[RR] Vinterns sista... Nu med video
.. övernattningstur på cykel. Det fantastiska marsvädret fortsatte in i april, och i skrivande stund ser vintern ut att fortsätta i minst en vecka till. Solen värmer dock obönhörligt och snön smälter nog inom ett par veckor.
De öppna myrarna en bit norr om Åbo har en del med snöskoter uppkörda skidleder för klassisk skidåkning. Även om vi i år inte fick skare stark nog att cykla på, vilket med tanke på det ovanligt kalla marsvädret är något överraskande, har jag haft skidlederna i åtanke i några veckor. Det vore helt möjligt att cykla på dom med en fatbike utan att orsaka någon skada genom att hålla sig på den smala hårda ytan bredvid skidspåret där stavarna sätts ner. Jag har dock avstått, då risken att någon skidåkare skulle ogilla cykelspår där finns, och en sådan konflikt vore helt onödig. Dessutom vill jag personligen inte heller bidra till att respekten för skidspår urholkas ytterligare, vilket faktiskt är ett litet problem här i Åbo. Jag ansåg det slutligen vara okej genast efter påsk, då sannolikheten att någon skidåkare tar sig dit är mycket nära noll. Skidspåren på de öppna myrarna är i hyfsat skick, men skogspartierna helt oanvändbara för skidåkare.
På måndag kväll den första april gav jag mig av vid halv sextiden på kvällen. Då klockan äntligen flyttats till sommartid var det gott om innan solnedgången klockan 20:15. Jag hade runt 40 km att cykla till myren Vajosuo.
Jag lämnar staden bakom mig...
... och cyklar genom jordbrukslandskapet...
... innan jag slutligen anländer till spelplanen. Vattnet hade nu frusit till is i min vattenflaska på underröret, så temperaturen sjönk åter.
Skaren var ställvis stark nog att cykla på, men det hårdpackade stigen var ändå bättre.
Jag fortsatte över myren...
... tills jag satte upp tältet strax utanför gränsen till nationalparken. Det är tyvärr inte tillåtet att tälta inom nationalparken.
Jag hade full vinterutrustning med mig, men var tvungen att sova med sovsäcken delvis öppen för att inte ha för varmt. Natten var tyst, men när det började ljusna hördes äntligen det karaktäristiska ljudet av orrar på en myr under vårvintern.
Jag steg upp lite innan solnedgången klock 6:45 för att sätta upp en kamera för lite timelapsefotografering, vilket misslyckades p.g.a en för lång intervall mellan bilderna. Det var nu -11C svalt.
Väl tillbaka i tältet blev det kaffe och en halv flapjackl till frukost, innan jag åter gick ut för lite fotografering.
Klockan åtta hade jag packat cykeln och började cykla igen.
Skidspåren i skogen var i måttligt bra skick.
Härlig cykling på myren Kurjenrahka.
Vårtecken.
Vårvinterparadis.
Cykelspåren är knappt synliga.
En andra frukost vid sjön Savojärvi efter två timmars cykling.
En stig som bildats av fotgängare.
Knappast skulle en skidåkare ha något emot att jag cyklar här.
Myren Lammenrahka står i tur.
Lunchdags med leverlåda.
Efter lunchen fortsatte jag ytterligare en timme längs skidspårsstigarna...
... innan jag började få bråttom hem. Det var runt 40 km hem, av vilket 15 km tillbringades på skogsvägar som bestod av allt mellan lera, is, snöslask och vatten.
Den sista timmen blev miserabel, då jag blev helt utan energi, vilket var första gången på ett och ett halv år. Planen var att utnyttja tillfället till att cykla med låg energinivå, vilket är bra träning för långlopp och jag annars inte just tränar. Det blev dock mycket värre än beräknat. Att cykla i det tillståndet är allt annat än roligt och förhoppningsvis lärde jag mig någonting av det, om inte annat att ta med mera mat nästa gång.
En liten video från utflykten:
Den uppmärksamma läsaren noterar säkert att jag hade ett stort tält och en del extra utrustning med mig. Jag provade ta allt jag skulle behöva för en veckolång solotur på snöskoterspår i Lappland i april*, förutom mat. Min nya Salsa Alternator Rack Wide pakethållare gjorde det möjligt att ta en större packpåse med. Sadelväskan på 12 liter skulle inte räcka till. Tanken var också att ta en separat packpåse med mat under tältet, där jag nu hade liggunderlaget, men jag hittade inga flera packremmar i brådskan, så jag packade bara ner lite mat där det råkade rymmas. Jag tror att den ursprungliga planen hade fungerat bra, men tältet är ändå onödigt stort och tungt (3,5 kg inklusive 10 snötältpinnar).
* Turen till Lappland blir inte av detta år. Jag är rätt nöjd med vintern hittils, och tog beslutet att spara mina få semesterdagar till något annat. Kanske nästa år.
De öppna myrarna en bit norr om Åbo har en del med snöskoter uppkörda skidleder för klassisk skidåkning. Även om vi i år inte fick skare stark nog att cykla på, vilket med tanke på det ovanligt kalla marsvädret är något överraskande, har jag haft skidlederna i åtanke i några veckor. Det vore helt möjligt att cykla på dom med en fatbike utan att orsaka någon skada genom att hålla sig på den smala hårda ytan bredvid skidspåret där stavarna sätts ner. Jag har dock avstått, då risken att någon skidåkare skulle ogilla cykelspår där finns, och en sådan konflikt vore helt onödig. Dessutom vill jag personligen inte heller bidra till att respekten för skidspår urholkas ytterligare, vilket faktiskt är ett litet problem här i Åbo. Jag ansåg det slutligen vara okej genast efter påsk, då sannolikheten att någon skidåkare tar sig dit är mycket nära noll. Skidspåren på de öppna myrarna är i hyfsat skick, men skogspartierna helt oanvändbara för skidåkare.
På måndag kväll den första april gav jag mig av vid halv sextiden på kvällen. Då klockan äntligen flyttats till sommartid var det gott om innan solnedgången klockan 20:15. Jag hade runt 40 km att cykla till myren Vajosuo.
Jag lämnar staden bakom mig...
... och cyklar genom jordbrukslandskapet...
... innan jag slutligen anländer till spelplanen. Vattnet hade nu frusit till is i min vattenflaska på underröret, så temperaturen sjönk åter.
Skaren var ställvis stark nog att cykla på, men det hårdpackade stigen var ändå bättre.
Jag fortsatte över myren...
... tills jag satte upp tältet strax utanför gränsen till nationalparken. Det är tyvärr inte tillåtet att tälta inom nationalparken.
Jag hade full vinterutrustning med mig, men var tvungen att sova med sovsäcken delvis öppen för att inte ha för varmt. Natten var tyst, men när det började ljusna hördes äntligen det karaktäristiska ljudet av orrar på en myr under vårvintern.
Jag steg upp lite innan solnedgången klock 6:45 för att sätta upp en kamera för lite timelapsefotografering, vilket misslyckades p.g.a en för lång intervall mellan bilderna. Det var nu -11C svalt.
Väl tillbaka i tältet blev det kaffe och en halv flapjackl till frukost, innan jag åter gick ut för lite fotografering.
Klockan åtta hade jag packat cykeln och började cykla igen.
Skidspåren i skogen var i måttligt bra skick.
Härlig cykling på myren Kurjenrahka.
Vårtecken.
Vårvinterparadis.
Cykelspåren är knappt synliga.
En andra frukost vid sjön Savojärvi efter två timmars cykling.
En stig som bildats av fotgängare.
Knappast skulle en skidåkare ha något emot att jag cyklar här.
Myren Lammenrahka står i tur.
Lunchdags med leverlåda.
Efter lunchen fortsatte jag ytterligare en timme längs skidspårsstigarna...
... innan jag började få bråttom hem. Det var runt 40 km hem, av vilket 15 km tillbringades på skogsvägar som bestod av allt mellan lera, is, snöslask och vatten.
Den sista timmen blev miserabel, då jag blev helt utan energi, vilket var första gången på ett och ett halv år. Planen var att utnyttja tillfället till att cykla med låg energinivå, vilket är bra träning för långlopp och jag annars inte just tränar. Det blev dock mycket värre än beräknat. Att cykla i det tillståndet är allt annat än roligt och förhoppningsvis lärde jag mig någonting av det, om inte annat att ta med mera mat nästa gång.
En liten video från utflykten:
Den uppmärksamma läsaren noterar säkert att jag hade ett stort tält och en del extra utrustning med mig. Jag provade ta allt jag skulle behöva för en veckolång solotur på snöskoterspår i Lappland i april*, förutom mat. Min nya Salsa Alternator Rack Wide pakethållare gjorde det möjligt att ta en större packpåse med. Sadelväskan på 12 liter skulle inte räcka till. Tanken var också att ta en separat packpåse med mat under tältet, där jag nu hade liggunderlaget, men jag hittade inga flera packremmar i brådskan, så jag packade bara ner lite mat där det råkade rymmas. Jag tror att den ursprungliga planen hade fungerat bra, men tältet är ändå onödigt stort och tungt (3,5 kg inklusive 10 snötältpinnar).
* Turen till Lappland blir inte av detta år. Jag är rätt nöjd med vintern hittils, och tog beslutet att spara mina få semesterdagar till något annat. Kanske nästa år.
Senast ändrad:
