[VISA-touring - massa bilder] Massif Central
Så hade det äntligen blivit dags för min första touring. Fyra dagar ledigt från jobbet och en tur på nätta 40 mil genom Massif Central i centrala Frankrike.
Från Lyon till starten i Le-Puy-en-Velay var det smidigt att ta tåget på två timmar. Som tur är har fransmännen en viss förståelse för cykelresenärer och tillhandahåller smidig upphängning för cyklarna.
Eftersom jag inte hade någon större lust att hysa en tredje cykel i min lägenhet på 38m2 fick jag lov att kränka CR1:an med pakethållare och sidoväskor. Jo jag vet, den ser plötsligt ut som en åsna... :-/
Först dagen cyklade vi mot St Flour och hittade lite avsides vägar som vindlade sig genom ett naturreservat. Tog det ganska lugnt längs smala mysiga vägar utan trafik...
...innan vi kom fram till första övernattningen i en gammal farm. Mkt trevlig...
Mysigt cykelväder morgonen därpå då vi skulle passera Puy Mary som är en topp längs en gammal vulkan. Stora förväntningar...
Vägen klättrade sakta uppåt och vi rastade på ett mysigt fik/restu/hotel på vägen.
Märkligt att vi inte mötte några bilar på vägen upp.
När vi närmade oss toppen blev det brantare och de sista tre km var lutningen drygt 10%. Simon pressade på medan jag låg efter och kämpade för att inte komma för långt efter.
Till slut kom vi upp och kunde njuta av en glass på serveringen. Vägen slingrade sig längs kanten till vulkanen med en diameter på 7km. Därefter väntade en vådlig nedfart på runt 1000 höjdmeter till lunchen.
Efter lunchen upptäckte jag till min förargelse att jag fått punktering, kanske michelin pro3 inte är dom optimala touringdäcken...
Någon kom därefter på den geniala idén att avsluta dagen med ytterligare 400 höjdmeter. Detta var utan tvekan resans mest krävande klättring, betydligt brantare än upp till vulkanen.
Belöningen väntade dock när vi kom upp. En svag nedförsbacke slingrandes längs kanten till dalen nedanför. Kunde utan ansträngning hålla runt 40-45 km/h utan rulle. Helt magiskt...
På kvällen i Mauriac spelade dom lokala hjältarna gamla franska klassiker, faktiskt mer underhållande än vad man kan tro!
Den tredje dagen till Brioude var den längsta och även om den saknade längre klättringar passerade vi flera djupa dalar på runt 300-400 meters djup. GPS:en räknade till slut knappa 2000 höjdmeter.
Landskapet var dock betydligt öppnare med oändligt många kor som betade längs vägen. Dock blev vi jagade av åskmoln hela dagen....
...som nästan kom ifatt oss vid lunchstoppet.
Efter en aldeles för stor lunch och överläggningar med kocken kom vi fram till en lämplig färväg som självklart började med ytterligare 400 höjdmeter. Simon som kom direkt från kylan i Manchester lyckades inte smälta maten i värmen, själv var jag dock på topp. Märkligt att gårdagens tur inte hade satt sig i benen!
Och här kommer Paul och Simon...
Och efter en något mindre imponerande Col...
...hade vi ännu en underbar utförslöpa ner i en canyon framför oss. Märkligt nog hade vi energi för fartlekar och skyltspurtar!
Kvällen bjöd på en fantastisk fyrarättersmeny på 15 euro, dock drygade vi ut den med champagne och mer vin.
Sista dagen fick vi äntligen lite svalkande regn över oss...
...men det klarnade innan vi kom tillbaka till Le-Puy-en-Velay och jag fick en rejäl lucka till klungan i en nedförslöpa. Utbrytningen blev tyvärr inhämtad men jag tog spurten med några centimeters marginal till Simon efter att Salim hade fått kramp (!). Skojig avslutning på en lyckat tour.
Tillbaka till Lyon...
Från Lyon till starten i Le-Puy-en-Velay var det smidigt att ta tåget på två timmar. Som tur är har fransmännen en viss förståelse för cykelresenärer och tillhandahåller smidig upphängning för cyklarna.
Eftersom jag inte hade någon större lust att hysa en tredje cykel i min lägenhet på 38m2 fick jag lov att kränka CR1:an med pakethållare och sidoväskor. Jo jag vet, den ser plötsligt ut som en åsna... :-/
Först dagen cyklade vi mot St Flour och hittade lite avsides vägar som vindlade sig genom ett naturreservat. Tog det ganska lugnt längs smala mysiga vägar utan trafik...
...innan vi kom fram till första övernattningen i en gammal farm. Mkt trevlig...
Mysigt cykelväder morgonen därpå då vi skulle passera Puy Mary som är en topp längs en gammal vulkan. Stora förväntningar...
Vägen klättrade sakta uppåt och vi rastade på ett mysigt fik/restu/hotel på vägen.
Märkligt att vi inte mötte några bilar på vägen upp.
När vi närmade oss toppen blev det brantare och de sista tre km var lutningen drygt 10%. Simon pressade på medan jag låg efter och kämpade för att inte komma för långt efter.
Till slut kom vi upp och kunde njuta av en glass på serveringen. Vägen slingrade sig längs kanten till vulkanen med en diameter på 7km. Därefter väntade en vådlig nedfart på runt 1000 höjdmeter till lunchen.
Efter lunchen upptäckte jag till min förargelse att jag fått punktering, kanske michelin pro3 inte är dom optimala touringdäcken...
Någon kom därefter på den geniala idén att avsluta dagen med ytterligare 400 höjdmeter. Detta var utan tvekan resans mest krävande klättring, betydligt brantare än upp till vulkanen.
Belöningen väntade dock när vi kom upp. En svag nedförsbacke slingrandes längs kanten till dalen nedanför. Kunde utan ansträngning hålla runt 40-45 km/h utan rulle. Helt magiskt...
På kvällen i Mauriac spelade dom lokala hjältarna gamla franska klassiker, faktiskt mer underhållande än vad man kan tro!
Den tredje dagen till Brioude var den längsta och även om den saknade längre klättringar passerade vi flera djupa dalar på runt 300-400 meters djup. GPS:en räknade till slut knappa 2000 höjdmeter.
Landskapet var dock betydligt öppnare med oändligt många kor som betade längs vägen. Dock blev vi jagade av åskmoln hela dagen....
...som nästan kom ifatt oss vid lunchstoppet.
Efter en aldeles för stor lunch och överläggningar med kocken kom vi fram till en lämplig färväg som självklart började med ytterligare 400 höjdmeter. Simon som kom direkt från kylan i Manchester lyckades inte smälta maten i värmen, själv var jag dock på topp. Märkligt att gårdagens tur inte hade satt sig i benen!
Och här kommer Paul och Simon...
Och efter en något mindre imponerande Col...
...hade vi ännu en underbar utförslöpa ner i en canyon framför oss. Märkligt nog hade vi energi för fartlekar och skyltspurtar!
Kvällen bjöd på en fantastisk fyrarättersmeny på 15 euro, dock drygade vi ut den med champagne och mer vin.
Sista dagen fick vi äntligen lite svalkande regn över oss...
...men det klarnade innan vi kom tillbaka till Le-Puy-en-Velay och jag fick en rejäl lucka till klungan i en nedförslöpa. Utbrytningen blev tyvärr inhämtad men jag tog spurten med några centimeters marginal till Simon efter att Salim hade fått kramp (!). Skojig avslutning på en lyckat tour.
Tillbaka till Lyon...
