Det är sällan svårläst, mest omständligt och trist. Skönlitteraturens utdragna gitarrsolon eller jazz. Att man ska imponeras/tjusas av tillkrånglat hantverket.
Jag matade av de flesta Stig Trenter för några år sedan, enbart för att han skriver på ett sätt som tvingar mig att läsa långsammare...