[RR] Då är det väl vår
Det var dags att dra ut på en övernattningstur igen. Tanken var att göra en dylik till fots redan förra söndagen, men tiden bara rann iväg och jag hann sedan inte. Nu senaste fredagen var jag dock bättre förberedd och lyckades t.o.m få sällskap.
Jag gav mig av hemifrån kl 17:15 längs lokala stigar och tog lite bilder innan jag mötte HAK kl 18:00.
Nu då det är sommar är Salsa Fargon igen min huvudsakliga cykel. Det är lätt att packa nu då det är varmt ute.
Tussilago.
Sälg, eller eventuellt någon annan Salix-art.
Ställvis började björkarna bli gröna.
Efter att jag mött HAK gav vi oss av mot Vajosuo längs mindre vägar, ungefär 30 km på 1.5 h i motvind. Som nedanstående bild visar packar HAK mycket lätt. Allting rymdes i en ryggsäck på under 20 liter. Priset för det är dock att käka enbart energistänger och gel, samt lämna regnkläder och annat onödigt hemma.
Vi provade en ny stig, genom Vähä-Vajosuo. Den började bra, men blev snabbt dålig...
... och sedan sämre. Vart tog stigen vägen?
Efter att har tagit oss fram genom snåren hittade vi en del att åka på, men jag skulle ändå inte rekommendera rutten åt någon jag gillar. För tjugo år sedan, då bron var ny, var rutten säkert fin.
Vi kom ändå så småningom fram till Vajosuo och kunde njuta av en fin solnedgång. Solen gick ned kl 21:30, så någon brist på ljus hade vi ännu inte.
Spångarna är ställvis ganska krävande att cykla på.
Vi fortsatte mot Kangenmiekka genom mörka skogar. Så småningom blev det en tävling mot det annalkande mörkret.
Vi fyllde på vatten vid Käärmelähde (Orm-källan). Jag undrar var namnet kommer ifrån.
Kl 22:20 kom vi fram till Halkokannisto vindskydd. Det började vara för mörkt för cykling. Vindskyddet var nära det ställe jag skulle ha stannat på i tält/tarp om jag varit på väg ensam, men vindskydd är trevligare då man har sällskap genom att man kan göra upp eld. Allemansrätten i Finland tillåter nämligen inte uppgörande av öppen eld.
När vi kom fram var skogen full av fågelsång och vi kunde identifiera ett antal av våra vanliga fåglar. Efter en kort stund tystnade fåglarna som genom ett trollslag. En enda fågel, nattskärran, sjöng hela natten. Den har ett speciellt läte: http://www.virtual-bird.com/songs/caprimulgus-europaeus.mp3
Kl 23:30 lade vi oss. Knappt två timmar senare vaknade jag av skottlossing på några kilometers avstånd, sannolikt vid en sandgrop dit det gick en väg. Tydligen ansåg någon lokal idiot det vara en lysande idé att fara ut och skjuta mitt i natten och jag hörde runt trettio skott. Sånt händer tydligen, och Finland innehar tyvärr den tredje platsen på listan över vapentäthet per capita, efter USA och Jemen.
Vi sov hyfsat och steg upp runt kl sju på morgonen. Det var aningen svalt ännu, antagligen lite över noll grader. HAK åt müsli med kallt vatten. Jag föredrar varm gröt...
... och kaffe samt denna gång även en smörgås. Jag förbarmade mig över HAK och kokade kaffe åt honom också, då kaffe på morgonen ändå är en del av livskvaliteten.
Vindskyddet.
På väg igen lite efter kl 8.
Mera ormvatten.
Vi cyklade genom Myllyoja, tog oss utan problem runt avverkningskatastrofen i början av Rehtsuo och anlände till den fina delen.
Traditionellt poseringsställe vid Rehtsuo.
Efter Rehtsuo var jag tvungen att cykla hemåt på vägar för att hinna i tid till lunch, ungefär en timme med hyfsad fart. HAK fortsatte mot Åbo på stigar.
Det blev en tur på 93 km och sammanlagt 6,5 h av egentlig cykling/skuffande av cykel. Tidsmässigt var största delen på stigar.
Ett bildspel med flera bilder: https://picasaweb.google.com/petnylund/KangenmiekkaOvernighter#slideshow/5601404069635592802
En vanlig kort övernattningstur känns just nu lite medioker, efter en vinter som bjöd på några ganska extraordinära utflykter, men man vänjer sig kanske. Det kan ju ändå inte vara vinter året runt.
Edit: Stavfel
Jag gav mig av hemifrån kl 17:15 längs lokala stigar och tog lite bilder innan jag mötte HAK kl 18:00.
Nu då det är sommar är Salsa Fargon igen min huvudsakliga cykel. Det är lätt att packa nu då det är varmt ute.
Tussilago.
Sälg, eller eventuellt någon annan Salix-art.
Ställvis började björkarna bli gröna.
Efter att jag mött HAK gav vi oss av mot Vajosuo längs mindre vägar, ungefär 30 km på 1.5 h i motvind. Som nedanstående bild visar packar HAK mycket lätt. Allting rymdes i en ryggsäck på under 20 liter. Priset för det är dock att käka enbart energistänger och gel, samt lämna regnkläder och annat onödigt hemma.
Vi provade en ny stig, genom Vähä-Vajosuo. Den började bra, men blev snabbt dålig...
... och sedan sämre. Vart tog stigen vägen?
Efter att har tagit oss fram genom snåren hittade vi en del att åka på, men jag skulle ändå inte rekommendera rutten åt någon jag gillar. För tjugo år sedan, då bron var ny, var rutten säkert fin.
Vi kom ändå så småningom fram till Vajosuo och kunde njuta av en fin solnedgång. Solen gick ned kl 21:30, så någon brist på ljus hade vi ännu inte.
Spångarna är ställvis ganska krävande att cykla på.
Vi fortsatte mot Kangenmiekka genom mörka skogar. Så småningom blev det en tävling mot det annalkande mörkret.
Vi fyllde på vatten vid Käärmelähde (Orm-källan). Jag undrar var namnet kommer ifrån.
Kl 22:20 kom vi fram till Halkokannisto vindskydd. Det började vara för mörkt för cykling. Vindskyddet var nära det ställe jag skulle ha stannat på i tält/tarp om jag varit på väg ensam, men vindskydd är trevligare då man har sällskap genom att man kan göra upp eld. Allemansrätten i Finland tillåter nämligen inte uppgörande av öppen eld.
När vi kom fram var skogen full av fågelsång och vi kunde identifiera ett antal av våra vanliga fåglar. Efter en kort stund tystnade fåglarna som genom ett trollslag. En enda fågel, nattskärran, sjöng hela natten. Den har ett speciellt läte: http://www.virtual-bird.com/songs/caprimulgus-europaeus.mp3
Kl 23:30 lade vi oss. Knappt två timmar senare vaknade jag av skottlossing på några kilometers avstånd, sannolikt vid en sandgrop dit det gick en väg. Tydligen ansåg någon lokal idiot det vara en lysande idé att fara ut och skjuta mitt i natten och jag hörde runt trettio skott. Sånt händer tydligen, och Finland innehar tyvärr den tredje platsen på listan över vapentäthet per capita, efter USA och Jemen.
Vi sov hyfsat och steg upp runt kl sju på morgonen. Det var aningen svalt ännu, antagligen lite över noll grader. HAK åt müsli med kallt vatten. Jag föredrar varm gröt...
... och kaffe samt denna gång även en smörgås. Jag förbarmade mig över HAK och kokade kaffe åt honom också, då kaffe på morgonen ändå är en del av livskvaliteten.
Vindskyddet.
På väg igen lite efter kl 8.
Mera ormvatten.
Vi cyklade genom Myllyoja, tog oss utan problem runt avverkningskatastrofen i början av Rehtsuo och anlände till den fina delen.
Traditionellt poseringsställe vid Rehtsuo.
Efter Rehtsuo var jag tvungen att cykla hemåt på vägar för att hinna i tid till lunch, ungefär en timme med hyfsad fart. HAK fortsatte mot Åbo på stigar.
Det blev en tur på 93 km och sammanlagt 6,5 h av egentlig cykling/skuffande av cykel. Tidsmässigt var största delen på stigar.
Ett bildspel med flera bilder: https://picasaweb.google.com/petnylund/KangenmiekkaOvernighter#slideshow/5601404069635592802
En vanlig kort övernattningstur känns just nu lite medioker, efter en vinter som bjöd på några ganska extraordinära utflykter, men man vänjer sig kanske. Det kan ju ändå inte vara vinter året runt.
Edit: Stavfel
Senast redigerad av en moderator:
