(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen

(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Låst artikel men det är inte så märkligt imho. Förr orkade jag knappt en klubbrunda en kväll efter att ha sprungit på en stege en hel dag på den tiden jag var i fält.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Ett litet citat från DN-artikeln:

"Aktiviteten på fysiskt mer krävande arbeten sker oftare under längre perioder. Den är inte självvald och sker ofta med ett statiskt eller begränsat rörelsemönster. Dessutom är den sällan konditionsstärkande, utan lågintensiv med dåliga möjligheter till återhämtning, säger Elin Ekblom Bak.

Fysisk aktivitet på fritiden, däremot, består ofta av en självvald konditionsstärkande träning med högre intensitet, fast under kortare tidsperioder, vilket ger tillräckligt med tid för återhämtning och vila."
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
"Ska man verkligen säga till en person som går och städar 40 timmar i veckan att gå och träna efter jobbet? Intuitivt är det lätt att tro att de här personerna måste träna mer, men de är redan väldigt aktiva, fast kanske inte på rätt sätt. En lösning är att göra aktiviteten på arbetet mer hälsosam, så att den mer liknar den man gör på fritiden."

Städa snabbare! Få upp pulsen! Hemtjänsten kan köra intervaller mellan brukarna! Problem solved.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Nä, men sket-lätt efter 25 år med långt längre veckor än 40h i tjänstemannagruvan.
Kanske är samma mekansim för oss att man måste träna långsiktigt och förbyggande.....
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Nä, men sket-lätt efter 25 år med långt längre veckor än 40h i tjänstemannagruvan.
Kanske är samma mekansim för oss att man måste träna långsiktigt och förbyggande.....
Har man längre arbetsveckor än 40 h så är det helt självvalt. Min egen erfarenhet är att man lätt kan sätta gränser att endast några få veckor per år blir +40h och resten av året har man work-life balance som prio.

Dock svårare för konsulter som måste fakturera x antal timmar...
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Man väljer såklart vems föräldrar man har, ens gener, ens livshändelser. Alla kvinnor blir ju inte våldtagna. Varför pratar ingen om det egna ansvaret?!
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Kondition är ju en sak, en uthållig råstyrka från ett fysiskt tungt arbete en annan. Nu har jag inte koll på statistik hur mkt hälsofördelar bra kondition ger, men styrka och vana vid att hantera sin kropp väl är inte så illa det. Har läst att vid 9/11 så klarade sig hantverkare bäst och hjälpte andra. Det kan man tolka som man vill men det är intressant.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Generellt har byggarbetaren flera livsstilssjukdomar jämfört med tjänstemannen, borde ha effekt på kondisen.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Generellt har byggarbetaren flera livsstilssjukdomar jämfört med tjänstemannen, borde ha effekt på kondisen.
"livsstilssjukdomar"?

Generellt sett lever även byggarbetare ett sletnare liv än kontorsråttor.
Det röks, snusas, och dricks troligen betydligt mer. Även maten är sällan den bästa.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Vems ansvar det är att ta hand om sin egen hälsa känns väl rätt självklar. De allra flesta vet att för att uppnå en långsiktig hälsa behöver man äta bra, vara måttlig med alkohol, man behöver röra på sig, man behöver träna musklerna om man inte får det naturligt och ändå gör väldigt många inte det.

Varför gör man inte det om man vet att det är det man behöver för att hålla sig frisk länge?

En förklaring bland många kan ju vara att det är som med rökare, man märker inte försämringen som sker långsamt förens det är för sent.
Att säga som många gör att anledningen till att man inte tränar är för att man inte tycker det är kul är ju bara att agera som en struts. Tids nog kommer sjukdomar och förslitningsskador, och då är det arbetsgivarens fel...
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Läste artikeln i DN och var lite förvånad över att dom inte diskuterade saker som kausalitet och samvariation. Dvs det det är ju inte så att du automatiskt blir friskare och får bättre kondition för att du har ett kontorsjobb. Det finns mao ingen kausalitet där. Men däremot en samvariation. Samma gäller ju tex för saker som tandhälsa. Ju bättre och högre utbildning du har desto bättre tänder har du. Samma sak med allmän hälsa och dom flesta livsstilssjukdomar. Men du får alltså inte bättre tänder för att du läser litteraturvetenskap i 3 år på universitet.

Det man sett när det gäller utpräglade konditionsidrotter som löpning och längdskidåkning är att det är en rätt specifik sociodemografisk sammansättning på dessa motionärer (ej elit). Det är en betydligt fler högutbildade och även i viss mån höginkomsttagare som sysslar med dessa sporter (jämfört med genomsnittsbefolkningen). Detsamma gäller ju för tex rökning eller vilken typ av mat du äter (ju högre utbildning desto färre som röker, ju högre utbildning desto nyttigare mat). Det här säger ju som sagt inget om vare sig kausalitet eller hur det fungerar på individnivå utan bara vad som är statistiskt säkerställt.

Har inte sett något specifik undersökning på vare sig cykling eller mtb men min gissning är att demografin här ändå skiljer sig något från tex långdistanslöpning (grundat på helt ovetenskapliga empiriska iakttagelser).
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Min poäng från början var att även även tjänstmän kan ha svårt att med träningsmotivationen efter en lång dag men det är abstrakta begrepp för den som är främmande för hårt arbete osavsett form.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Skulle även vara intressant att se vilka som har bäst psykisk hälsa, hantverkare vs. tjänstemän. Visst, hantverkarna snusar oftare och äter säkert sämre. Men helt oempiriskt så sysslar dom med "roligare" saker på fritiden som t ex motorsport. Dom slipper med att vara sådär hjärntrötta iaf jag ofta är vid arbetsdagens slut efter många möten och allt analyserande. Vi är inte riktigt skapta för att jobba i Excel så många timmar jag gör per dag, däremot för fysisk rörelse som dom djur vi är.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Dom jobbar betydligt tyngre än en tjänsteman det enda en tjänsteman får är väl hemoröjder.
Ibland kan jag önska att jag hade ett arbetarjobb som när jag var yngre, bara att gå hem kl 16 (eller när nu de 8 timmarna är passerade) och lämpa över ev problem på nästa skift. Ständigt en kontinuerlig produktion, inga deadlines eller annat som hänger enbart på mig eftersom det inte finns nån annan än jag som har kompetensen, osv. Man gör bara sina 8 timmar och behöver sen inte bry sig mer. Nästa dag är helt ny, det är bara att göra sina 8 timmar igen.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Skulle även vara intressant att se vilka som har bäst psykisk hälsa, hantverkare vs. tjänstemän. Visst, hantverkarna snusar oftare och äter säkert sämre. Men helt oempiriskt så sysslar dom med "roligare" saker på fritiden som t ex motorsport. Dom slipper med att vara sådär hjärntrötta iaf jag ofta är vid arbetsdagens slut efter många möten och allt analyserande. Vi är inte riktigt skapta för att jobba i Excel så många timmar jag gör per dag, däremot för fysisk rörelse som dom djur vi är.
Håller med, men det finns nog en gräns för hur mycket vi skall härma stenåldersmänniskan. Om vi medelst fysisk aktivitet underhåller vår kropp på samma sätt som våra (för sin tid omvärldsanpassade) förfäder gjorde, så får vi nog vara beredda på att den inte håller så länge som vi i modern tid kulle önska.. den är ju byggd för att under optimal belastning hålla avsevärt kortare än livslängden vi eftersträvar idag.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Ibland kan jag önska att jag hade ett arbetarjobb som när jag var yngre, bara att gå hem kl 16 (eller när nu de 8 timmarna är passerade) och lämpa över ev problem på nästa skift. Ständigt en kontinuerlig produktion, inga deadlines eller annat som hänger enbart på mig eftersom det inte finns nån annan än jag som har kompetensen, osv. Man gör bara sina 8 timmar och behöver sen inte bry sig mer. Nästa dag är helt ny, det är bara att göra sina 8 timmar igen.
Japp, det är ju något annat det än ett antal deadlines varje vecka, uppgifter som inte nån annan kan göra. Om jag skulle vara sjuk så är följden att jag får kraftigt mkt större arbetsbörda när jag jobbar igen, såklart. Å andra sidan så kan jag jobba med hur mkt feber som helst hemifrån.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Ibland kan jag önska att jag hade ett arbetarjobb som när jag var yngre, bara att gå hem kl 16 (eller när nu de 8 timmarna är passerade) och lämpa över ev problem på nästa skift. Ständigt en kontinuerlig produktion, inga deadlines eller annat som hänger enbart på mig eftersom det inte finns nån annan än jag som har kompetensen, osv. Man gör bara sina 8 timmar och behöver sen inte bry sig mer. Nästa dag är helt ny, det är bara att göra sina 8 timmar igen.
Jag körde "in-i-kaklet"-livsstilen mellan 30 och 40 ca. Tröttnade får några år sedan på ständiga möten och deadlines och befordrade en anställd till min nivå, varpå jag tog över hens tjänst som renodlad säljare plus till viss del affärsutvecklare. Hamnat lite längre från de viktiga människorna och besluten, men har nu endast eget resultatansvar. Lättnaden är fantastisk. Heja downshifting.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Håller med, men det finns nog en gräns för hur mycket vi skall härma stenåldersmänniskan. Om vi medelst fysisk aktivitet underhåller vår kropp på samma sätt som våra (för sin tid omvärldsanpassade) förfäder gjorde, så får vi nog vara beredda på att den inte håller så länge som vi i modern tid kulle önska.. den är ju byggd för att under optimal belastning hålla avsevärt kortare än livslängden vi eftersträvar idag.
Ja, det håller jag med om. Har turen med att jag gillar mitt jobb väldigt mkt, stimulerande arbetsuppgifter och stor frihet. Även om jag ibland har funderat över hur det hade varit att slippa "spela schack" när jag inte känner för det nån off dag.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Skulle även vara intressant att se vilka som har bäst psykisk hälsa, hantverkare vs. tjänstemän. Visst, hantverkarna snusar oftare och äter säkert sämre. Men helt oempiriskt så sysslar dom med "roligare" saker på fritiden som t ex motorsport. Dom slipper med att vara sådär hjärntrötta iaf jag ofta är vid arbetsdagens slut efter många möten och allt analyserande. Vi är inte riktigt skapta för att jobba i Excel så många timmar jag gör per dag, däremot för fysisk rörelse som dom djur vi är.
När det gäller psykisk hälsa mellan hantverkare vs tjänstemän är jag osäker på om det gjorts några sådana studier. Det här är ju egentligen inte mitt område men jag vet att jag läste om en studie om psykisk hälsa/ohälsa på jobbet och det man fann där var väl snarast att ju mer du hade möjlighet att påverka och styra din egen arbetssituation desto bättre mådde man psykisk. Inte så förvånade kanske. Så kan du påverka din arbetssituation i stor utsträckning mår du sannolikt bättre oavsett om du är hantverkare eller tjänsteman.

Sen finns det ju en del studier ang inkomst kontra psykiskt välmående/lycka och dom visar väl ungefär att vi faktiskt blir lyckligare av att tjäna upp till en vissa summa (finansiella problem är ju sällan bra för den psykiska hälsan och välmåendet). Men att det sedan inte har så stor betydelse efter en viss nivå (men att den brytpunkten för månadsinkomst ändå är ganska hög, har för mig ca 70.000 kr/mån).
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Ok, sammanfattning: hantverkare snusar, röker, dricker, äter skit och sysslar med motorsport och har dåliga tänder, blir inte hjärntrötta för att dom inte behöver tänka öht, fler förslag?
Haha. Nja, med tanke på vad vissa hantverkare tjänar bör dom vara rätt lyckliga iaf. Och tänk bara vilka fina cyklar dom har råd med.
 
Senast ändrad:
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Jag körde "in-i-kaklet"-livsstilen mellan 30 och 40 ca. Tröttnade får några år sedan på ständiga möten och deadlines och befordrade en anställd till min nivå, varpå jag tog över hens tjänst som renodlad säljare plus till viss del affärsutvecklare. Hamnat lite längre från de viktiga människorna och besluten, men har nu endast eget resultatansvar. Lättnaden är fantastisk. Heja downshifting.
+1 gjorde nyligen en liknande manöver. Tackade nej till en tjänst, såg till att en "karriärssugen" kollega fick den istället och tog ett hopp snett nedåt i organisationen. Blev också av med personalansvar och ett par oskattade tusenlappar i månaden - men åh så värt! Mindre stressad, mer tålamod med barnen, är en allmänt bättre människa när jag har mitt egna område att sköta.
 
(1/2 ot) Aktivitetsparadoxen
Själv bytte jag arbetsgivare istället. Från en där jag var placerad på huvudkontoret med alla möten det innebär till en där jag sitter på en satellit. Dubblad lön, liknande arbetsuppgifter men slipper alla möten med följd att betydligt mindre tid måste läggas på jobbet OCH att jag kan styra min arbetstid mycket mer självständigt.
 
Tillbaka
Topp