[RR - Mini] MTB i White Clay Creek, Delaware, USA
Mini RR over en tripp till White Clay Creek i Delaware
Jag fick en kommentar om lite RR fran utanfor staden sa jag passade pa med en mini RR da jag I lordags drog till Delaware for att cykla lite mtb. Det finns gott om videos over omradet pa Youtube och ikvall skall jag lagga upp nagra representativa lankar.
Naval, White Clay ligger ungefar 1 timmes korning soderut fran Philly. Nagot man vanjer sig fort vid har ar att man aker langt. 30 minuter till dagis ar helt ok. 25 minuter for att handla en speciell typ av mat ar ok. 1 timme for att cykla ar definitivt ok. Det som kan vara lite struligt ar att vi i familjen bara har en bil. En foreteelse som bara UFOn skulle kunna acceptera i USA.
Bilen ar packad och jag hoppar kor 476 sydost. Efter ett tag sa hakar man pa den stora huvudleden i nord-sydlig riktning, I 95 (Interstate 95) som gar fran Florida till Canadensiska gransen. En av varldens tyngst trafikerade vagar. Just nu haller man pa att bygga ut sista biten mellan Philly och NY for att vara 6 filer i varje riktning. Min del ar mindre, 3-5 filer.
Jag har lyckats snylta till mig en inbjudan till Gores utforsaljning som besoktes forst. Gore hor till DuPont som ar en stor arbetsgivare i Delaware. Annars sa har faktiskt de flesta stora bolag sina huvudkontor i Delaware, inklusive biltillverkarna, de stora bankerna och de Svenska bolagen. Det beror av att Delaware inte har nagon bolagsskatt. Man satter upp ett frontkontor och registrerar bolaget dar medans man sedan bedriver verksamheten lite overallt.
Hursom sa inhandlades en vast och ett par handskar som definitivt kommer att gora mig minst 30% snabbare. Jag kommer dessutom se minst 90% snabbare ut eftersom jag tidigare aldrig haft ett plagg med fickor pa ryggen. Rekommenderat pris i USA for grejjerna var ca 1100 kronor och jag betalade 100… Nar det ar rea sa ar det rea…
Framme motte jag upp med min guide, Dave fran den ganska lokala mtb-klubben Fair Hill-Billies som jag traffat tidigare da vi kort i Fair Hill. Eftersom jag inte visste hur manga som skulle komma kunde jag inte bestamma mig for om jag skulle fortsatt trana pa SS eller kora vaxlat. Det blev SS.
Var oerhort maskulina bil ar en minibuss av typen Toyota Sienna. Eftersom jag inte iddes packa ordentligt igar kvall var jag tvungen att ta av framhjulet pa den ena hojjen for att fa plats. Annars rullar man normalt in 29orna ratt in staende rakt upp. I Sverige sa sager min fru att jag skall aka Toyota Aygo, det blir spannande att packa.
White Clay ar ett ganska stort omrade dar fokus ligger pa stigar med flow. Gissningsvis skulle det ta nagra dagar att kora igenom alla stigarna. Det ar ett boljande landskap som lampar sig for SS da det varken ar superbrant upp eller ner.
I transporterna mellan skogsstrackorna ar det graslangar som passar bra for mig som behover andas emellanat. Att Dave fick vanta pa mig har och var berodde givetvis pa att han kanner stigarna battre an jag och dessutom har vaxlar. Det har inget med att han ar sjukt mycket snabbare an jag att gora.
Pa massor med stallen ligger skinnies i olika former utlagda men det finns alltid ett enklare alternativ vid sidan av.
Stigen slingrar sig ner mellan traden (bilden tagen efter ett stort tjohoo med en lang nerforslopa). Smahopp ar byggda pa lagom avstand for att kunna komma runt nasta svang.
Tunneln gar under en vag och ligger sa gott som exakt och korsar ”Mason-Dixon Line” http://en.wikipedia.org/wiki/Mason–Dixon_Line som anses dela nordstaterna fran sydstaterna. Enligt de bofasta ar det en betydande mentalitetsandring hos folk beroende pa vilken sida man ar, men jag har aldrig markt nagon (storre) annan skillnad an dialekt. For mig innebar passeringen i tunneln att min fotter blev genomvata eftersom jag inte var smart nog att folja Daves spar. Det var ett stort hal dar vattnet rann ner i andra andan (det borde man ju raknat ut). Jag hade vatten upp till vevlagret.
Mera skojjiga utmaningar och hinder som avbrott till stigkorningen
Det finns en egen ”skill trail” som har olika svara alternativ. Hogvis med videos pa Youtube.
Tillbaka ut pa stigarna som ar fantastiskt skojjiga. Far ni nagonsin chansen sa se till att aka hit.
Nar traden faller sa gor man nagot skojj av dem. Pa flera stallen hade de byggt nya grejjer sedan jag var har sist. Ambitiosa gang samlas och bygger, underhaller och reparerar.
Efter nastan 3 timmar i skogen packar jag ihop mitt pick och pack och kor genom still medelklassomraden dar folk sitter inne och surare eftersom vadret ar mulet.
Efter att ha plockat upp en surfplatta till frun (eftersom Delaware inte bara har noll i bolagsskatt utan aven noll i moms (sales tax)) sa kor jag norrut. Knaprandes pa fika blir jag omkord av en buss som haller 130 pa 90-vag. Eftersom forra resan langs denna vagen gav mig 2 poang pa korkortsregistret och knappa 1400 kronor i boter for ”driving at unsafe speed” (samma fart som alla andra) och filbyte utan att anvanda blinkersen sa fortsatter jag i mitt makliga tempo hemat.
Jag fick en kommentar om lite RR fran utanfor staden sa jag passade pa med en mini RR da jag I lordags drog till Delaware for att cykla lite mtb. Det finns gott om videos over omradet pa Youtube och ikvall skall jag lagga upp nagra representativa lankar.
Naval, White Clay ligger ungefar 1 timmes korning soderut fran Philly. Nagot man vanjer sig fort vid har ar att man aker langt. 30 minuter till dagis ar helt ok. 25 minuter for att handla en speciell typ av mat ar ok. 1 timme for att cykla ar definitivt ok. Det som kan vara lite struligt ar att vi i familjen bara har en bil. En foreteelse som bara UFOn skulle kunna acceptera i USA.
Bilen ar packad och jag hoppar kor 476 sydost. Efter ett tag sa hakar man pa den stora huvudleden i nord-sydlig riktning, I 95 (Interstate 95) som gar fran Florida till Canadensiska gransen. En av varldens tyngst trafikerade vagar. Just nu haller man pa att bygga ut sista biten mellan Philly och NY for att vara 6 filer i varje riktning. Min del ar mindre, 3-5 filer.
Jag har lyckats snylta till mig en inbjudan till Gores utforsaljning som besoktes forst. Gore hor till DuPont som ar en stor arbetsgivare i Delaware. Annars sa har faktiskt de flesta stora bolag sina huvudkontor i Delaware, inklusive biltillverkarna, de stora bankerna och de Svenska bolagen. Det beror av att Delaware inte har nagon bolagsskatt. Man satter upp ett frontkontor och registrerar bolaget dar medans man sedan bedriver verksamheten lite overallt.
Hursom sa inhandlades en vast och ett par handskar som definitivt kommer att gora mig minst 30% snabbare. Jag kommer dessutom se minst 90% snabbare ut eftersom jag tidigare aldrig haft ett plagg med fickor pa ryggen. Rekommenderat pris i USA for grejjerna var ca 1100 kronor och jag betalade 100… Nar det ar rea sa ar det rea…
Framme motte jag upp med min guide, Dave fran den ganska lokala mtb-klubben Fair Hill-Billies som jag traffat tidigare da vi kort i Fair Hill. Eftersom jag inte visste hur manga som skulle komma kunde jag inte bestamma mig for om jag skulle fortsatt trana pa SS eller kora vaxlat. Det blev SS.
Var oerhort maskulina bil ar en minibuss av typen Toyota Sienna. Eftersom jag inte iddes packa ordentligt igar kvall var jag tvungen att ta av framhjulet pa den ena hojjen for att fa plats. Annars rullar man normalt in 29orna ratt in staende rakt upp. I Sverige sa sager min fru att jag skall aka Toyota Aygo, det blir spannande att packa.
White Clay ar ett ganska stort omrade dar fokus ligger pa stigar med flow. Gissningsvis skulle det ta nagra dagar att kora igenom alla stigarna. Det ar ett boljande landskap som lampar sig for SS da det varken ar superbrant upp eller ner.
I transporterna mellan skogsstrackorna ar det graslangar som passar bra for mig som behover andas emellanat. Att Dave fick vanta pa mig har och var berodde givetvis pa att han kanner stigarna battre an jag och dessutom har vaxlar. Det har inget med att han ar sjukt mycket snabbare an jag att gora.
Pa massor med stallen ligger skinnies i olika former utlagda men det finns alltid ett enklare alternativ vid sidan av.
Stigen slingrar sig ner mellan traden (bilden tagen efter ett stort tjohoo med en lang nerforslopa). Smahopp ar byggda pa lagom avstand for att kunna komma runt nasta svang.
Tunneln gar under en vag och ligger sa gott som exakt och korsar ”Mason-Dixon Line” http://en.wikipedia.org/wiki/Mason–Dixon_Line som anses dela nordstaterna fran sydstaterna. Enligt de bofasta ar det en betydande mentalitetsandring hos folk beroende pa vilken sida man ar, men jag har aldrig markt nagon (storre) annan skillnad an dialekt. For mig innebar passeringen i tunneln att min fotter blev genomvata eftersom jag inte var smart nog att folja Daves spar. Det var ett stort hal dar vattnet rann ner i andra andan (det borde man ju raknat ut). Jag hade vatten upp till vevlagret.
Mera skojjiga utmaningar och hinder som avbrott till stigkorningen
Det finns en egen ”skill trail” som har olika svara alternativ. Hogvis med videos pa Youtube.
Tillbaka ut pa stigarna som ar fantastiskt skojjiga. Far ni nagonsin chansen sa se till att aka hit.
Nar traden faller sa gor man nagot skojj av dem. Pa flera stallen hade de byggt nya grejjer sedan jag var har sist. Ambitiosa gang samlas och bygger, underhaller och reparerar.
Efter nastan 3 timmar i skogen packar jag ihop mitt pick och pack och kor genom still medelklassomraden dar folk sitter inne och surare eftersom vadret ar mulet.
Efter att ha plockat upp en surfplatta till frun (eftersom Delaware inte bara har noll i bolagsskatt utan aven noll i moms (sales tax)) sa kor jag norrut. Knaprandes pa fika blir jag omkord av en buss som haller 130 pa 90-vag. Eftersom forra resan langs denna vagen gav mig 2 poang pa korkortsregistret och knappa 1400 kronor i boter for ”driving at unsafe speed” (samma fart som alla andra) och filbyte utan att anvanda blinkersen sa fortsatter jag i mitt makliga tempo hemat.
Senast ändrad:
