[RR] Har du cyklat Vätternrundan?
Ganska snart när mitt intresse som brevetcyklist kommer på tal i diverse sociala sammanhang kommer frågan "Har du cyklat Vätternrundan?". Svaret på den frågan är alltid "Nej" och där tar diskussionen slut. Att förklara varför det är roligare att cykla själv eller liten grupp, än i stor klunga, på snirkliga småvägar genom skog och åkrar istället för breda autostrador - nä det löns int' att förklar' för den som in't begrip.
Fast samtidigt, att inte bara klara distansen utan också se om man kan göra det lite bättre än förra gången, har alltid lockat mig och, även om det inte är en tävling, så nog finns där en liten djävul på ena axeln som får en att späka sig lite extra när stjärnorna står rätt. Ett sådant tillfälle var i lördags när Milslukarens 300K BRM från Malmö stod på programmet. Egentligen var det lite för tidigt på säsongen för att cykla fort, lite för kallt för att cykla i pyjamas, men med prognostiserat lätta vindar lite för ... lockande för att låta bli.
Planen var ganska enkel - hålla 200W så länge det gick med tempopinnar, race suit, aerohjälm samt minimal stopptid skulle det nog gå under 9 timmar. Frukosten bestående av 2 portioner ravioli, färdkosten 60-80 gram kolhydrat per timma i form av bars första halvan och gels andra halvan.
Prick 8 gick starten och första benet från Malmö till Önneköp (83 km) bjöd på lite lätt sida mot växlande till sida med samt en liten knäppa uppför Romelåsen i Harlösa. 10:28 stod klockan på när jag rullade in i byn vilket betydde 33.6 km/ i snitt, helt enligt plan.
Nästa ben var till Gumlösa kyrka (58 km) och i huvudsak utför. Den tidigare sidvinden var nu medvind och hjälpte till fint även om skogen läade lite. Det mest dramatiska som hände var ... ingenting.
Ett snabbt stopp framför kyrkan innan den vackraste men också segast delen av banan. Små vägar med mycket upp och ner (och mest upp) vilket inverkade menligt på snittfarten. Men ingen idé att jaga upp sig utan bara lita på processen och att höjdmeter tagna är höjdmeter vunna. Vittsjö var precis lika insomnat som vanligt och likaså Örkelljunga.
På väg söderut (och mest ner) mot Klippan är det återigen på vackra slingrande vägar, innan Söderåsen ska bestigas. För den som cyklat Sverigetempot är det förhoppningsvis goda minnen även om det i slutet av april är ännu vackrare då stigningen upp till Stenestad fullkomligt var en explosion i nyutslagen bokskog.
Väl uppe på åsen insåg jag att det fortfarande kunde gå att hinna tillbaka till Malmö innan kl 5, men det skulle bli tajt och tempot var tvunget att gå upp ett snäpp, så utan rast eller vila var det bara att sätta av för de sista 6 milen. Det gick bra ändå tills Svalöv då det var bomfällning - bokstavligen talat - då ett godståg skulle passera precis i fel tid. De 40 sekunder jag stod still kändes som en evighet, men värst av allt - höger vad började krampa lite lätt av stillaståendet.
För att inte riskera att förvärrat läge var det bara att sakta smyga igång igen, glida genom fälten och cykla så ekonomiskt som möjligt tills den vackraste av alla skyltar uppenbarade sig. Nu var det 4 km kvar till mål och dags för dagens eko kvart i fem. Med mindre än en total katastrof skulle detta gå vägen. Sista biten in mot målet var bara att le och vinka till ingen alls samtidigt som jag såg hur GPSens "stamina" indikerade att det nu var 0 km kvar till tom tank.
Med mindre än en handfull minuter tillgodo rullande jag in på CircleK, stoppade klockan, slutstämplade, klappade mig på axeln och cyklade hem igen.
Strava: https://www.strava.com/activities/14292508414
Fast samtidigt, att inte bara klara distansen utan också se om man kan göra det lite bättre än förra gången, har alltid lockat mig och, även om det inte är en tävling, så nog finns där en liten djävul på ena axeln som får en att späka sig lite extra när stjärnorna står rätt. Ett sådant tillfälle var i lördags när Milslukarens 300K BRM från Malmö stod på programmet. Egentligen var det lite för tidigt på säsongen för att cykla fort, lite för kallt för att cykla i pyjamas, men med prognostiserat lätta vindar lite för ... lockande för att låta bli.
Planen var ganska enkel - hålla 200W så länge det gick med tempopinnar, race suit, aerohjälm samt minimal stopptid skulle det nog gå under 9 timmar. Frukosten bestående av 2 portioner ravioli, färdkosten 60-80 gram kolhydrat per timma i form av bars första halvan och gels andra halvan.
Prick 8 gick starten och första benet från Malmö till Önneköp (83 km) bjöd på lite lätt sida mot växlande till sida med samt en liten knäppa uppför Romelåsen i Harlösa. 10:28 stod klockan på när jag rullade in i byn vilket betydde 33.6 km/ i snitt, helt enligt plan.
Nästa ben var till Gumlösa kyrka (58 km) och i huvudsak utför. Den tidigare sidvinden var nu medvind och hjälpte till fint även om skogen läade lite. Det mest dramatiska som hände var ... ingenting.
Ett snabbt stopp framför kyrkan innan den vackraste men också segast delen av banan. Små vägar med mycket upp och ner (och mest upp) vilket inverkade menligt på snittfarten. Men ingen idé att jaga upp sig utan bara lita på processen och att höjdmeter tagna är höjdmeter vunna. Vittsjö var precis lika insomnat som vanligt och likaså Örkelljunga.
På väg söderut (och mest ner) mot Klippan är det återigen på vackra slingrande vägar, innan Söderåsen ska bestigas. För den som cyklat Sverigetempot är det förhoppningsvis goda minnen även om det i slutet av april är ännu vackrare då stigningen upp till Stenestad fullkomligt var en explosion i nyutslagen bokskog.
Väl uppe på åsen insåg jag att det fortfarande kunde gå att hinna tillbaka till Malmö innan kl 5, men det skulle bli tajt och tempot var tvunget att gå upp ett snäpp, så utan rast eller vila var det bara att sätta av för de sista 6 milen. Det gick bra ändå tills Svalöv då det var bomfällning - bokstavligen talat - då ett godståg skulle passera precis i fel tid. De 40 sekunder jag stod still kändes som en evighet, men värst av allt - höger vad började krampa lite lätt av stillaståendet.
För att inte riskera att förvärrat läge var det bara att sakta smyga igång igen, glida genom fälten och cykla så ekonomiskt som möjligt tills den vackraste av alla skyltar uppenbarade sig. Nu var det 4 km kvar till mål och dags för dagens eko kvart i fem. Med mindre än en total katastrof skulle detta gå vägen. Sista biten in mot målet var bara att le och vinka till ingen alls samtidigt som jag såg hur GPSens "stamina" indikerade att det nu var 0 km kvar till tom tank.
Med mindre än en handfull minuter tillgodo rullande jag in på CircleK, stoppade klockan, slutstämplade, klappade mig på axeln och cyklade hem igen.
Strava: https://www.strava.com/activities/14292508414
