[RR] TransMadeira 2019 - Ett äventyr bakom styret
TransMadeira 2019 – Ett äventyr bakom styret
Tänkte bjuda på en RR från när jag var & cyklade TransMadeira i juni. TM är en femdagars endurotävling på blinda sträckor, det bästa som finns med andra ord!
Det var en upplevelse som kidzen hade hashtaggat med #epicshit Nån från Ludvika hade förmodligen dragit en svanktatuering med Carpe Diem, men så vet vi ju alla hur folk från Ludvika är.. Hoppas dock jag lyckas förmedla upplevelsen så pass bra att ni förstår hur ballt det var!
Denna RR innehåller både talspråk, en lång inledning, felaktiga meningsuppbyggnader & bilder direkt från en iPhone. Köp en bok om du vill ha kvalitet!
Prolog
Nåväl, allt tog sin början redan förra sommaren. Lite ströläsning på Pinkbike. Tror jag låg på stranden i Grekland. Reportage om TransMadeira 2018. Såg ju phett ballt ut! Jättemycket nedförsbacke, massa high five’s & glada miner. Med tanke på att EWS’en kör på ön så borgar det ju för god kvalitet om man gillar #trenduro Det där vill jag köra!
Hösten rullade på med allt vad det innebär. Det regnade, jag köpte ny XC-cykel & det blev några timmar på trainern. Mörkret kom mer & mer.. 40h’s veckorna avlöser varandra och man vet knappt vilken dag det är.. Man börjar fundera på varför man ens bor i det här j-vla landet! Men vi har ju så bra skolor.. Hur svårt är det att lära sig Franska? Finns det makrill på tub i Spanien?
När allt var som sämst & man verkligen saknar dom där dammiga dagarna i bike parken så damp mailet ner, Welcome to TransMaderia! Fuck yeah! Motivationen rusade i taket & helt plötsligt kändes det som sommar igen!
Tävlingen skulle gå av stapeln mellan den 4-8/6. Ett halvår bort. Gott om tid att bättra på formen lite. Av det jag lyckats googla mig till så verkade TransMadeira vara lika mycket om fysiken uppför som kunskapen att åka skitfort nerför. Vintern spenderades med långbyxor & regnställ på stigcykeln kombinerat med att spurta ifrån Roger_Edvinsson på Zwift.
Tiden flög förbi & lagom tills att våren började göra sig påmind så var vi ett gäng från @cfbc14600 som drog till Malaga för lite försäsong. Det var dammigt, brant uför & lika bra som Malaga alltid är på våren. PVB som var yngst i sällskapet drack jordgubbssmoothies & var mäkta nöjd över att han fortf. kunde ha frisyr. Vi andra skålade i vetskapen om att tiden kommer komma ifatt honom också.
Det här blev även sista gången jag fick cykla på min älskade TREK. Sjukt bra bike för nedförsbackar & den har eg. ingenting med TransMadeira att göra, men ändå. Den såldes innan avfärden till Spanien (!) med utlovad lev. efter hemkomst. Det var några close calls under veckan men cykeln kunde levereras till sin nya ägare utan några större missöden.
Väl hemma i Stockholm igen så hade det blivit april & i hallen väntade paket från Cykelkraft.
Drömhojen skulle byggas ihop till säsongen 2019 & framförallt till TransMadeira. Utgångspunkten var en lös ram, Yeti SB150. Bra motivator att skruva på kinesiskt barnarbete!
Nya biken fick ett bryskt uppvaknande i början på maj då premiären gick i Norska Nesbyen. Vi var ett gäng som kom dit på onsdagskvällen, solen sken, livet lekte. Precis som vi mindes Nesbyen från racet i 80/20-serien året innan. Sen regnade det konstant i tre dygn! Jag skämtar inte, det regna, regna & sen kom det ännu mera regn. Tempen snurra runt nollan & det kom snö. Misären var total.
Men vi hade kul iaf. Riktigt j-vla svinkul! Shuttle och nedförsbacke är liksom ett lyckat koncept. Kläder efter väder.. Det blir var man gör det till.. & en hel del andra klyschor.
Slutet på maj bjöd på rally i form av SBR #38. Sista körningen innan flyget mot Atlanten skulle lyfta. Snart dags för TransMadeira.. Racet gick som planerat även om jag fegade lite för att inte skada mig eller nya biken. Hade varit sjukt onödigt att slå in kroppen i gips två veckor innan årets happening. Biken kändes dock kanon och det blev P5 i resultatet. Kul skit!
Utresa + dag 1
Sen var det då dags.. TransMadeira. Fem dagar med blind racing. Väskorna packades och peppen var total! Det var strikta order från tävlingsledningen att all packning + delar skulle få plats i 1st duffelbag & att cykelväskan skulle lämnas vid ankomst & inte vara tillgänglig förrän vid avfärd igen. Svensk som man är så anpassar man sig efter reglerna och packar bara det nödvändigaste.
Måndag 06:00, mot Arlanda!
Resan ut i Atlanten innebar två flygbyten. Först ett i Köpenhamn & sen ett till i Lissabon. Eftersom jag tar seden dit jag kommer så tog jag en förmiddagsöl i Köpenhamn. Det var jag värd. Kanske. Förmodligen. God var den iaf.
Det plingade några gånger i mobilen om att flyget från Lissabon & ut till Madeira skulle bli försenat. Först 10min. Sen 30min. Sen 60min & att mer info kommer.. Jag bordade planet till Lissabon kl.12, lyssnade på brutal hårdrock & kollade lite motorsport på iPad’en.
Väl framme i Lissabon kom informationen om att bege sig till gaten omedelbart. Shit, åker vi direkt eller? Skulle ju vara 50min mellan flygen.. Ska vi åka? Nope! Kvinnan i disken försökte på knackig engelska förklara att planet just nu stod nånstans i Tyskland i väntan på bättre väder. Avfärd 16:05 byttes ut mot 17:15. Jaja, inte mer med det. Slog mig ner i en av de där fantastiskt sköna plåtstolarna som bara flygplatser kan erbjuda & lyssnade på lite mer hårdrock.
Gick dock inte många minuter innan det knacka lite på axeln. WTF, en främling! Hoppas han inte ska sälja något.. Tänk om han drar fram ett dragspel & vägrar sluta innan jag betalar.. Främlingen visade sig vara James. James hade sett min kattbur till hjälmväska & undrade om jag också var på väg ut till Madeira. Check på den, du också? Här las grunden till en ny bromance!
James hade åkt hela vägen från Australien & var tjenis med Troy Brosnan. Då han jobbade inom flygindustrin down-under så hade han möjligheten att flyga gratis, bara det fanns lediga platser på flighten han ville ta. Det hade resulterat i en gratisresa från Australien till Madeira. Hade dock tagit två dygn till Lissabon med otaliga mellanlandningar & en övernattning på Heatrow. Snubben verkade målmedveten, minst sagt.
Vi satt & surra om allt mellan växelöron, gaffelvinklar, kängurus & varför vi svenskar väljer att bo i konstant mörker 6 månader om året. Tiden flög förbi & när det närmade sig boarding av flighten plinga det till i mobilen igen. Flight cancelled! WTF? Hon som tidigare suttit i disken och dragit på sitt fejkade leende hade lagt benen på ryggen. Kvar stod vi, ett tiotal män med en förkärlek till att cykla utför, utan en aning om vad vi skulle göra nu. Några av oss hade studieskulder och insåg att vi förmodligen behöver göra något själva om vi ska komma ut till Madeira.
Sagt och gjort så traskade en lätt irriterad grupp genom halva flygplatsen till TAP Portugals service disk. Vi fick en varsin matkupong på 10 euro & information om att flyget var inställt. En ny flight skulle gå 23:00. Ridå ner.
Inte jättebra nyheter att flyget nu skulle gå 10h innan själva tävlingen skulle börja. Nåväl, får sova 45min på flyget ut, nån timme på plats och sen stressmecka ihop hojen på morgonen. Det funkar!
Jag & James kände att 5h i en plåtstol inte var ett alternativ utan gick upp i loungen istället. Sköna vilstolar & käk över förväntan, faktiskt!
Timmarna rullade på & snart var klockan 22:30. Äntligen började det närma sig avfärd! Hade varit på resande fot sen 06:00 så nu var jag lite less på att inte vara framme. Väl vid gaten så väntade inget flygplan utan en buss?! Även om jag skolkade en del i skolåren så vet jag att man inte kan åka buss till en ö i Atlanten. Det är fakta. Vi klev på bussen i spänd förväntan om vad som skulle ske. Sen åkte vi buss jättelänge. Tvekar att vi ens var kvar på samma flygplats. Men efter 30min fick vi kliva av & såg äntligen ett flygplan. Ombordstigning, midnatt, avfärd, TransMadeira here I come!
Slumrade till lite på planet och vaknade av att vi precis börjat inflygningen till Funchal. Woho!!
Planet sjunker, ser ljusen från Machico genom fönstret & uppskattar att vi är högst 300m över marken.. Då skickar piloten på full gas och planet stiger kraftigt. Öh, ok? Say what? För mycket gin i cockpit? Höll vi på att missa landingsbanan? Planet girar kraftigt vänster & stiger mer & mer. Alla sitter som frågetecken i kabinen. Det är inget gott tecken när flygvärdinnorna också ser ut som fågelholkar.. Det sprakar till i högtalarna,
- This is the captain speaking. There’s to much wind, we can’t land. We’re heading back to Lisbon.
Du skämtar? Tillbaka till Lissabon? Vad hände med att försöka igen? I det här läget hade jag även gått med på en kontrollerad kraschlandning. Faktiskt.
03:00 tar vi mark igen, i Lissabon. Tillbaka på ruta ett. Helt fel ute. Min kärlek för Lissabons flygplats hade tagit slut för länge sen. Vi blir slussade till samma informationsdisk som tidigare, ytterligare 10 euro i matkuponger delades ut ihop med information om att vi inte skulle flyga ut till Madeira förrän tidigast kl. 7. Mer information om nån timme.. Fuck, shit & god damn! Racet skulle ju starta 09:00.
Då alla hotellrum på flygplatsen var bokade lämnades vi åt vårt eget öde. Jag & James ringde runt till ett tjugotal olika ställen vi hittade via Booking men det var antingen fullt eller ingen som svara.
Efter en stund insåg vi att det bara var luffarlösningen kvar att välja på, sov på flygplatsen! Då betong och plåtstolar inte lockade nån av oss så lyxade vi till det med heltäckningsmattan utanför den nu stängda loungen. Klockan var 04:15. 45min på golvet och sen skulle loungen öppna 05:00.
Väl inne i loungen bokades väckningsservice & sen somna vi abrupt i liggstolarna. Länge sen jag somnat så fort! Timmarna flög förbi & 10:00, en timme efter racet redan hade startat, blev vi väckta med försäkran om att nu skulle vi faktiskt få åka ut till Madeira. Först skulle vi bara åka buss igen. Planet lyfte & efter en stund såg jag Machico genom fönstret. Nu, 12h efter vi åkt förbi stranden första gången, så var vi äntligen på väg att landa!
Vi tog mark, åkte lite taxi & kom fram till beachen. Då racet hade startat för länge sen så fick alla vi som haft lite otur med transporten information om att vi nu var ute ur själva tävlingen, men självklart kunde cykla resterande fyra dagar och få individuella resultat för varje dag. Det kändes j-vligt trist just då men eftersom det inte gick att påverka så skruvades det lite cykel istället, då blir man alltid på bra humör. Ready to Race!
Efter cykelskruvandet så var det dags för det jag fasat över som mest med denna tävling. Bo i tält.. Här ska det förtydligas att jag är typen som åkte till Hultsfred och bodde på hotell i mina yngre dagar. Tält är f-n inte min grej, på riktigt. Men, tält var enda alternativet till att få va med så jag hade försökt förlika mig med tanken. Gick bort till mitt nya boende, ett rum utan kök & byggt av polyester. Jag var inte imponerad.
Jag ska dock motvilligt erkänna att känslan när man får lägga sig raklång på något mjukt efter 32h på resande fot var fantastisk! Skit samma att det var ett tält, herrejösses vad skönt det var!
Låg och småslumrade lite innan jag & James bestämde oss för att gå en sväng i Machico, kan ju lika gärna se vart vi hamnat. Vi tog med oss en Amerikan vid namn Ralph som vi stött på i loungen. Han blev tredje hjulet i min & James bromance. Jag tog ett kort på ett konstigt träd & ett på stranden vi skulle bo på första natten. Intressantare än så var det inte. Staden i sig var väldigt tråkig och är inte värd ett besök. Om man inte tycker om tråkiga städer vill säga.
Framåt sen eftermiddag började de första tävlande komma tillbaka till camp. Alla såg jätteglada ut.
Ni vet det där ansiktsuttrycket man får efter att ha cyklat skitpheta stigar i jättehög fart? Precis så såg alla ut. Alla. Inte en sur min så långt ögat kunde nå.
Avundsjukan var total. Vi ville ju också cykla cykel! Vi fick nöja oss med att spänna på nummerplåten och konstatera att vi iaf. slapp tvätta cyklarna efter dag ett. Det slapp inte dom andra.
Men, det fanns faktiskt en sak som var positiv med att missa första dagen! Eftersom vi inte längre var en del av totalresultatet så kunde man ju fokusera på bra cykling, ha kul & upplevelsen som helhet istället för att jaga tiondelar i var & varannan kurva. Var faktiskt rätt skönt att kunna köra en rätt slapp inställning till hela grejen.
Kvällen rundades av med en riktigt schysst middag, mycket cykelsnack & för min egen del en hel del funderingar kring det här med tältande. Visserligen hade tävlingsledningen lovat att dom skötte allt med att packa/flytta/packa upp tälten varje dag, men ändå.. Tält.. Ska vi leka Indianer & Cowboys också? Återigen motvilligt, men jag somna på fem röda & sov helt sjukt bra i min nyinköpta sovsäck! Tänker dock förnekas om nån för det på tal.
