Varning för långt inlägg men jag vill nyansera diskussionen med ett exempel från verkligheten.
Stigarna som jag oftast nyttjar har jag cyklat på i 15 år nu. De nyttjas av andra cyklister, löpare, folk som promenerar med eller utan hundar, hästar, dagis och skolklasser, en annan och annan mc och skotrar på vintrarna. Stigarna ser likadana ut idag som för 15 år sen, däremot varierar graden av ”slitage” över året, vår och höst är blöthålen lite större, sommar lite mindre. Möjligen har det största blöthålet vidgats något under de här åren.
De har funnits åtminstone sedan 60-talet och var för många år sen uppmärkta som motionsspår (främst för skidor vad jag förstår) och man kan fortfarande se några skyltar. Idag är inte stigarna markerade som motionsspår av kommunen eller underhålls på något sätt. De går över flera fastighetsägares marker, både kommunens, skogsbolags och privata ägares mark.
Jag är en av de som nyttjar stigarna regelbundet för både löpning och cykling. Naturvårdsverket menar att i mitt fall som regelbundet nyttjar området med stöd av allemansrätten ska jag be markägare om lov. Det känns helt enkelt inte rimligt framför allt eftersom området i minst 50 år nyttjats som rekreationsområde utan att det funnits (vad jag vet) varken avtal eller överenskommelse med markägare utan används så att säga av hävd.
Så mitt ”brott” gentemot allemansrätten skulle i det här fallet vara att jag inte tar kontakt med markägare. Som ”medbrottslingar” har jag förmodligen alla andra som återkommande rider eller cyklar i området. Dessutom kan man tycka att de som går sin dagliga hundpromenad i området nog också borde kontakta markägarna då deras slitage inte är försumbart.
Man kan också fundera i vilken grad jag bidrar till skada på mark och därmed ekonomiska skada för markägare. Jag roade mig med att räkna ut vilken andel av området som täcks av stigar. Och när jag antar att alla stigar är en meter breda täcker de totalt ca 1.5% av området. Det ekonomiska värdet på skadan svår att uppskatta eftersom det beror på en mängd skogliga variabler. Men skog kan vara mycket värd så det kan röra sig om en del pengar.
Men då blir ju frågan, är det just mina löp och cykelturer som minskar den produktiva arealen med 1.5% i området? Eller uppstod ”skadan” som stigarna medför för 50 år sen och jag har ingen del i det alls? Eller är det kanske så att eftersom jag bidrar till att hålla stigarna öppna minskar det framtida värdet av skogen? Rätt svar kanske är att om jag med min cykling och löpning bidrar till att bredda stigarna gör jag faktiskt ekonomisk skada för markägaren. Medan ingen av stigarna har breddats de senaste åren (förutom möjligen ett blöthål under kraftledning) finns däremot en hel del stigar som håller på att växa igen. De här stigarna står i fullväxt skog och de plantor som jag eventuellt hindrar från att växa upp till ståtliga tallar kommer aldrig att göra det ändå innan området avverkas. Åtminstone inte om skogen sköts som den ska. Så den eventuella ekonomiska skadan är inte helt lätt att uppskatta.
Så vad menar jag med allt det här? Jo, jag kommer glatt fortsätta använda mitt sunda förnuft och undvika att cykla på de blötare stigarna när det inte är lämpligt och plocka med mig ev. skräp jag lämnar. Jag kommer inte heller att ta kontakt med markägarna för att be om lov.
Vad jag inte heller kommer att göra är att hugga ner träd, gräva hopp, flytta stenar eller förändra stigarna på nåt annat sätt. Skulle jag få för mig det skulle jag självklart be om lov.
Utnyttjar jag mina rättigheter som allemansrätten ger. Ja, absolut. Förstår jag att jag har skyldigheter och följer dom? Ja, det tycker jag.
Skickar med en bild på en av de störra stigarna i området.
www.lantmateriet.se
www.svt.se
www.dn.se
