Koltrasten
Aktiv medlem
Lycka...
Tja, lycka! Det mest hägrande och bräckligaste ting vi alla bär inom oss...
Hur definierar vi då detta begrepp? Självfallet är det individuellt. Därför skulle också svaren på frågan bli minst sagt subjektiva. Detta pga att våra hjärnors belöningscentra, har inprogrammerade kretsar kring detta "abstrakta" begrepp.
Varför? Självklart, handlar det om överlevnad i en värld som ständigt förändras av den "mänskliga" evolutionen. Varför? Svaret är enkelt, våra hjärnor hungrar ständigt efter stimuli. Oavsett hur dessa behov skall tillfredsställas, kan det i hög grad variera, från person till person. Skall inte närmare gå in på detta. För då skulle listan bli oändlig!
I våra drömmar, dag som natt, hägrar ju alltid det som finns bortom regnbågen. Kanske bara tanken kan få oss att känna lycka. Men kanske också saknad. Kanske även besvikelse.
Lyckan! det allra mest sköraste och bräckligaste av allt i våra liv...
Skriver detta för att jag längtar efter April. Vid den första soliga dagen skall jag ta min racer, köra fem sex mil. Köra förbi en affär och köpa bärs. Sedan bika ner till havet vid en lugn vik. Ta mig ett "stärkande nakendopp". Sedan soltorka och sprätta upp en öl, filosofera och bara vara ensam...
Hur definierar vi då detta begrepp? Självfallet är det individuellt. Därför skulle också svaren på frågan bli minst sagt subjektiva. Detta pga att våra hjärnors belöningscentra, har inprogrammerade kretsar kring detta "abstrakta" begrepp.
Varför? Självklart, handlar det om överlevnad i en värld som ständigt förändras av den "mänskliga" evolutionen. Varför? Svaret är enkelt, våra hjärnor hungrar ständigt efter stimuli. Oavsett hur dessa behov skall tillfredsställas, kan det i hög grad variera, från person till person. Skall inte närmare gå in på detta. För då skulle listan bli oändlig!
I våra drömmar, dag som natt, hägrar ju alltid det som finns bortom regnbågen. Kanske bara tanken kan få oss att känna lycka. Men kanske också saknad. Kanske även besvikelse.
Lyckan! det allra mest sköraste och bräckligaste av allt i våra liv...
Skriver detta för att jag längtar efter April. Vid den första soliga dagen skall jag ta min racer, köra fem sex mil. Köra förbi en affär och köpa bärs. Sedan bika ner till havet vid en lugn vik. Ta mig ett "stärkande nakendopp". Sedan soltorka och sprätta upp en öl, filosofera och bara vara ensam...
