Hej
Den här diskussionen med att ansvariga för en vandringsled i sitt avtal med markägarna har avtalat bort möjligheten att cykla på vandringsleden börjar bli lite tröttande.
Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges grundlagar (2 kap. 15 § regeringsformen) och allemansrätten tillåter bl. a vandring, cykling och ridning i skog och mark. Polis, kommun och länsstyrelse kan inskränka möjligheten att bl. a. cykla och rida om det finns starka skäl för detta! (Skälen ter sig ofta inte alltför starka, men det är en annan berättelse. Det har också visat sig i Blanktjärnfallet att man kan inskränka möjligheten också till vandring)
Ansvariga för en vandringsled har dock absolut inga mandat att avtala bort rättigheten att cykla i naturen i sina avtal med markägarna!
Det finns en del individer på detta forum som ihärdigt påpekar att ”om markägarna ser att det cyklas på vandringsleden som går genom deras marker, så kan de dra tillbaka sitt avtal med vandringsleden, då förstörs hela vandringsleden och då är det cyklisternas fel”
Eftersom de ansvariga för vandringsleden inte äger möjligheten att avtala bort cykling, så är det väl snarare så att de varit bedrägliga i sina kontakter med markägarna för att få avtal om en vandringsled. Ansvariga för vandringsleden kan lika lite avtala bort möjligheten till cykling på en vandringsled, som en arbetsgivare kan avtala bort rätten till fem veckors semester för en arbetstagare och det vet de rimligen om! (Nej, fem veckors semester är inte en mänsklig rättighet!)
Skulle det nu bli så att en markägare drar tillbaka sitt avtal för att vederbörande har hittat cykelspår på vandringsleden på sin mark (något som sannolikt aldrig kommer att hända) så vill jag påstå att ansvaret faller helt och hållet på de ansvariga för avtalet med denne markägare.
Man hade inte mandat att avtala bort cykling, man gjorde det ändå och då får man ta konsekvenserna! Det borde verkligen ligga i Vandringsledernas intresse att se till att vandringsledens existens inte äventyras av deras egna dåliga avtal.
Det mest hederliga de ansvariga för vandringslederna kan göra i sina kontakter med markägare är att säga att ”Vi skulle vilja använda stigen X på din mark för att anlägga vandringsleden Y. Vi vill att huvudsakligen vandrare ska använda denna led, men har ingen möjlighet att själva förbjuda andra användare som cyklister och ryttare på leden. Vi kommer dock att skriva på de skyltar som anvisar leden och det material som kommer att beskriva leden på nätet att vi helst ser att man inte cyklar eller rider på leden, då en del markägare kan ha synpunkter på det och att man gjort stora ansträngningar att skapa leden för vandrare”
Hade man gjort detta från början så har i alla fall jag svårt att se att en markägare skulle dra tillbaka sitt avtal för att det trots allt cyklas på leden. Vederbörande inser nog att cyklingen kommer att fortsätta på stigen också utan vandringsleden. Men nu, när ansvariga för vandringsleden svurit på sin själ att det inte ska förekomma cyklister eller ryttare på vandringsleden och det trots det gör det – då kan jag förstå att en eller annan markägare blir förbannad och vill dra tillbaka sitt avtal. (Nä, jag kan egentligen inte själv förstå det – men det är så mycket här i livet som är svårt att förstå!
Ha det så bra på cykeln!
