Cykla långt med få växlar jämfört med många växlar

[Transwave]

Ett vanligt förekommande tips vid val av cykel för touring är att den bör ha ett brett växelspann. Det märkte jag när jag tourade på en 3-växlad herrcykel förra året. Gick det för fort så fick jag låta cykeln rulla eller trampa löst för att 3:ans växel inte var hög nog. De allra brantaste backarna fick jag leda cykeln upp då 1:ans växel inte var låg nog. Det var även ganska stora steg mellan växlarna. Ofta var jag i ett läge där jag trampade lätt på 2:an för att 3:an var för tung, där en 2,5:a hade varit idealt.

I år tourade jag på en gravelhoj som har ett betydligt bredare växelregister såväl som tätare mellan växlarna. Även under medvind eller nerförsbackar hade jag en tillräckligt hög växel för att kunna trampa på. Även de brantaste backarna kunde jag cykla upp för då jag hade en tillräckligt låg växel. Samtidigt som det alltid fanns en lämplig växel i alla lägen där emellan, så att jag alltid kunde få optimalt motstånd.

Jag föreställde mig att med den konfigurationen skulle jag kunna köra betydligt längre dagsetapper än vad jag gjorde med den 3-växlade cykeln men resultatet blev något oväntat: Det gick förvisso fortare men jag blev betydligt tröttare och var tvungen att ta paus oftare med kortare cyklad sträcka per dag i genomsnitt. Jag undrar om det inte var begränsningen av antalet växlar (och stegen mellan växlarna) som försåg mig med naturliga tillfällen att ta det lugnt på, som gjorde att jag i slutändan kunde både spendera mer tid i cykelsadeln och känna mig mindre trött mot slutet av dagen. Någon som har liknande erfarenheter? Jag verkar ha det svårare att ta det lugnt när jag alltid har en optimal växel att trampa på med.

 

[atorger]

Jo känner igen det där, pauser och variation hjälper till för att hålla igång länge, och har man en optimal cykel och fina vägförhållanden kan det bli statiskt nötande timme efter timme och då får jag ont nånstans till slut.

I såna förhållanden måste jag tvinga mig själv ta pauser. Som minst byta handpositioner, men gärna kliva av cykeln en stund nu och då. Om det inte är race-läge brukar jag stanna för att äta mina snacks. Kanske ta nån bild med mobilen.

 

[C-dale]

Bara att sätta sig på en cykel o cykla. Oförglömmlig tråd:https://happyride.se/forum/threads/tuva-cyklar-langt.499338/page-2

 

[Simon L]

       enkel
      drivlina
        / \
       /   \
      /     \
     /       \
brett -------- små
spann          steg

Välj två. Om du vill ha brett spann och små steg får du skaffa en drivlina med växlar både fram och bak. Om du föredrar en enklare drivlina (1x eller normala* naväxlar) får du leva med antingen sämre spann eller stora steg mellan växlarna.

Vilket som passar bäst beror helt vad du gillar och vad du tänker använda cykeln till.

*alltså inte Rohloff

 

[aben]

ångrade mig

 

[th0m]

       enkel
      drivlina
        / \
       /   \
      /     \
     /       \
brett -------- små
spann          steg

Välj två. Om du vill ha brett spann och små steg får du skaffa en drivlina med växlar både fram och bak. Om du föredrar en enklare drivlina (1x eller normala* naväxlar) får du leva med antingen sämre spann eller stora steg mellan växlarna.

Vilket som passar bäst beror helt vad du gillar och vad du tänker använda cykeln till.

*alltså inte Rohloff

Tänkte precis skriva "men Rohloff då?" tills jag uppmärksammade asterisken.

 

[Batavus]

Ett vanligt förekommande tips vid val av cykel för touring är att den bör ha ett brett växelspann. Det märkte jag när jag tourade på en 3-växlad herrcykel förra året. Gick det för fort så fick jag låta cykeln rulla eller trampa löst för att 3:ans växel inte var hög nog. De allra brantaste backarna fick jag leda cykeln upp då 1:ans växel inte var låg nog. Det var även ganska stora steg mellan växlarna. Ofta var jag i ett läge där jag trampade lätt på 2:an för att 3:an var för tung, där en 2,5:a hade varit idealt.

I år tourade jag på en gravelhoj som har ett betydligt bredare växelregister såväl som tätare mellan växlarna. Även under medvind eller nerförsbackar hade jag en tillräckligt hög växel för att kunna trampa på. Även de brantaste backarna kunde jag cykla upp för då jag hade en tillräckligt låg växel. Samtidigt som det alltid fanns en lämplig växel i alla lägen där emellan, så att jag alltid kunde få optimalt motstånd.

Jag föreställde mig att med den konfigurationen skulle jag kunna köra betydligt längre dagsetapper än vad jag gjorde med den 3-växlade cykeln men resultatet blev något oväntat: Det gick förvisso fortare men jag blev betydligt tröttare och var tvungen att ta paus oftare med kortare cyklad sträcka per dag i genomsnitt. Jag undrar om det inte var begränsningen av antalet växlar (och stegen mellan växlarna) som försåg mig med naturliga tillfällen att ta det lugnt på, som gjorde att jag i slutändan kunde både spendera mer tid i cykelsadeln och känna mig mindre trött mot slutet av dagen. Någon som har liknande erfarenheter? Jag verkar ha det svårare att ta det lugnt när jag alltid har en optimal växel att trampa på med.

Du höll förmodligen en högre fart med bredare och förmodligen "mjukare" däck.

 

[kais01]

Ett vanligt förekommande tips vid val av cykel för touring är att den bör ha ett brett växelspann. Det märkte jag när jag tourade på en 3-växlad herrcykel förra året. Gick det för fort så fick jag låta cykeln rulla eller trampa löst för att 3:ans växel inte var hög nog. De allra brantaste backarna fick jag leda cykeln upp då 1:ans växel inte var låg nog. Det var även ganska stora steg mellan växlarna. Ofta var jag i ett läge där jag trampade lätt på 2:an för att 3:an var för tung, där en 2,5:a hade varit idealt.

I år tourade jag på en gravelhoj som har ett betydligt bredare växelregister såväl som tätare mellan växlarna. Även under medvind eller nerförsbackar hade jag en tillräckligt hög växel för att kunna trampa på. Även de brantaste backarna kunde jag cykla upp för då jag hade en tillräckligt låg växel. Samtidigt som det alltid fanns en lämplig växel i alla lägen där emellan, så att jag alltid kunde få optimalt motstånd.

Jag föreställde mig att med den konfigurationen skulle jag kunna köra betydligt längre dagsetapper än vad jag gjorde med den 3-växlade cykeln men resultatet blev något oväntat: Det gick förvisso fortare men jag blev betydligt tröttare och var tvungen att ta paus oftare med kortare cyklad sträcka per dag i genomsnitt. Jag undrar om det inte var begränsningen av antalet växlar (och stegen mellan växlarna) som försåg mig med naturliga tillfällen att ta det lugnt på, som gjorde att jag i slutändan kunde både spendera mer tid i cykelsadeln och känna mig mindre trött mot slutet av dagen. Någon som har liknande erfarenheter? Jag verkar ha det svårare att ta det lugnt när jag alltid har en optimal växel att trampa på med.

.
har även jag liknande erfarenhet. finner att det är det inspirerade trampandet utför som kostar extra?

vid längre sträckor begränsas man också av tillgången på kalorier. är nog viktigare än tekniska aspekter på cykeln. tar man det lugnt är det lättare sköta om detta på ett sätt som vinner i längden.

 

[Fjärdebrunn]

Att lära sig cykla lugnt och hållbart på en snabb cykel kräver en del. Det kommer

 

[Transwave]

Låter som att lära mig cykla lugnt och hållbart på en snabb cykel och undvika inspirerande trampandet utför (använda nerförsbackarna för vila istället) låter som något jag får öva på helt enkelt :)

 

[Fjärdebrunn]

Låter som att lära mig cykla lugnt och hållbart på en snabb cykel och undvika inspirerande trampandet utför (använda nerförsbackarna för vila istället) låter som något jag får öva på helt enkelt :)

Randostyle är att hålla igen uppför men trampa på utför. Då sparar man ben utan att snittfarten blir så lidande. Ett hållbart sätt att cykla långt.

 

[aben]

Ett vanligt förekommande tips vid val av cykel för touring är att den bör ha ett brett växelspann. Det märkte jag när jag tourade på en 3-växlad herrcykel förra året. Gick det för fort så fick jag låta cykeln rulla eller trampa löst för att 3:ans växel inte var hög nog. De allra brantaste backarna fick jag leda cykeln upp då 1:ans växel inte var låg nog. Det var även ganska stora steg mellan växlarna. Ofta var jag i ett läge där jag trampade lätt på 2:an för att 3:an var för tung, där en 2,5:a hade varit idealt.

I år tourade jag på en gravelhoj som har ett betydligt bredare växelregister såväl som tätare mellan växlarna. Även under medvind eller nerförsbackar hade jag en tillräckligt hög växel för att kunna trampa på. Även de brantaste backarna kunde jag cykla upp för då jag hade en tillräckligt låg växel. Samtidigt som det alltid fanns en lämplig växel i alla lägen där emellan, så att jag alltid kunde få optimalt motstånd.

Jag föreställde mig att med den konfigurationen skulle jag kunna köra betydligt längre dagsetapper än vad jag gjorde med den 3-växlade cykeln men resultatet blev något oväntat: Det gick förvisso fortare men jag blev betydligt tröttare och var tvungen att ta paus oftare med kortare cyklad sträcka per dag i genomsnitt. Jag undrar om det inte var begränsningen av antalet växlar (och stegen mellan växlarna) som försåg mig med naturliga tillfällen att ta det lugnt på, som gjorde att jag i slutändan kunde både spendera mer tid i cykelsadeln och känna mig mindre trött mot slutet av dagen. Någon som har liknande erfarenheter? Jag verkar ha det svårare att ta det lugnt när jag alltid har en optimal växel att trampa på med.

Jag har kommit fram till ungefär samma. Glöm inte heller körställningens inverkan i ekvationen, komfort trumfar aero på långa distanser.

Slutsatsen är väl att en vanlig standardcykel, damtralla eller herr, rätt inställd och i gott skick med bra däck, går alldeles utmärkt att cykla långt med, för en del kanske t.o.m. ett bättre val än en "finare" cykel. .