[RR] LVG Lunchtur i Philadelphia (Uppdaterad med del 4 ; Fororten)
Inspirerad av andra RR tänkte jag göra en variant av dagens bild och en RR. Sedan snart tre år bor jag utanför Philadelphia men jobbar mitt I stan. Luncherna ägnas åt att trampa runt en numera välkänd slinga längs Schuylkill river som delar staden I två halvor.
Trots att Philly är en av USAs mest cyklande städer känns den full av bilar. Detta är Schuylkill Expressway (kallas Schuylkill Parking Lot under rusningstid) under lågtrafik och det är en av matarlederna in till stan.
Det första kollegorna lär en här är att man inte bråkar med bilar. Bilar innehåller vapen och att bli skjuten är ohälsosamt.
Som kuriosa så sköt en kille på IT-avdelningen en dam på motorvägen eftersom han ogillade hennes körstil. På mitt kontor har tre av de 9 amerikanerna “concealed carry permit”. MTBR har ett helt gäng med trådar om hur/vad man har för vapen med sig när man cyklar.
I början hade jag svårt för att ta mig fram I trafiken, men numera hävdar kollegorna att jag gravt överskattar medelförarens intelligens.
Uteliggare finns det gott om, runt vår slinga finns nog ett tiotal. Just denna bor på ett brunnslock alldeles utanför vårt kontor. Tydligen släpper kvälls-städerskan in honom I vår hall där han får tillgång till toa och dusch. Det enda som saknats från kontoret är lite mat och det må väl vara hänt. Till arbetsdelen och cykelförrådet (utvecklingslabbet egentligen) har vi kodlas ;-).
Stadskärnan har ett antal höghus som kom av att New York (90 minuter bort med bilen) blev för dyrt för att ha kontor I. Bolagen flyttade söderut och man rev upp delar av gamla stadskärnan till förmån för hus I 50-våningsklassen.
Philly ar välkänt för sina murals och det finns det 100-tals av. Denna är en av de gladare men många har politiska/ras eller historiska teman. Ju sunkigare område desto mer blir budskapen “alla skall vara vänner och ta hand om varandra”. Staden beskrivs som en street-to-street stad vilket innebär att går man ena hållet ur en port så är allt lugnt, går man andra kan det gå illa. Några hundra meter från denna mural så är det väldigt många vänskapsbudskap.
Vi styr norrut längs västra sidan av floden och passerar Boat house row (som ligger på ostsidan) som figurerar I inledningscenen av “It’s always sunny in Philadelphia” .
Endel broar har blivit kvar sedan den gamla tiden och I de flesta fallen bygger man bara en ny strax över /bredvid om det passar.
Efter att ha korsat floden och vänt söderut så kommer vi in I Fairmount park som är ett stort naturområde med både cykelbanor, gamla slott, kyrkor och inte minst mountainbike-områden. Det går en multi-use trail längs flodkanten och den utnyttjas flitigt av cyklister och löpare.
Lika vilt som det kan vara på vägarna, lika vänligt är det på cykelbanorna. Får du punka så är chansen väldigt liten att det passerar mer än 3 cyklar innan någon frågat om du behöver luft/slang/verktyg/guidning/karta. Detta gäller även på stigarna i skogen, man är alltid välkommen att haka på om man ar ny och framförallt känner man sig alltid välkommen om man väljer att följa med.
Våren har kommit extra tidigt I år, tulpanerna har slagit ut redan I mars och träden är I vissa fall redan färdigblommade. Vintern har varit suveränt mild och jag har kunnat cykla (under trevliga omständigheter) hela vintern igenom. I höstas så sade jag till mig själv, “inte många sådana här dagar kvar, ta vara på dem”, men månaderna gick och nu är våren snart slut! Jag kommer sakna vädret när jag är tillbaka I Sverige.
Ju närmare man kommer stadskärnan desto fler människor blir det på stigen. Idag var det kallt (6 grader) och då minskar antalet träningsfolk markant. I fredags (23 mars) var det 26 grader och då var det slalomåkning mellan alla som var ute. Att fetman breder ut sig I USA kan inte komma som en överraskning för någon. Men det man ofta missar är att det ar en klassfråga. Det billigaste sättet att äta sig mätt på är att gå till McD eller liknande. Addera att stadskärnorna innehåller I princip inga affärer större än närlivs så blir resultatet därefter. Men på stigen är det gott om både vältränade och smala amerikaner. Där jag bor I förorten finns inget fetmaproblem alls.
Ingen text om Philly skulle vara komplett utan en Rockyreferens, trappan är framför Philadelphia Museum of Art, och det är givetvis samma trappa som Rocky springer upp för… Det finns till och med en staty I fullstorlek (alltså väldigt kort) alldeles utanför bilden till höger. Efter att rundat museet är det bara att kryssa sig mellan bilarna tillbaka till kontoret och hoppas på att morgondagen blir varm och solig!
