GoranS
Aktiv medlem
[RR] På besök i Zeus rike
Är ju några månader sen detta utspelades, men jag tänkte att lite soliga bilder kanske kan pigga upp i vintermörkret.
Startade i soluppgången och åkte in till Chania,
och sen vidare österut.
Följde i ganska stor utsträckning gamla vägen österut.
Efter ett tag passerades Rethymnon med sitt venetianska fort.
Det började närma sig middagstid och solen värmde bra. Bara någon liten molntuss som ibland gav lite skugga och och trots att tempot var lågt rann svetten. Idealiskt cykelväder alltså!
Efter vätskepåfyllning i Perama fortsatte jag till Mourtzana där jag tog av och började klättra upp mot Anogia. Passerade en skolbuss där barnen höll på att klivva på. Blev påhejad både då och lite högre upp då bussen körde förbi mig.
Anogia visade sig, trots sin litenhet, vara en navigeringsmässig mardröm. Försökte först köra lagligt, men det var enkelriktat åt alla håll och kanter så efter lite snurrande kom jag tillbaka till torget där jag varit tidigare. Ledsnade och körde mot enkelriktningar uppför på smala gator. Efter lite ytterligare strul hittade jag ut ur byn och kom på vägen som leder upp i bergen.
Klockan började dock bli oroväckande mycket. Visste att det var ett par mil upp och en del höjdmeter att göra. Sen skulle jag tillbaka ner och vidare bort till Heraklion. Så, det blev till att höja tempot några snäpp. Var mycket sparsamt med trafik på den ganska breda vägen.
Kom efter ett tag upp så jag såg upp till observatoriet Skinakas, 1752 möh (syns som en liten prick på bilden nedan). Tror vägen upp dit är den som går högst av de asfalterade vägarna på ön.
Hade ursprungligen en plan på att ta en sväng upp dit, men det var inte tid för det. Fortsatte istället västerut bort mot Nidaplatån.
Tog från platån grusvägen upp till Ideo Andro, en grotta (av två på Kreta) där det hävdas att guden Zeus ska ha fötts. Vägen var inte helt idealisk att angripa med racer.
Kom dock upp cyklandes, förutom 2-3 meter där de fyllt i vägen med mindre runda stenar. Tog tvärstopp när framhjulet plöjde ner i det. Efter en kort paus uppe vid grottan
bytte jag om till mer gångvänliga skor och gick tillbaka ner till platån (ca 1,5 km). Hade ingen lust att utmana ödet med att försöka köra utför i lösgruset.
Var trots att landskapet var torrt faktiskt riktigt vackert i den sjunkande eftermiddagssolens strålar. Upp från platån blev det lite klättring innan det blev utförskörning.
Var någon kortare uppförsbacke, men mest var utför därifrån ner till Heraklion. Inte så konstigt att det går lite utför om man är på 1500 möh och ska ner till havsnivån! Passerade på kanten av en ganska brant dalgång strax före Tilissos.
När jag kom igenom dalen fick äntligen syn på Heraklion som låg och lyste i kvällssolen.
Kom fram till hotellet vid tjugo i sju, så jag hade ungefär tjugo minuters marginal till mörkrets inbrott. Gick f.ö. oväntat smidigt att ta sig in till centrala delarna nere vid hamnen, där jag bokat rum.
To be continued ...
Startade i soluppgången och åkte in till Chania,
och sen vidare österut.
Följde i ganska stor utsträckning gamla vägen österut.
Efter ett tag passerades Rethymnon med sitt venetianska fort.
Det började närma sig middagstid och solen värmde bra. Bara någon liten molntuss som ibland gav lite skugga och och trots att tempot var lågt rann svetten. Idealiskt cykelväder alltså!
Efter vätskepåfyllning i Perama fortsatte jag till Mourtzana där jag tog av och började klättra upp mot Anogia. Passerade en skolbuss där barnen höll på att klivva på. Blev påhejad både då och lite högre upp då bussen körde förbi mig.
Anogia visade sig, trots sin litenhet, vara en navigeringsmässig mardröm. Försökte först köra lagligt, men det var enkelriktat åt alla håll och kanter så efter lite snurrande kom jag tillbaka till torget där jag varit tidigare. Ledsnade och körde mot enkelriktningar uppför på smala gator. Efter lite ytterligare strul hittade jag ut ur byn och kom på vägen som leder upp i bergen.
Klockan började dock bli oroväckande mycket. Visste att det var ett par mil upp och en del höjdmeter att göra. Sen skulle jag tillbaka ner och vidare bort till Heraklion. Så, det blev till att höja tempot några snäpp. Var mycket sparsamt med trafik på den ganska breda vägen.
Kom efter ett tag upp så jag såg upp till observatoriet Skinakas, 1752 möh (syns som en liten prick på bilden nedan). Tror vägen upp dit är den som går högst av de asfalterade vägarna på ön.
Hade ursprungligen en plan på att ta en sväng upp dit, men det var inte tid för det. Fortsatte istället västerut bort mot Nidaplatån.
Tog från platån grusvägen upp till Ideo Andro, en grotta (av två på Kreta) där det hävdas att guden Zeus ska ha fötts. Vägen var inte helt idealisk att angripa med racer.
Kom dock upp cyklandes, förutom 2-3 meter där de fyllt i vägen med mindre runda stenar. Tog tvärstopp när framhjulet plöjde ner i det. Efter en kort paus uppe vid grottan
bytte jag om till mer gångvänliga skor och gick tillbaka ner till platån (ca 1,5 km). Hade ingen lust att utmana ödet med att försöka köra utför i lösgruset.
Var trots att landskapet var torrt faktiskt riktigt vackert i den sjunkande eftermiddagssolens strålar. Upp från platån blev det lite klättring innan det blev utförskörning.
Var någon kortare uppförsbacke, men mest var utför därifrån ner till Heraklion. Inte så konstigt att det går lite utför om man är på 1500 möh och ska ner till havsnivån! Passerade på kanten av en ganska brant dalgång strax före Tilissos.
När jag kom igenom dalen fick äntligen syn på Heraklion som låg och lyste i kvällssolen.
Kom fram till hotellet vid tjugo i sju, så jag hade ungefär tjugo minuters marginal till mörkrets inbrott. Gick f.ö. oväntat smidigt att ta sig in till centrala delarna nere vid hamnen, där jag bokat rum.
To be continued ...

