RR.
Det började med att jag i våras noterade att det skulle gå ett grusrando i Bollnäs under hösten. Jag tänkte inte mer på det men såg för någon vecka sedan att det ju var den 3/9 det skulle gå av stapeln. Väderprognosen kontrollerades frekvent då de senaste tänkta randoloppen inte blivit av då jag inte tycker om att cykla >8tim i regn. Men allt såg fint ut så jag hörde mig för och fick med mig två tappra medcyklister i Patrik och Robin.
Inte den bästa uppladdningen med kickoff med jobbet dagen innan men efter att ha fått sova några timmar så ringde klockan 04 och vi rullade ut från Uppsala kl.05.
Vi ankommer till Scandic i Bollnäs (extra plus att det fanns laddboxar på parkeringen) med god marginal och det trillar in cyklist efter cyklist. Vädret är soligt men något kyligt med runt 8C.
Planen för dagen var att ta sig runt och se nya vägar, framförallt känna på lite mer backar än hemma i Uppsala.
Första biten körde vi alla 9(?) samlat och fick väl så småningom upp värmen. Vackra vägar och vädret var perfekt krispigt och soligt. Efter 3mil kommer vi till den beryktade Monte Carlo-backen. Farten ökar lite och gruppen spricker av något, tycker mig komma in i ett bra tempo när det susar förbi någon på MTB (Elis). Dum som jag är så hakar jag på och ligger på hjul hela backen upp. Tanken att det inte är klokt att ligga över tröskel redan efter 3mil i ett 20mil långt gruslopp slår mig några gånger men det är bara att trampa på. Vi når Monte Carlo-skylten och jag stannar för en selfie medan vi väntar in resten av gruppen.
Efter denna bergsbestigning bär det ner mot Åmot där det stämplas på Tempo, alla deltagare är nu samlade igen medan vi tre utbölingar trampar iväg lite innan övriga. Det börjar droppa lite från de mörka molnen och det dröjer bara några minuter innan himlen öppnar sig rejält och regnjackan åker på. Köra resterande 13mil i regn vore väl ingen dröm men som tur är så regnar det bara i några kilometer innan det upphör. Patrik punkterar men det tajmas väl med behovet att ta av regnjackan.
Långa fina grusvägar bär upp mot Edsbyn och vi passerar vad som på förhand utmålades som ett vackert parti i höjd med Gruvberget, en underbar slingrande asfaltsorm på en ås genom landskapet.
Grusbackarna avlöser sedan varandra hela vägen till Edsbyn och underlaget är helt perfekt.
I Edsbyn stämplar vi på Circle K och korv med bröd inhandlas, ett lite längre stopp men vi har ingen speciell tid att passa. Ännu fler backar passeras och små byar swishar förbi. Fortfarande väldigt fina vägar och vackra vyer.
Vi är nu trötta i varierande grad så det går i maklig takt men det gör inte så mycket. Arbrå passeras utan bestående intryck och färden mot sista fotostämplingen går utan större bekymmer, bortsett från den något stötiga färden på vägen med knytnävsstora stenar. Som tur var är det bara en kortare bit och resten av vägen mot Laviken-skylten består av prima grusväg med en pulshöjande backe precis i slutet. Efter den sista kraftansträngningen känns det som att bara är utförsbacke hela vägen till Bollnäs. Rullar in lagom trötta och hungriga efter knappt 9tim på vägarna. Packar ihop oss i bilen och rullar ut från Bollnäs klart nöjda över en härlig dag i sadeln.
Tack för ett bra arrangerat brevetlopp och en mycket trevlig bansträckning, fler randolopp i Bollnäs kommer garanterat köras i framtiden, grus som asfalt.