Det är inte ofta drivlinan på cyklar förändras på ett nyskapande sätt. Normalt sker en gradvis förändring, från sju drev bak till åtta, från åtta till nio. Truvativ Hammerschmidt är något så radikalt som ett vevparti med en inbyggd växel som ersätter den traditionella framväxeln och multipla framdrev.
Vi har testat Canyon Nerve AM 9.0 HS som är en hela berget-cykel utrustad med just Hammerschmidt.
Text: Mikael Jonsson (micke@happymtb.org) Foto: Anders Jansson och Magnus Pettersson
Canyon är ett tyskt cykelmärke med modellutbud för MTB och landsväg. De använder direktförsäljning vilket innebär att en cykel väljs med avseende på modell och storlek via Internet och den levereras sedan hopskruvad och justerad direkt hem till köparen. Cykeln är i stort sett klar att användas direkt, det enda som behövs i monteringsväg är att skruva fast styret, montera hjulen och egna pedaler. I vår kartong fanns en rudimentär momentnyckel att använda vid monteringen samt dokumentation från tillverkarna av de ingående komponenterna såsom gaffel och hjul.
Sedan 2007 har Canyon en svensk filial i Bålsta några mil norr om Stockholm och kan där erbjuda provcykling av vissa modeller och storlekar.
Nerve AM 9.0 HS toppar Nerve AM-serien och kostar 39 049 kr. Modellerna under finns från 22 299 kr till 34 699 kr. Om en cykel med Hammerschmidt och än mer utförskapacitet eftersöks kan Canyon leverera Torque FR 9.0 för 37 199 kr eller Torque ES 9.0 LTD för 45 849 kr.
Ram och komponenter
Nerve AM-ramarna är svetsade av 7005-aluminium och rören är grova i diameter men tunna i godset, ölburkseffekten är tydlig vid knackning på diagonalröret. Styrhuvudet är koniskt med internt styrlager, 1.5″ nedtill och 1.125″ upptill. Överröret är kraftigt slopat för att erbjuda låg standover och en liten sträva styvar upp mot det uppstickande sadelröret. Tack vare att sadelröret är rakt och oavbrutet kan sadelstolpen sänkas hela vägen ner. Även om de flesta spekulanter på en Nerve AM kanske använder vattenryggsäck kan det vara bra att veta att det finns fästen för flaskhållare på diagonalröret. Inte mindre än tre slitsar i sadelröret distribuerar klämkraften på sadelstolpen jämnt. Vajerdragningen till bakväxel och traditionell framväxel är intern men på Nerve AM 9.0 HS löper vajern för framväxling tillsammans med slangen till bakbromsen under diagonalröret. Bakfjädringen har 140 mm slaglängd och är en så kallad four bar med Horst-länk som i teorin ska isolera fjädringen från broms- och trampkrafter. I baktriangeln finns gott om plats för breda däck och lera.
Bakbromsfästet för 160 mm stor skiva är enligt postmount-standarden. I alla leder sitter kapslade maskinkullager. På ställen som utsätts för skav från vajerhöljen och bromsslangar sitter klar skyddstejp monterad, likaså under diagonalröret för att skydda från stenskott. Genomtänkta små detaljer men tyvärr ingår inte ett skydd för kedjestaget i priset utan det kostar extra. Ramens vikt utan dämpare uppges till 2 480 gram i storlek medium. Nerve AM 9.0 HS finns endast i blåmetallic men lös ram kan levereras svartanodiserad eller vitlackad och kostar 14 499 kr.
Som redan nämnts är Nerve AM 9.0 HS kungen av Nerve AM-serien och som sig bör på en cykel för nästan 40 tusen är komponentlistan imponerande. Precis allt är från övre hyllorna hos respektive tillverkare.
Framgaffeln är en Fox 32 Talas RLC QR15. Denna räcka akronymer innebär en luftfjädrad gaffel med justerbar slaglängd i tre lägen (Talas, 140/120/100), justerbar lågfartskompression (C) och retur (R) samt lockout (L) med justerbar tröskel (blowoff). QR15 är en ny framaxelstandard som Fox och Shimano tillsammans tagit fram. Axeldiametern är 15 mm och tanken är att den ska ligga mellan vanlig Quick Release och 20 mm i styvhet och vikt. Tyvärr finns det i dagsläget inte så många tillverkare av nav och gafflar till denna nya standard, men då både Fox och Shimano får ses som väldigt stora aktörer kan vi hoppas att stödet för standarden inte kommer att försvinna. Gaffeln har koniskt styrrör som nertill är 1.5″ och upptill vanlig 1.125″. Tanken är att få styvheten från 1.5-standarden där den behövs som mest men med minimal viktökning och bibehållet urval av styrstammar.
Bak tämjs ojämnheter av en Fox Float RP23 med x-volume air sleeve, stor luftburk på svenska. RP23 innebär att Pro Pedal (anti trampgung) kan slås av/på och en ratt med tre lägen anger mängd Pro Pedal i på-läget.
Bromsarna är Formulas kaxigt namngivna The One med en redig 200 mm tallrik fram och 180 mm bak. Justeringar av bladets läge och var i rörelsen kolvarna ska börja röra sig sker utan verktyg, mycket trevligt. Styrklämman är delad så det är enkelt att montera av handtaget från styret om så skulle behövas.
Drivlinan är det intressantaste på cykeln med Truvativs Hammerschmidt AM som sköter framväxlingarna. Hammerschmmidt är en enhet med vevarmar, dedikerat vevlager, kedjestyrare och en kapslad växelenhet med två utväxlingar; 1:1 och ungefär 1,6:1. Med ett drev på 22 tänder ger det en overdrive, som Truvativ kallar det, motsvarande ett drev med 36 tänder. Vevarmarna är för stigcyklar traditionella 175 mm långa. Växling av Hammerschmidt sköts med ett dedikerat SRAM X.9-reglage som fungerar omvänt mot ett traditionellt framväxelreglage, stora triggern växlar alltså till den lättare utväxlingen. Bakväxlingar sköts av ett matchande X.9-reglage som aktiverar en X.0 short cage bakväxel. Kassetten är en Shimano XT 11-34. Kedjan är tack vare Hammerschmidt kort, den behöver ju bara räcka runt ett 22-drev fram, men kommer utan snabblås vilket man fort saknar vid kedjemek i skogen.
Hjulen är ett par vita DT Swiss EX1750. 1750 är totalvikten för paret i gram och platta ekrar ska förbättra aerodynamiken. All rutinservice av naven kan göras utan verktyg. Fram är navet för 15 mm genomgående axel enligt QR15-standarden och bak sitter DTs 10 mm RWS-axel vars funktion närmast är att likna med ett spärrskaft.
Däcken kommer från Schwalbe, nya Fat Albert fram och Nobby Nic bak. Båda i snakeskin-upplaga och 2.4″ breda. Tanken är att Fat Albert ska ge något bättre grepp fram och Nobby Nic rulla lätt bak. Däck på en hela berget-cykel är alltid en kompromiss mellan vikt, rullmotstånd och fäste och Canyons val är definitivt mer stig än utförsåkning.
Inte heller vad gäller cockpit-detaljer har det sparats på krutet. Styrstam och sadelstolpe levereras av Syntace. En F119 styrstam håller ett Easton MonkeyLite XC i kolfiber med Canyons egna lock on-grepp. En P6 Carbon sadelstolpe håller en racig vit Selle Italia SLK. Pedaler ingår som brukligt inte då man räknar med att köparen av en dylik pjäs har sina egna favoriter.
Framgaffel : Fox 32 TALAS RLC, 1.5 Tapered Steerer Bakdämpare : Fox Float RP 23 X-Sleeve Bromsar : Formula The One 200/180 mm Vevparti : Truvativ Hammerschmidt AM 175 mm Framväxel : Truvativ Hammerschmidt AM Bakväxel : SRAM X.0 short cage Kassett : Shimano Deore XT 11-34 Kedja : Shimano HG73 Växelreglage : SRAM X.9 Trigger Nav fram : DT Swiss EX 1750 Nav bak : DT Swiss EX 1750 Fälgar : DT Swiss EX 1750 Däck : Schwalbe Fat Albert 2,4" / Nobby Nic 2,4" Styrlager : FSA 55-3 Canyon internal headset 1.5 - 1 1/8 Styrstam : Syntace F119, 75 mm Styre : Easton MonkeyLite XC, 685 mm brett, 25 mm rise Sadelstolpe : Syntace P6 Carbon Sadel : Selle Italia SLK Special Edition Pedaler : - Riktpris : 39 049:-
Geometri och vikt
Vi har inte bara läst Canyons webbsajt och accepterat siffrorna som står där utan gjort egna mätningar. Följande tabell som skulle gjort tyskarna själva stolta visar de värden vi mätt upp på vårt testexemplar i storlek medium.
Styrvinkel : 68,3 grader Effektivt överrör : 600 mm Hjulbas : 1114 mm Vevlagerhöjd : 336 mm med originaldäcken. Vevlager-lyft : -5 mm relativt navcentrum. Kedjestag : 433 mm Reach : 415 mm Stack : 585 mm Vikt utan pedaler : 13,16 kg
Siffernörden med gott minne märker att siffrorna i tabellen stämmer precis med vad Canyon publicerar så när som på två saker: styrvinkeln uppger Canyon till 68,5 grader, avvikelsen på 0,2 grader ligger inom felmarginalen för vårt mätverktyg. Vikten är enligt Canyon 12,85 kg utan pedaler och vårt exemplar väger 13,16 kg, en skillnad som inte förklaras av kedjestagsskyddet vi monterat. Ur tabellen kan konstateras att vevlagerhöjden är ganska låg. Det ger en låg tyngdpunkt för cyklisten vilket är gynnsamt på många sätt men minskar markfrigången och ökar risken att slå i pedalerna. Hammerschmidt eliminerar det första problemet men man får passa pedalerna i stenig terräng.
Canyons system för storleksrekommendation PPS (länk) rekommenderar medium för mig och jag instämmer. Som oftast är jag dock på gränsen mellan medium och large och antagligen hade en large med kortare styrstam funkat även det. Det kan vara intressant att veta att på ramstorlek medium är maximal sitthöjd 76 cm med originalstolpen. För de intresserade finns mer information om måtten reach och stack (länk).
Testaren
För att lättare kunna relatera till mina intryck av Canyon Nerve AM 9.0 HS kommer här en kort bakgrund. Jag är en 34-åring som har snurrat runt i skogen på cyklar sen barnsben och cyklar i någon form varje dag året runt, den djupfrysta Piteå-vintern inkluderad. Majoriteten av sadeltimmarna läggs på teknisk stigcykling där trampandet uppför är till för att få det roliga nedför. Med åren har en allt större aptit på utförsåkning infunnit sig där preferensen är naturligt stök i hög fart. Det har gått så långt att både en liten pump/hoppbane-hardtail och en renodlad downhillracer finns i garaget. Oavsett cyklingsform kör jag mer följsamt och beräknande än hårt och skoningslöst. Den privata cykel som är mest jämförbar med Nerven är en hårdpimpad Specialized S-Works Enduro, modellen med Brainbakdämpare. Jag mäter 183 cm och 78 kg i födelsedagskostymen och väljer normalt stigcyklar med effektivt överrör kring 600 mm vilket oftast motsvarar medium.
I skogen
Det är lätt att känna sig bekväm på Nerve AM 9.0 HS, på stigen kräver cykeln lite input och känns neutral och balanserad. Jämfört med många andra cyklar med AM-ambitioner har Nerve AM-serien med sina 140 mm något mindre slaglängd och väger mindre och tillhör subtypen Lycra-AM enligt happynomenklaturen (länk). Det ger fördelar vid stigcykling då Nerve AM 9.0 HS känns smidig och snabb. Cykeln svarar mycket bra vid acceleration och det är lätt att lyfta framhjulet över hinder. Det är lätt att hitta en effektiv men ändå avslappnad sittställning och jag kände mig snabbt komfortabel med Nerve AM 9.0 HS. Den låga vevlagerhöjden ger ekipaget låg tyngdpunkt vilket bidrar till att cykeln känns trygg men även till att det är lätt att få en känsla för hur hårt man kan pressa den i svängar innan greppet tar slut. Baksidan med den låga vevlagerhöjden visar sig vid stigcykling i terräng med stora stenar då det är lätt att slå i pedalerna.
”Inget berg för brant och ingen utförslöpa för lång för vår AM-modell” skriver Canyon på sin webbsajt. För långa utförslöpor existerar inte överhuvudtaget skulle jag vilja påstå. Uppförsbackarna däremot blir lätt både för långa och för branta. Tur då för en okynnescyklist som mig att Nerve AM 9.0 HS är en god klättrare tack vare bra trampeffektivitet och den låga vikten. Bakfjädringen styvnar under påverkan av kedjespänning och gungar inte märkbart utom vid riktigt dålig trampteknik stående, ingen gång under testet kände jag något behov av att aktivera Pro Pedal på Foxdämparen. Canyon har prioriterat trampeffektivitet före grepp och komfort, med korrekt sag är fjädringen bak lite okänslig för små ojämnheter i stigcyklingsfart. I högre fart eller över större hinder eller kompressioner använder Nerve AM 9.0 HS istället fjädringsvägen lite för glupskt och vid landningar efter hopp och liknande bottnar den väl lätt. En ökning av lufttrycket i dämparen för att motverka detta medför minskat grepp och sämre komfort.
Nerve AM 9.0 HS gör riktigt bra ifrån sig i 4X-banor och liknande byggda spår med doserade kurvor och det går att köra rejält fort. Vid åkning på regelrätta downhillbanor med tillhörande branter och stenstök är det inte fullt lika lätt att slappna av och lita på Nerve AM 9.0 HS. Cykeln upplevs då som en aning nervös och det blir svårt att hålla kursen riktigt när ett stenbröte attackeras med full fart. Det går visserligen att köra förvånansvärt fort men det kräver sin cyklist och om den tänkta linjen missas finns inte samma skyddsnät som på en dedikerad utförscykel. Med tanke på att dylika utflykter ligger utanför det tänkta användningsområdet så uppför sig Nerve AM 9.0 HS oväntat bra.
Med korrekt sag är framgaffeln väldigt följsam och kontrollerad och låter framdäcket hitta maximalt grepp. Men luftfjädern är väl linjär och gaffeln använder onödigt mycket av slaglängden då vikten förflyttas framåt under inbromsning och bottnar ganska abrupt. Detta kan motverkas med högre lufttryck eller genom att öka kompressionsdämpningen men med något minskad följsamhet som bieffekt. Efter mycket experimenterande körde jag till slut gaffeln med lockouten permanent aktiverad i kombination med endast ett klick på blowoff-inställningen under högerbenet. Detta ger lite plattform som motverkar gung och dykning under inbromsning utan att påverka komforten och framhjulets grepp allt för mycket. Talas-funktionen är avsedd att användas för att sänka gaffeln vid klättring men på Nerve AM 9.0 HS tycker jag den är överflödig. Fronten är inte så hög att sänkning behövs för att det ska gå bra att klättra både brant och länge.
Växlingar bak fungerar precis så utomordentligt som de bör göra med en SRAM X.0 short cage bakväxel och en kort kedja. Växelreglagen har inte SRAMs utomordentliga integrerade lägesindikatorer i klämmorna vilket är synd. Det är fint att med ett snabbt ögonkast på styret få veta vilken växel som ligger i för tillfället. Det tog ett tag att programmera om vänster tumme till den omvända funktionen på framväxelreglaget. Under premiärturen växlade jag fel precis hela tiden men efter några fler timmars cykling fungerar det lika bra som med ett traditionellt reglage.
Men Hammerschmidt då? För mig som levt med traditionella framväxlar och deras tillkortakommanden större delen av mitt liv på cykel har det varit svårt att lära om att växling fram helt plötsligt är ett alternativ när snabb ned- eller uppväxling behövs. Inte bara ett alternativ utan ofta det bästa alternativet eftersom man med Hammerschmidt kan växla när som helst. Och jag menar verkligen precis när som helst, inklusive under full kraft och stillastående. Det går inte att överskatta styrkan med detta om man cyklar i kraftigt kuperad terräng. Ju tätare och skarpare växlingar mellan upp- och nedförsbacke desto mer visar Hammerschmidt sin styrka. Tack vare den inbyggda kedjestyraren finns ingen risk att kedjan hoppar av när stigen stökar till sig. Höga stenar och liknande som på en cykel med traditionellt vevparti normalt forceras under högljutt skrapande från en plågad bash, alternativt med en böjd storklinga som resultat, går med Hammerschmidt oftast galant tack vare den ökade frigången.
Finns då inga baksidor med Hammerschmidt undrar den sunt skeptiske? Är Hammerschmidt verkligen perfekt redan första året på marknaden? I overdrive surrar planetväxeln lite diskret och en svag ökning i motstånd kan anas om man växlar upp medan vevarmarna snurras för hand. Det är inget som jag kan känna under cykling men det finns där. Hammerschmidt väger även en del, 1623 gram närmare bestämt för AM-versionen. Det är exempelvis drygt 300 gram mer än en setup med Shimano XT M770 vevparti och framväxel samt en Blackspire Dewlie kedjestyrare för två drev och bashguard. Vidare så rekommenderar Truvativ att vevpartiet lämnas in till närmaste Truvativ-handlare varje 100 timmar för inspektion och service. Var finns din närmaste handlare som är kompetent att skruva Hammerschmidt? Med det sagt: själva frihjulsdelen är enkel att öppna och serva själv utan specialverktyg. Den är vältätad och testexemplaret såg rent och fint ut inuti trots mycket cykling i lera och vatten. Frihjulet bjuder dock på få greppunkter men genom att frihjulet i DT Swiss-baknavet har ännu färre så märks det inte.
Jag har vissa tveksamheter kring utväxlingen på Nerve AM 9.0 HS: 22/36 fram kombinerat med 11-34 bak. 22 fram behöver de flesta i princip aldrig. Ett 24- eller till och med 26-tandat drev fram och en overdrive motsvarande ett 36-tandat drev tillsammans med 11-32 kassett ge tillräckligt låg lägsta utväxling och det mindre steget från 24 eller 26 till 36 skulle göra växlingar på Hammerschmidt ännu mer användbara. Steget från 22 till 36 var för mig ofta lite för stort och jag fick kompensera med att växla upp/ner bak samtidigt. Det finns 24-tandat drev till Hammerschmidt som i overdrive ger motsvarande 38 vilket visserligen åtgärdar den onödigt låga lägsta utväxlingen men steget till overdrive är fortfarande lika stort.
The One-bromsarna är föredömligt kraftfulla och lättdoserade. Med den kraft som The One utvecklar är skivorna närmast överdimensionerade. För allt utom alp-långa åk hade det räckt gott med en storlek mindre både fram och bak. Handtagen är föredömligt glappfria och kvalitetskänslan mycket hög. Frambromsen led tyvärr av ett återkommande sjungande ljud, främst vid transport på asfalt, som jag aldrig lyckades justera bort trots flera omcentreringar av oket. Antagligen uppstår någon form av självsvängning i den stora och relativt tunna skivan. Bromsning bak påverkar inte fjädringen vad jag kunde känna.
EX1750-hjulen från DT Swiss krävde precis ingen omsorg under testperioden utan är fortfarande helt raka och runda med jämn ekerspänning vilket visar att de är välbyggda. Bakfälgen har fått sig en liten kantbuckla under testperioden men det är allt. Den låga vikten bidrar till att cykeln känns livlig och accelererar bra. Frihjulet har 16 POE (Points Of Engagement, greppunkter) vilket är lite snålt, dödgången innan frihjulet greppar är märkbart. Under ren utförscykling har jag använt riktiga downhilldäck vilket rekommenderas då hög fart kombinerat med elaka stenar kommer att leda till punkteringar och bucklade fälgar om originaldäcken används. Paret Fat Albert och Nobby Nic har för tunna sidoväggar för såna aktiviteter men är däremot utmärkta däck för stigcykling och en bra kompromiss mellan vikt/punkteringsskydd och grepp/rullmotstånd.
Det är trevligt med en stigcykel som levereras med tillräckligt brett styre. Ett styre som känns för brett går alltid att kapa ned men det är svårare att bredda ett som är för smalt. Både styret och styrstammen upplevs som styva trots att det är lättviktsgrejer. Canyons egna handtag av lock on-typ är bekväma men det yttre greppiga gummit släppte från det hårda inre ganska snart vilket gav en lite märklig känsla ibland. SLK-sadeln ser asketisk ut men min rumpa fann den förvånansvärt komfortabel. Både handtag och sadel går i trendriktigt vitt vilket tyvärr blir sunkigt ganska fort. Sadelstolpen, som liksom styret är av kolfiber, har höjdmarkeringar under klarlacken för att det ska vara lätt att ställa in samma höjd varje gång efter en tillfällig sänkning. Tyvärr försvann markeringarna tilsammans med den fina finishen efter inte alltför många sänkningar/höjningar.
Möjliga förbättringar
Det skulle vara mycket intressant att prova en air sleeve med normal volym på Fox RP23an. Detta i syfte att känna om bakfjädringen hålls uppe lite bättre i slaget och motstår bottning bättre med den mer progressiva luftfjäder en mindre luftkammare ger. Alternativt kanske Canyon specar 2010-års modell av Nerve AM med Fox nya Float RP23. Den har Boost Valve-tekniken från DHX-dämparna som ska ge bättre kontroll genom hela slaget och motstå bottning bättre (länk).
Eftersom Talas-funktionen på gaffeln inte är nödvändig på Nerve AM hade jag gärna sett en Fox 32 Float i fronten istället. Floaten har en något mer progressiv luftfjäder som håller upp gaffeln i slaget bättre.
Och så är det det där med Hammerschmidts utväxlingar. Klivet mellan 22 och 36 är något stort och jag tror att 26, eller möjligen 24, och 36 skulle vara en bättre kombination. Detta kräver dock att Truvativ ändrar utväxlingen internt så det förblir nog en dröm.
Sammanfattning
Canyon Nerve AM 9.0 HS är riktigt allsidig och gör inte bort sig någonstans utan funkar bra, till och med mycket bra, till det mesta. Ligga och pressa på snabba släta stigar, busa på hopp/pumpbanor, ren utförsåkning, Nerve AM 9.0 HS fixar det mesta och för långa heldagsutflykter är den närapå perfekt. Denna tusenkonstnär är mer trygg och lugn än busig och spexig men utan att bli tråkig. Neutral är nog ordet som bäst beskriver åkupplevelsen. Kapacitet finns för en dag i bikeparken men om du planerar att regelbundet besöka parker med lift finns bättre val. För de som hellre kämpar för sina höjdmeter i stället för att åka lift är det här faktiskt en realistisk enda cykel, så allround är den.
Hammerschmidt är verkligen häftigt. Växlingar precis när som helst, enorm markfrigång och inbyggd kedjestyrning smakar mumma. Baksidan stavas v i k t, det kostar som diskuterades tidigare ungefär tre hekto jämfört med en konventionell setup. Och på tal om kostnad, den monetära kostnaden för att köra Hammerschmidt är heller inte försumbar. Det är svårt att inte jämföra med Canyon Nerve AM 9.0 utan HS som kostar 4 350:- mindre och de två modellerna är i stort sett jämbördigt utrustade förutom Hammerschmidt.
Drygt 39 tusen är onekligen en rejäl hög med pengar men fakta är att Canyon levererar mycket godis i utbyte mot din pengahög, utrustningsnivån är hög och inte en enda komponent behöver bytas. Att jämföra med andra Hammerschmidt-utrustade cyklar är svårt, Canyon Nerve AM 9.0 HS har nästan inga rivaler i sin smala nisch. Av de få kompletta cyklar som levereras med Hammerschmidt är de flesta mer freeride-inriktade och har mer fjädringsväg, flackare vinklar och väger några kg till. Den enda direkta konkurrent jag kan hitta är en annan tysk, Ghost AMR Square. Den har på det hela taget likvärdiga komponenter men kostar ungefär sju tusen till och har en uppgiven vikt på ett kg mer.
Länkar:
