Sigge Star
Aktiv medlem
[RR] En kulle på Kreta, och lite till...
Tjenahej,
För att maxa en veckas sol o bad bokade vi in oss med barnen på Sunwing resort på Kreta. Charter i kubik. Allt ska försiggå på området. Visst ungarna har det rätt skoj, men… Där borta, utanför ”murarna” finns ju det verkliga Grekland, mäktiga berg, de vitmålade husen, lukterna av ett helt kryddskåp i sluttningarna...
Jag klarade första dygnet, sen tog abstinensen över och jag hyrde en hoj och smög iväg på morgonen när alla sov. Kanske inte grymma förutsättningar; inga cykelkläder, ingen hjälm och en hoj som väl mest förde tankarna till 80-talet eller nåt, men den hade ju i alla fall stöd och reflex:
Och lååång stam, men kompenserad(?) med riser-styre
Grymt mycket pro och spec helt enkelt:
Men, perfekt flaskställ och med dotterns strumpor sitter ju GPS’en perfekt:
So… I badshorts, joggingdojjer och t-shirt bar det iväg vid 6 snåret. Jag fick en idé om en tur upp på en kulle en bit bort och trampade utmed havet ca 8km till Mavros Kolimbos och vek av uppåt. Härligt långa skuggor så här dags:
Nu varm i benen och minnet från helgens felbedömning känns rätt ok.
Bara att hitta takten och njuta av att trampa uppför några timmar istället för minuter som hemma på Västkusten. Solen skiner och dofterna får en att tänka på maträtter som man inte ens kan stava till… skiljer sig egentligen inte så mycket från andra ställen runt Medelhavet, men attans vad gött det är
Efter ett tag kommer jag till Oreino. En liten oviktig grekisk by som ingen bryr sig om, men som denna morgon känns som jordens mitt. Eller nåt.
På vägen ut ur byn, en passage under träd genom vatten. Tomater hänger på tork.
Det blåser kraftigt – motvind såklart. Asfalt blir till cement, cement blir till grus och grus blir till vassa stenar. Enstaka pickups stånkar upp till odlingar av vindruvor och oliver. Förarna hejar. Börjar tänka på vad ett slitet framdäck på 1,5 tum klarar och konstaterar avslappnat att om det skiter sig och jag får punka så får jag säkert lift med ngn och kan njuta av att åka på ett flak ner till kusten och ta det därifrån. Ingen punka dock... Istället kommer avtagsvägen till toppen ”Afentis”.
Grymt välskyltat på grusvägarna – men det kanske kompenserar för avsaknad av skyltning längs andra större vägar…?
Över krönet… Jag ser bort till andra sidan ön och Agios Nikolaos.
Nu börjar en stigning som heter duga. Det börjar märkas att man inte har cykelbraller, inte kör iklickat, inte ätit frukost och varit igång ca 2,5 timmar. En banan till och läge att njuta av switchbacks jag avverkat.
Toppen i sikte!
Det går på lägsta växeln, blåser lite väl mycket och ngt från masten har ramlat ner och elledningarna likaså. Vet inte om de är strömförande så jag stiger av och hoppar över med cykeln över axeln. Bara ett par hundra meter kvar…
Den obligatoriska bilden med hojen på toppen: 1476 möh
Utsikt mot Väst
Utsikt mot Öst
Däruppe finns en kyrka för den som behöver
Jag gör inte det. Det är stort att vara på en topp men spooky att kika runt i nedlagd restaurang medan fönsterluckor slår i vinden och inte en själ finns i närheten
Jag hittar lä och njuter stort av en chokladbit. Lite sjukt att sitta i badshorts 1,5 km upp i luften, men samtidigt helt rätt.
Jag tar samma väg ner och håller igen med tanke på brist på både hjälm och bra grejjer. I Oreino tar jag en annan väg ut ur byn och får en ny stigning, men bara ett par hundra höjdmeter (toppen i bakgrunden).
Sedan är det bara utför på grusvägar till Stavrohori
Det går fort ner till havet från byn och de sista kilometrarna utmed vattnet går lätt och sen är det bara att ta en dusch och kasta sig i poolen. Har inte synkat GPS’n än, men det blev ju kanske lite mer än en kulle på Kreta. Inklusive alla stopp: 5 timmar, 57km och 1750 meter total stigning.
Förutom att hyra bil och hitta andra sätt att lämna resorten tog jag även en landsvägstur häromdagen (givetvis på hyr-MTB’n…) – lägger upp lite bilder vad det lider.
Sigge
För att maxa en veckas sol o bad bokade vi in oss med barnen på Sunwing resort på Kreta. Charter i kubik. Allt ska försiggå på området. Visst ungarna har det rätt skoj, men… Där borta, utanför ”murarna” finns ju det verkliga Grekland, mäktiga berg, de vitmålade husen, lukterna av ett helt kryddskåp i sluttningarna...
Jag klarade första dygnet, sen tog abstinensen över och jag hyrde en hoj och smög iväg på morgonen när alla sov. Kanske inte grymma förutsättningar; inga cykelkläder, ingen hjälm och en hoj som väl mest förde tankarna till 80-talet eller nåt, men den hade ju i alla fall stöd och reflex:
Och lååång stam, men kompenserad(?) med riser-styre
Grymt mycket pro och spec helt enkelt:
Men, perfekt flaskställ och med dotterns strumpor sitter ju GPS’en perfekt:
So… I badshorts, joggingdojjer och t-shirt bar det iväg vid 6 snåret. Jag fick en idé om en tur upp på en kulle en bit bort och trampade utmed havet ca 8km till Mavros Kolimbos och vek av uppåt. Härligt långa skuggor så här dags:
Nu varm i benen och minnet från helgens felbedömning känns rätt ok.
Bara att hitta takten och njuta av att trampa uppför några timmar istället för minuter som hemma på Västkusten. Solen skiner och dofterna får en att tänka på maträtter som man inte ens kan stava till… skiljer sig egentligen inte så mycket från andra ställen runt Medelhavet, men attans vad gött det är
Efter ett tag kommer jag till Oreino. En liten oviktig grekisk by som ingen bryr sig om, men som denna morgon känns som jordens mitt. Eller nåt.
På vägen ut ur byn, en passage under träd genom vatten. Tomater hänger på tork.
Det blåser kraftigt – motvind såklart. Asfalt blir till cement, cement blir till grus och grus blir till vassa stenar. Enstaka pickups stånkar upp till odlingar av vindruvor och oliver. Förarna hejar. Börjar tänka på vad ett slitet framdäck på 1,5 tum klarar och konstaterar avslappnat att om det skiter sig och jag får punka så får jag säkert lift med ngn och kan njuta av att åka på ett flak ner till kusten och ta det därifrån. Ingen punka dock... Istället kommer avtagsvägen till toppen ”Afentis”.
Grymt välskyltat på grusvägarna – men det kanske kompenserar för avsaknad av skyltning längs andra större vägar…?
Över krönet… Jag ser bort till andra sidan ön och Agios Nikolaos.
Nu börjar en stigning som heter duga. Det börjar märkas att man inte har cykelbraller, inte kör iklickat, inte ätit frukost och varit igång ca 2,5 timmar. En banan till och läge att njuta av switchbacks jag avverkat.
Toppen i sikte!
Det går på lägsta växeln, blåser lite väl mycket och ngt från masten har ramlat ner och elledningarna likaså. Vet inte om de är strömförande så jag stiger av och hoppar över med cykeln över axeln. Bara ett par hundra meter kvar…
Den obligatoriska bilden med hojen på toppen: 1476 möh
Utsikt mot Väst
Utsikt mot Öst
Däruppe finns en kyrka för den som behöver
Jag gör inte det. Det är stort att vara på en topp men spooky att kika runt i nedlagd restaurang medan fönsterluckor slår i vinden och inte en själ finns i närheten
Jag hittar lä och njuter stort av en chokladbit. Lite sjukt att sitta i badshorts 1,5 km upp i luften, men samtidigt helt rätt.
Jag tar samma väg ner och håller igen med tanke på brist på både hjälm och bra grejjer. I Oreino tar jag en annan väg ut ur byn och får en ny stigning, men bara ett par hundra höjdmeter (toppen i bakgrunden).
Sedan är det bara utför på grusvägar till Stavrohori
Det går fort ner till havet från byn och de sista kilometrarna utmed vattnet går lätt och sen är det bara att ta en dusch och kasta sig i poolen. Har inte synkat GPS’n än, men det blev ju kanske lite mer än en kulle på Kreta. Inklusive alla stopp: 5 timmar, 57km och 1750 meter total stigning.
Förutom att hyra bil och hitta andra sätt att lämna resorten tog jag även en landsvägstur häromdagen (givetvis på hyr-MTB’n…) – lägger upp lite bilder vad det lider.
Sigge
Senast ändrad:
