[RR] Lofoten, med omnejd

[velovin]

Det hela började med en diskussion över ett par öl om åldernoja och fyrtioårskris. Jag och min gode vän Erik kom fram till att en längre cykeltur är det bästa sättet att tackla de försvunna åren och håren på huvudet. När det kom till resmål gick dock åsikterna isär: Jag röstade för tåget till Köpenhamn för vidare färd mot Frankrike, han ville prompt till norra Norge. Så länge jag får trampa är jag (oftast) glad, så kompromissen blev Lofoten. Biljetter bokades redan i mars, med avresa i slutet av augusti.

Sommaren går som bekant snabbt, och snart möttes vi på en busshållplats i Linköping med två stora väskor. Vidare färd med SJ till Stockholm gick utan mankemang, och på fredagskvällen kunde vi sätta oss i den egna kupén på Vys nattåg mot Narvik. Det kan vara värt att nämna att man får ta med cykel i väska på dessa tåg, men att du måste boka egen kupé. Vi hängde upp den ena hojen för att skapa lite plats.

Resan norrut gick fint med bra mat och öl i restaurangvagnen. Dock blev vi två timmar försenade efter ras på banvallen, vilket i sin tur gjorde att vi missade bussen från Narvik ut till Svolvær. Efter lite dividerande konstaterade vi att vi inte orkade vänta ännu längre, bara för att sitta på en buss. Väl i Narvik monterade vi cyklarna, slängde in cykelväskorna i bagageförvaring på stationen och gav oss iväg.

Efter att pratat med en kollega med koll på Lofoten valde vi att åka till öarna norr om själva Lofoten, ett val som visade sig vara helrätt.
Vägarna blev strax små och mysiga, och trots att timmen var ganska sen var det ljust framåt 20.30. Efter en chansning så hittade vi en egen liten udde med utsikt över en fjord, Norge levererade!

 

[GoranS]

Live-RR!?

 

[velovin]

Dag 2 vaknade vi till strålande sol. Vårt naturliga mål var såklart Atlanten, även om vi var medvetna om att det som är kort fågelvägen alltid tar en evighet att cykla i Norge. Nu är det helt fullsmetat med finfina småvägar, så även om det tar tid att komma framåt så är det vyer att döda för runt varje krök.

En fin grej är ju att det dessutom bjuds på gratis Strava-distans i form av färjor.

Ibland kom vi in på lite större vägar, som ibland var riktigt obehagliga. Vi planerade om rutten för att slippa stora vägar, och hamnade ibland på VÄLDIGT små vägar.

Den vägen ledde å andra sidan till en fantastisk fin tältplats, med hoppande ädelfisk i solnedgången. Idylladjävul.

 

[velovin]

Live-RR!?

Haha, inte riktigt så lyxigt. På tåget hem nu, så nästan live.

 

[Bikeam]

Tack! Inspirerande!

 

[velovin]

Dag 3 började i samma strålande sol, var var regnet alla tjatat om? Vi hade investerat i nya regnkläder som mest låg och tog upp plats i packningen.

Nåväl, upp på cykeln igen, nu med riktig havsvittring. Dagens mål var Hovden, en udde med horisonten som närmsta granne åt väster.

Innan resan hade vi diskuterat huruvida det skulle gå att fylla på matförrådet under turen, men det visade sig att öarna var strösslade med mer eller mindre välsorterade butiker. I Sortland unnade vi oss också ett kafébesök, som på norskt manér klockade in på en femhundring. Ja, Norge är dyrt.

Därefter var det dags för den första dödstunneln. Jag hade innan resan fasat för kilometerlånga tunnlar fulla med distraherade bilförare. Ryggedalstunneln var förvisso lång, men ett ganska lugnt eldprov i tunnelcyklandet. Väl upplyst och stundtals med vägren.

Efter tunneln bjöds det på kustlinjer med taggiga berg, vem kan motstå det? (Jag kan tillägga att det mitt i idyllen uppenbarade sig en bergsborrarmakapär vid berget till höger i bild, som började hacka sönder berget till grus. I de lugnaste vatten...)

Ute på ön var det smått magiskt. Fantastiska vyer, vita sandstränder och porlande bergsbäckar. Vi satte upp tältet tio meter från havet och njöt.

 

[Azog]

Sjukt fint!

 

[velovin]

Dag 4 blev lite av en vilodag. Vi unnade oss en topptur -med fötterna - och lite allmänt slöcyklande utan stress.

Pålitliga YR.no lovade ganska rikligt med regn till kvällen, så vi slog på stort och bokade in oss på ett halvlyxigt boende. Vad gäller vegansk mat måste jag säga att norrmännen är en bra bit efter Sverige - trots två mail med god marginal lyckades de inte uppbåda annat än pasta och tomatsås; inte riktigt vad man är sugen på efter några dagar med campingmat i form av mycket pasta. Sängarna var dock sköna, och regnet var sådär norskt och ruggigt - skönt att vara inne.

 

[knaper]

Ni gjorde helt rätt i att droppa Lofoten och ta Vesterålen istället. Inte många turister och fler vägar att cykla. Lofoten är riktigt tråkig att cykla under sommaren. Några cykeluthyrare där ute har lagt ned för att de tycker att det inte är säkert nog för turisterna.

I Kobbvågen där jag tror ni såg steinknuseren har de väl ett av Norges största stenuttag. Som blir till stenkross, så svårt att undvika oljud om man åker till Hovden.

 

[ol__]

Ja jag tänkte skriva det samma. Inte cyklat där men kört bil mitt i juli. Inte de bredaste vägarna men mycket trafik och en stor andel stora husbilar.

 

[Berk]

Det hela började med en diskussion över ett par öl om åldernoja och fyrtioårskris.

Jag har missat några årskris. Tycker nu att jag borde har en!

 

[velovin]

Dag 5. Vi ville inte helt skippa Lofoten, trots allt var vi också lite bundna vid att ta bussen från Svolvær. Efter en medioker hotellfrukost drog vi på en del av regnmunderingen och harvade oss sakta ner mot färjan till Lofoten. Regnet hängde mest i luften, och vägarna var finfina. Ottar Bergsten - Vesterålens största steinknusare - dundrade förbi med rejäla lastbilar med jämna mellanrum, men annars gick det rätt städat till. Vi passerade samma tunnel igen innan kosan styrdes rakt söderut. Vi insåg att vi inte skulle hinna med färjan från Melbu, och tog det lugnt.

Strax innan en väldigt obehaglig bro vid Stokmarknes började vi dock leka med tanken att trycka på för att hinna med färjan vid 16.40, vilket skulle ge oss lite tid att hitta en vettig tältplats på Lofoten. Sagt och gjort, vi vevade upp de tungt lastade cyklarna i 35 km/h och höll ut i två mil, för att rulla in på färjan med fem minuters marginal.

Därefter tog vi Midnattsolsvägen - en fin omskrivning för norrläge - mot "Syklisthuset på Grunnfør". Det märktes att vi kommit till Lofoten, bergen var visserligen lite coolare, men det stod bobilar på varje parkeringsplats längs vägen.

Själva syklisthuset var ett trevligt initiativ: En slags fristad där cyklister kan torka kläder, laga mat och sova. Problemet var att det också fanns en parkering intill, full med bobilar. De två bajamajorna var äckliga bortom beskrivning, och hela området skvallrade om människobajs i naturen. Vi hängde lite med andra cyklister, vilket alltid är trevligt, men hela stället kändes rätt ofräscht. Som plåster på såren kom två älgar och klampade runt i den nedbajsade ängen intill.

 

[velovin]

Dag 6. Efter Midnattsolsvägen var vi hänvisade till E10:an. Som en ödets ironi kom en lastbil med ett helt hus på flaket och brakade förbi just när vi svängde ut på vägen - som i princip saknade vägren.

