så klart!?
Sen blev det utför (=inga bilder) ner mot Sion nere i dalen.
Nere i dalen åkte kameran fram igen:
Svagt utför mellan aprikosträden.
Hur många lådor blir det här?
Dom odlar mycket vin i Valais, och en del aprikoser. Men framförallt en massa vin. Både rött och vitt av mycket hög kvalitet. Framförallt kan jag rekommendera en druva som heter Petite Arvine, vitt vin som är galet gott. Jag dricker inte mycket vitt vin annars men det här är nåt alldeles extra, det är som om det är party i min mun och alla är inbjudna. Typ.
Sen var det klättring upp mot Grand Dixence. Så här såg vägen ut på väg upp, den var likadan på väg ner:
6 miljoner kubikmeter betong kan vara ganska imponerade...
http://en.wikipedia.org/wiki/Grande_Dixence_Dam
Sen var det en episk nerresa till Vex igen. Inga bilder så klart.
---------------
Under helgen blev det fotvandring men det är ju ruggigt OT så det hoppar vi över. Sen var tanken att jag skulle dra till Touren med min hyrbil, tält och cykla lite i de klassiska backarna, Galibier och Alpe d'Huez. Men på vägen dit stannade jag i Chamonix för att proviantera och kolla lite på stan. Då stöter jag plötligt på en gammal vän vid olivhyllan! Han och en vän till honom var där och klättrade men hade tröttnat så dom hängde hellre på mig för att kolla på touren. Jag fick packa ihop cykeln för att få plats med två illaluktande klättrare och deras prylar i bilen. Ingen mer cykling mao men lika glad var jag för det, sällskap är ju också kul...
Vi bilade till Col de Telegraph på morgonen, Galibier var stängt när vi kom så vi fick nöja oss med telegrafen. Hursomhelst var det ett spektakel utan like. Galet mycke glada människor. Cyklister av alla typer som kämpade sig upp på morgonen. Ett långt reklamtåg som kastade ut meningslösa men ändå ganska roliga reklamgrejer. Massvis med arga Gendarmer. Sen kom cyklisterna.
Jag har redan glömt bort i vilken ordning dom kom men jag tror att det här var tätgruppen.
Sen kom klungan. Han som inte var i Mexico (eller hur det nu var) var forfarande kvar.
Vissa stoppade in en tidning under tröjan trots att utförskörningen till starten på nästa klättning var ca 3km och det var 30 grader varmt.
------
Det blev mycket mindre cykling än jag räknat med men det var i alla fall skoj att få känna på lite ordentliga backar. Det gick ju bra trots att jag inte är nån bergsget. Uppför är kul.
Åsså har jag ju sett Touren nu. Det var en festlig upplevelse, en sån där sak som man vill ha gjort men som jag förmodligen inte kommer att göra igen. Det är roligare att cykla själv.
/Fredrik
