D
Deleted member 77490
Guest
[Renoveringstråd] From Varberg with Love
Jag är dålig på att cykla. Inte snabb. Inte stark. Jag cyklar varken långt eller fort. Jag kan ingenting om belgiska kedjor, intervaller, hopp eller tekniska passager. Jag tror inte att jag kan namnet på en enda i dag aktiv tävlingscyklist.
Mitt enda och extremt blygsamma bidrag till cykelhobbyn är att jag ibland återställer gammal skit så att den blir användbar igen.
Av någon anledning verkar många cyklister i hobbysegmentet tycka att moderna grejer alltid är bättre än äldre grejer. Jag tror inte att de är det. Jag är rätt säker på att en bra, äldre cykel kan köras lika fort som en bra modern dito. Ett par kilo mer har den gamle kanske. Och bromsar som tar lite sämre när det regnar. Färre växlar. Visst är det så. Men på motionsnivå, spelar det verkligen så stor roll? Motionärer pysslar inte mycket med marginaler, och det är där du får fördel av dina kolfiberhjul, ditt aerodynamiskt utformade styre, dina elväxlar.
Benen är ju desamma.
Och tittar vi på priserna är det nästan fånigt vilka supercyklar du kan köpa för en spottstyver. En Tour de France-kvalificerad hoj från annodazumal betingar en bråkdel av priset för en ny kolfiberracer.
Men framförallt har äldre cyklar så många estetiska företräden. Jag kan inte säga riktigt vad det är som gör att jag tycker det. Det är som att försöka sätta ord på varför jag tycker att vissa kvinnor är vackra och andra inte. Eller varför jag blir alldeles till mig i trasorna av fräknar.
Det är bara så det är.
Nu har jag hittat den äldsta racer jag någonsin sett i verkligheten, en Monark 301 från 1947. Byggd i Varberg, några mil söder om mig, långt innan MCB och Positronväxlar och Pentasport och kinesiska ramar. Den ska varsamt (nåja) göras i ordning. Cykeln har hängt på en vägg i ett garage i väldigt många år. Den kördes av förrförra ägarens pappa. Här är utgångsläget:
Mitt enda och extremt blygsamma bidrag till cykelhobbyn är att jag ibland återställer gammal skit så att den blir användbar igen.
Av någon anledning verkar många cyklister i hobbysegmentet tycka att moderna grejer alltid är bättre än äldre grejer. Jag tror inte att de är det. Jag är rätt säker på att en bra, äldre cykel kan köras lika fort som en bra modern dito. Ett par kilo mer har den gamle kanske. Och bromsar som tar lite sämre när det regnar. Färre växlar. Visst är det så. Men på motionsnivå, spelar det verkligen så stor roll? Motionärer pysslar inte mycket med marginaler, och det är där du får fördel av dina kolfiberhjul, ditt aerodynamiskt utformade styre, dina elväxlar.
Benen är ju desamma.
Och tittar vi på priserna är det nästan fånigt vilka supercyklar du kan köpa för en spottstyver. En Tour de France-kvalificerad hoj från annodazumal betingar en bråkdel av priset för en ny kolfiberracer.
Men framförallt har äldre cyklar så många estetiska företräden. Jag kan inte säga riktigt vad det är som gör att jag tycker det. Det är som att försöka sätta ord på varför jag tycker att vissa kvinnor är vackra och andra inte. Eller varför jag blir alldeles till mig i trasorna av fräknar.
Det är bara så det är.
Nu har jag hittat den äldsta racer jag någonsin sett i verkligheten, en Monark 301 från 1947. Byggd i Varberg, några mil söder om mig, långt innan MCB och Positronväxlar och Pentasport och kinesiska ramar. Den ska varsamt (nåja) göras i ordning. Cykeln har hängt på en vägg i ett garage i väldigt många år. Den kördes av förrförra ägarens pappa. Här är utgångsläget:
Senast redigerad av en moderator:

