[RR] En blöt veckas touring i Nordnorge
I somras touringcyklade jag för första gången på egen hand, totalt en vecka med ca fem cykeldagar mellan Narvik och Tromsö. Det var jag, min cykel och en massa frihetskänslor i ett dramatiskt landskap.
Jag har tidigare cyklat ut på södra udden av Lofoten, och mersmaken av den resangjorde att jag ville utforska den norra delen av ögruppen också. Jag bokade därför nattåget till Narvik och lade in en rutt via öarna som slutade i Tromsö - där jag bokade hembiljett med flyg direkt till Stockholm.
Inför den här resan hade jag nästan lite ångest. Efter att ha genomlidit det regnigaste juni sedan 50-talet i Stockholm var jag sugen på sol och lite värme, prognosen pekade dock på 8-12 grader och mellan 15 och 30 mm regn per dygn. Det blev också en hel del regn, bilderna nedan är för det mesta tagna när det var en liten lucka i det värsta ösregnet.
Vädret välkomnade mig redan på nattåget. När alla vandrare klev av i Abisko sken solen, men så fort tåget började rulla förbi Riksgränsen mötte regnet up...
På stationen var det dags att packa upp min cykel som varit inplastad och ganska nedmonterad, efter en och en halv timme var mitt mobila hem redo! Den vane touraren ser kanske att jag har gjort ett nybörjarmisstag och missat egolappen, vilket innebar en vecka i blöta skor :).
Första dagen var lite av en transportsträcka tills jag kunde svänga av E6:an. Utsikten från tältplatsen var det dock inget fel på.
Dagen efter var vädermässigt sådär, förutom regnet blåste det 16 sekundmeter rätt på, rulla i nedförsbackar var inte att tänka på. På bron över till Hinnöya var motvinden sidvind. Cykla var fullständigt livsfarligt, jag vinglade ut på mittlinjen så fort en husbil passerade. Det blev till att gå.
Andra tältplatsen, egen fjord ingick
Beach Nordnorge 2012
På väg mot Andöya! (i horisonten)
På Andöyas västra kustväg. Imponerande att de bryr sig om att odla på denna breddgraden (rätt långt norr om odlingsgränsen i Sverige).
Landskapet längs kustvägen blev mer och mer dramatiskt...
... för att plötsligt bilda en smal platt landtunga som band ihop de två bergigare delarna av ön. Hav på ena sidan, sjö på andra sidan och berg framför. Cyklingen här var den bästa på hela resan - vackert väder, medvind, sjukt vackert och rogivande landskap och noll trafik. Susade fram som jag ville i mitten av körbanan i 35-45 km/h utan någon vidare ansträngning och lyssnade på havet och fåglarna. Poesi :).
Tältplats 50m från öppna havet. Trodde när jag låg i tältet att det var åskväder på ingång, men det var förstås vågor som bröts mot grund längre ut i vattnet.
Morgonen efter.
Det blev en hel del fika på min tur även om de sved i plånboken - här på färjan över till ön Senja.
Den kommungränsskylten hade sällsynt passande placering...
Strax efter att denna bild togs uppnåddes resans hastighetsrekord.
Ett berg i solljus (ovanlig syn på denna resa).
Resans bästa middagspausplats!
Och några kilometer därifrån dök resans bästa tältplats upp.
Och så resmålet - Tromsö! Polarmuseet är väl värt ett besök.
För den som funderar på en soloresa kan jag rekommendera det (att se Lofoten är däremot obligatoriskt). Jag hann aldrig känna mig ensam eller uttråkad trots att det enda jag egentligen gjorde var att cykla, äta, tälta och sova.
Jag har tidigare cyklat ut på södra udden av Lofoten, och mersmaken av den resangjorde att jag ville utforska den norra delen av ögruppen också. Jag bokade därför nattåget till Narvik och lade in en rutt via öarna som slutade i Tromsö - där jag bokade hembiljett med flyg direkt till Stockholm.
Inför den här resan hade jag nästan lite ångest. Efter att ha genomlidit det regnigaste juni sedan 50-talet i Stockholm var jag sugen på sol och lite värme, prognosen pekade dock på 8-12 grader och mellan 15 och 30 mm regn per dygn. Det blev också en hel del regn, bilderna nedan är för det mesta tagna när det var en liten lucka i det värsta ösregnet.
Vädret välkomnade mig redan på nattåget. När alla vandrare klev av i Abisko sken solen, men så fort tåget började rulla förbi Riksgränsen mötte regnet up...
På stationen var det dags att packa upp min cykel som varit inplastad och ganska nedmonterad, efter en och en halv timme var mitt mobila hem redo! Den vane touraren ser kanske att jag har gjort ett nybörjarmisstag och missat egolappen, vilket innebar en vecka i blöta skor :).
Första dagen var lite av en transportsträcka tills jag kunde svänga av E6:an. Utsikten från tältplatsen var det dock inget fel på.
Dagen efter var vädermässigt sådär, förutom regnet blåste det 16 sekundmeter rätt på, rulla i nedförsbackar var inte att tänka på. På bron över till Hinnöya var motvinden sidvind. Cykla var fullständigt livsfarligt, jag vinglade ut på mittlinjen så fort en husbil passerade. Det blev till att gå.
Andra tältplatsen, egen fjord ingick
Beach Nordnorge 2012
På väg mot Andöya! (i horisonten)
På Andöyas västra kustväg. Imponerande att de bryr sig om att odla på denna breddgraden (rätt långt norr om odlingsgränsen i Sverige).
Landskapet längs kustvägen blev mer och mer dramatiskt...
... för att plötsligt bilda en smal platt landtunga som band ihop de två bergigare delarna av ön. Hav på ena sidan, sjö på andra sidan och berg framför. Cyklingen här var den bästa på hela resan - vackert väder, medvind, sjukt vackert och rogivande landskap och noll trafik. Susade fram som jag ville i mitten av körbanan i 35-45 km/h utan någon vidare ansträngning och lyssnade på havet och fåglarna. Poesi :).
Tältplats 50m från öppna havet. Trodde när jag låg i tältet att det var åskväder på ingång, men det var förstås vågor som bröts mot grund längre ut i vattnet.
Morgonen efter.
Det blev en hel del fika på min tur även om de sved i plånboken - här på färjan över till ön Senja.
Den kommungränsskylten hade sällsynt passande placering...
Strax efter att denna bild togs uppnåddes resans hastighetsrekord.
Ett berg i solljus (ovanlig syn på denna resa).
Resans bästa middagspausplats!
Och några kilometer därifrån dök resans bästa tältplats upp.
Och så resmålet - Tromsö! Polarmuseet är väl värt ett besök.
För den som funderar på en soloresa kan jag rekommendera det (att se Lofoten är däremot obligatoriskt). Jag hann aldrig känna mig ensam eller uttråkad trots att det enda jag egentligen gjorde var att cykla, äta, tälta och sova.

