Är det fel att känna motstånd till ny geometri?

kalis

Aktiv medlem
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Är moderna stigcyklar med 64°/79° i vinklar och 1300mm hjulbas verkligen så jävla bra eller nådde vi peak perfection för några år sen med mer moderata proportioner?

Är det någon som cyklar typiskt Svenska stigar med mycket tech-chunk och upplever att deras nya monster är bättre och roligare än förra generationens stigcyklar? Jag är helt med på att längre, lägre och flackare är fantastiskt vid nedåtsdoninerande cykling.

PS. Jag är nyfiken på riktigt och är lite sugen på typ en Nicolai eller liknande. DS
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Jag tycker att längst/lägst/flackast är lite tråkiga till vanlig svensk stigcykling. De blir lite obehändiga i knixet. Å andra sidan känns det som att den trenden peakade för några år sedan och att man i den senaste generationens cyklar imho börjat hitta en roligare balans mellan stabilitet och manövererbarhet.

Jag har också en idé om att man bygger muskelminne för en viss geometri över tid. Ta som exempel en sån sak som hur många cm bak man flyttar rumpan för att lätta framhjulet. Har man lärt sig på en gammal 26" känns kanske en långbasig utförsorienterad enduro 29:a som trög. Och tvärtom.

Men för att svara på din fråga. Jag har en kompis som älskar sin Nicolai. Det är en jättesnygg cykel som han slänger runt utan problem. Men mig passar den inte.

Det är min övertygelse att favoritgeometrin hittar man bäst i skogen, den svårt att läsa sig till. Å andra sidan kan ögat övertyga kroppen, och kroppen kan lära om... Men försök prova några cyklar av liknande typ om du kan.
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
En modern geo har gjort att jag vågar och klarar cykla alla (nästan) svårigheter jag har i min hemmaskog. Lite trist nästan? Nej, jag älskar min cykel. Men när jag byter nästa gång vill jag nog inte ta ett lika stort hopp i geo (och prestanda) som jag gjorde förra gången. För då blir det kanske trist?
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Jag tror att det är dels personlig. Jag har känt mycket förbättring från 68/74 i flera steg till 66/76.0. Nyaste cykel kam (i L) som 64,5/76 med 1250 hjulbas. Jag kände hjulflop och cykeln kändes stor. Vände lagerkoppen för att får 65,5 grad gaffelrörsvinkel och lite kortare hjulbas. Nu känns den perfekt på både trixig stig i Hellas och alla stigar i park i Järbsö. Så för mig verkar det vara gränsen. Många tycker dock om flackare gaffelrörsvinkel och om att har sadeln längre fram.

Jag kan inte sitta bra på en cykel med en sadelrörsvinkel brantare än 76 grad, då mättit vid sadeln, de flesta tillverkare mäter på styrlagerhöjd som ger en brantare vinkel än där man sitter.
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Jag kör idag på 66°/76° och 1200 i hjulbas men kan absolut tänka mig att lägga på lite moms på de flesta mått och vinklar.

Har såklart provat lite olika men det mesta har varit endurohojar, så inte helt rättvis jämförelse då 30+mm mer slag och annan kinematik gör sitt såklart.

Förr körde man vadfansomhelst på helstel singlespeed med 69° gaffelvinkel, nu ser cyklingen lite mer uträknande ut. 😂
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Min Transition Spur är årsmodell 2022, så den kanske är gammal vid det här laget, men jag tror ändå den klassas som rätt modern.

Den är utan tvekan den bästa stigcykel jag kört. Jag har iofs inte jämfört med andra kompetenta och moderna stigcyklar, men om vi pratar geometri så följer mina cyklar jag ägt den allmänna trenden, och Spuren går så otroligt bra både uppför och utför att jag för 10 år sedan inte hade trott att det är möjligt. Den klättar fantastiskt samtidigt som jag kan ta KOMs på rätt köttiga utförssegment. Med samma setup.

Det finns väl extremare cyklar så klart där det kanske gått till överdrift, och sen tror jag också att det krävs att man ökar farten i takt med vad cykeln kan leverera. Det är väl just det som är grejen nämligen, hur otroligt snabbt och våldsamt man faktiskt kan köra på en modern lätt stigraket.
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Jag kör idag på 66°/76° och 1200 i hjulbas men kan absolut tänka mig att lägga på lite moms på de flesta mått och vinklar.

Har såklart provat lite olika men det mesta har varit endurohojar, så inte helt rättvis jämförelse då 30+mm mer slag och annan kinematik gör sitt såklart.

Förr körde man vadfansomhelst på helstel singlespeed med 69° gaffelvinkel, nu ser cyklingen lite mer uträknande ut. 😂

Tycker fortfarande min Epic Evo 7 är rätt så lagom för det mesta i svensk stig väg där fokus är på att trampa runt på stig och inte bara uppför för att sen bomba ner a la Enduro. Lider inte alls av 74,5 sta och runt 66 gaffelvinkel.
Kvick och smidig hoj och lagom trygg.
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Sta > 76 gillar jag inte men jag hade hellre haft 65 än 66 som jag har nu.
Det är världens grej om man har för långa ben för sin längd, förr hamnade man då väldigt långt bak när sadeln var i topp även om jag tryckte fram sadeln så långt det var fysiskt möjligt på railsen. Men ska man cykla plattform och inte bara paddla grusväg uppför finns det helt klart ett läge där man blir för framåtlutad.
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Min Transition Spur är årsmodell 2022, så den kanske är gammal vid det här laget, men jag tror ändå den klassas som rätt modern.

Den är utan tvekan den bästa stigcykel jag kört. Jag har iofs inte jämfört med andra kompetenta och moderna stigcyklar, men om vi pratar geometri så följer mina cyklar jag ägt den allmänna trenden, och Spuren går så otroligt bra både uppför och utför att jag för 10 år sedan inte hade trott att det är möjligt. Den klättar fantastiskt samtidigt som jag kan ta KOMs på rätt köttiga utförssegment. Med samma setup.

Det finns väl extremare cyklar så klart där det kanske gått till överdrift, och sen tror jag också att det krävs att man ökar farten i takt med vad cykeln kan leverera. Det är väl just det som är grejen nämligen, hur otroligt snabbt och våldsamt man faktiskt kan köra på en modern lätt stigraket.
Spur är också, iaf för mig personligen, ett bra exempel på att det inte går att läsa sig till vad man kommer att tycka om.

Sjukt kompetent och snabb på alla ledder, så det inte känns möjligt med så lite slag utför, men jag tyckte verkligen inte att det var en rolig cykel med mina preferenser.

Annars instämmer jag i kören att det känns som att normal geometri stabiliserats och är lagom och bra på de flesta nya cyklar. Ska man köpa något extremt så ska man nog veta lite vad man gillar och varför man söker sig dit.
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Jag tror mer att det handlar om att moderna stigcyklar idag är mer allmountain (eller nästan enduro) och att det är i 120-slag segmentet man hittar stigcyklarna (för vanlig stig). Trek Fuel EX och Top Fuel tycker jag är ganska bra exempel. Cyklarna med 140-150 slag blir helt enkelt för "mycket" och 120-slag-cyklarna har blivit mycket mer kapabla.
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Jag tror mer att det handlar om att moderna stigcyklar idag är mer allmountain (eller nästan enduro) och att det är i 120-slag segmentet man hittar stigcyklarna (för vanlig stig). Trek Fuel EX och Top Fuel tycker jag är ganska bra exempel. Cyklarna med 140-150 slag blir helt enkelt för "mycket" och 120-slag-cyklarna har blivit mycket mer kapabla.
Jag tänker att på äldre generationer så blev man tvungen att kompensera med slaglängd för att kunna "räddas" när msn körde lite över sin förmåga. Med bättre geometri behövs inte det och cyklarna kan byggas lättare och med mindre slaglängd, vilket också gör att de även går bättre uppför. Jag vet inte hur en modern, hyfsat lång och flack stigcykel står sig på klättringar mot en äldre generations xc-raketer, men poängen är väl just att du idag kan köra xc-raketer både hårt och utför utan att behöva kompromissa med åkglädjen.
 
Är det fel att känna motstånd till ny geometri?
Det är världens grej om man har för långa ben för sin längd, förr hamnade man då väldigt långt bak när sadeln var i topp även om jag tryckte fram sadeln så långt det var fysiskt möjligt på railsen. Men ska man cykla plattform och inte bara paddla grusväg uppför finns det helt klart ett läge där man blir för framåtlutad.
Jo, men med korta ben blir det tvärtom.
 
Tillbaka
Topp