Jag kan passa på att skriva några ord om bandyturen.
Detta var min första 60-milare, och den sista turen för att få ihop en full serie. Trots att det nu blivit några rundor i år känner jag mig som en riktig nybörjare. Och det finns flera saker som jag inte riktigt förstått med dessa randonee-lopp. Tex att farten ska trissas upp riktigt högt i början. Det känns som om gruppen snabbt spricker och att vissa som kanske vill ha sällskap blir avhängda. Men där har jag kanske fel? I min nervositet försöker jag ändå hänga med "täten" för att vara säker på att få sällskap.
I Gysinge var det snabbstopp. Jag tror vi var ca 10 cyklister som kom in samtidigt. Det blev en ganska snabb stämpling. En på tempohoj (Niklas?) drog vidare solo. Honom såg jag inte igen.
I Kungsgården stannade 6 vid Konsum och gjorde ett ganska kort stopp (jag, Martin, Stefan, Sebastian, Calle, Solmaz). Medans tre cyklade till bageriet (Per-Eric, Mårten, Claes). Så vi blev sex som fortsatte. Här skulle kanske vi 6 väntat in de övriga tre? Som sagt, jag förstår inte riktigt konceptet alltid.
I Ockelbo stannade vi 6 vid OKQ8 och fick i oss lite mosbricka och annat. Hittills hade det varit en slitig resa med mycket motvind. Och värre skulle det bli.
På vägen ut ur Ockelbo tryckte motvinden ner farten till 20km/h trots att alla tryckte på ordentligt på pedalerna. Och sedan kom grusvägen. Bra grusväg ska sägas. Men vi trodde det skulle vara en mil, men det var mer än så (två?) och det tog en del på humöret. Jag hade riktig svacka i motvinden, och sedan i alla uppförsbackar på gruset och övervägde allvarligt att släppa gruppen. Men bestämde mig att ändå hänga på till Edsbyn.
I Edsbyn blev det pizza för vår grupp på sex.
Nu hade vinden avtagit en del, istället kom mörkret. Vi tände lamporna. Tog på oss kläder. Kan inte säga att jag minns mycket av denna sträckan. Satt nog mest och bet ihop.
Sedan kom vi till Järvsö. Halvvägs! Fick stämpelkortet signerat av Gunnar Ohlanders! Här skulle Calle och Solmaz stanna och sova. Vi andra fyra hängde kvar ett tag. Käkade lite chips. Per-Eric kom in solo. Kring midnatt kom Mårten och Claes. Strax därpå drog vi fyra andra vidare mot Bollnäs.
Strax efter vi lämnat Järvsö trampade jag av kedjan. Suck. Turligt (?) nog var det kedjelåset som gett sig, så det var bara att montera dit ett nytt utan behöva använda kedjebrytare. De övriga tre i gruppen var nog lättade att reparationen gick förhållandevis snabbt i mörkret. Tyckte sedan att det rullade på ganska bra till Bollnäs. Lite kallt, lite sömntendenser och jag såg fram mot en mack och dricka lite Red bull.
I Bollnäs klev vi in på Statoilmacken som hade mycket nattgäster. Många som vill prata och skoja om vår cykeltur. Alltid svårt att veta om de är imponerade eller bara tycker att det är idiotiskt. Vi visste att det inte skulle vara något öppet i Ljusne så det var läge att handla på sig lite extra inför nästa del av resan. Jag drack min Red Bull men jag vet inte om det hjälpte, efter Bollnäs hade jag en del koncentraionssvårigheter.
I Ljusnan var det som väntat inget som var öppet. Jag märkte inte ens att vi var i Ljusnan innan vi passerat. Så vi stannade och rapporterade in i trackern och signerade varandras stämpelkort. Nu hade det ljusnat men solen stod så lågt att de värmande solstrålarna inte nådde oss. Vi rullade vidare ytterliga en mil innan vi hittade en glänta att sätta oss i och äta upp frukosten vi haft med oss från Bollnäs.
Härifrån hade jag en riktigt dålig period till Gävle. Kan idag inte riktigt minnas varför, men jag var inte på banan. Sömndippar skulle jag tro. I Gävle kunde vi svänga in på McDonalds för frukost vid 9-tiden. Men det var fortfarande 100km kvar. Och vår grupp var sargad. Det blev ovanligt många stopp på vägen mot mål för vår grupp. Mitt huvud var trasigt och jag hade svårt att hålla hjul. La mig sist så de övriga inte skulle behöva lida av att jag åkte jo-jo. Inte för att jag bidrog mycket med dragjobbet tidigare, men nu var det noll och inget från min sida. 10km från Uppsala var mina ben också trasiga och jag fick be de övriga dra ner på tempot. De var hyggliga (precis som under hela rundan) och stannade till några minuter innan vi mer kontrollerat rullade in till målet.
Tiden blev under 31h. Minns inte exakt. Brydde mig inte heller för all del. Jag var glad att det var över. Jag hade ont i båda hälsenor, en ankel, och båda knäna. Dessa punkter hade fått voltaren-behandling under hela resan. Under måndag och tisdagen har jag haft stickningar i främst vänster hand, jag gissar från vibrationer. Idag börjar handen kännas normal.
Men nu är min serie komplett.
Jag har lärt mig mycket under året. Jag har cyklat 20-30-40-40-60 och alla har varit krävande. Jag har inte varit tillräckligt tränad fysiskt för dethär. På några rundor har psyket sviktat. Jag behöver ta mer ansvar för navigering och känna att jag klarar mig på egen hand (köpa någon form av navigering/gps vore en början). Jag behöver se över mina skor och kläder och hur jag lämpligast ska packa på cykeln. Och kanske även se över mitt val av cykel. Jag släpar nog runt på en lite tyngre cykel än många andra.
Jag vill tack alla erfarna randonörer som tagit mig under sina beskyddande vingar under året. Och även för de oerfarna som hjälpt och stöttat. Jag har träffat många och ska inte rabbla namn. Men från söndagens resa ska Martin, Stefan och Sebastian har ett stort tack för att de lät mig åka snålskjuts större delen av varvet. Tack.