Efter lite desillusionerat matletande i Svolvær köpte vi en trött falafelrulle för 190 NOK, tackade för oss och drog iväg västerut. Med tiotusen norska bobilar i röven blir det lite stressigt, även om utsikten längs E10 är fin. Det blir inte bättre av att tänka att chaufförerna säkert också är upptagna av utsikten...

För att undvika en dödstunnel körde vi upp längs en vandringsled över berget. Eriks slicks mäktade inte med rullstenarna och han synade det norska berget med vänster knä. Blod!

Efter lite plåstrande bestämde vi oss för att ta första bästa väg bort från E10:an. Sagt och gjort: Vägen mot Festbøl var fin, men vid det här laget redan full med parkerade bobilar. Vid vägs ände fortsatte dock en liten vandringsled - vilken visade sig leda rakt in i paradiset. Efter ett tag kunde vi slå upp tältet med utsikt över solnedgången i Atlanten, utan en människa i sikte. Allt var dock inte rosenskimmer: Erik ramlade igen, denna gång på höger knä.

 

[mzi]

Stackars Erik!

 

[L.and]

Dag 6. Efter Midnattsolsvägen var vi hänvisade till E10:an. Som en ödets ironi kom en lastbil med ett helt hus på flaket och brakade förbi just när vi svängde ut på vägen - som i princip saknade vägren. Visa bilaga 650932

Efter lite desillusionerat matletande i Svolvær köpte vi en trött falafelrulle för 190 NOK, tackade för oss och drog iväg västerut. Med tiotusen norska bobilar i röven blir det lite stressigt, även om utsikten längs E10 är fin. Det blir inte bättre av att tänka att chaufförerna säkert också är upptagna av utsikten...

För att undvika en dödstunnel körde vi upp längs en vandringsled över berget. Eriks slicks mäktade inte med rullstenarna och han synade det norska berget med vänster knä. Blod!
Visa bilaga 650935Visa bilaga 650934

Efter lite plåstrande bestämde vi oss för att ta första bästa väg bort från E10:an. Sagt och gjort: Vägen mot Festbøl var fin, men vid det här laget redan full med parkerade bobilar. Vid vägs ände fortsatte dock en liten vandringsled - vilken visade sig leda rakt in i paradiset. Efter ett tag kunde vi slå upp tältet med utsikt över solnedgången i Atlanten, utan en människa i sikte. Allt var dock inte rosenskimmer: Erik ramlade igen, denna gång på höger knä.Visa bilaga 650940Visa bilaga 650939Visa bilaga 650938Visa bilaga 650937

Ser ju magiskt ut. Man vet också att man är ute med en riktig kompis när vederbörande inte kommer till undsättning vid en vurpa utan att först ha fotodokumenterat fallet!

 

[velovin]

Dag 7, aka sista dagen. Det var svårt att slita sig från Festbøl, men med onda knän ville vi ta det lite lugnt tillbaka mot Svolvær. En klättrande kompis hade lovprisat Henningsvær, så vi kostade på oss en avstickare dit. Det var sannerligen ett mysigt ställe, vi höll snudd på att bli bofasta på "Trevarefabrikken", men sansade oss när vi kom att tänka på totalt jävla mörker under vintermånaderna.

Med magarna fulla med godsaker var det bara att trampa de sista milen till Svolvær och ett billigt hotellrum. Notera Eriks stingpinne med varselflagga, som faktiskt funkade. Bäst att hålla avstånd för att inte riskera ... repor i lacken.

 

[velovin]

Epilog: Morgonbussen från Svolvær till Narvik tar fyra timmar, kostar 800 spänn, och har två cykelplatser. Dagen innan hade vi pratat med en chaufför som sagt att det "alltid går att få in hojarna", men chauffören som skulle köra vår buss sade lite buttert att om cykelstället är fullt "är det kört". Lyckligtvis fanns det plats, och resan gick som en dans. Väl på bussen kunde vi konstatera att E10:an in mot Narvik om möjligt är ännu mindre cykelvänlig. Långa tunnlar och ingen vägren.

Väl i Narvik var det bara att lösa ut cykelväskorna (30 NOK per dygn, endast mynt) och montera ner hojarna. Vi sitter nu på tåget och kan bara konstatera att vi hade helt osannolik tur med vädret, och att det mesta löste sig på bästa sätt - som det brukar göra.

Summa summarum blir våra tre tips:
1) Skit i Lofoten, cykla på öarna omkring.
2) Packa lite mat, det finns mataffärer överallt.
3) Ta med regnkläder, vi hade bara flax som (nästan) slapp regnet.

 

[velovin]

Jag har missat några årskris. Tycker nu att jag borde har en!

Det är alltid läge för en kris, så länge den resulterar i cykling!

 

[velovin]

Ser ju magiskt ut. Man vet också att man är ute med en riktig kompis när vederbörande inte kommer till undsättning vid en vurpa utan att först ha fotodokumenterat fallet!

Första vurpan kastade jag cykeln och kom rusande med första hjälpen. Andra gången var det mest tjatigt, han är trots allt 40, inte 4.

 

[kais01]

underbar inspirerande rr??‍??‍

 

[velovin]

underbar inspirerande rr??‍??‍

Tackar!

Känns extra skönt att vara hemma i brittsommaren när man ser prognosen för Lofoten nu. Till saken hör att vi velade mellan vecka 35 och 36...

 

[GoranS]

Stora delar av Norge är nästan alltid en chansning vädermässigt. Vad gäller nederbörd kanske i synnerhet Vestlandet. När vädergudarna är på gott humör är det dock fantastiskt.

 

[knaper]

E10 från Svolvaer mot Narvik, Lofast, er faktiskt bara 16 år gammal i år. Innan den blev färdig tog man färjan från Hadselöya, den som ni tog från Vesterålen. Och det är ett ganska bra alternativ om man ska cykla till eller från Lofoten. Så slipper man den värsta trafiken och de flesta av tunnlarna.

 

[aben]

Riktigt fin tur och turberättelse med mycket matnyttig info! Jag har kikat lite på att cykla till Lysebotn men regn 24 dagar av 30 och sen priserna avskräcker.

 

[velovin]

Riktigt fin tur och turberättelse med mycket matnyttig info! Jag har kikat lite på att cykla till Lysebotn men regn 24 dagar av 30 och sen priserna avskräcker.

Kör, bara kör! Med ditt tempo är du där på några dagar.

Kom på att jag kan nämna att vi på förhand oroade oss för vattentillgången, så här i slutet på augusti. Oron visade sig helt obefogad, det fanns fina vattendrag med bara några kilometers mellanrum längs hela rutten. Vi drack direkt ur bäckarna hela tiden, förutom vid de mest befolkade delarna av Lofoten där vi filtrerade för att slippa överraskningar.

 

[mzi]

Googles förslag på cykling från Lysebotn till Lofoten är att snabbt som fan lämna Norge och bege sig till Sverige för att sedan 200 mil senare åka in till Norge via E10. Det omvända gäller också.

 

[Fjärdebrunn]

Tack för RR. Fina bilder, inspirerande.

 

[GoranS]

Googles förslag på cykling från Lysebotn till Lofoten är att snabbt som fan lämna Norge och bege sig till Sverige för att sedan 200 mil senare åka in till Norge via E10. Det omvända gäller också.

RWGPS förslag med cykel och OSM cycle som kartkälla är mindre svenskofilt.

 

[mzi]

Men väl ovanför Lysebotn så ska man nog inte fundera på hur man unviker tunneln, utan hur man åker i den. Det finns en del kul tunnlar västra Norge. En vi åkte i hade en rondell i mitten, det var oväntat. Men tunneln ned till Lysebotn går i en spiral i berget. Stan i sig är inte så mycket att ringa hem om.

 

[GoranS]

Men väl ovanför Lysebotn så ska man nog inte fundera på hur man unviker tunneln, utan hur man åker i den. Det finns en del kul tunnlar västra Norge. En vi åkte i hade en rondell i mitten, det var oväntat. Men tunneln ned till Lysebotn går i en spiral i berget. Stan i sig är inte så mycket att ringa hem om.

Kan det månne ha varit den som syns på femte bilden i detta inlägg? Alltså precis söder om Hardangerbrua?

 

[mzi]

Skoj att det finns flera! Det här var nog Karmøytunneln, tror jag.

 

[Skogling]

Fint!

 

[GoranS]

Skoj att det finns flera! Det här var nog Karmøytunneln, tror jag.

Ok, den har jag inte åkt i. Har för mig att jag sett ytterligare någon tunnelrondell i Norge, men kommer inte på var just nu.

 

[knaper]

Ok, den har jag inte åkt i. Har för mig att jag sett ytterligare någon tunnelrondell i Norge, men kommer inte på var just nu.

Det finns iaf en under Tromsö och snart en utanför Harstad, sen säkert ännu fler andra platser.

 

[GoranS]

Det finns iaf en under Tromsö och snart en utanför Harstad, sen säkert ännu fler andra platser.

Tromsö har jag tyvärr aldrig varit till och jag har för mig att vi aldrig var till Harstad när jag var uppe i de trakterna. Var dessutom så många år sen att jag undrar om den tunnelrondellen ens fanns då.

 

[kais01]

Stora delar av Norge är nästan alltid en chansning vädermässigt. Vad gäller nederbörd kanske i synnerhet Vestlandet. När vädergudarna är på gott humör är det dock fantastiskt.

det är relativt stabilare i maj-juni. sen är det i kustbandet lite mer tydliga uppehåll mellan regnfronterna. att hålla sig längst ut kan också minska riken för nederbörd. där min bror bor på askøy är det bara hälften så mycket regn som i staden bergen ett par mil innanför, vill minnas cirka 1500 mm ist f 3000 årsnederbörd.

i sognefjordstrakten finns platser med uppåt 7000 mm.

 

[GoranS]

det är relativt stabilare i maj-juni. sen är det i kustbandet lite mer tydliga uppehåll mellan regnfronterna. att hålla sig längst ut kan också minska riken för nederbörd. där min bror bor på askøy är det bara hälften så mycket regn som i staden bergen ett par mil innanför, vill minnas cirka 1500 mm ist f 3000 årsnederbörd.

i sognefjordstrakten finns platser med uppåt 7000 mm.

Min poäng är bara att om man åker till Norge bör man vara förberedd på att risken för att vädret kan vara dåligt (om man gillar sol, uppehåll och skaplig temperatur) är på många platser större än vad den är i Sverige.

Sen är det klart att det finns variationer i nederbörd mellan månader. Även maj och juni är det dock på en hel del platser rätt vått och rätt stor regnrisk med svenska mått mätt, vilket kan vara bra att tänka på. Om man t.ex. tar Stavanger så har de enligt uppgifter jag sett i snitt ca 17 regndagar/månad i maj och juni och månadsnederbörd på över 100 mm.

Dessutom var mitt uttalande för stora delar av Norge, inte nödvändigtvis hela. T.ex. är väl Finnmark och en del delar närmare svenska gränsen klart mindre blöta än främst Vestlandet. Att yttre kustbandet har mindre nederbörd än de har en liten bit in i landet är ju rätt naturligt med tanke på topografi och vindriktning. Sen är ju de 1500 mm du nämner för yttre kustbandet som årsnederbörd ändå mer än någon plats i Sverige har i snitt.

Vad gäller högsta uppmätta årsnederbörden i Norge är den enligt denna sida 5596 mm (1990 i Brekke, Sogn og Fjordane). Som jämförelse är den för Sverige enligt samma sida 1866 mm (2008 i Mollsjönäs, Västergötland).

 

[Schlocum]

Tack för en härlig RR!

 

[knaper]

Uppe i norr är det sällan någon sommar förrän ett gott stycke in i juli. Jag har kommit hem från tidig sommarsemester nåt år och sprungit på islagta myrar på 300 möh. Det var runt första juli. Det snöade väl också på 17:e maj i Harstad i år.
Sista veckan i juli och första i augusti, då kan man ha tur med vädret.