glitch
Aktiv medlem
[RR GOTLAND] Våfflor, raukar, Strade Bianchi eller Dirty Kanza-feeling? Gotland har allt!
Dag 1 177 km / 500 hm
Kära svärmor, tack! Tack för att du tog med dig resten av familjen på solsemester medan jag fick vara kvar hemma under pågående avloppsrelining. Snacka om brutal återkomst till verkligheten efter semestern – att både börja jobba och samtidigt behöva leva som på medeltiden utan avlopp….
Men som bekant, inget ont som inte för nåt gott med sig. Helt plötsligt öppnade sig nämligen möjligheten att sticka iväg på lite flerdagscykling.
Det har ju varit en hel del RRs och annat om Gotland på sistone, och nu var det länge sen jag besökte kalkklippan, så det kändes som ett gyllene tillfälle att genomföra min ”Gotland runt på gravel”.
Under årets gång hade jag samlat ihop diverse gpx-filer och gjort lite anteckningar och kommit fram till att en tur runt ön borde vara en alldeles ypperlig aktivitet för tre dagars cykling.
När väderprognosen fortsatte se hyfsat stadig ut blev det till att boka färjan respektive scanna av vad som fanns kvar i form av lämpliga boenden. Som väntat var det rejält utplockat men jag hittade ändå två rimliga alternativ i linje med min ungefärliga plan.
Fredag morgon bar det av mot Nynäshamn och runt 09:00 var jag installerad på färjan. Jag hade läst i de andra trådarna om spännremmar osv. för att säkra cyklarna men dagens personal såg lite annorlunda på det hela. Deras input var ”Lägg cykeln här bara”. Nu var vi inte många cyklister denna morgon men lite smärtade det när mina medresenärer, visserligen försiktig, staplade sina cyklar på min.
Jag dubbelkollade att bakväxel och andra känsliga delar låg fritt för att sen bara hålla tummarna att det skulle gå bra.
Resan över finns det inte mycket att säga om, eller jo, cred till hen som valde dagens film – Dodgeball – en riktig kultrulle!
Runt 13:00 tiden rullade jag av färjan. Först några km asfalt ut ur Visby innan rutten svängde av österut på grus med havet längs sidan. Givetvis med rejäl motvind som skulle bli melodin för dagen.
Dagens uppdrag var att ta sig till södra spetsen och hälsa på Hoburgsgubben, för att sen vända uppåt på västra sidan.
Rutten bjöd på allsköns varianter av under lag, mestadels rätt snabbåkt grus men också en hel del asfalt och en och annan snirklig kortare skogsstig som länkade ihop sektioner.
Nostalgin kopplade sitt grepp när jag passerade flera platser jag hade besökt för många år i samband med vänners bröllop – en till synes bekymmerslös tid innan barn och riktigt ”vuxenliv”.
Men tänk vad härligt – att då många år senare – kunna fräsa fram här egentligen precis lika bekymmerslös. Helt själv, ingen annan att ta hänsyn till, bara jag och min cykel.
Vilken ynnest – tack igen svärmor!
I Nisseviken tror jag det var bjöds det på ett riktigt udda underlag – till synes sten, men på nåt sätt var allt ändå bara en enda mjuk sörja. Här kom också flera märkligt blöta partier där man bitvis fick välja på att vada eller försöka cykla med vatten upp till tramporna.
Det blev ett snabbstopp vid något slags lite ”ruffigare” beach club för lite vätska och flaskpåfyllning för att sen trampa vidare till första riktiga proviantstoppet i Burgsvik.
Det hade väl hunnit bli runt middagstid och solen gassade rejält så Ica Hoburgshallen fick lösa det hungriga cyklistproblemet. Ville inte förlora för mycket tid då jag inte var sugen på lampcykling. Det är sommar trots allt! Då ska man inte behöva lampor.
Ett paket citronsorbet, två mandariner och en Pucko - vilken höjdarmix att avnjuta i den gassande solen på en bänk intill parkeringen.
Sen var det bara att hoppa upp i sadeln igen och fortsätta söderut.
Cyklingen i den sena eftermiddagssolen var verkligen fantastisk. Till höger och vänster skuttar harar förbi och fårhagar är det aldrig brist på. Bitvis var vägarna så vita och dammiga att jag kände mig som rena rama Strade Bianche-cyklisten. Varför åka till Italien när man har Gotland nära inpå?
Väl nere vid Hoburgsgubben övervägde jag ett mat-stopp men bestämde mig istället för att ringa till mitt boende. På fredagar hade de pizza på menyn! Jag skulle nog inte hinna till stängning klockan 20:00, men visst kunde de ställa pizzan på rummet bara. Taget!
Då det var dags att börja beta sig uppåt igen blev det äntligen medvind och med vetskapen om pizzan som väntade var det lätt att hålla ångan uppe. Sakta började det skymma och med den började även temperaturen gradvis sjunka.
Runt halv nio rullar jag in på hästgården tillika B&Bs Ängsgårde B&B och till min stora glädje är det fortfarande full rulle i restaurangen. Jag meddelar min ankomst och får snart min efterlängtade pizza och en öl i handen.
Och en varm hund som ville gosa. Det tackar man inte nej till efter en lång dag på cykeln.
Nöjt mumsar jag i mig pizzan för att sen bege bort till rummet, ta en dusch och plocka runt med packningen. Lite doomscrolling och några meddelanden till familjen hinns med innan lampan släcks.






















Kära svärmor, tack! Tack för att du tog med dig resten av familjen på solsemester medan jag fick vara kvar hemma under pågående avloppsrelining. Snacka om brutal återkomst till verkligheten efter semestern – att både börja jobba och samtidigt behöva leva som på medeltiden utan avlopp….
Men som bekant, inget ont som inte för nåt gott med sig. Helt plötsligt öppnade sig nämligen möjligheten att sticka iväg på lite flerdagscykling.
Det har ju varit en hel del RRs och annat om Gotland på sistone, och nu var det länge sen jag besökte kalkklippan, så det kändes som ett gyllene tillfälle att genomföra min ”Gotland runt på gravel”.
Under årets gång hade jag samlat ihop diverse gpx-filer och gjort lite anteckningar och kommit fram till att en tur runt ön borde vara en alldeles ypperlig aktivitet för tre dagars cykling.
När väderprognosen fortsatte se hyfsat stadig ut blev det till att boka färjan respektive scanna av vad som fanns kvar i form av lämpliga boenden. Som väntat var det rejält utplockat men jag hittade ändå två rimliga alternativ i linje med min ungefärliga plan.
Fredag morgon bar det av mot Nynäshamn och runt 09:00 var jag installerad på färjan. Jag hade läst i de andra trådarna om spännremmar osv. för att säkra cyklarna men dagens personal såg lite annorlunda på det hela. Deras input var ”Lägg cykeln här bara”. Nu var vi inte många cyklister denna morgon men lite smärtade det när mina medresenärer, visserligen försiktig, staplade sina cyklar på min.
Jag dubbelkollade att bakväxel och andra känsliga delar låg fritt för att sen bara hålla tummarna att det skulle gå bra.
Resan över finns det inte mycket att säga om, eller jo, cred till hen som valde dagens film – Dodgeball – en riktig kultrulle!
Runt 13:00 tiden rullade jag av färjan. Först några km asfalt ut ur Visby innan rutten svängde av österut på grus med havet längs sidan. Givetvis med rejäl motvind som skulle bli melodin för dagen.
Dagens uppdrag var att ta sig till södra spetsen och hälsa på Hoburgsgubben, för att sen vända uppåt på västra sidan.
Rutten bjöd på allsköns varianter av under lag, mestadels rätt snabbåkt grus men också en hel del asfalt och en och annan snirklig kortare skogsstig som länkade ihop sektioner.
Nostalgin kopplade sitt grepp när jag passerade flera platser jag hade besökt för många år i samband med vänners bröllop – en till synes bekymmerslös tid innan barn och riktigt ”vuxenliv”.
Men tänk vad härligt – att då många år senare – kunna fräsa fram här egentligen precis lika bekymmerslös. Helt själv, ingen annan att ta hänsyn till, bara jag och min cykel.
Vilken ynnest – tack igen svärmor!
I Nisseviken tror jag det var bjöds det på ett riktigt udda underlag – till synes sten, men på nåt sätt var allt ändå bara en enda mjuk sörja. Här kom också flera märkligt blöta partier där man bitvis fick välja på att vada eller försöka cykla med vatten upp till tramporna.
Det blev ett snabbstopp vid något slags lite ”ruffigare” beach club för lite vätska och flaskpåfyllning för att sen trampa vidare till första riktiga proviantstoppet i Burgsvik.
Det hade väl hunnit bli runt middagstid och solen gassade rejält så Ica Hoburgshallen fick lösa det hungriga cyklistproblemet. Ville inte förlora för mycket tid då jag inte var sugen på lampcykling. Det är sommar trots allt! Då ska man inte behöva lampor.
Ett paket citronsorbet, två mandariner och en Pucko - vilken höjdarmix att avnjuta i den gassande solen på en bänk intill parkeringen.
Sen var det bara att hoppa upp i sadeln igen och fortsätta söderut.
Cyklingen i den sena eftermiddagssolen var verkligen fantastisk. Till höger och vänster skuttar harar förbi och fårhagar är det aldrig brist på. Bitvis var vägarna så vita och dammiga att jag kände mig som rena rama Strade Bianche-cyklisten. Varför åka till Italien när man har Gotland nära inpå?
Väl nere vid Hoburgsgubben övervägde jag ett mat-stopp men bestämde mig istället för att ringa till mitt boende. På fredagar hade de pizza på menyn! Jag skulle nog inte hinna till stängning klockan 20:00, men visst kunde de ställa pizzan på rummet bara. Taget!
Då det var dags att börja beta sig uppåt igen blev det äntligen medvind och med vetskapen om pizzan som väntade var det lätt att hålla ångan uppe. Sakta började det skymma och med den började även temperaturen gradvis sjunka.
Runt halv nio rullar jag in på hästgården tillika B&Bs Ängsgårde B&B och till min stora glädje är det fortfarande full rulle i restaurangen. Jag meddelar min ankomst och får snart min efterlängtade pizza och en öl i handen.
Och en varm hund som ville gosa. Det tackar man inte nej till efter en lång dag på cykeln.
Nöjt mumsar jag i mig pizzan för att sen bege bort till rummet, ta en dusch och plocka runt med packningen. Lite doomscrolling och några meddelanden till familjen hinns med innan lampan släcks.






















Senast ändrad:





















