Trots att Philly är en av USAs mest cyklande städer känns den full av bilar. Detta är Schuylkill Expressway (kallas Schuylkill Parking Lot under rusningstid) under lågtrafik och det är en av matarlederna in till stan.
Det första kollegorna lär en här är att man inte bråkar med bilar. Bilar innehåller vapen och att bli skjuten är ohälsosamt.
Som kuriosa så sköt en kille på IT-avdelningen en dam på motorvägen eftersom han ogillade hennes körstil. På mitt kontor har tre av de 9 amerikanerna “concealed carry permit”. MTBR har ett helt gäng med trådar om hur/vad man har för vapen med sig när man cyklar.
I början hade jag svårt för att ta mig fram I trafiken, men numera hävdar kollegorna att jag gravt överskattar medelförarens intelligens.
Uteliggare finns det gott om, runt vår slinga finns nog ett tiotal. Just denna bor på ett brunnslock alldeles utanför vårt kontor. Tydligen släpper kvälls-städerskan in honom I vår hall där han får tillgång till toa och dusch. Det enda som saknats från kontoret är lite mat och det må väl vara hänt. Till arbetsdelen och cykelförrådet (utvecklingslabbet egentligen) har vi kodlas ;-).
Stadskärnan har ett antal höghus som kom av att New York (90 minuter bort med bilen) blev för dyrt för att ha kontor I. Bolagen flyttade söderut och man rev upp delar av gamla stadskärnan till förmån för hus I 50-våningsklassen.
Philly ar välkänt för sina murals och det finns det 100-tals av. Denna är en av de gladare men många har politiska/ras eller historiska teman. Ju sunkigare område desto mer blir budskapen “alla skall vara vänner och ta hand om varandra”. Staden beskrivs som en street-to-street stad vilket innebär att går man ena hållet ur en port så är allt lugnt, går man andra kan det gå illa. Några hundra meter från denna mural så är det väldigt många vänskapsbudskap.
Vi styr norrut längs västra sidan av floden och passerar Boat house row (som ligger på ostsidan) som figurerar I inledningscenen av “It’s always sunny in Philadelphia” .
Endel broar har blivit kvar sedan den gamla tiden och I de flesta fallen bygger man bara en ny strax över /bredvid om det passar.
Efter att ha korsat floden och vänt söderut så kommer vi in I Fairmount park som är ett stort naturområde med både cykelbanor, gamla slott, kyrkor och inte minst mountainbike-områden. Det går en multi-use trail längs flodkanten och den utnyttjas flitigt av cyklister och löpare.
Lika vilt som det kan vara på vägarna, lika vänligt är det på cykelbanorna. Får du punka så är chansen väldigt liten att det passerar mer än 3 cyklar innan någon frågat om du behöver luft/slang/verktyg/guidning/karta. Detta gäller även på stigarna i skogen, man är alltid välkommen att haka på om man ar ny och framförallt känner man sig alltid välkommen om man väljer att följa med.
Våren har kommit extra tidigt I år, tulpanerna har slagit ut redan I mars och träden är I vissa fall redan färdigblommade. Vintern har varit suveränt mild och jag har kunnat cykla (under trevliga omständigheter) hela vintern igenom. I höstas så sade jag till mig själv, “inte många sådana här dagar kvar, ta vara på dem”, men månaderna gick och nu är våren snart slut! Jag kommer sakna vädret när jag är tillbaka I Sverige.
Ju närmare man kommer stadskärnan desto fler människor blir det på stigen. Idag var det kallt (6 grader) och då minskar antalet träningsfolk markant. I fredags (23 mars) var det 26 grader och då var det slalomåkning mellan alla som var ute. Att fetman breder ut sig I USA kan inte komma som en överraskning för någon. Men det man ofta missar är att det ar en klassfråga. Det billigaste sättet att äta sig mätt på är att gå till McD eller liknande. Addera att stadskärnorna innehåller I princip inga affärer större än närlivs så blir resultatet därefter. Men på stigen är det gott om både vältränade och smala amerikaner. Där jag bor I förorten finns inget fetmaproblem alls.
Ingen text om Philly skulle vara komplett utan en Rockyreferens, trappan är framför Philadelphia Museum of Art, och det är givetvis samma trappa som Rocky springer upp för… Det finns till och med en staty I fullstorlek (alltså väldigt kort) alldeles utanför bilden till höger. Efter att rundat museet är det bara att kryssa sig mellan bilarna tillbaka till kontoret och hoppas på att morgondagen blir varm och solig!
Senast ändrad:
