Listan på skidorter som satsar på cykel växer. I norska Trysil hoppas det att cykeltrenden kan innebära big business och det investeras rekordstora pengar på att skapa en cykeldestination i världsklass – HappyMTB har varit där och snokat.
Text och bild: Björn Olsson (bjorn@happymtb.org)
Den lilla norska byn Trysil ligger en knapp halvtimme från svenska gränsen. Berget Trysilfjället är det högsta i regionen och huserar en stor skidanläggning som drivs av bolaget Skistar. Anläggningen är mycket välbesökt vintertid. Nu vill kommunen tillsammans med traktens näringsidkare locka fler aktiva gäster även sommartid. Och dragplåstret är cykel.
– När vi är klara ska vi vara attraktiva för cyklister från hela europa, säger Gudrun Sanaker Lohne, turistchef i Trysil.
Det som är sticker ut med cykelsatsningen i Trysil är att ingen enskild aktör äger och driver frågan, som på vintern med Skistar som äger alpinskidåkningen och markägarbolaget som driver längdspåren.
– Istället är vi ett stort antal intressenter där Skistar, markägarna och kommunen ingår tillsammans med mindre, kommersiella aktörer som Trysilguiderna. Tillsammans får vi mycket gjort och har fått till stånd en sådan här satsning, säger Anders Wassgren, projektledare på Idrottsupplevelser i Trysil, en del av destinationsbolaget Destination Trysil som ligger bakom satsningen.
Under 2014 skapades ett 800 meter långt teknikspår bakom hotellet Radisson i hjärtat av Trysils turistområde. Där finns även en mobil pumptrack i trä. Som en del av satsningen har befintliga stigar i området röjts, spångats, märkts upp och ritats ut på spårkartan. Kring Trysil finns ett stort nätverk av cykelbara stigar och lokala cyklister har länge verkat för att hålla dem i skick. Det finns naturliga stigar i alla svårighetsgrader och de går såväl på kalfjället runt Trysilfjället som i skogssluttningarna ner mot byn.
Men den största satsningen hittills invigdes under midsommarhelgen. Under våren 2015 har tolv projektanställda grävt, krattat, släpat och slitit i skogarna kring Trysil, främst med att färdigställa det stora dragplåstret som snirklar sig genom området Gullia – en tio kilometer lång grävd stig gjord att passa en väldigt bred målgrupp.
– Vi har tagit hjälp av de franska specialisterna Bike Solutions för att skapa en stig som hela familjen kan ha kul i, säger turistchefen Gudrun Sanaker Lohne när vi blickar ut över stigen som ringlar sig ner för kraftledningsgatan framför oss.
Stigen som invigdes tre dagar tidigare under den årliga cykelhändelsen Utflukt i regi av magasinet Terrengsykkel. Här och var stöter vi på personal som underhåller stigen. De senaste dagarnas torka i kombination med många hundra däck som passerat har gjort den grusade leden torr, dammig och hal, men inte nämnvärt sliten. Stigen saknar nästan helt naturliga hinder eller farligheter, istället har en och annan sten placerats ut som alternativstök till den som vill känna något naturligt under däcken en stund. Här och var går avstickare från leden i form av enklare spänger för den som vill prova. Gulliastigen är ovanlig, för att inte säga unik, i norden.
– Här vill vi att en sexåring ska kunna ta sig runt och ha roligt, men det ska samtidigt vara kul för erfarna cyklister, säger Gudrun Sanaker Lohne. – Det ligger mycket energi bakom att göra allt säkert nog för små barn, och underhållande för vuxna.
Känslan att fara utmed stigen är lätt märklig. Det är som ett välgrusat motionsspår ungefär, men smalare, tajtare och helt uppenbart skapat för cykling. Många luttrade stigcyklister, speciellt av den gammelsvenska skolan, skulle förmodligen rynka på näsan av första åsynen. Avsaknaden av blöta rötter, stenkistor och surhål är uppenbar. Detta är ett modernt grävt spår av den typ vi finner i alla större bike parks i Sverige, med skillnaden att det ska cyklas både upp och ner. Fallhöjden är långt ifrån enorm och det tio kilometer långa spåret ringlar sig genom ett till ytan väldigt begränsat område. Djupa velodromkurvor underlättar styrningen och håller farten lagom. Återigen finns tanken om säkerhet där, och det är tydligt att den externa konsultfirman gjort sitt jobb. Det är svårt att hålla hög fart i spåret samtidigt som sikten framåt är god, något som ska trygga de långsammare åkarna från att mejas ner av snabba cyklister. Fortfarande finns där en fartkänsla som faktiskt gör cyklingen ganska rolig när stigen lutar neråt, små krön ger möjlighet att pröva luftfärder och de flesta fartområdena bromsas av mindre uppförsbackar innan hastigheten blivit för farlig. I utförslöpan behövs sällan bromsar eller tramptag för den som kan hantera en cykel.
När stigen istället bär av uppåt gör den så i en mycket svag lutning, vägen tillbaka upp för berget är lång och vindlande utan branta delar och det är lätt att hålla farten utan större ansträngning. Återigen är tanken att alla oavsett form och teknik ska kunna nyttja stigen som cyklas vänstervarv. Mötande trafik är inte tillåten.
Ur ett fysträningsperspektiv är Gulliastigen knappast optimal, det går för lätt att cykla upp och för svårt att hålla såväl hög fart som att hitta partier till att nyttja explosivitet. Men som en flowig stig att öva kurvtagning och få en skön, tajt, vindlande känsla är den absolut underhållande. Stigar av denna typ har varit populära länge i länder som saknar allemansrätt där cyklister är utelämnade till ’trail centers’. För en van cyklist får Gulliastigen ändå anses som en lustig parentes. Absolut värd att snurra några varv när man ändå är där, men knappast värd en resa i sig självt.
Trysil är inte ensamma i regionen om att satsa på cykling. Med en knapp timme i bil nås såväl Sälen som Rörbäcksnäs.
– Vi har ingen anledning att konkurrera med dem, vi vill snarare komplettera utbudet. Sälen har en nybörjarvänlig bike park, Rörbäcksnäs erbjuder fin cross country, vi satsar på stigcykling för alla, säger Anders Wassgren.
Idag har det satsats 3,5 miljoner norska kronor på Gulliastigen, teknikspåret, pumptracken i trä samt skyltning av befintliga leder. I nästa steg som ska stå klart sommaren 2016 ska ytterligare tio kilometer grusad singletrack a’la Gulliastigen stå färdig, liksom en åtta kilometer lång flytstig utför Trysilfjället samt ”signature features” längs befintliga naturliga stigar – alltså byggda utmaningar som hopp och drop. Notan för ovanstående beräknas till tolv miljoner norska kronor. Och då ingår planeringen av en liten ”bike park”, vad det nu innebär för Trysils del.
– Skistar låter liften gå lördagar och söndagar för bättre tillgänglighet till berget men det innebär inte att vi satsar på att bygga en traditionell bike park för downhill som Åre eller Hafjell, de finns ju redan och gör ett bra jobb i sitt segment, fortsätter Anders Wassgren.
Det franska konsultföretaget Bike Solutions har utvecklat en så kallad master plan för Trysil. Målsättningen är en anläggning med potential att locka cyklister även från utlandet och om alla steg i planen uppfylls ska räkningen hamna på 25 miljoner norska kronor. Men vägen dit är lång och förutsätter finansiering som inte finns idag. De kommande åren är viktig för Trysils cykelsatsning, förhoppningen är att skapa 50-100 000 nya gästdygn som i sin tur ska göra 40-80 miljoner i omsättning och 40-80 fasta arbetsplatser. En modig satsning på att cykeltrenden ska hålla i sig men Destination Trysil verkar tro på vad de gör. Och den planerade utbyggnaden av flygplatsen i Rörbäcksnäs är en faktor att ta hänsyn till.
Besök Trysil om du:
Vill ha med familjen i spåret.
Gillar varierad stigcykling i fjäll- och skogsmiljö.
Gärna jobbar för höjdmeterna.
Hoppa över Trysil om du:
Vill ha många snabba, stökiga utförsåk per dag.
Bara har downhillcykeln med dig.
Bara vill köra liftassisterat. De flesta bra naturliga stigar nås för egen maskin.
