[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]

Hasse#7

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Peda skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag tycker dina RR för onödigt lite
> uppmärksamhet. Jag tycker de är toppen och
> väntar med spänning på nästa lucka. Har
> faktiskt varit uppe på Monte Cassino nån gång i
> mitten på 80-talet :-)
> Tack för att du delar med dig, enda nackdelen är
> att det är psykiskt påfrestande att se alla fina
> bilder. Är lite jobbigt i detta gråväder men
> mycket inspirerande!

+1 på allt utom att ha varit där. Tack GöranS!
 

Rico

Medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Fantastisk tråd!

Min svärmor kommer från Castelnuovo di Garfagnana och har fortfarande familj där och omkring Lucca, så ett besök dit ner dit står högt på agendan just nu.

Tack för att du delar med dig av härliga bilder och text!
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Om du ska till Castelnuovo di Garfagnana och har med dig cykel rekommenderar jag
Stigningen börjar i stort sett direkt man kommit ut ur byn.
 

Bikzz

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Härligt att läsa, speciellt nu i Dec. Tack för fina bilder och en bra story !!
.
.
 

Bilagor

  • bm.jpg
    bm.jpg
    50.3 KB · Besök: 218

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
På väg upp till eller ner från Mortirolo? Om det är ner, och du tog dig upp från andra sidan, är jag officiellt imponerad med tanke på packningen.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
I den elfte luckan börjar luften gå ur.

Uppe med tuppen, eller snarare solen, för att hinna med en backe innan frukost. Åkte en kilometer genom staden innan jag kom fram till foten av backen; profil: http://www.salite.ch/9797.asp?Mappa= Cyklade om en del människor som promenerade uppför och även en man som var ute och sprang med en hund. Var dock, som så ofta på morgonen lugnt och fridfullt.

P1080552Large.JPG


Hade fin utsikt ner över staden och landskapet söderut.

P1080553Large.JPG


Slutmålet var alltså klostret uppe på Monte Cassino och klostret däruppe som anses som Benediktinordens "hem" och där det finns en grav som hävdas vara Benedictus. Själva klostret är återuppbyggt ett antal gånger, senast efter andra världskriget.

P1080554Large.JPG


Var uppe och vände vid klostrets grind, men då klockan var strax före sju var det inte öppet. Å andra sidan hade jag inga ambitioner att utforska det något närmare. När jag var där visste jag f.ö. inte ens om ställets historia utan jag fick reda på det senare (mer om det i en annan lucka om jag kommer ihåg att skriva om det då).

Åkte sedan tillbaka samma väg ner som jag kommit upp. Vad gäller asfalterade vägar finns f.ö. inget alternativ. Tillbaka på hotellet så åt jag en rejäl frukost innan jag checkade ut och gav mig iväg. Upplägget att ge sig ut i soluppgången, köra en backe och åka tillbaka ner till hotellet för frukost innan man ger sig av är ett koncept som jag verkligen gillar. Känns lite som att få en gratisbacke.

Åkte väg SS6 som går parallellt med och några km norr om den stora motorvägen A1 som går ner till Napoli. Var en hel del trafik och ingen väg man cyklar för annat än att transportera sig. Hade haft lite funderingar på att dra upp och köra en väg som gick uppe på bergssidan, men då jag var lite osäker på hur lång tid det skulle ta att köra dagens etapp och jag hade en backe senare på dagen som jag absolut inte ville behöva skippa så följde jag SS6:an.

P1080560Large.JPG


P1080563Large.JPG


Den nedre bilden är tagen i Arce. Vet inte riktigt varför de hade dessa ballonger med jättelånga snören. Drygt en halvmil efter Arce så svängde jag av och åkte mindre vägar genom ett område med byar med en hel del villor av lite nyare datum. Skulle jag gissa ägdes de av människor som jobbade i lite större orter runt omkring men som ville ha ett boende med känsla av att vara lite ute på landet.

Uppe i Veroli kände jag att det var dags att fylla på glassmagen så det blev ett stopp vid torget.

P1080570Large.JPG


P1080571Large.JPG


Trasslade lite innan jag kom ut ur den inte alltför stora byn (som så ofta i italienska byar och städer var det trånga gränder som inte direkt var raka).

P1080572Large.JPG


Gick sedan utför knappt 400 höjdmeter ner till väg SS155. Gick sedan huvudsakligen svagt uppför till Guarcino med avbrott för en kortare utförskörskörning vid/efter Alatri. I Guarcino började dagens huvudstigning, den upp till Campo Catino vilken på två mil stiger drygt 1200 höjdmeter; profil: http://www.salite.ch/12280.asp?Mappa=

P1080579Large.JPG


Var en stigning utan några direkt branta partier och bitvis hade man fin utsikt.
P1080581Large.JPG


Genom att det var klart och soligt väder så kändes det rätt varmt även om cykeldatorns termometer nog överskattat med åtminstone tio grader.

P1080582Large.JPG


När jag kom upp lite högre var det vårblommster vid sidan av vägen (bilden fångar det tyvärr dåligt).

P1080584Large.JPG


Då Campo Catino bjuder på några hotell, skidliftar, en väderstation och något observatorium var den mkt sparsamma trafiken på vägen upp förståelig. Jag kan inte säga att det var genuint vackert däruppe då det var ganska stora asfalterade ytor, troligen avsedda som parkering för bilar och bussar som tagit skidåkare upp dit, men om man lyckades tänka bort de människoproducerade delarna så fanns det något tilltalande över stället.

P1080595Large.JPG


P1080598Large.JPG


Då vägen jag kommit upp var den enda vägen upp så var det bara att bege sig ner samma väg. Efter ett antal kilometer så missar jag en sten som ligger på på vägen precis då jag passerat från ett soligt parti in i skuggan. Det är ingen stor sten så det är ingen risk att jag ska gå omkull när jag kör på den, men den orsakar en punktering. Plockar av framhjulet och identifierar var hålet är, kollar däcket noga och har för mig att jag hittade en liten flisa som jag tog bort. När jag sedan ska stoppa i en ny slang och pumpa upp den så stöter jag på problem. Har ett märke på slang som jag inte haft tidigare och min lilla handpump sluter inte riktigt tätt. Ser att jag har en slang av ett annat märke och byter till denna som lyckligtvis går att pumpa upp.

Fortsätter ner, men märker efter ett antal kilometer att det verkar som det är dåligt med luft i däcket. Stannar och konstaterar att känslan stämde - det är lägre tryck än det jag pumpade upp det till. Blir lite smånervös då jag nu har ett däck med en slang med pyspunka och de slangar jag har i ryggsäcken har någon ventil som gör att jag inte lyckas pumpa upp dom med min pump. Har fortfarande åtminstone en mil ner till Guarcino vilket är första byn. Är inte mycket annat att göra än att pumpa upp däcket så mycket att det går att köra på det och sedan fortsätta neråt. Lägger mig vinn om att sitta så långt bak jag kan och att ha så lite tyngd som möjligt på framhjulet för att minska läckaget. Blir en oerhört märklig utförskörning. Har för mig att jag stannade och pumpade upp däcket ytterligare två eller tre gånger innan jag kom ner till Guarcino. Räknar ut att jag borde ha maximalt två mil till hotellet där jag tänkt övernatta. Funderar ett tag på om jag ska försöka se om det finns något sätt att antingen få till någon alternativ transport till Fiuggi, där jag har ett hotellrum bokat, eller om det kan finnas någon cykelaffär någonstans på vägen där jag kan få en ny slang. Beslutar mig dock att göra ett försök att ta mig resten av sträckan för egen maskin.

Fortsätter tillbaka ner till Pitocco där jag tar av västerut. Ser i något läge en skylt som indikerar att det skulle vara ytterligare över en mil jämfört med min prognos kvar. Visar sig dock lyckligtvis att den har fel och att jag snarare varit pessimistisk då det i realiteten nog snarast är 15 km mellan Guarcino och Fiuggi. Blev dock några pumpningar på vägen. Då jag kommer fram till hotellet förhör jag mig om de vet om det finns någon cykelaffär på orten. Lyckligtvis visar det sig dock att de är ett cykelhotell vilket innebär att de har cyklar för uthyrning och ett litet lager av förbrukningsvaror (slangar, däck, ...). Han som har hand om den delen har dock gått för dagen, men de fixar så att han ska möta mig nästa morgon klockan 7 och hjälpa mig.

Fiuggi är en ort med ett ansenligt antal hotell och en hel del av ganska hög standard vad det såg ut. Tror att en hel del var kopplat till att det finns naturliga källor i området och mpnga av hotellen kändes som de hade lite spa-/hälsoprofil. Utsikten från mitt fönster såg f.ö. ut så här.

P1080604Large.JPG


Gick en liten sväng innan det var dags för middag som jag intog på hotellet. De hade en buffémiddag vilket passade en hungrig cyklist bra. Var dessutom en ganska trevlig buffé med lufttorkat kött av olika slag, grönsaker, ostar, några pastarätter, ... Smakade riktigt bra och när jag gick därifrån var magen välfylld.

Dag11.JPG
 
Senast ändrad:

staine

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Rafflande!
Gratisbacke, mycket bra ord! :-)
Och sluta klaga på bilderna nu, vissa är ju asbra tom!
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Lucka 12 bjuder på kor på vägen, ett skidområde till och ett bevis på att världen inte är så stor.

Varning: Är rätt mycket text i denna lucka. Det mesta av de lite längre textsjoken motiveras dock av att det som berörs faktiskt hade en viss betydelse för hur resan utvecklades. Om man mer är intresserad av att njuta av lite vacker italiensk natur är det ju bara att hoppa över svamlandet.

Hade ett par dagar haft ett svagt missljud när jag trampade - lät ungefär som när kedjan går emot frmaväxeln ytterst lätt, men då ljudet var oberoende av vilket drev jag låg på kunde det omöjligen vara problemet och en visuell inspektion bekräftade detta. Hade vid ett antal tillfällen försökt bli klok på källan till ljudet men inte lyckats. Gick upp relativt tidigt och gjorde ett försök till utan att lyckas. Torkade också rent cykeln lite innan mannen (Adriano) som hade hand om cykeldelen på hotellet dök upp strax efter klockan sju.

Adriano plockade fram några slangar och jag köpte några och vi bytte till en ny som ersättare för den pysande slangen. Jag tyckte sen att jag lika gärna kunde fråga om han kunde kolla och se om han insåg orsaken till missljudet var. Han lät först som att det kunde han visst göra, men när han fick klart för sig att det var elektroniska växlar så backade han ur och ursäktade sig med att han inte hade koll på dom och inte ville ställa till något. Han frågade lite om mina planer och då jag nämnde att jag tänkte ta mig över till Avezzano så sa han kände till en affär där som han trodde skulle kunna hjälpa mig. Han ringde t.o.m. och kollade med dom och efter lite tittande på kartor kände jag mig relativt säker på var affären låg och att det inte skulle vara några problem att hitta dit.

Under tiden vi höll på och snackade frågade han i något läge var jag kom från och jag sa att jag var från Sverige. Han verkade då intresserad och undrade var jag hade cyklat hittills och vart jag skulle och jag förklarade att jag först åkt med en arrangerad resa från norr om Milano och ner till Rom och nu höll på och cyklade runt i Lazio och Abruzzo på egen hand. När han hörde om den arrangerade resan frågade han om arrangören och jag tyckte att det var lite konstigt, jag menar, vad är sannolikheten att en italiensk, förvisso cykelintresserad person men ändå, känner till svenska arrangörer av cykelresor!? Men, jag nämnde namnet på arrangören och till min förvåning frågar Adriano, om jag känner de som står bakom bolaget samt några andra personer och frågan är inte allmän utan explicit med namnen på dessa personer. Lite paff kan jag bara säga, att, jo, det gör jag. Visar sig att han varit uppe i Stockholm i samband med någon cykelmässa för att marknadsföra hotellet som cykelhotell mot den svenska marknaden. Tror dessutom att det var en grupp om några hotell i området och inte bara det specifika hotellet jag bodde på. I samband med detta hade han varit ute och ätit middag någon kväll med personerna från den arrangören jag åkte med. Ibland är världen liten!

Jag åt sen frukost innan jag checkade ut och påbörjade dagens tur.

Dag12.JPG


Planen var att ta väg SP147 huvudsakligen norrut och åka över Passo della Sella. Kom lite snett och fick en tämligen brant (men kort) gatstensbacke upp till toppen av en kulle där det låg ett torg. Tror att detta var byns huvudtorg. Var fin utsikt uppifrån kullen. Såg bl.a. ner mot det ena Grand Hotel på orten.

P1080629Large.JPG


Det andra låg uppe vid torget.

P1080632Large.JPG


Efter att ha tagit mig ner från kullen böjade sedan klättringen upp till Passo della Sella, en lättåkt stigning på dryga halvmilen med knappt 5% snittlutning. Blomsterprakten på några ängar jag åkte förbi kändes som den kunde varit hämtad direkt från en svensk sommaräng.
P1080634Large.JPG


När jag korsat SR411 och kommit in på väg SP28 så kändes det verkligen som att jag var ute på vischan. Vägen gick lite omväxlande upp och ner.

P1080638Large.JPG


Passerade efter ett tag Trevi nel Lazio.

P1080640Large.JPG


Stötte sedan på dessa gynnare som var ute på vägen.

P1080641Large.JPG


Måste säga att asfaltskvaliteten här lämnade en del att önska. Hela cykeln vibrerade mest hela tiden och det fanns även en del "potthål". Dock var det väldigt grönt och vackert så jag ångrade inte alls vägvalet.

P1080644Large.JPG


Började också att tidvis se upp mot berget jag skulle upp på; profil http://www.salite.ch/campostaffi.asp?Mappa=

P1080645Large.JPG


I Filettino på ca 1000 möh, gick jag in i en matvaruaffär och köpte mig lite fika innan jag fortsatte uppför. På drygt 1400 möh passerade jag detta hotell som såg halvt övergivet ut. När jag senare kollade verkade det som att det dock är i drift.

P1080648Large.JPG


Stretade på vidare uppåt och utsikten blev allt bättre.

P1080649Large.JPG


P1080650Large.JPG


På ganska precis 1600 möh kom jag upp till avtaget där jag skulle ta vänster för att klara av de sista dryga tre kilometerna upp till toppen. Lite oroande var det dock att vägen rakt fram verkade blockerad - stod i alla fall någon betongsugga mitt i vägen och någon skylt med texten Chiusa (=stängd). Jag beslutade mig dock för att köra upp till toppen först och sen fundera på hur jag skulle förhålla mig till detta när jag kom ner igen.

Gick fint upp till det var 50-100 meter kvar upp till krönet då helt plötsligt ljudet av en slang som snabbt töms på luft stör lugnet. Hade släppt vägbanan med blicken en liten stund för att beundra vyerna och hade då råkat köra på en vass sten av något lättsplittrat material. Dock hade en flisa gått in i däcket och orsakat ett hyggligt men inte farligt skärsår. Slangen hade det dock gått hål på. Var i detta skede rätt förbannad. Tredje dagen i rad med punktering - började bli rätt träligt! Var dock inget annat att göra än att fixa eländet. Tur att jag hade fått tag i lite nya slangar!

Uppe vid toppen på vägen vid CampoStaffi fanns även här, precis som vid Campo Catino, några skidliftar och en del hotell och butiker för vinterturister. Nu var det dock helt dött så när som på några kor som gick och betade.

P1080653Large.JPG


Gav mig efter en kortare fikapaus med en bit sockerkaka från Filettino tillbaka neråt. Vid vägskälet försökte jag förstå skyltarna och med en kombination av gissning och lite kunskaper i spanska kom jag fram till att det nog var s.a. vägen var blockerad av snö och att den därför var avstängd. Då mängden alternativa vägar var i stort sett obefintligt beslutade jag mig för att trots allt försöka ta mig ner den avstängda vägen. Tanken var att det borde gå att till fots ta sig över eller runt eventuella snöhinder. Alternativet hade varit att åka tillbaka mot Fiuggi och försökt runda bergsmassivet på norra sidan. Kändes dock som att det skulle kunnat ha blivit problem att hinna. Alternativt kunde jag åkt tillbaka mot/till Fiuggi och försökt hitta övernattning.

Nåväl, vägen var visserligen i bitvis lite risigt skick, men i slutänden visade det sig att värre snöhinder än detta bjöds jag inte på.

P1080659Large.JPG


Om vägens beläggning lämnade en del att önska så kunde jag inte klaga på sträckningen som var riktigt häftig. Till stor del gick den inne i grönskan, men här och var fick man utsikt och då insåg man att vägen var utskuren i en ganska brant sluttning.

P1080658Large.JPG


Vyerna ner mot Capistrello, Avezzano, högplatån och bergen i horisonten var dessutom riktigt tjusiga.

P1080661Large_mod.jpg


Med kanske en dryg halvmil kvar till Capistrello möttes jag sedan av en syn som på sitt sätt var välkommen, men som också orsakade lite trubbel. De höll nämligen på att asfaltera vägen. Problemet var bara att det inte direkt var någon sval asfalt jag blev tvungen att ta mig över och en hel del skit fastnade på däcken som jag i ett par omgångar ställde mig och rensade bort. Lyckligtvis tog dock däcken ingen värre skada.

Passerade genom Capistrello och kom ner till Piani Palentini, en platå som separeras från den stora högplatån (där Avezzano ligger) av en låg bergskam inkluderande Monte Salviano. Det finns en tunnel genom denna (väg SS690), men jag tror inte man får cykla den. Dessutom får man om man kör den vägen jag tog (SS82) ett mindre pass på vägen. Vägen ner från detta pass var suveränt fin utförsåkning med skaplig asfalt. Mötte f.ö. många människor som var på väg uppför backen till fots i alla möjliga tempon.

På infarten till Avezzano fastnade jag på en tågbom och fick vänta en bra stund på att tåget skulle passera. En liten bit ner på gatan (Via Napoli) hittade jag sedan cykelaffären som visade sig vara öppen trots att klockan inte var fullt fyra (de har ofta lunchstängt fram till fyra). Var en yngre kille som höll på och mekade och en lite äldre man som expedierade någon kund. Jag väntade tills han var klar med kunden och förberedde mig sedan på att försöka förklara mitt problem. Visade sig till min lycka att den lite äldre mannen kunde lite engelska i alla fall (den yngre killen verkade knappt kunna ett ord). För att göra en lång historia kort så lyckades de efter en hel del försök och ett par telefonsamtal få ljudet att försvinna. Språkbarriären gjorde att jag aldrig blev klok på vad orsaken var.

Passade dessutom på att köpa ett däck för att ersätta det som fått skärsåret vid senaste punkteringen. Kändes onödigt att utmana ödet. Med tanke på vägstandarden så försökte jag förklara att jag ville ha ett däck som var mer åt det punkteringssäkra hållet än det "snabba" hållet. Slutade med ett Vittoriadäck. Punkteringssäkerhetsdiskussionen triggade dock honom att berätta att han körde med det däcket på sin randonneurcykel och att han helgen innan kört Capistrellos 30-milare, en inte helt platt sak. han var också väldigt noga med att visa mig sin cykel för kortare rundor, en Bianchi med rätt OK komponenter, som han var märkbart stolt över.

Betalningen var intressant. Jag fick lite rabatt på däcket jag köpte och de tog inget betalt för arbetet med att eliminera missljudet. har för mig att jag gav 18 euro för det hela. Kände mig nästan lite kymig över det hela. Fick sedan ganska bråttom då jag insåg att det inte var så lång tid till dess att tåget från Avezzano till Sulmona skulle gå. Var lyckligtvis navigeringsmässigt rättframt och jag bromsade in utanför stationen med mindre än tio minuter på mig till avgång. Fixade biljett till mig och cykeln och kom upp på plattformen med några minuters marginal. Konduktören tyckte tydligen att y klev på tåget några minuter innan avgång. Var ytterst få människor på tåget och konduktören tyckte att det var så lite folk på tåget att jag lika gärna kunde ha cykeln inne i vanliga vagnen, så på detta sätt fick cykeln denna gång åka.

P1080674Large.JPG


När jag kom tillbaka till Sulmona cyklade jag upp till hotellet och ringde på. Victor kom ner och öppnade och meddelade att han skulle ha en liten sammankomst för sina gäster uppe på takterrassen klockan sju om jag var intresserad. Tog en snabb dusch och gick en kort sväng och fick mig något i magen. Minns inte om det var en macka eller en glass, men det är risk att det var det senare då jag i detta läget av resan hade hamnat i en ganska grav glassknarkarperiod.

Blev sedan en trevlig stund uppe på takterrassen. De övriga gästerna var två kanadensiska par, och ett belgiskt par. Mannen i det yngre kanadensiska paret var extremt intresserad av historia och inte minst andra världskriget och när jag berättade om var jag varit och cyklat så blev han väldigt intresserad när han fick höra att jag varit ner till Cassino och Monte Cassino och jag fick mig en kortare föreläsning om stället och dess historia.

Hann även diskutera Flandern runt med belgarna som visserligen inte själva cyklade mer än till vardagsbehov, men som ändå hade hygglig koll på bansträckning och backar. Dessutom inser man att sättet som Muur van Geraardsbergen ska uttalas på på flamländska och det sätt som jag (och de flesta svenskar) uttalar det på är ganska väsensskilt!

Utsikten från terrassen var verkligen fin, speciellt som att huset var en våning högre än de flesta andra husen i staden.

P1080680Large.JPG


P1080690Large.JPG


Tog en liten kvällspromenad i staden innan jag började göra mig i ordning inför kommande dag då jag hade planerat att ge mig av på en ny utflykt. När jag kollade mejlen ändrades dock detta i ett slag. Hade fått ett mejl från Adriano på hotellet jag bott på föregående natt. De hade mitt pass. Ridå! När man checkar in måste de ju ta en kopia av passet och det normala brukar ju vara att de antingen gör det direkt eller att de gör det lite senare och man antingen kan hämta ut det senare på kvällen eller att man får det vid utcheckningen. Nu var de dock rätt upptagna när jag checkade in och jag kom inte ihåg att be om det under kvällen. Och när jag checkade ut så höll Adriano och jag på och snackade och tjejen i disken hade ett gäng andra turister som också var där så hon glömde att ge mig det och jag glämde att fråga efter det.

Funderade igenom situationen och insåg att jag var tvungen att försöka få passet. Att hinna göra dagens tur tillbaka och åter till Sulmona på en dag kändes tufft. Beslutade mig för att gå upp och höra med Victor om det skulle vara OK om jag kunde få dom att buda över passet till Sulmona och att jag skulle kunna uppge adressen till Victors hotell. Jo då, det skulle inte vara några problem. Då jag i och med detta skulle bli tvungen att vara kvar i Sulmona hörde jag mig även för om det fanns någon möjlighet att stanna kommande natt också och det skulle även det gå bra. Ringde hotellet i Fiuggi och försökte förklara min plan och se om de skulle kunna buda över passet. Det skulle kunna gå men de ville att jag skulle mejla över adressen så skulle de ta tag i det kommande dag. Så, jag mejlade och gick sen och la mig. Hade dock svårt att somna utan låg mest och förbannade min egen klantighet. Lite extra irriterande var misstaget då den dag jag hade planerat för därefter var en som jag verkligen sett fram emot.

To be continued!
 
Senast ändrad:

nisseson

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
"grav glassknarkarperiod" - jo, vi har väl alla varit där någongång på cykelresa... :-)

Ska erkänna att jag inte insett att mellan-Italien bjöd på så pass mycket höjdmeter. Bra att veta för framtiden!
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Tror det fanns åtminstone fem glassbarer i Sulmona, så frestelserna blev stora för en "missbrukare".

De där delarna av Italien är absolut kuperade. Min känsla är dock att normalstigningen är mindre brant än uppe i de norra delarna. Sen finns förstås undantag, inte minst vad gäller korta backar, t.ex. (start vid 1.14)
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Finfint! Jag är lite förbryllad över det här med cykelresa. Du verkar ju leva ett helt separat liv från den där resan. Inte för att du har det sämre för det, men det känns som om du skulle klara dig utmärkt utan arrangör eller som ledare istället. Ser fram emot mer glass.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Ah, har kanske inte framgått så tydligt, men den arrangerade resan jag var med på gick alltså från San Pellegrino ner till Rom. Sen åkte de hem till Sverige medan jag på egen hand var kvar nere i Italien. På första delen av resan cyklade jag ju några dagar solo (för att få köra en del backar som jag annars missat), men utöver det så var jag ju "med på resan".
 
Senast ändrad:

Mini_me

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Mkt uppskattad [RR]! Du skriver väldigt bra och imponerade mängd detaljer som hinns med utan att bli en fakta textruta. *Tummen upp*
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
GoranS skrev:
-------------------------------------------------------
> Ah, har kanske inte framgått så tydligt, men den
> arrangerade resan jag var med på gick alltså
> från San Pellegrino ner till Rom. Sen åkte de
> hem till Sverige medan jag på egen hand var kvar
> nere i Italien. På första delen av resan cyklade
> jag ju några dagar solo (för att få köra en
> del backar som jag annars missat), men utöver det
> så var jag ju "med på resan".


Tack för förtydligande. Ibland missar jag text när jag läser från mobil. Kan vara ett kombinerat scroll och synproblem. Buhu! :-)
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
På luciadagen bjuder lucka 13 på lite ljus i mörkret efter det inte helt roliga slutet i lucka 12. Med anledning av det senare så innehåller luckan också väldigt få bilder.

Sov några timmar, men vaknade sedan mitt i natten med en fundering: skulle det kanske gå att ta tåget längre än till Avezzano och därigenom komma lite närmare Fiuggi och på så sätt inte behöva passera över bergen för att komma dit? Då kanske jag skulle kunna åka och hämta passet själv och slippa förlita mig på att det skulle budas till Sulmona, något som kändes som att det skulle kunna strula. Började söka och insåg att det fanns ett tåg som gick från Sulmona 5.57 och som skulle vara i Roviano 7.33. Från Roviano gick det sedan ett tåg tillbaka 11.37. Jag skulle alltså ha fyra timmar på mig. Skulle jag hinna det?

Började undersöka och kom fram till att det nog skulle vara drygt 9 mils cykling. Hemma vore det ju enkelt att göra det på fyra timmar. I Italien är det inte lika uppenbart att jag grejar det. Kikade på kartor och försökte bedöma hur mycket klättring det skulle innebära. Från Roviano verkade det vara en nerförsbacke på 100-200 höjdmeter ner i dalen och sen borde det vara bara svagt uppför till Subiaco. Sen verkade det dock som att det började gå uppför och en och en halv mil med svagt svagt uppför fram till Subiaco varifrån det upp till Passo della Sella skulle gå uppför drygt 500 höjdmeter (netto). Sen är det alltid svårt att veta exakt hur mycket upp och ner det går - kan ju bygga på den totala klättringen en hel del om man har otur (normalt gillar jag backar men i detta fall insåg jag att höjdmeterna var till min nackdel).

Insåg att det skulle bli tajt, men om jag skulle missa tåget så fanns backup-alterantiv. Antingen kunde jag från Roviano cykla över bergen till Avezzano (5-6 mil till och en del höjdmeter) eller så kunde jag vänta och ta ett senare tåg. Det sistnämnda skulle dock innebära en lång väntan då nästa tåg efter 11.37-tåget gick först 15.31. Kom hur som helst fram till att det kändes bättre att försöka göra det än att förlita sig på någon budning av passet.

Hann sova någon timme till innan det var dags att göra sig iordning och i gryningen rulla ner till stationen i Sulmona för att ta tåget till Roviano. Satt och småsov på tåget - låg på sömnunderskott redan innan denna natt som bjudit på alldeles för lite vila. Tåget var 3-4 minuter sent till Roviano. Var lite småkyligt på morgonkvisten så jag startade med väst och armvärmare på. Var en fin utförskörning med ett antal serpentinkurvor ner till botten av dalen. Följde SS5:an en och en halv kilometer innan jag tog höger in på väg SR411. Till min fördel hade jag en svag medvind.

Efter att i ett antal dagar huvudsakligen ägnat mig åt ren turistcykling blev det nu snarast ett långt individuellt tempolopp. Försökte hitta en så hög ansträngningsnivå som möjligt men som samtidigt kändes som att jag skulle orka hålla den i närmare fyra timmar. Började efter en stund bli rejält varm och tog ett snabbt stopp och plockade av västen.

In till Subiaco var det en del trafik och det blev lite tjorvigt att ta sig fram och jag tappade någon minut vid vägarbete och trafikljus. Här började det också stiga och jag såg till att försöka hålla ansträngningsnivån oförändrad men växlade ner till ganska lätta växlar. Detta då jag vet att om jag har en tendens att stumna om jag länge kör på lite för tunga växlar.

Tre kilometer efter Subiaco kom en utförsbacke. Var nog inte mer än 15-20 höjdmeter, men just där och då kändes den oerhört irriterande - hade ju precis jobbat mig uppför de höjdmeterna och så skulle jag behöva göra det igen. Partiet efter utförsbacken och upp mot Affile var nog det som jag denna dag upplevde som det jobbigaste - gick lite segt och varje kilometer tog längre tid än jag önskat. Började fundera på om jag verkligen skulle greja detta.

En kort utförsbacke efter Affile gjorde dock väldigt gott för benen och jag hittade en bra rytm i partiet upp mot Altipiani di Arcinazzo, en högplatå på ca 850 meters höjd. Var sen bara en kort knäppa upp till Passo della Sella innan jag fick utförskörningen ner till Fiuggi. När jag körde in till hotellet hade klockan fortfarande några minuter kvar till halv tio. Tog mig drygt tio minuter att få passet då det dels var en person i receptionen när jag kom och det sedan kom ett samtal under tiden. Klockan var 9.40 när jag kom iväg igen. Körde på ganska hårt tillbaka upp till Passo della Sella då jag visste att väl däruppe var det bara några kortare uppförsbackar, borträknat slutbacken upp till Roviano, på tillbakavägen. Var fint väder och det började kännas som att jag skulle greja att hinna tillbaka så humöret steg efter hand. Ute på högplatån kostade jag på mig att t.o.m. dra fram kameran ur bakfickan och ta en bild, turens enda.

P1080697Large.JPG


Gick åt en del vätska så när jag i början av utförskörningen kom ner till ett ställe där det gick att fylla på vatten så tog jag tillfället i akt. Rullade sedan på rätt fint hela vägen tillbaka ner och när jag kom till foten av slutbacken så insåg jag att om inget inträffade på vägen upp så kanske jag skulle hinna upp till torget i byn och köpa en dricka innan tåget skulle gå. Tryckte med denna tanke i huvudet på lite extra uppför och var uppe vid avtaget ner till stationen (var drygt 100 meter ner på en gata därifrån till stationen) med 17 minuters marginal. Fortsatte upp till byn och lyckades hitta en bar där jag fick mig en dricka och en glass.

Rullade sedan ner till stationen för att fixa biljett. Här blev det dock problem. Det fanns varken någon biljettlucka eller någon automat att köpa biljett i. Försökte titta efter något anslag som skulle kunna tänkas förklara hur man skulle skaffa biljett men såg inget. Funderade på om jag ändå skulle cykla till Avezzano, men benen var rätt slitna efter hårdkörningen så jag beslutade mig för att chansa och se om man kanske kunde lösa biljett på tåget när det inte verkade finnas någon möjlighet att göra det på stationen. Så jag går ut och ställer mig på perrongen mellan spåren varifrån man ska gå på tåget.

Med några minuter tills tåget skulle avgå dyker en man upp vid stationsbyggnaden. Han ropar någon fråga. Förstår inte vad han menar, men jag anar att det har att göra med vart jag ska. Ropar Sulmona. Tänker sen att han kanske vet hur det funkar med biljetter så jag ropar "Biglietto - en treno?" i hopp om att det ska tolkas "Kan man köpa biljett på tåget". Mannen pekar då upp mot byn och ropar ngt jag inte alls fattar. Jag upprepar "En treno?" och får ett svårtytt svar som jag väljer att tolka (eller kanske önsketolkar) som att det ska gå. Kliver på och hänger upp cykeln bakerst i bakre vagnen (det verkar som att det oftast är där avdelningen för cyklar finns) och sätter mig tillrätta.

Tåget rullar iväg och ingen konduktör kommer på hela vägen till Avezzano. Där blir det ett längre stopp. Har inte riktigt koll på hur långt stoppet ska vara och det står ingen avgångstid på stationens skyltar så jag vågar inte gå av tåget. Visar sig att uppehållet är en bra stund, minns inte exakt, men det var nog åtminstone en halvtimme, så jag hade haft gott om tid att hinna köpa en biljett.

När tåget sen äntligen rullar vidare så dröjer det inte alltför länge innan en konduktör dyker upp och vill se min biljett. Han snackar dock inte ett ord engelska så det hela blir en ytterst förvirrad diskussion där jag utan att kunna italienska försöker förklara att jag klivit på i Roviano, att det inte gick att köpa biljett där, men att jag vill köpa en biljett nu för resan därifrån till Sulmona. Jag tar fram plånboken för att indikera att jag vill betala för en biljett, men troligen var det inte ens möjligt att köpa biljett på tåget för efter en stund knallar konduktören lätt upprörd iväg tillbaka mot främre delen av tåget. Resten av resan väntar jag mig att han antingen ska dyka upp igen med någon som kan pratat engelska eller för att "slänga av mig" från tåget. Inget av detta inträffar dock utan jag kommer till fram till Sulmona där jag kliver av. Så, därmed var det erkänt - jag har tjuvåkt tåg mellan Roviano och Sulmona.

När jag kom tillbaka till hotellet var jag rätt trött och la mig och sov någon timme innan jag bytte däcket som fått sig skärsåret vid senaste punkteringen. Hade ju visserligen funkat att cykla på denna dag, men det kändes dumt att utmana ödet ytterligare.

Då det blev dåligt med bilder från dagen får jag väl kompensera med några bilder från Sulmona tagna på kvällskvisten.

P1080699Large.JPG


P1080700Large.JPG


P1080701Large.JPG


På kvällen funderade jag sedan igenom situationen. Planen för dagen, innan passtrulet dök upp, hade varit att ta tåget upp till L'Auqila, köra en rundtur i omgivningarna och sova över där för att sedan fortsätta norrut. Efter lite funderande kom jag fram till en plan för morgondagen. Den var rätt ambitiös, men om den funkade skulle jag ta igen lite av det som jag missade denna dag.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Mini_me skrev:
-------------------------------------------------------
> Mkt uppskattad ! Du skriver väldigt bra och
> imponerade mängd detaljer som hinns med utan att
> bli en fakta textruta. *Tummen upp*

Tack! Kul att du uppskattar det.

Jag har normalt sett när jag skriver en tendens att hålla på och korrekturläsa, korrigera och stuva om text innan jag släpper det ifrån mig. För att inte behöva ägna hela kvällarna åt denna RR beslutade jag mig när jag började skriva den att helt strunta i efterbearbetning och istället bara skriva på och låta det bli som det blir. Har t.ex. flera gånger noterat att jag bytt fram och tillbaka mellan tempus, och det finns garanterat en massa både grammatiska och stavmässiga grodor i texten. Förhoppningen är dock att det trots dessa brister med lite god vilja ska gå att förstå vad som skedde.
 

IngvarW

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Helt strålande bra skrivet och fina bilder!!

Är det nu du skall upp på Gran Sasso?

Mvh Ingvar
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
IngvarW skrev:
-------------------------------------------------------
> Helt strålande bra skrivet och fina bilder!!
>
> Är det nu du skall upp på Gran Sasso?
>
> Mvh Ingvar

Nyfiken i en strut ... ;-)

Men, jo, Gran Sasso kommer att dyka upp.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
NLC skrev:
-------------------------------------------------------
> Löjligt vad jag längtar tillbaka till Italien nu
> då.

Ah, mission accomplished!
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Lucka 14 bjuder på en höjdardag i fyra regioner med vitt hinder.

Upp tidigt och såg till att allt var ihoppackat s.a. jag kunde lämna den stora ryggsäcken och bara ha den lilla med mig. Rullade ner till stationen s.a. jag hann köpa biljett i tid för att komma med första tåget mot L'Auila, vilket gick kvart över sex. Före mig var det f.ö. några militärer som hade med sig racercyklar (Ridley om jag minns rätt). Såg ut som rätt ok cyklar men det kändes lite udda med militärkläder. Klev efter en knapp timme av i Paganica, stationen före L'Aquila, och började dagens tur.

Dag14.JPG


Började med att cykla tillbaka mot Sulmona en dryg kilometer längs väg SS17 innan jag vek av vänster i riktning upp mot bergen och Parco nazionale del Gran Sasso e Monti della Laga, nationalparken där Corno Grande som med sina 2912 möh är det högsta berget på italienska fastlandet söder om Alperna.

P1080706Large.jpg


Efter att ha lämnat Paganica bakom mig passerade jag ett grustag på vägen upp till Pescomaggiore. Fortsatte till Filetto på den ytterst glest trafikerade vägen. Huvudvägen från L'Aquila (SS17bis) går lite längre västerut så jag misstänker att den väg jag cyklade främst nyttjas av människor som bor i de små byarna längsmed den. I Filetto svängde jag av höger och tog en ännu mindre väg.

P1080712Large.JPG


Jobbade mig sakta men säkert uppför och kom vid knappt 1400 möh upp till en platå.

P1080722Large.JPG


Smältvattnet hade fixat till en liten sjö och ängen var översållad med gula blommor (vägen syns f.ö. precis bortanför sjön).

P1080720Large.JPG


Kom sen ut på huvudvägen (SS17bis) och fortsatte uppför. Höjden började göra sitt och det blåste även här och var lite vilket gjorde att det var aningen kyligt. På skyddade ställen och längs vägkanterna låg det också snö. Trädgränsen var passerad och det kändes som tidig vår.

P1080725Large.JPG


Då vägen kommit upp till strax över 1750 möh så bar det av utför ner till avtaget in mot hjärtat av parken och Hotel Campo Imperatore där vägen slutar på 2130 möh. Finns även ett observatorium där uppe. Nere vid avtaget visade det sig dock att vägen var stängd p.g.a. snö. Den såg dock inte så farligt snöig ut där jag kunde se den så jag smet förbi bommen och cyklade vidare. Efter en liten bit blev jag dock tvungen att hoppa av och till fots forcera ett snöfält på kanske 30 meter. Fortsatte och kom efter någon kilometer ytterligare fram till nästa snöhinder (syns på bilden nedan). Detta var dock ännu mindre och forcerades även det. Här dök även Corno Grande upp i synfältet.

P1080729Large.JPG


Man ser i nedre delen av bilden ovan något lila till höger om vägen, bortom snöhindret. När jag kom närmare så insåg jag att det var mängder av krokusar som blommade. Riktigt tjusigt.

P1080732Large.JPG


Jag fortsatte framåt på vägen som nu saknade snöhinder.

P1080733Large.JPG


Eller rättare sagt, den saknade snöhinder en bit, för med ungefär en halvmil kvar till toppen tog det roliga slut.

P1080735Large.JPG


Såg visserligen att det fanns några delar där det verkade vara snöfri asfalt, men min skattning var att en bra bit över hälften av vägen till toppen nog var snötäckt och att gå en bra bit över en halvmil i snö släpandes på en cykel var inte alls lockande. Dessutom hade jag bara gjort 35 km och klockan var närmare tio och jag hade många mil och höjdmeter kvar att avverka. Så, det får bli att åka tillbaka någon gång för att besegra denna backe. Får bli en bild till innan vi fortsätter för att understryka att detta var en av mina favoritställen på resan.

P1080736Large.JPG


När jag kom tillbaka ut till avtaget så tog jag samma väg som jag kommit och fick därmed initialt en litenklättring. Plogvallarna i backen upp ger en känsla av hur mycket snö det måste vara här på vintern.

P1080739Large.JPG


Var inte bara krokus som blommade.

P1080742Large.JPG


Och vyer som denna fick mig att fundera på om man inte skulle åka hit och vandra någon gång. Borde kunna vara riktigt trevligt.

P1080740Large.JPG


Åter uppe på högsta punkten passade jag på att ta en liten "fikapaus" (d.v.s. energikaka och vatten) samt sätta på mig en jacka inför utförskörningen. Blev gradvis jag kom neråt varmare. Dessutom blev himlen nästintill klarblå så solen värmde fint. Var rätt OK asfalt så det gick att rulla på rätt skapligt.

P1080750Large.JPG


Då jag kom ner till 1000 möh var det dags att ta av från SS17bis och svänga höger in på SP86 och åter börja klättra. Stod någon skylt vid sidan om vägen som jag tolkade som att vägen skulle vara avstängd ett antal kilometer upp i backen. Tittade lite på kartan och insåg att om jag skulle åka runt detta så skulle det bli ytterligare några mil och jag skulle dessutom vara tvungen att ta mig ner till L'Aquila. Detta kändes inte alls lockande så jag tog en rövare och fortsatte i förhoppning om att det antingen var en skylt som inte längre var giltig och som de bara glömt att plocka bort eller att jag, om den faktiskt var korrekt, skulle kunna ta mig förbi ev. rasad väg, antingen per cykel eller till fots.

Efter knappt tre kilometer med kanske 7% snittlutning övergick sedan backen till en riktig slakmota i en mil. Det visade sig en bit upp i backen att skylten nog var hyggligt korrekt då vägen faktiskt var avspärrad. Dock inte mer än att det gick att med såväl cykel som bil faktiskt ta sig förbi avspärrningen och fortsätta uppåt. Jag misstänker att anledning till att de stängt av vägen var att det hade varit kraftiga regn som spolat ner grus och sten på vägen, för här och var såg man rester som de inte hade röjt undan ännu. Började nu också bli relativt varmt och skönt i solen.

P1080753Large.JPG


Uppe på toppen, eller passet (Colle della Croce), på knappt 1500 möh var det en hel del kor som gick och betade.

P1080757Large.JPG


Klockan var nu tolv och efter ett nytt kort fikastopp med samma meny som vid föregående stopp så bar det åter av.

P1080759Large.JPG


Efter några kilometers utförskörning kom jag ner till den större vägen SS80, tog höger följde vägen utför i ytterligare 4 km innan jag tog av vänster in på en mindre väg (SS577) och började klättra lite försiktigt igen.

P1080762Large.JPG


Denna klättring ledde upp till en damm (Lago di Campotosto) vilken jag passerade på denna bro.

P1080764Large.JPG


Fortsatte sedan längsmed dammen till Poggio Cancelli. Var sen relativt flackt i en halvmil (passerade här gränsen in till Lazio; startade ju i Abruzzo) innan det bar utför. Stannade nere i Amatrice till och gick in på ett fik och fick mig en härlig socker-och-fett-bomb nerskäljd med en dricka. Med depåerna påfyllda fortsatte jag ner till dalens botten. Istället för att ta stora vägen (SS4) som mina studier på hemmaplan innan resan indikerade kunde vara rätt trafikerad tog jag den mindre (och troligen äldre) vägen som också gick nere i dalen. I höjd med Saletta fick jag dock överge denna då det stod att den var avstängd längre fram. Här fanns ingen anledning att chansa då jag ändå några kilometer senare skulle ha blivit tvungen att ta mig ut på SS4:an. Denna väg visade sig vara mer trafikerad om inte farligt. Och en hel del av trafiken var lastbilar, så jag tryckte på lite extra de 15 km ner till Trisungo där det var dags att ta av och åter börja klättra. Under denna sträcka lämnade jag också Lazio och kom in i dagens tredje region, Marche.

Målet för denna stigning var Forca di Presta, ett pass beläget på strax över 1500 möh; profil: http://www.salite.ch/10684.asp?Mappa= Började i denna stigning få slita lite. Passerade några byar innan jag kom upp till avtaget från SS89. Tog mig där en liten paus innan jag trampade mig uppför de sista 6 kilometerna upp till passet (bilden är tagen strax efter SS89-avtaget), vilken ligger precis på gränsen mellan Marche och Umbria. Verkar f.ö. som att det är mycket vanligt att gränserna mellan regioner går precis vid bergspass.

P1080773Large.JPG


Var riktigt blåsigt uppe på toppen. Fick vara riktigt försiktig när jag drog på mig jackan. Hade jag tappat greppet om den hade jag förmodligen inte haft en chans att få tag på den igen. Fanns parkeringsmöjligheter där uppe och intrycket var att det nog var en hel del människor som åkte upp dit, parkerade och sen gick ut och vandrade dagsturer. Bjuder på en bild norrut och en bild söderut (åt det håll jag kom från och dit jag vände ner igen).

P1080777Large.JPG


P1080778Large.JPG


I Pretare passade jag på att fylla flaskorna samt få mig en glass och en dricka innan jag fortsatte neråt. Innan jag kom tillbaka ner mot Trisungo så svängde jag av höger och tog vägen upp till Arquata del Tronto.

P1080781Large.jpg


Passerade någonstans i denna veva en skolbuss där barnen höll på att kliva på. Denna buss jagade mig sedan i någon halvmil och när den slutligen körde förbi mig där det började gå uppför lite mer på allvar igen så tjoade ungarna. Den stora vägen vidare västerut från denna dal (SS685, Tre Valli Umbre) går först på en kombination och broar och tunnlar upp till drygt 1000 meter över havet och sen genom en över 4 km lång tunnel genom berget. Denna är dock förbjuden att cykla (om jag fattade det rätt). Dessutom hade jag ingen lust att cykla den. Jag ville förstås cykla det riktiga passet istället för en tunnel! Bilden nedan visar en av broarna stora vägen går på.

P1080783Large.JPG


P.g.a. överskottet på bilder i denna lucka (får försöka kompensera gårdagens knapphet på den fronten) så får jag ta slutet på dagen i ett nytt inlägg (är ju max 25 bilder/inlägg).
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Trampade på uppför, gick inte så fort, men stadigt uppför och det kändes skönt att klockan inte var mer än halv sex så att jag inte behövde stressa för att hinna fram till mitt boende som hade öppet fram till klockan åtta för incheckning. Men, säg den glädje som varar. Några minuter senare börjar det kännas en ytterst liten gnutta ostadigt när jag ställer mig upp. Känner igen känslan och kliver av och tittar och, jo, det är dåligt med luft i bakdäcket. Börjar i detta läge bli rätt duktigt less på punkteringar, men det är ju inget annat att göra än att byta slang. Pumpar upp däcket på nytt och när jag precis ska ta de sista tagen så säger det pang. Slangskrället har exploderat. När jag tar av däcket ser jag att slangen fått en lång spricka precis där det ser ut som att det är någon sorts skarv (nära ventilen). Tittar extremt noga i däcket och på fälgen och det finna absolut inget som kan ha orsakat detta där. Måste ha varit något måndagsexemplar till slang. Ännu mer less tar jag fram nästa slang och stoppar i däcket, pumpar upp och fortsätter uppför. Irritationen över slangproblemen gör att jag måste ha fått ett litet adrenalinpåslag (eller något liknande) för resten av stigningen håller jag skaplig fart uppför. Dock är stigningen en riktigt lurig sak, för jag tror ett antal gånger att jag bara har en kurva kvar upp till passet, men det fortsätter och fortsätter. Till slut kommer jag dock upp till Forca Canapine som är något tiotal meter högre än Forca di Presta, d.v.s. det ligger på närmare 1550 möh (bilden visar en väg som går iväg längs bergskammen och är varken den jag kom upp eller åkte ner).

P1080789Large.JPG


Utförskörningen bjuder inledningsvis inte på så fin asfalt, men en bit ner blir den betydligt bättre och den är en sån där härlig väg där en hel del kurvor kan tas utan att behöva bromsa. I kvällssolen är det dessutom riktigt vacker när man tittar ner i dalen och humöret stiger påtagligt.

P1080792Large.JPG


P1080793Large.JPG


När jag kommer ner till Norcia så återstår att hitta mitt boende. jag vet vilken gata det ska ligga på. Den är enkelriktad och löper ut precis i rondellen där vägen jag färdas på kommer in till byn/staden. Jag cyklar runt s.a. jag kommer in från rätt håll och rullar sakta nerför gatan, intensivt spejande på båda sidor, men jag ser för mitt liv inget som påminner om bilden på bokningssajten. Vänder och cyklar uppför igen utan att bli klokare.

Går in och frågar i en affär och en kvinna där pratar lite engelska och försöker förklara. Det ska vara en skylt till vänster kanske 20 meter från rondellen. Tycker att jag tittade noga, men tänker att jag har väl missat den ändå, så jag rullar återigen nerför gatan. Ingen skylt! Känner mig extremt korkad. Rullar ut i rondellen och tar vägen upp till vänster, kan det ha varit den kvinnan menade och att skylten satt 20 meter in på den vägen? Nej, ingen skylt där heller. Kollar för säkerhets skull även den vägen jag åkte när jag rundade för att komma in på den gatan där adressen säger att boendet ska ligga, men inget där heller.

Börjar bli desperat. Tänker att jag får väl åka tillbaka upp till affären och se om kvinnan kan rita en karta för att hjälpa mig. Tänker ta gatan upp mot enkelriktningen och kör in i rondellen, och, då ser jag skylten. Den sitter 20 meter innan rondellen sett från det håll jag kom in och pekar inpå en liten väg som går snett bakåt. Cyklar ner den och kommer efter en kortare bit på en grusväg fram till en byggnad som mycket väl matchar den bilden jag har i skallen av hur boendet ska se ut. Är inte helt uppenbart var man ska gå in, så jag virrar lite innan jag hittar ingången och ägaren dyker upp och jag kan få checka in.

Knallar efter att ha duschat av sedan in till den gamla stadskärnan för att få mig något att äta. Knallar runt en stund innan jag beslutar mig för ett ställe och får mig en riktigt god middag. Fick intrycket att staden hade lite grann nischat sig mot mat. T.ex. verkade tryffel vara en stor sak på menyerna och lite sökande indikerar att området är känt för sin svarta tryffel. Avslutar dagen med en bild från torget i stan och ett på stället där jag bodde och dit jag kom tillbaka först kvart i elva. Blev ytterligare en lång dag.

P1080801Large.JPG


P1080803Large.JPG
 

Pelle Hå

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Tack Göran! Fint att få sitta och drömma sig bort genom dina bilder, när man som bäst behöver tänka på annat en stund.

Noterar också att du unnar dig middag, i lucka 14, och inte bara äter glass denna dag. Började nästan undra om du fått i dig något annat. =)
 
Senast ändrad:

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Kan lugna dig med att jag äter mer än jag skriver om. Matrapporteringen blir vad den blir när jag skriver detta. Ibland känns det motiverat att nämna ätandet, ibland inte och ibland glömmer jag nog bara att nämna det.

Däremot är matintaget under själva cykelturerna ganska lågt, vilket funkar p.g.a. den för det mesta låga farten. Hänger nog lite ihop med att det inte är lika roligt att gå in och sätta sig och käka lunch när man är själv som det kan vara om man har sällskap. Därigenom blir det att jag vid solocykling ofta prioriterar att hålla igång många timmar, men att cykla lite långsammare. Genom att jag inte ser cykelresor som träningsresor utan som turistande passar det bra med ett lägre tempo. Totalt sett gör detta att jag ofta får ganska många timmar i sadeln. Denna dag hade jag t.ex. närmare nio timmar i rulltid och då var rullsnittet ändå med mina mått snarast aningen högre än normalt.
 
Senast ändrad:

Bikzz

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
GoranS skrev:
-------------------------------------------------------
> På väg upp till eller ner från Mortirolo? Om
> det är ner, och du tog dig upp från andra sidan,
> är jag officiellt imponerad med tanke på
> packningen.

Jag cyklade bara förbi och inte över ... men lyckades ta mig över Tonale och Aprica. Jag campade, men hur löste du logistiken och prylarna på din tur ? En liten ryggsäck med kläder och grejor ? Bokade du alla Hotel och planerade i förväg, eller hoppades på lediga rum ?
Tack för en bra story !
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Lucka 15 innehåller inställda tåg, en kortare vandring och en del vrålande motorer.

Frukosten serverades från klockan åtta, så jag såg till att göra mig i ordning för att kunna ge mig av tämligen omgående efter att ha ätit. Då frukosten serverades i form av att en sak i taget bars ut och vissa dessutom bara bars ut efter att man blivit tillfrågad om man vill ha det så tog det sin lilla stund att komma igenom frukosten. Kände dock att magen bara skrek efter mat när jag vaknade så att hoppa frukosten kändes inte som ett alternativ. Var två andra par som åt medan jag satt där, men det kändes som lite lågsäsong. Detta var utsikten från matsalen.

P1080806Large.JPG


Strax efter nio var det så dags att börja dagens tur. Körde först en liten bit tillbaka upp i den riktningen jag kommit in föregående dag för att försöka hitta en cykelaffär som hotellägaren sa skulle finnas där. Detta då mitt slangförråd efter gårdagens dubbla punktering åter började sina. Hittade dock bara en butik som hade lite barncyklar i området där affären skulle ligga och sannolikheten att de skulle ha racerslangar verkade lågt så jag struntade i det och åkte istället tillbaka in till Norcia, genom orten och vidare västerut på väg SS685.

Dag15.JPG


Efter en halvmil med huvudsakligen svagt utför tog jag av söderut nere i Serravalle och där började det gå svagt uppför. Asfalten blev också grov och det var en rätt skakig upplevelse att cykla där. Upp till Cascia var det huvudsakligen en ren slakmota men upp genom byn och därefter bjöds jag på 7 km med ca 5% snittlutning. Blommade en hel del vallmo i vägkanten.

P1080809Large.JPG


Efter klättringen blev det mer eller mindre omedelbart en halvmil utför ner mot Monteleone di Spoleto. Precis innan jag passerade den byn fastnade jag i fem minuter på ett trafikljus. Detta var lite irriterande då jag hade funderingar på att ev. försöka hinna med ett tåg strax efter klockan ett från Rieti till L'Aquila för att i L'Aquila hinna köra en sväng upp till Campo Felice och jag om jag skulle ha en chans att greja det inte fick ha alltför mycket strul.

P1080810Large.JPG


Efter detta gick det på det stora hela svagt uppför hela vägen till Leonessa. En halvmil norr om Leonessa var det dock dags för ytterligare en i raden av punkteringar. Denna gjorde att jag gav upp alla planer på att försöka hinna med det avsedda tåget från Rieti så när jag kom fram till Leonessa unnade jag mig en kort tur genom byn.

P1080813Large.JPG


Fortsatte sen väg SP10 med målet att ta mig upp över Sella Leonessa (Monte Terminillo) och sedan väsentligen ha en enda lång utförsbacke ner till Rieti. Dock, tämligen omgående stötte jag på denna olycksbådande skylt.

P1080817Large.JPG


Alternativvägen runt som skylten rekommenderar kan säkert vara trevlig, men den går inte alls upp i bergen som den väg jag hade tänkt mig och detta var en av de backar som utgjort grunden för min planering av denna utflykt så det skulle verkligen kännas lite blekt att missa den, i synnerhet som snöhindret på väg upp till Hotel Campo Imperatore dagen innan. Beslutade mig efter en stunds funderande för att trots allt göra ett försök. Med lite tur kanske det skulle gå att gå förbi det eventuella hindret!? Så, jag trampade på uppför stigningen som initialt var väldigt snäll; profil: från km 28 på http://www.salite.ch/10885.asp?Mappa=

P1080818Large.JPG


P1080821Large.JPG


Till skillnad från föregående dag var det molnigt och ju högre upp jag kom desto svalare blev det. En bit upp i backen fanns ytterligare en skylt som varnade för att vägen var avstängd högre upp, men när jag nu väl tagit mig en bra bit upp var det bara att fortsätta. Började efter ett tag närma mig trädgränsen och vinden började ta i. Tillsammans med temperaturen och avsaknaden av sol gjorde det att det började kännas småkyligt.

P1080823Large.JPG


Med ganska precis två km kvar till toppen mötte mig så, när just jag svängt runt en kurva en syn som jag helst hade varit utan.

P1080825Large.JPG


Tyvärr visar inte bilden det, men vägen går sedan på en smal hylla och denna var helt snöfylld. Jag var i detta skede inte helt säker på exakt hur långt upp det var kvar och det gick inte heller att bedöma om det var snö hela vägen upp eller om det kanske blev cyklingsbart igen. Det jag visste var att detta var nordsidan, så kom jag bara upp till passet borde det vara bättre på andra sidan.

Funderade en bra stund innan jag beslutade mig för att se om det ändå inte skulle gå att forcera upp till passet. Så jag bytte om till vandringssandalerna och började knalla med cykeln över snön som låg över vägen. Det var allt annat än lättgånget då vandringssandalernas grepp på den hårda snön inte var det bästa. Var efter drygt 100 meter nära att ge upp då det faktum att snöytan lutade gjorde det vanskligt att gå. Fortsatte dock och kunde till min glädje efter 3-400 meter åter sätta fötterna på asfalt. Det var dock bara en kort bit precis i kanten av vägen. Blev en bit uppöver växlande gående och cyklande. Den översta delen var dock huvudsakligen cyklingsbar. Däremot blåste det halv storm och vid ett tillfälle när jag var tvungen att stanna för att passera ett snöparti och det precis när jag slängde benet över sadeln kom en vindpust som gjorde att jag helt tappade balansen. Lyckades dock på ngt sätt lägga ner cykeln innan jag i grav obalans blev tvungen att ta ett antal snabba steg för att inte gå i backen.

P1080829Large.jpg


Väl uppe vid passet drog jag på mig det jag hade i klädväg innan jag startade nerfarten på andra sidan. Bortsett från kylan och vinden får jag lov att säga att detta var en av de roligaste utförskörningarna på hela resan - bra väg (minns inte riktigt om det ev. var lite sämre asfalt allra högst upp) och ytterst få bilar. Var såpass roligt att det var bara högst upp det blev några bilder tagna.

P1080834Large.JPG


Nere i Rieti tog jag mig utan större problem fram till järnvägsstationen. Nästa tåg skulle gå strax efter klockan två, men det stod en stjärna efter tiden på skärmen på stationen. När tiden för avgång närmade sig stod en del människor ute på perrongen, men inget tåg kom. Efter ett antal minuter ropades det ut något i högtalarna. Jag tolkade det som att tåget var inställt. Till nästa tåg var det en bra bit över en timme, så jag rullade bort till en glassbar och köpte lite tröst. Kikade lite på kartan och funderade på hur jag skulle göra. Hade en backup-plan på att cykla tillbaka till L'Aquila, men vägen hade vid genomgång på hemmaplan innan resan inte verkat vara speciellt rolig så jag var inte helt road av tanken. När jag kom tillbaka till stationen var det dock en stjärna efter tiden för nästa tåg och då beslutade jag mig för att det trots allt fick bli att ta sig för egen maskin till L'Aquila. Att stå och vänta på tåg som inte kom skulle inte leda till något gott.

Från Rieti går väg SS4 österut. Den är dock första biten en fyrfilig väg som ser ut som en svensk motorväg, så min plan var att åka väg SR578 en liten bit och sen snedda tillbaka upp till SS4:an. Då jag kommit i mitt tycke längre än jag borde utan att hitta den lilla "sneddningsvägen" beslutade jag mig för att vända tillbaka och köra SS4:an. När jag hade passerat påfarten hade jag inte sett några förbudsskyltar mot cykling så jag tänkte att ävenom det inte var så kul så var det väl bara att lägga sig på vägrenen och trampa på. Rörde sig ju inte om mer än knappt en halv mil. Visade sig att det fungerade, men så speciellt rolig cykling var det inte.

P1080837Large.JPG


Det som var skönt var dels att solen började bryta igenom molnen och dels att jag hade vinden i ryggen. Rullade på riktigt fint svagt uppför till Antrodoco där det var dags att byta till väg SS17 och börja klättra lite. Stannade till lite vid några bänkar där det var fin utsikt över Antrodoco.

P1080838Large.JPG


Stigningen upp till Sella di Corno var mentalt lite jobbig då mitt minne sa mig att det kanske skulle handla om max 300 höjdmeter men det i verkligheten visade sig vara 500 höjdmeter. På vägen upp bröts lugnet också titt som tätt av enstaka eller små grupper av sportbilar, med en mycket stor andel Ferrari, kom körande. De hade nummerlappar påklistrade så det var någon form av lopp/uppvisning.

P1080839.jpg


Från Sella di Corno var det förhållandevis lättåkt de sista två milen ner till L'Aquila och jag kunde hålla rätt bra fart fram till dess att jag kom in mot de centralare delarna. Där var en hel del vägar avspärrade för motortrafik och en del av de vägar som var öppna gick det inte att köra så fort på ändå för bilarna då hela staden var översvämmad av Alpini, d.v.s. italienska arméns alptrupper och företrädesvis sådana som, vad det såg ut i alla fall, om de varit aktiva där varit det för ganska många år sedan. De har, hade Victor berättat, varje år en sammankomst i någon ort vid bergen. Detta år hade de under denna helg intagit L'Aquila. Har för mig att Victor sa att det var 12000 människor, och de bar nästan alla en speciell "hatt" med en fjäder sittande på sidan. Denna kväll verkade huvudaktiviteten vara att äta korv och dricka öl, så man fick vara lite vaksam för det var inte alla som rörde sig helt förutsägbart. Jag lyckades dock ta mig fram rätt effektivt och kunde svänga in vid L'Aquilas station med drygt tio minuters marginal till tåget skulle gå. Trodde jag! Visade sig att jag hade fem minuter på mig. Satte nytt personligt rekord på att få ut en biljett till mig och en till cykeln ur biljettautomaten och med en minuts marginal till avgång klev jag på tåget strax efter klockan sex vilket gjorde att jag var åter uppe vid mitt boende i Sulmona vid kvart över sju.

Resten av denna luckas text är inte cykelrelaterad alls utan kan med fördel hoppas över om man så vill då det är en hel del text, men jag hann skriva större delen innan jag reflekterade över att allmänintresset nog är rätt lågt för det, så det får vara kvar.

P.g.a. Alpini-truppernas numerär så kunde inte L'Aquila hysa alla utan de hade bokat upp det mesta av boendet i kringliggande byar och städer också, vilket jag nu insåg var anledningen till att det varit dåligt med rum när jag, ganska tidigt, bokat boende för denna helg. För att lösa problemet med "lagring" av min stora ryggsäck under tiden jag var ute på mina utflykter så hade jag när jag bokade som mål att få alla mina nätter i Sulmona på samma ställe. Detta had gjort att jag för de två sista nätterna blivit tvungen att det största boendet som Victor hade, vilket var en tvårumslägenhet. Jag hade sagt till honom innan jag stack iväg på den senaste utflykten att om han hade andra gäster som var flera så var det helt ok för mig om han gav mig ett rum istället för lägenheten så kunde de få den. Lite grann var detta med tanke på att det rum jag haft dittills hade legat direkt i entréplanet vilket var smidigt då trappan upp till tvårumslägenheten och ett annat rum var brant med riktigt höga trappsteg och allt annat än bred. Till historien hör också att de två översta våningsplanen innehöll Victors egen lägenhet och man gick genom den för att komma upp till takterrassen.

Visade sig när jag kom att Victor allokerat in mig i ett rum på det nedre våningsplanet i hans lägenhet. Då det blev en bra bit billigare på det sättet hade jag inga invändningar. Vidare meddelade Victor att han åter skulle ha en liten mottagning för sina gäster samt att det skulle komma några andra personer också som skulle ha ett litet möte efter. Så, jag duschade av och fixade mig i ordning. Denna gång inkluderade gästerna ett brasilianskt par och ett annat par som jag glömt nationaliteten på. Dessutom var ett par av de som skulle vara med på mötet senare där också. En av dom var en italienare som jag tror bodde i Pescara och som om jag fattade det rätt var någon slags akademiker. Han var också oerhört kunnig om Abruzzo-regionen, både vad det gällde historia och nutid och han var riktigt duktig på att berätta så det var ett sant nöje att sitta och lyssna på honom. När de andra mötesgästerna kom så gick jag ut en kort kvällspromenad innan det var läggdags.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Bikzz skrev:
-------------------------------------------------------
> GoranS skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > På väg upp till eller ner från Mortirolo? Om
> > det är ner, och du tog dig upp från andra
> sidan,
> > är jag officiellt imponerad med tanke på
> > packningen.
>
> Jag cyklade bara förbi och inte över ... men
> lyckades ta mig över Tonale och Aprica. Jag
> campade, men hur löste du logistiken och prylarna
> på din tur ? En liten ryggsäck med kläder och
> grejor ? Bokade du alla Hotel och planerade i
> förväg, eller hoppades på lediga rum ?
> Tack för en bra story !

Med den packningen är det gott nog, tycker jag. Har inte kört Tonale själv, men Aprica har jag i alla fall åkt nerför (ner till Edolo).

Jag la upp en ganska klar plan och hade för denna del av resan alla hotell bokade i förväg. Då jag visste att jag skulle ha en stor och en liten ryggsäck med mig och att jag inte kunde släpa runt på den stora de dagar jag cyklade på riktigt så var jag tvungen att ha en bas i form av ett boende där jag visste att jag kunde lämna den stora ryggsäcken och bara köra med den lilla på ryggen de dagar jag var ute på utflykter längre än dagsturer. Jag mejlade ett antal olika hotell/boenden och frågade om de dels kunde tänka sig att "lagra" en väska några dagar i stöten då jag inte bodde där och dels om det fanns möjlighet till säker förvaring av cykel nattetid då jag bodde där, det sista för att inte riskera några diskussioner när jag väl dök upp med min cykel.

Jag hade ett tag tänkt att ha Rieti som startpunkt och sedan ge mig ut på en lite längre runda och komma tillbaka dit och plocka upp den stora ryggsäcken där, men efter ytterligare funderande fram och tillbaka beslutade jag mig för att försöka använda Sulmona som bas och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med det valet. Inget ont om Rieti, det är säkert en helt OK stad, men av det jag såg så är Sulmona betydligt mer i min smak.

Jag måste säga att jag hyser någon form av avundsjuk beundran för de som touringcyklar och campar. Just friheten måste vara skön. Däremot är nog jag lite för bekväm och klen av mig för att det riktigt ska passa mig. För mig är berg det jag vill köra om jag ger mig iväg på en cykelresa. Att då behöva släpa på en massa extra vikt skulle gör att cyklingsglädjen ska få lida eller att jag skulle bli tvungen att välja bort backar som jag utan packning kunde ha tagit mig uppför. Dessutom gillar jag att ha det hyggligt bekvämt (en säng att sova i, etc.).
 

DeLiQ

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
GoranS skrev:
-------------------------------------------------------
> Precis innan jag passerade den byn
> fastnade jag i fem minuter på ett trafikljus.
> Detta var lite irriterande...
>

Under mina och min frus Italiencykelresor har vi lärt oss att som enstaka cyklist är det helt ok att ignorera rödljus av det där slaget. Är man bara försiktig och avvaktar trafikflödet direkt vid själva hindret (när det nu dyker upp) är det ingen som tar illa upp.


Lysande ide med julkalenderupplägget. Sitter halva kvällarna och uppdaterar för att se när nästa lucka kommer.
Det är väldigt intressant att läsa om dina turer. Det ger mig god inspiration och kanske lite tips om var vi kan tänkas förlägga någon av våra kommande resor.
Nästa vår är redan bokad och då har vi vår "bas" i närheten av Arezzo.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
DeLiQ skrev:
-------------------------------------------------------
> GoranS skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Precis innan jag passerade den byn
> > fastnade jag i fem minuter på ett trafikljus.
> > Detta var lite irriterande...
> >
>
> Under mina och min frus Italiencykelresor har vi
> lärt oss att som enstaka cyklist är det helt ok
> att ignorera rödljus av det där slaget. Är man
> bara försiktig och avvaktar trafikflödet direkt
> vid själva hindret (när det nu dyker upp) är
> det ingen som tar illa upp.

Jo, jag har noterat att italienare har lite annat förhållande till trafikljus när de sitter på en cykel och att bilister har ett visst överseende med det. Jag har dock lite svårt för att i ett sånt där läge bara cykla på. Hade det inte stått en bil före mig hade jag kanske kört, men ... Tror det lite bottnar i att jag tycker att om man är på besök i ett annat land så ska man verkligen försöka uppföra sig.

> Lysande ide med julkalenderupplägget. Sitter
> halva kvällarna och uppdaterar för att se när
> nästa lucka kommer.
> Det är väldigt intressant att läsa om dina
> turer. Det ger mig god inspiration och kanske lite
> tips om var vi kan tänkas förlägga någon av
> våra kommande resor.
> Nästa vår är redan bokad och då har vi vår
> "bas" i närheten av Arezzo.

Ah, kan man hoppas på en liten RR kanske? Har inte varit i Arezzo utan har nog som närmast kommit 2-3 mil från staden fågelvägen.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Pelle Hå skrev:
-------------------------------------------------------
> Hur navigerar du förresten? Lägger du in
> dagsturen på gps eller kör du "karta och
> kompass"?

Nej, ingen GPS. Jag kör med kopierade kartor + egenproducerade vägnötter i stil med de man har vid randonné-cykling. Lägger ganska mycket tid i förväg på att planera då jag inte vill behöva slösa tid på navigering när jag väl är ute. Ofta har jag rutten såpass väl memorerad att jag bara vid enstaka vägskäl behöver kolla kartan.

Jag betvivlar inte att en GPS kan vara praktisk (har ju cyklat med många som har sådana), men för mig känns karta enklare och säkrare när jag är ute själv. Även om jag hade en GPS skulle jag nog ha med en karta som backup i händelse av att GPS:en strular (prylar brukar ha en tendens att strula i min närhet) och då förstår jag inte riktigt vitsen med en GPS.

Om jag frekvent ägnade mig åt mörkercykling på okända vägar, typ långa breveter, vore det en annan sak. Då skulle jag alla gånger skaffa en GPS.
 
Senast ändrad:

DeLiQ

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Jag noterade med lite förtjusning att ni på resan övernattade i Sestri Levante.
På vår resa i våras hyrde vi nämligen en lägenhet i Riva Trigoso (den sydostliga delen av Sestri).
Kände igen hotellet på bilden. Det fanns en kiosk mittemot som hade fantastiskt god glass... ;-)
 

DeLiQ

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
GoranS skrev:
-------------------------------------------------------
> Pelle Hå skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Hur navigerar du förresten? Lägger du in
> > dagsturen på gps eller kör du "karta och
> > kompass"?
>
> Nej, ingen GPS. Jag kör med kopierade kartor +
> egenproducerade vägnötter i stil med de man har
> vid randonné-cykling. Lägger ganska mycket tid i
> förväg på att planera då jag inte vill behöva
> slösa tid på navigering när jag väl är ute.
> Ofta har jag rutten såpass väl memorerad att jag
> bara vid enstaka vägskäl behöver kolla kartan.
>
>
> Jag betvivlar inte att en GPS kan vara praktisk
> (har ju cyklat med många som har sådana), men
> för mig känns karta enklare och säkrare när
> jag är ute själv. Även om jag hade en GPS
> skulle jag nog ha med en karta som backup i
> händelse av att GPS:en strular (prylar brukar ha
> en tendens att strula i min närhet) och då
> förstår jag inte riktigt vitsen med en GPS.


Så gör jag också.
Jag köper en riktigt bra karta (typ Michelin 1:200000 el. liknande) och studerar och memorerar rutterna.
Sedan tar jag bilder av valda delar med mobilen (så jag har kartan med mig när jag cyklar) och använder bara min Garmin 800 bara för att se hur huvudvägarna går genom tätorterna och när korsningar närmar sig och så...
 

staine

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Myysigt och nu också episkt!
Skönt att se att man inte är ensam om att memorera kartor och skippa gps :-D
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Det allra bästa tycker jag är om man kan hitta vandringskartor över området, i alla fall för rekognosering; för Dolomiterna är t.ex. Tabaccos kartor bra. Att ha med sig kartor i skala 1:25000 för en 20-milstur kan dock vara att ta i i överkant. Är det någon väg man hittat på vandringskartan och som man tänkt åka men den inte finns med på vägkartan kan man ju rita dit den för hand.
 

zodah

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
staine skrev:
-------------------------------------------------------
> Myysigt och nu också episkt!
> Skönt att se att man inte är ensam om att
> memorera kartor och skippa gps :-D

Memorera kartor är grejjen.

Tack för alla fina bilder och texter såhär långt.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Lucka 16 bjuder på en ovanlig dag.

Enligt min plan skulle denna dag bjuda på en tur i stil med detta (tänkt riktning var medurs):

Dag16_plan.JPG


Tyvärr så såg det dock ut på följande sätt när jag drog från fönsterluckorna morgonen denna dag.

P1080842Large.JPG


Det var dock väntat då alla prognoser jag hade tittat på kvällen innan hade talat om att ett regnoväder skulle svepa in från väster under natten. Hur snabbt det skulle försvinna var det lite oklarheter kring - någon prognos sa att det skulle sluta regna vid elva och klarna upp vid två medan någon annan föreslog regn en bit in på eftermiddagen och uppklarnande först framemot kvällen. Så när jag såg utsikten från fönstret (regn, jämngrått och lågt gående moln) så skrinlade jag ovanstående plan. Ärligt talat hade jag egentligen inte något hopp om att kunna köra den planerade rundan i sin helhet ens om det varit bra väder. Anledningen är den första stigningen som går upp till Blockhaus; profil http://www.salite.ch/blockhau.asp?mappa= I profilen är sista km bara en stig och helt omöjlig att cykla med racer för en vanlig dödlig.. Så vägen slutar på strax över 2000 möh och går upp på norra sidan om berget. Med tanke på att jag uppe i Gran Sasso blev hindrad av snö på runt 1700 möh och det inte var en nordsida hade jag litet hopp om att det skulle vara möjligt att cykla hela vägen upp. Och med aktuellt väder fanns det inte skuggan av en chans. Det var nästan så att jag undrade om det kunde snöa däruppe denna dag.

Att inte kunna köra upp till Blockhaus var lite av en missräkning då den tillsammans med backen upp till Campo Imperatore var de två backar jag kanske helst hade velat göra på denna del av resan. Förutom att det är en av de högsta asfalterade vägarna (den näst högsta tror jag) i denna delen av Italien så är det också en backe med många höjdmeter. Om man startar nere i Scafa är det nästan 1950 höjdmeter upp vilket t.ex. är hundra meter mer än Passo dello Stelvio från Prato-sidan (den klassiska med de 48 serpentikurvorna). Backen är också intressant ur ett cykelhistoriskt perspektiv. Det var här som Eddy Merckx vann sin första GT-etapp 1967. Fem år senare blev han på samma berg mer eller mindre krossad av Fuente som på en 48 km kort förmiddagsetapp (4A) slog Merckx med över två och en halv minut och då ryckte han först 15 km från målet som jag tror var beläget vid sista avtaget på drygt 1600 möh. Till historien hör också att Merckx redan på etapp 7 återtog den rosa tröjan efter att väsentligen kört allt och alla sönder och samman. Bara en viss Gösta Pettersson var med honom in till mål och tog där sin enda etappseger i girot. Fuente kom in med den grupp som var närmast tätduon, men de var distanserade med över 4 min. Så, då var dagens lektion i cykelhistoria klar, men den kändes lite motiverad då den nog bidragit till att backen är hyggligt känd vilket lite grann stärkte mig i valet av Sulmona som min bas för denna del av resan.

Efter en lugn morgon gick jag ner och fick mig en semi-italiensk frukost i form av en cornetto, en kopp te och en juice. Gick sen en liten runda på museet (gratis). Var inget exceptionellt, men gav en liten stunds underhållning medan regnet droppade på där ute. När jag kom ut från museet höll en grupp alpini på och "paraderade" förbi inkl. en musikkår.

P1080849Large.JPG


Knallade förbi torget där det var marknad som varje lördag (och onsdag) och fortsatte upp i de övre södra delarna av orten, utanför muren, där det var mer modern bebyggelse. Stannade på tillbakavägen vid torget och fick mig en "porchetta-burgare", d.v.s. fläskköttsskivor lagda mellan två brödhalvor. Hon som stod och skar upp köttet (man kunde antingen köpa med sig köttskivorna inslagna i papper eller, som jag, få dom på bröd) var i sig full underhållning då hon simultant skar kött med en våldsam fart, konverserade och skämtade med kunderna och tog betalt.
P1080853Large.JPG


Regnet hade vid detta skede, runt ettsnåret upphört, men det var fortfarande molnigt. Gick tillbaka till hotellet och la mig och sov en stund. Lite senare på eftermiddagen klarnade det upp lite mer och jag funderade på om jag kanske skulle ta mig en liten tur men jag beslutade mig för att göra det hela till en ren vilodag då jag kände mig ganska sliten. Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite dumt. Hade gott kunnat köra sista 25 km på den tänkta rundan, upp till Passo San Leonardo och antingen vänt och kört tillbaka samma väg eller tillbaka ner via Cansano. Om inte annat så finns det några riktigt läckra serpentiner ovanför Pacentro som hade varit kul att se.

Avslutar med en bild på det udda ställe där jag på kvällen fick mig en Fococcia med tomat och mozzarella. Har inte koll på om detta är standard, men det smakade helt OK. Kompletterade med en bägare glass, den sista i Sulmona.

P1080861Large.JPG
 

PeterA

Aktiv medlem
[RR, lvg] En italiensk julkalender [Alla luckor nu öppnade]
Oj är klockan redan 00:10. Otroligt roligt läsning. Ser fram emot kommande luckor.
/Peter
 

Köp & Sälj

Topp