[RR] Isvägen som inte fanns
Vi har redan en längre tid haft planer på att cykla på isvägarna från Åland till Åbo. Det behövs en rejäl vinter för att detta ska vara möjligt, och förra vintern fanns det enligt de uppgifter vi fick tag på inte tillräckligt bra isar. Denna vinter började bra, med kyla och snö redan i november. Hoppet sjönk då det blev varmare i slutet av januari, men istäcket och istjockleken växte ändå hela tiden. Kylan återkom och nyheterna rapporterade om det största istäcket på Östersjön sedan 1987. Tiden var inne.
På nätet finns ingen detaljerad information om isvägarna, men via några ålänningar fick vi tillräckligt med information för att kunna ge oss iväg. Det finns två länkar av intresse på nätet om isvägarna: Bosse Ahlnäs isvägssida, http://home.aland.net/bosse/bosseisvag.htm och Konstantin Shemyaks istur på cykel 2003, http://konstantin.shemyak.com/cycling/Alands/index.html
Vår planerade rutt var: Vårdö-Enklinge-Lappo-Torsholma-Houtskär-Rimito, vilket är den längsta möjliga rutten från Åland (Vårdö) till Åbo. En övernattning inplanerades till någonstans i närheten av Houtskär. Vi planerade också fint väder. Allt detta hade varit möjligt två dagar tidigare, men vår utflykt blev någonting helt annat.
Vi köpte biljetter från Åbo till Långnäs på Åland (Lumparland) för torsdag kväll. Jag cyklade till hamnen på en halvtimme och mötte där Toni Lund, http://www.elisanet.fi/tonilund . Det var en kall vind där vi väntade på vår tur att fara ombord.
Lite tankning innan turen börjar på allvar.
Vi steg av båten kl 01:45 på natten och cyklade några kilometer tills vi hittade ett undanskymt ställe att slå upp tältet på för några timmars sömn. Notera att allemansrätten är mera begränsad på Åland, http://www.visitaland.com/se/gora/sportfiske/allemansratten , och inte egentligen tillåter tältning utan markägarens tillstånd. Vi höll oss dock undanskymda och lämnade inget annat efter oss än lite spår i snön, så förhoppningsvis störde det ingen.
Följande morgon. Det blåste upp ordentligt över natten, precis som väderleksrapporten förutspått.
På väg igen lite efter kl 8. Temperaturen var ungefär -7ºC.
Färjan från Lumparland till Ängö. En del sund är så strömma att isen inte blir tillräckligt stark för att bära en bil.
Ingen bra början. Den första isetappen mellan Ängö och Mickelsö var helt igensnöad och gick inte att cykla på. Bara att skuffa cykeln i 3 km. Ett hårt arbete som tog en timme.
Inte ens tjocka däck hjälpte. Snön var hård nog för att ge ordentligt motstånd och mjuk nog för att inte bära.
Äntligen en plogad väg på Mickelsö.
Cykling via Vårdö...
... till Sandö.
Isvägen mot Enklinge började bra...
... men blev helt igensnöad efter några hundra meter. Notera kartan och kompassen framför styrstången. Vi var helt beredda på att hantera whiteout.
Vi fortsatte att skuffa cyklarna. Det var jobbigt, då fötterna sjönk ner för varje steg. Hastigheten var ungefär 2 km i timmen. Vinden var nu ordentligt stark, men kom lyckligtvis bakifrån. Sikten sjönk till runt 1 km. Vi följde ett par knappt skönjbara spår, som enligt kompassen ledde i rätt riktning.
Lunch kl 13 på en liten holme bredvid Ledsöra.
Snösmältning för mat och dryck. Vi borde ha slagit upp tältet för lunchpausen. Trots att vi försökte skydda gasköket för vinden tog det ändå en evighet och massor med bränsle för att få ihop tillräckligt med vatten. Tältet hade sparat både tid och bränsle.
Efter lunch skuffade vi cyklarna i ytterligare 2,5 timmar. I detta skede var allt bara vitt runt oss och inget land syntes till.
Kl 17 blev det klart att vi inte skulle hinna korsa Delet innan det skulle bli mörkt. För ett ögonblick tänkte vi fortsätta, men den tankestörningen gick snabbt om. Vi bekräftade vår position med en GPS och for till en holme, Notskär, vi just passerat. Det blåste nu hårt och vi letade upp en skyddad plats på läsidan av den delvis skogbevuxna holmen och slog upp tältet.
Det var inte mycket annat att göra än att vila, äta och smälta snö. Tältet var på en onödigt skyddad plats, då det blev lite fuktigt i tältet. Det blåste dock mycket hårt under natten, så det var väl värt det i alla fall.
Nästa morgon steg vi upp kl 5:45 för att äta frukost, smälta snö och kontemplera vår situation. Vi beslöt att vända tillbaka till Vårdö, eftersom turen skulle ta flera dagar att fullborda med gårdagens förhållanden.
På väg igen lite före kl 8 på morgonen. Sikten visade sig nu vara mycket bra, över 10 km.
Till vår överraskning gick det att cykla på isen igen. Antagligen hade den starka vinden på natten blåst rent en del fläckar på isen och packat ihop snön på andra ställen. Det var långa bara fläckar i vindriktningen, sydväst-nordost. Vi skulle ta oss rakt österut, vilket var möjligt genom att sicksacka fram på de bara fläckarna. Rakt gick det inte, vi cyklade säkert tre gånger längre än fågelvägen. Med denna nya information beslöt vi oss för att fortsätta till Enklinge trots allt.
De gråare områdena är barblåsta på snö, och på dem kan man cykla.
I detta skede var de feta däcken och stabiliteten hos Pugsleyn av värde. Vi tvingades forcera en del djupare snö, och jag körde först för att göra det lättare att ta sig fram för Toni med sina smalare däck.
Snart vid Enklinge. Färjan till Kumlinge har just åkt.
Vi for till bybutiken i Enklinge för att köpa lite annan choklad än den vi hade. Trots att vi hade tillräckligt började vi tröttna på smaken. Lite variation gör gott, då energin till största del kommer från olika sorts energistänger. Ryktet om vår ankomst anlände till butiken före oss och vi blev inbjudna att äta ett litet mellanmål inne i butiken. Pugsleyns feta däck imponerade också.
Isvägen från Enklinge var bra i hundra meter.
Vi fortsatte att kryssa från en bar fläck till en annan, vilket också möjliggjordes av den goda sikten. Det vore helt omöjligt att göra samma sak och hålla kursen enbart med hjälp av en kompass.
Vi cyklade rakt (eller egentligen krokigt) från Enklinge till Björkö mot första bästa plogade väg. Det första försöket ledde oss till en väg som inte blivit plogad på hela vintern.
En.
Vårt andra landningsförsök gick bättre, efter att vi tog oss fram genom lite djupare snö.
Färjan mellan Korso och Lappo. Isen är kanske inte så tjock.
Av cykeln att döma är Lappo gästhamn inte så välbesökt under vintersäsongen. Vi for till butiken på andra sidan vägen för att be om lite vatten och blev väl mottagna trots att det var stängt. Vi fick vatten och en påse bullar.
Isvägen från Lappo till Torsholma var plogad! Det var nästan ingen hejd på glädjen. Med den fortfarande starka vinden i ryggen gick det snabbt undan. Glädjen var dock kortvarig, då den 6 km långa sträckan snabbt var avklarad.
Väl vid Torsholma skulle vi ha fortsatt mot Houtskär enligt vår ursprungliga plan. De obefintliga isvägarna och den sena tidpunkten på dagen gjorde dock att vi beslöt oss för en annan rutt i stället.
Vi cyklade på de vägar och broar som förbinder holmarna i Brändö-arkipelagen till Åva, 23 km. Att cykla på väg är enkelt, men ändå tungt genom att man verkligen kan pressa sig ordentligt då det inte är mycket annat att tänka på.
Färjan från Åva till Osnäs skulle åka kl 17:30 och vi anlände med 40 minuter till godo.
Ett varmt väntrum och påfyllning av energiförrådet.
Solnedgången var fin.
Färjturen tog 40 minuter och det serverades faktiskt mat. Toni börjar se trött ut.
Ankomst till Osnäs kl 18:20.
Nu återstod bara 80 km cykling på landsväg, den sannolikt farligaste delen av turen.
En sista färja.
Den sista etappen var mestadels miserabel. I ett skede måste vi ta en liten omväg till en service-station för att få något att dricka. Vi var sedan någon timme utan dricka och det skulle ha tagit minst en halvtimme att smälta mera från snö. Nu var det tungt, och här verkade Toni vara lite starkare. En kola och munk på service-stationen gav dock energin tillbaka och den sista biten på 30 km gick bra. Vi var framme kl 01.00 på söndag. Det här var en ganska tuff dag med nästan 14 timmar egentlig cykling.
Turen blev mycket minnesvärd trots att den inte gick som planerat. Det här är nog den tuffaste cykelturen jag gjort hittils. Det trevligt att notera hur den egna komfortzonen utvidgas. Trots tämligen tuffa förhållanden hade vi hela tiden full koll på allt och kunde njuta av turen. Tusen tack till Toni som följde med denna gång.
Ett bildspel med mera upplösning och bilder: https://picasaweb.google.com/petnyl...gCLnNmYW7uOzmMQ#slideshow/5578324421830616434
Här är Tonis preliminära RR: http://www.elisanet.fi/tonilund/archives/2011/03/entry_228.html
Rutten var följande: https://picasaweb.google.com/lh/photo/i2YeZ4O_1yqdl2ExN9E83W4XeyuwtGXX4VlZAHJKwIM?feat=directlink
På nätet finns ingen detaljerad information om isvägarna, men via några ålänningar fick vi tillräckligt med information för att kunna ge oss iväg. Det finns två länkar av intresse på nätet om isvägarna: Bosse Ahlnäs isvägssida, http://home.aland.net/bosse/bosseisvag.htm och Konstantin Shemyaks istur på cykel 2003, http://konstantin.shemyak.com/cycling/Alands/index.html
Vår planerade rutt var: Vårdö-Enklinge-Lappo-Torsholma-Houtskär-Rimito, vilket är den längsta möjliga rutten från Åland (Vårdö) till Åbo. En övernattning inplanerades till någonstans i närheten av Houtskär. Vi planerade också fint väder. Allt detta hade varit möjligt två dagar tidigare, men vår utflykt blev någonting helt annat.
Vi köpte biljetter från Åbo till Långnäs på Åland (Lumparland) för torsdag kväll. Jag cyklade till hamnen på en halvtimme och mötte där Toni Lund, http://www.elisanet.fi/tonilund . Det var en kall vind där vi väntade på vår tur att fara ombord.
Lite tankning innan turen börjar på allvar.
Vi steg av båten kl 01:45 på natten och cyklade några kilometer tills vi hittade ett undanskymt ställe att slå upp tältet på för några timmars sömn. Notera att allemansrätten är mera begränsad på Åland, http://www.visitaland.com/se/gora/sportfiske/allemansratten , och inte egentligen tillåter tältning utan markägarens tillstånd. Vi höll oss dock undanskymda och lämnade inget annat efter oss än lite spår i snön, så förhoppningsvis störde det ingen.
Följande morgon. Det blåste upp ordentligt över natten, precis som väderleksrapporten förutspått.
På väg igen lite efter kl 8. Temperaturen var ungefär -7ºC.
Färjan från Lumparland till Ängö. En del sund är så strömma att isen inte blir tillräckligt stark för att bära en bil.
Ingen bra början. Den första isetappen mellan Ängö och Mickelsö var helt igensnöad och gick inte att cykla på. Bara att skuffa cykeln i 3 km. Ett hårt arbete som tog en timme.
Inte ens tjocka däck hjälpte. Snön var hård nog för att ge ordentligt motstånd och mjuk nog för att inte bära.
Äntligen en plogad väg på Mickelsö.
Cykling via Vårdö...
... till Sandö.
Isvägen mot Enklinge började bra...
... men blev helt igensnöad efter några hundra meter. Notera kartan och kompassen framför styrstången. Vi var helt beredda på att hantera whiteout.
Vi fortsatte att skuffa cyklarna. Det var jobbigt, då fötterna sjönk ner för varje steg. Hastigheten var ungefär 2 km i timmen. Vinden var nu ordentligt stark, men kom lyckligtvis bakifrån. Sikten sjönk till runt 1 km. Vi följde ett par knappt skönjbara spår, som enligt kompassen ledde i rätt riktning.
Lunch kl 13 på en liten holme bredvid Ledsöra.
Snösmältning för mat och dryck. Vi borde ha slagit upp tältet för lunchpausen. Trots att vi försökte skydda gasköket för vinden tog det ändå en evighet och massor med bränsle för att få ihop tillräckligt med vatten. Tältet hade sparat både tid och bränsle.
Efter lunch skuffade vi cyklarna i ytterligare 2,5 timmar. I detta skede var allt bara vitt runt oss och inget land syntes till.
Kl 17 blev det klart att vi inte skulle hinna korsa Delet innan det skulle bli mörkt. För ett ögonblick tänkte vi fortsätta, men den tankestörningen gick snabbt om. Vi bekräftade vår position med en GPS och for till en holme, Notskär, vi just passerat. Det blåste nu hårt och vi letade upp en skyddad plats på läsidan av den delvis skogbevuxna holmen och slog upp tältet.
Det var inte mycket annat att göra än att vila, äta och smälta snö. Tältet var på en onödigt skyddad plats, då det blev lite fuktigt i tältet. Det blåste dock mycket hårt under natten, så det var väl värt det i alla fall.
Nästa morgon steg vi upp kl 5:45 för att äta frukost, smälta snö och kontemplera vår situation. Vi beslöt att vända tillbaka till Vårdö, eftersom turen skulle ta flera dagar att fullborda med gårdagens förhållanden.
På väg igen lite före kl 8 på morgonen. Sikten visade sig nu vara mycket bra, över 10 km.
Till vår överraskning gick det att cykla på isen igen. Antagligen hade den starka vinden på natten blåst rent en del fläckar på isen och packat ihop snön på andra ställen. Det var långa bara fläckar i vindriktningen, sydväst-nordost. Vi skulle ta oss rakt österut, vilket var möjligt genom att sicksacka fram på de bara fläckarna. Rakt gick det inte, vi cyklade säkert tre gånger längre än fågelvägen. Med denna nya information beslöt vi oss för att fortsätta till Enklinge trots allt.
De gråare områdena är barblåsta på snö, och på dem kan man cykla.
I detta skede var de feta däcken och stabiliteten hos Pugsleyn av värde. Vi tvingades forcera en del djupare snö, och jag körde först för att göra det lättare att ta sig fram för Toni med sina smalare däck.
Snart vid Enklinge. Färjan till Kumlinge har just åkt.
Vi for till bybutiken i Enklinge för att köpa lite annan choklad än den vi hade. Trots att vi hade tillräckligt började vi tröttna på smaken. Lite variation gör gott, då energin till största del kommer från olika sorts energistänger. Ryktet om vår ankomst anlände till butiken före oss och vi blev inbjudna att äta ett litet mellanmål inne i butiken. Pugsleyns feta däck imponerade också.
Isvägen från Enklinge var bra i hundra meter.
Vi fortsatte att kryssa från en bar fläck till en annan, vilket också möjliggjordes av den goda sikten. Det vore helt omöjligt att göra samma sak och hålla kursen enbart med hjälp av en kompass.
Vi cyklade rakt (eller egentligen krokigt) från Enklinge till Björkö mot första bästa plogade väg. Det första försöket ledde oss till en väg som inte blivit plogad på hela vintern.
En.
Vårt andra landningsförsök gick bättre, efter att vi tog oss fram genom lite djupare snö.
Färjan mellan Korso och Lappo. Isen är kanske inte så tjock.
Av cykeln att döma är Lappo gästhamn inte så välbesökt under vintersäsongen. Vi for till butiken på andra sidan vägen för att be om lite vatten och blev väl mottagna trots att det var stängt. Vi fick vatten och en påse bullar.
Isvägen från Lappo till Torsholma var plogad! Det var nästan ingen hejd på glädjen. Med den fortfarande starka vinden i ryggen gick det snabbt undan. Glädjen var dock kortvarig, då den 6 km långa sträckan snabbt var avklarad.
Väl vid Torsholma skulle vi ha fortsatt mot Houtskär enligt vår ursprungliga plan. De obefintliga isvägarna och den sena tidpunkten på dagen gjorde dock att vi beslöt oss för en annan rutt i stället.
Vi cyklade på de vägar och broar som förbinder holmarna i Brändö-arkipelagen till Åva, 23 km. Att cykla på väg är enkelt, men ändå tungt genom att man verkligen kan pressa sig ordentligt då det inte är mycket annat att tänka på.
Färjan från Åva till Osnäs skulle åka kl 17:30 och vi anlände med 40 minuter till godo.
Ett varmt väntrum och påfyllning av energiförrådet.
Solnedgången var fin.
Färjturen tog 40 minuter och det serverades faktiskt mat. Toni börjar se trött ut.
Ankomst till Osnäs kl 18:20.
Nu återstod bara 80 km cykling på landsväg, den sannolikt farligaste delen av turen.
En sista färja.
Den sista etappen var mestadels miserabel. I ett skede måste vi ta en liten omväg till en service-station för att få något att dricka. Vi var sedan någon timme utan dricka och det skulle ha tagit minst en halvtimme att smälta mera från snö. Nu var det tungt, och här verkade Toni vara lite starkare. En kola och munk på service-stationen gav dock energin tillbaka och den sista biten på 30 km gick bra. Vi var framme kl 01.00 på söndag. Det här var en ganska tuff dag med nästan 14 timmar egentlig cykling.
Turen blev mycket minnesvärd trots att den inte gick som planerat. Det här är nog den tuffaste cykelturen jag gjort hittils. Det trevligt att notera hur den egna komfortzonen utvidgas. Trots tämligen tuffa förhållanden hade vi hela tiden full koll på allt och kunde njuta av turen. Tusen tack till Toni som följde med denna gång.
Ett bildspel med mera upplösning och bilder: https://picasaweb.google.com/petnyl...gCLnNmYW7uOzmMQ#slideshow/5578324421830616434
Här är Tonis preliminära RR: http://www.elisanet.fi/tonilund/archives/2011/03/entry_228.html
Rutten var följande: https://picasaweb.google.com/lh/photo/i2YeZ4O_1yqdl2ExN9E83W4XeyuwtGXX4VlZAHJKwIM?feat=directlink
Senast redigerad av en moderator:
