asomianders
Medlem
(RR) Le Géant de Provence
Jag är för tillfället på kurs i Frankrike utan någon reell möjlighet att åka hem över helgerna, så något måste man ju hitta på när man inte jobbar. Jag hade tänkt att ta med mig min egna cykel men orkade inte riktigt, nöjde mig med att packa kläder och pedaler. Så vad gör man, Mont Ventoux ligger ju på bekvämt avstånd från Aix en Provence där jag befinner mig. Sökte lite på nätet, det verkade inte att vara några problem att hitta någon som är villig att hyra ut en cykel.
Tidig frukost och iväg, framme i Malaucène strax innan 9 precis när dom öppnade.
http://www.ventoux-bikes.fr/
Kanon trevligt bemötande och väldigt bra service, dessutom på engelska(dom var så dåliga på svenska)
Jag hyrde "Top of the Line" och fick en Colnago med Campagnolo utrustning, inte mycket att ha synpunkter på där.
Jag bestämde mig för att värma upp med att cykla till Bédoin och ta mig an berget därifrån, på väg dit passerades en lite knöl som hette Col de la Madeleine. Härifrån kunde man se målet, det såg inte så farligt ut.
I Bédoin börjar stigningen, inte mycket till en början, men det kommer. Vid 0 strecket tog jag tiden, 55 min 51 s är tiden att slå, satt av Iban Mayo 2004.
Brantheten kommer smygande, efter 7 km så är man uppe på 9% som sen håller i sig ända till 16 km, det är grymt, bara upp, ingen chans att vila någonstans.
Sakta går det uppför, jag väljer min egen fart, cyklar om några, blir omcyklad av några andra.
Man behöver inte tvivla på att det har förekommit cykeltävlingar tidigare här, överallt står det skrivet om mer eller mindre kända cyklister.
Med milen kvar börjar jag känna av att jag kanske inte hade tränat så mycket som jag trodde, berget är obevekligt, det går inte att skylla på något, tar en gel och det känns strax bättre.
Fortsätter uppåt, 4 km kvar och nu kommer vinden, som tur är så är den med mig.
Jag hade ju hört talas om att det kunde blåsa på Mont Ventoux, men att det kunde blåsa så mycket det kunde jag inte ens föreställa mig. Cyklisterna på väg ner hade ungefär samma fart som jag som var på väg upp. Kändes obehagligt med högprofilhjulen som satt på min cykel, verkligen som segel. Mina glasögen som jag hade på mig blåste av mig, trodde inte att det ens skulle kunna hända.
Stannade och tittade på minnesmärket över Tom Simpson.
Sista biten upp var för jävlig, det gick inte cykla utan jag fick gå upp, även det kändes läskigt.
Väl uppe så blev det ju ett obligatoriskt bevisfoto innan jag lät Newton göra jobbet ner till Malaucène igen.
Cyklad tid upp blev ganska precis 2h, inte mycket att skryta med, men jag har haft en helt underbar dag som cyklist.
Väl nere så unnade jag mig en välförtjänt trerätters lunch innan jag åkte hem igen med trötta ben.
Tidig frukost och iväg, framme i Malaucène strax innan 9 precis när dom öppnade.
http://www.ventoux-bikes.fr/
Kanon trevligt bemötande och väldigt bra service, dessutom på engelska(dom var så dåliga på svenska)
Jag hyrde "Top of the Line" och fick en Colnago med Campagnolo utrustning, inte mycket att ha synpunkter på där.
Jag bestämde mig för att värma upp med att cykla till Bédoin och ta mig an berget därifrån, på väg dit passerades en lite knöl som hette Col de la Madeleine. Härifrån kunde man se målet, det såg inte så farligt ut.
I Bédoin börjar stigningen, inte mycket till en början, men det kommer. Vid 0 strecket tog jag tiden, 55 min 51 s är tiden att slå, satt av Iban Mayo 2004.
Brantheten kommer smygande, efter 7 km så är man uppe på 9% som sen håller i sig ända till 16 km, det är grymt, bara upp, ingen chans att vila någonstans.
Sakta går det uppför, jag väljer min egen fart, cyklar om några, blir omcyklad av några andra.
Man behöver inte tvivla på att det har förekommit cykeltävlingar tidigare här, överallt står det skrivet om mer eller mindre kända cyklister.
Med milen kvar börjar jag känna av att jag kanske inte hade tränat så mycket som jag trodde, berget är obevekligt, det går inte att skylla på något, tar en gel och det känns strax bättre.
Fortsätter uppåt, 4 km kvar och nu kommer vinden, som tur är så är den med mig.
Jag hade ju hört talas om att det kunde blåsa på Mont Ventoux, men att det kunde blåsa så mycket det kunde jag inte ens föreställa mig. Cyklisterna på väg ner hade ungefär samma fart som jag som var på väg upp. Kändes obehagligt med högprofilhjulen som satt på min cykel, verkligen som segel. Mina glasögen som jag hade på mig blåste av mig, trodde inte att det ens skulle kunna hända.
Stannade och tittade på minnesmärket över Tom Simpson.
Sista biten upp var för jävlig, det gick inte cykla utan jag fick gå upp, även det kändes läskigt.
Väl uppe så blev det ju ett obligatoriskt bevisfoto innan jag lät Newton göra jobbet ner till Malaucène igen.
Cyklad tid upp blev ganska precis 2h, inte mycket att skryta med, men jag har haft en helt underbar dag som cyklist.
Väl nere så unnade jag mig en välförtjänt trerätters lunch innan jag åkte hem igen med trötta ben.
