GoranS
Aktiv medlem
[RR] Turen som startades av en man men avslutades av en gubbe(?)
Följande utsikt mötte mig när jag drog åt sidan draperiet till fönstret en dag för några veckor sedan. Svårt att inte bli sugen på en långtur då!
Drog norrut i dalen och efter en bit på en lite mer trafikerad väg kom jag fram till en cykelbana som passade mitt turistcyklande betydligt bättre.
Efter en stund passerade jag byn San Pellegrino vars Grand Hotel nog en gång i tiden varit riktigt schangdobelt, men nu gav ett lätt sorgligt intryck som en rest av en svunnen tid.
Även om cykelbanan i alla fall bitvis var olämplig för högfartsövningar så funkade den alldeles utmärkt för myscyklande. Enda stället jag är lite frågande till är följande bro som jag inte hade lust att försöka cykla över utan istället gick och ledde cykeln över, vilket för den delen inte var helt enkelt heller med landsvägsklossar under skorna.
Passerade, vad jag tror var, en gammal järnvägsstation som var i betydligt bättre skick än hotellet ovan.
Efter att ha färdats ungefär tre mil uppåt i dalen med bara svag lutning började dagens första stigning på allvar i Olmo al Brembo.
Som alltid ska man ta höjdprofiler med en nypa salt, men jag tror att denna i alla fall inte är totalt galen.
Välskötta små trädgårdar i Scaluggio.
Har här precis klarat av det första rödmarkerade partiet i höjdprofilen ovan.
Uppe på knappt 1400 möh.
Ytterligare ca 450 höjdmeter upp.
Varför har vi inte sådana vägar i Stockholm?
Sista biten började molnen smyga sig in.
Toppen är nådd!
Vy över dalgången som leder upp till passet norrifrån. Tyvärr hade de klämt dit en massa kraftledningar och stolpar som förtog lite av vyn.
Var en lätt höstkänsla där uppe. Även om det var vackert så sa min termometer nio grader vilket i kombination med lite blåst och de fuktiga molnen som drog in gjorde att jag snart gav mig vidare neråt och norrut. Ett par bilder tagna rätt snart efter passet:
By på väg ner. Tror det är Valle-Campoerbolo, men jag är inte säker.
Sista biten ner innan jag kom ner i Valtellina var det riktig lövskog.
Nere i dalen tog dagens tråkigaste bit sin början då vägen västerut till strax innan Lago di Como visade sig vara väldigt trafikerad. Nåväl, det var bara att se det som en transportsträcka och trampa sig förbi den. Lyckligtvis var det svagt, svagt utför och ingen störande motvind så det rullade på i skaplig fart.
Framme i Colico Piano gjorde jag ett kortare stopp nere i hamnen. Fortsatte sen söderut längs stranden. Följande bild är av Laghetto di Piona, en vik av Lago di Como.
Lite längre söderut, strax norr om Bellano.
I Bellano tog jag av österut och klättrade uppåt längs en härligt slingrig väg längsmed bergssidan (profilen på den delen jag körde är ung de första 14 km av http://www.salite.ch/giumello.asp?M...enobp&dx=485&dy=330&empriseW=970&empriseH=661 ).
Passerade efter ett tag Vendrogno på ca 750 möh.
Fortsatte uppför och på ca 1000 möh funderade jag vid avtaget mot Giumello på om jag skulle våga mig på att köra upp dit också. Var åtminstone 500 höjdmeter ytterligare. Efter en kort inre diskussion beslutade jag mig dock för att det skulle vara en alltför stor risk då det fortfarande var en bra bit tillbaka och det inte var så många timmar kvar med dagsljus. Ett klokt beslut skulle det visa sig då jag trots detta ändå fick stressa på rätt bra sista biten för att slippa riktig mörkerkörning. Hade dock där uppifrån en fin vy ner över Valsássina, ca 600 meter längre ner., Bilden är inte tagen precis vid avtaget, men i närheten.
Efter att ha åkt ner i Valsássina och följt denna en bit i riktning mot Lecco tog jag sen av och klättrade upp förbi Barzio och Móggio till Cúlmine di San Pietro. Efter att ha passerat Móggio var det en väldigt fin liten väg med bara någon enstaka bil.
Som nämnts blev det lite bråttom på slutet, så det blev inte mycket fotat då. Och, även om jag haft tid hade det nog inte blivit så mycket fotat då, för huvuddelen av det vackra var gjort denna dag. Dessutom hade jag redan åkt sista milen dagen innan.
Drog norrut i dalen och efter en bit på en lite mer trafikerad väg kom jag fram till en cykelbana som passade mitt turistcyklande betydligt bättre.
Efter en stund passerade jag byn San Pellegrino vars Grand Hotel nog en gång i tiden varit riktigt schangdobelt, men nu gav ett lätt sorgligt intryck som en rest av en svunnen tid.
Även om cykelbanan i alla fall bitvis var olämplig för högfartsövningar så funkade den alldeles utmärkt för myscyklande. Enda stället jag är lite frågande till är följande bro som jag inte hade lust att försöka cykla över utan istället gick och ledde cykeln över, vilket för den delen inte var helt enkelt heller med landsvägsklossar under skorna.
Passerade, vad jag tror var, en gammal järnvägsstation som var i betydligt bättre skick än hotellet ovan.
Efter att ha färdats ungefär tre mil uppåt i dalen med bara svag lutning började dagens första stigning på allvar i Olmo al Brembo.
Som alltid ska man ta höjdprofiler med en nypa salt, men jag tror att denna i alla fall inte är totalt galen.
Välskötta små trädgårdar i Scaluggio.
Har här precis klarat av det första rödmarkerade partiet i höjdprofilen ovan.
Uppe på knappt 1400 möh.
Ytterligare ca 450 höjdmeter upp.
Varför har vi inte sådana vägar i Stockholm?
Sista biten började molnen smyga sig in.
Toppen är nådd!
Vy över dalgången som leder upp till passet norrifrån. Tyvärr hade de klämt dit en massa kraftledningar och stolpar som förtog lite av vyn.
Var en lätt höstkänsla där uppe. Även om det var vackert så sa min termometer nio grader vilket i kombination med lite blåst och de fuktiga molnen som drog in gjorde att jag snart gav mig vidare neråt och norrut. Ett par bilder tagna rätt snart efter passet:
By på väg ner. Tror det är Valle-Campoerbolo, men jag är inte säker.
Sista biten ner innan jag kom ner i Valtellina var det riktig lövskog.
Nere i dalen tog dagens tråkigaste bit sin början då vägen västerut till strax innan Lago di Como visade sig vara väldigt trafikerad. Nåväl, det var bara att se det som en transportsträcka och trampa sig förbi den. Lyckligtvis var det svagt, svagt utför och ingen störande motvind så det rullade på i skaplig fart.
Framme i Colico Piano gjorde jag ett kortare stopp nere i hamnen. Fortsatte sen söderut längs stranden. Följande bild är av Laghetto di Piona, en vik av Lago di Como.
Lite längre söderut, strax norr om Bellano.
I Bellano tog jag av österut och klättrade uppåt längs en härligt slingrig väg längsmed bergssidan (profilen på den delen jag körde är ung de första 14 km av http://www.salite.ch/giumello.asp?M...enobp&dx=485&dy=330&empriseW=970&empriseH=661 ).
Passerade efter ett tag Vendrogno på ca 750 möh.
Fortsatte uppför och på ca 1000 möh funderade jag vid avtaget mot Giumello på om jag skulle våga mig på att köra upp dit också. Var åtminstone 500 höjdmeter ytterligare. Efter en kort inre diskussion beslutade jag mig dock för att det skulle vara en alltför stor risk då det fortfarande var en bra bit tillbaka och det inte var så många timmar kvar med dagsljus. Ett klokt beslut skulle det visa sig då jag trots detta ändå fick stressa på rätt bra sista biten för att slippa riktig mörkerkörning. Hade dock där uppifrån en fin vy ner över Valsássina, ca 600 meter längre ner., Bilden är inte tagen precis vid avtaget, men i närheten.
Efter att ha åkt ner i Valsássina och följt denna en bit i riktning mot Lecco tog jag sen av och klättrade upp förbi Barzio och Móggio till Cúlmine di San Pietro. Efter att ha passerat Móggio var det en väldigt fin liten väg med bara någon enstaka bil.
Som nämnts blev det lite bråttom på slutet, så det blev inte mycket fotat då. Och, även om jag haft tid hade det nog inte blivit så mycket fotat då, för huvuddelen av det vackra var gjort denna dag. Dessutom hade jag redan åkt sista milen dagen innan.
Senast ändrad:
