Drömmer du om kvalitetsåkning i idylliska omgivningar där du fullständigt kan släppa på bromsarna och svischa utför snabba stigar under blå himmel och omgiven av vita bergstoppar? Välkommen till Visp, staden som har 300 solskendagar om året.
Text: Hanna Jonsson Foto: Hanna Jonsson, Lina Skoglund, Martin Bütler
Efter en tvåtimmars flygresa mellan Stockholm och Geneve och en två och en halv timmes tågresa från Geneves flygplats är vi framme i den lilla staden Visp. Det känns otroligt att jag har jobbat i Stockholm nästan hela dagen och ändå står jag och andas frisk alpluft på torsdagskvällen.
Jag och Lina Skoglund åkte för att se vad Alpine Trails hade att erbjuda över en långhelg. Varför göra det, när man kan åka dit en hel vecka? En långhelg ger mer än vad man tror – lite lyx i vardagen – utan att ta ut hela sin semester. Från Stockholm – två timmar längre än till Järvsö, två timmar mindre än till Åre – och vips, så är man i Visp.
Visp är en liten stad i södra Schweiz där livet kretsar kring vandring, mountainbiking och – tyvärr lite mindre romantiskt – en kemikaliefabrik. Då staden är relativt okänd för oss icke-schweizare stannar folk oftast bara till här för att byta tåg till Zermatt som ligger ca en timme söder ut. Trots detta är staden mysig och levande. Det är här som Alpine Trails har sitt högkvarter. Martin Bütler, grundare av Alpine Trails, tröttnade på sitt jobb i storstaden och valde förra året att starta upp sin egen mountainbikeguidefirma här i området. Han har cyklat här sen han var liten och känner till många lokala spår i omgivningarna. Martin är en otroligt ambitiös, service-minded och skön person som har många bollar i luften. Han vill verkligen att folk ska få uppleva det Visps gröna områden har att erbjuda och jobbar aktivt med stadens politiker för att utöka cykelmöjligheterna häromkring. Tydligen händer det att Schweizare föredrar att hålla sina guldstigar hemliga för yttervärlden – en anledning till det begränsade utbudet av schweiziska mountainbikereportage? – något Martin tycker är vansinne och han visar mer än gärna upp allt som finns att erbjuda.
Han har planerat tre fullspäckade dagar för oss – allt från lokal åkning kring Visp till dagsutflykter över närliggande bergstoppar. Tyvärr kan vi inte ta oss upp så högt eftersom vi är där ganska tidigt på säsongen och snön fortfarande kryper ner på ca 1600 meters höjd. Åker man ner några veckor senare kan man åka på riktiga ”big mountain adventures” högt uppe på bergsplatåerna, bredvid glaciärer och knallblåa sjöar. Det är tydligen något utöver det vanliga då man är långt bort från civilisation, liftar och människor.
Men även om vi är där tidigt på säsongen tycker jag att vi får in väldigt varierande och rolig åkning. Första dagen höll vi oss kring Visp och körde lokala stigar. Vi började dagen med att trampa upp till toppen på ett av bergen som omger Visp. I en och en halv timme tog vi oss upp via små slingrande alpvägar, förbi pittoreska hus, betesmarker och vingårdar. Man kan även ta sig upp med shuttle-bil eller buss men man missar så mycket av omgivningarna då – speciellt om man blir otroligt åksjuk som jag. Tack vare Linas önskemål om att trampa till toppen (som jag var mycket skeptisk mot i början) fick vi insupa frisk alpluft, värmande solstrålar och uppleva den vackra naturen omkring oss. Vi hade även god tid på oss att lära känna Martin och en av hans guider, Michi, som berättade om omgivningarna, sig själva och generellt om mountainbiking i Schweiz. Vi mötte även upp Martins flickvän Alex som också hjälper till att guida för Alpine Trails. De lyckades verkligen förmedla känslan av att vara professionella och personliga på samma gång – det gick inte att inte tycka om dem!
På toppen tog vi en välförtjänt kaffepaus – något vi njöt av varje dag. Martin tillät inget stockholmshets under våra dagar i Visp utan såg till att vi varvade ner och inte behövde tänka på någonting. Vi behövde knappt ens tänka på vad vi skulle cykla då Martin gick igenom stigarna innan och varnade oss om det var något speciellt vi borde se upp för eller om det fanns partier där man helt kunde släppa på bromsarna. Och släppa på bromsarna är precis vad man kunde göra där! Stigarna var relativt okomplicerade vilket gjorde att man verkligen kunde köra fort utför härliga skogsleder och steniga stigar.
Det var allt från vandrings- till cykelleder och det gällde att hålla tungan rätt i mun när man susade nerför stigarna i hög fart. Det fanns inga hopp men det fanns gott om lösa svängar – och gott om damm. Eftersom stigarna inte har några officiella namn har Alpine Trails-medlemmarna namngett dem – bland annat körde vi ”Back to the future” där man kör så fort att man åker tillbaka till framtiden eller ”Whale trail” som innehåller ett stenparti som liknar toppen av en val. Martin skräddarsyr åkningen efter vad vi specifikt önskar – i vårt fall gärna så få hopplöst tighta, okörbara switchbacks som möjligt. Det är just det Martin är ute efter och tycker om, säger han – att få anpassa och hjälpa sina gäster att få exakt det de vill ha. Han vill inte ha stora opersonliga guidade turer utan vill se till att hans gäster stormtrivs.
Och stormtrivdes gjorde jag andra dagen då Martin tog med oss på en full dagstur över bergen. Vi cyklade både uppför och nedför och tog oss med tåg, kabinbanor och till och med funicular (som bergbanan i Åre) uppför och emellan vissa städer. Då vi till mestadels cyklade inne i skogen första dagen fick vi nu fantastiska alpvyer serverade på silverfat då vi susade utför snabba roliga stigar. När vi trampade mellan små bergsbyar upplevede vi också en del av den lokala kulturen med vingårdar på ena sidan och klingade kobjällror på den andra. Det var lugnt och stillsamt och det kändes som om man var i en helt annan värld när man såg ut över det landskap som tornade upp sig framför en; ett stort vattenfall som faller över klippkanten på en alpby med majestätiska snöklädda alptoppar som bakgrund. Martin fick cykla tillbaka ett antal gånger för att ”hämta upp” mig och Lina som konstant stannade för att ta kort eller bara njuta av utsikten.
Trots att vi inte kunde ta oss upp på hög höjd fick vi en försmak – något vi var väldigt glada över. Utförslöporna var något längre än dagen innan och terrängen lite annorlunda. Dock var det fortfarande lättsam åkning utför bergen i snabbast tänkbara form. Jag hade ofta hjärtat dunkades i halsgropen eftersom jag försökte hänga på Lina och Martin – som tävlade i vem som kunde bromsa minst – medan jag försökte hålla mig från att halka på de grusiga, dammiga stigarna. Jag kom alltid ner med ett leende på läpparna och möttes av ett lika stort leende på Linas. Det är otroligt roligt att jaga varandra nerför 20 minuter långa utförslöpor!
Vi avslutade andra dagen med att köra en helt fantastik stig i området kring Crans Montana. Efter en ganska tuff klättring till toppen möttes vi av en 30-minuter lång stig som susade över vattenfall, grus, stockar och sten. Vi åkte förbi lokalbor som stod och plockade höghöjdsspenat (en lokal delikatess), in i gröna skogspartier, utför grusiga stigar och förbi någon enstaka trädgård där folk hejjade glatt på oss. Varje gång vi stannade för att hämta andan sa både jag och Lina i kör ”that was so much fun!”.
Även om vi bara var där i tre dagar så kändes det som fler då vi fick smaka på ny cykelterräng varje dag. Vi fick in nästan en hel dags cykling sista dagen innan vi skulle flyga hem från Geneve vid 7-tiden på kvällen. Sista dagen tog vi med hjälp av kabinbana och egen benstyrka oss upp för ännu ett berg där vi fick susa utför i stora gröna skogar som sträckte sig upp så lång ögat kunde nå. Vi kom ner i lagom tid att packa ihop hojarna, ta en sista ”milchkafi”, innan vi satte oss på tåget till flygplatsen. Svettiga, trötta och väldigt nöjda.
Så många olika intryck på så kort tid – vad skulle en vecka där ge oss? Jag och Lina kollade genast våra kalendrar för att hitta några lediga dagar innan årets slut för att kunna åka tillbaka. Martin hade verkligen tagit hand om allt – från var vi skulle cykla, till vad vi skulle äta till middag, till vart vi skulle bo. Man slappande av till den grad att både jag och Lina glömde bort att vi skulle checka-ut från hotellet. Snacka om att huvudet hade tagit semester.
Så var min första cykelresa till Schweiz avklarad. Vad blev mina intryck? Först och främst måste jag åter igen få påpeka hur otroligt vackert det är i den delen av landet. Schweiz är rent och snyggt och folk är väldigt trevliga och tillmötesgående. Visst, det finns en viss prisskillnad på mat och levnadskostnader jämfört med andra populära cykeldestinationer som Frankrike, Spanien och Italien. Men om man inte är ute efter en billig alpresa med överbefolkade cykelleder på dagarna och skrålande fulla ungdomar på nätterna – à la Morzine – så är Visp/Schweiz definitivt ett mycket bra alternativ. Och då har vi bara utforskat en bråkdel av all cykling som finns i området. Dessutom är solchanserna stora då Visp som sagt erbjuder 300 dagar solsken om året!
Vi åkte därifrån nöjda och belåtna och konstaterade att även Schweiz har en plats på Europas mountainbikekarta – gärna med Alpine Trails som guide. Långhelg eller en tvåveckorssemester – tillsammans med cykelpolarna eller familjen – här finns faktiskt det mesta för de flesta!
Alpine Trails
Alpine Trails sätter ihop paket efter specifika önskemål och behov. Nu valde jag och Lina att cykla järnet i de tre dagar vi var där – men Martin rekommenderade även vinprovning av lokala viner, olika gastronomiska upplevelser eller andra sportaktiviteter om man inte känner för att enbart cykla medan man är där.
Cykling
Det finns det ett stort utbud av olika slags leder – där inget är alltför tekniskt. Jag tror absolut att man kan ha lika kul där som nybörjare eller som mer avancerad cyklist. Åker man tidigt i säsongen som vi gjorde, kommer man inte upp på lika hög höjd men det finns fortfarande mycket att utforska och många långa utförslöpor att susa utför.
Martin själv rekommenderar juli till september för bästa åkning. Då kan man utforska allt från lokala stigar till högre höjder och cykling på bergsplatåerna.
Boende
Det finns olika typer av boende beroende på prisklass och önskemål. Jag och Lina valde att bo centralt på hotell i staden Visp bara några hundra meter ifrån tågstationen. Vilket var mycket praktiskt med cykelväskor och bagage. Man kan även bo i närliggande städer som är något större, exempelvis Brig.
Åker man ner en större grupp tillhandahåller Alpine Trails ett hus på bergsslutningen till staden Gambel.
Mat
I Visp fanns det inte jättemånga restauranger men desto fler barer/caféer. Varje dag avslutade vi med en kall öl i skuggan medan vi snackade om dagens åkning. På kvällarna hade Martin och hans tjej Alex förbokat bord på någon restaurang och de följde med oss ut och åt. Första dagen tog de oss till en restaurang strax ovanför Visp vars specialitet var ”Cordon Blue” (helt gudomlig!), och dagen efter åt vi på en lokal restaurang i Visp.
Det finns även ett stort utbud av middagsställen i Brig och vill man åka upp till någon mysig bergsby och äta kan Martin rekommendera ett flertal.
Det finns även gott om vingårdar och Martin rekommenderade varmt att gå på en lokal vinprovning.
Transport
Man tar sig lättast med flyg ner till Geneve och sedan via tåg vidare till Visp. Billiga flyg mellan Stockholm och Geneve går ofta att få tag på – jag och Lina hittade för 1500 kr tur/retur. Dock kostar tåget nästan lika mycket som flygbiljetten! Men även om tåget är dyrt måste jag påpeka att det var otroligt bekvämt och med fantastisk utsikt hela vägen mellan flygplatsen och slutdestinationen.
Det är lätt att ta med sig sin cykel på planet – men kostar olika beroende på vilket bolag man flyger med. Orkar man inte släpa med sig sin egen cykel så finns det mountainbikes att hyra på plats – Norco Sight Carbon 650b.
Pris
Schweiz är inte superbilligt som de flesta av oss vet, men en lång-weekend som denna kostar ca 390 CHF (3000 kr) exklusive boende och måtider.
Länkar
