[RR] Vajosuon kalja-ajelu V
Det var dags för den femte årgången av den traditionella ölcykelturen till myren Vajosuo i novembermörkret. Konceptet är enkelt och ofelbart: Man packar cykeln med allt man behöver för att cykla några timmar, tillbringa en natt kring ett vindskydd med eldplats och cykla tillbaka nästa morgon. Svårigheten är närmast den tekniskt ställvis mycket krävande cyklingen, mörkret, sannolikt regn och någon enstaka gång ordentligt kyla.
Novembermisären råkade ta ett lämpligt uppehåll och under hela turen hade vi klart väder. Föregående natts regn gjorde dock att allting var vått i terrängen. Min cykel var för en gångs skull packad och klar i god tid.
Jag, Matti och greenman var lite försenade till starten och vi uppmanade de andra att ge sig av. Med tretton deltagare var det ingen tvekan om att vi inte skulle hinna fast dem ganska snabbt. Ingen gav sig dock av, så starten blev sen.
Spångarna var ställvis täckta av is och extremt hala. Det var nästan omöjligt att gå på dom och svårt att cykla.
Toni kör på med sin nya cykel.
Efter en kort stund märkte vi att slutet av kön inte syntes till, så vi stannade och väntade.
Fullmåne över Savojärvi.
Det tog inte länge för den första deltagaren att ge upp och några av oss eskorterade honom tillbaka till parkeringsplatsen. Efter det fick vi cykla i egen takt en stund och kom lite längre denna gång. Snart kom dock Pihvi emot oss med en annan olycklig, som demolerat bakre växelföraren då han fallit av en spång. Tillsammans med Pihvi eskorterade jag olyckan tillbaka till parkeringsplatsen. Efter en och en halv timme var jag således tillbaka vid startplatsen. Pihvi och jag tog nu en annan rutt och avverkade stigarna och spångarna ganska effektivt.
Pihvi har just tagit sig över ett mera spännande parti. Jag var själv mycket nära att få ett helkroppsbad i blötmyren.
En liten stund innan Töykkälä lyckades jag punktera bakdäcket, vilket tog nästan tjugo minuter att fixa. Största delen av tiden gick åt till att pumpa upp fyra tum däck. Vi började nu bli lite sena och skippade den sista stigsektionen till förmån för en skogsväg. Efter tre och en halv timme och 22 km var vi framme vid vindskyddet.
Brasan brann för fullt när vi anlände. Nästa år tror jag nog vi kallar ölturen för gourmet-tur, då de flesta hade betydligt mera mat än öl. Det fanns ingen mer plats på grillgallret, så jag kokade bara lite vatten för varm kakao och värmde en smörgås till att börja med.
JJ och Matti hade en grönsakssås i tillägg till pasta och biffar på 300 g.
Folieknyten med all möjligt slags mat. Jag hade ett knyte med rotfrukter och ett annat med lax och mögelost. Gott var det.
Samvaro runt elden.
Vid tvåtiden var det dags för den traditionella och obligatoriska promenaden till fågeltornet med utsikt över myren.
Nu hade det varit kul med en riktig kamera. Kompaktkameran räckte inte riktigt till i månljuset.
Min sovplats.
En annan sovplats. Några stackare sov också i vindskyddet. Det var dock mindre trångt i skogen.
Morgon efter en natt med mycket hård vind.
Frukost.
Kaffe.
Några olika cyklar. En Krampus är åtminstone aldrig fel.
Tonis nya 907:a med 190 mm baknav, som möjliggör 100 mm Clownshoe-fälgar och däck på 4,8 tum.
Den cykeln väckte en hel del intresse.
Min cykel fungerade precis som väntat, dvs som min gamla Salsa Mukluk. En utmärkt cykel för mitt användningsändamål.
Morgon vid Vajosuo. Vi kom iväg mer än en timme senare än tänkt.
Två deltagare körde direkt hem från vindskyddet. Resten av oss hade en del riktigt krävande spångar framför oss. Jag klarade dom utan problem, liksom Krampus-mannen.
En alternativ teknik. De nya spångarna har väntat på att fixas till i något år redan.
Solen går inte längre värst högt på himlen.
JJ har inga problem.
Några kilometer skogsväg rymdes också med i rutten.
Vattnet i Käärmelähde var inget vidare denna gång. Bismaken av gyttja gjorde att jag inte drack värst mycket av det.
En paus vid vindskyddet Laaskorpi.
Den sena morgonen gjorde att tiden började ta slut och de flesta av oss måste ta den snabbaste vägen till bilarna. JJ cyklade de sista partierna ensam. Dagens saldo var drygt tre timmar och 20 km cykling.
PS. Jag har inte skrivit här så mycket på sistone. En utbildning till vildmarks- och naturguide jag går vid sidan av jobbet har tagit mycket tid för mig som heltidsarbetande familjefar. Jag hade dessutom ordentliga ryggproblem tidigare i höst, så på cykel har det bara blivit några enstaka cykelturer och en mammutmarsch under hösten.
Novembermisären råkade ta ett lämpligt uppehåll och under hela turen hade vi klart väder. Föregående natts regn gjorde dock att allting var vått i terrängen. Min cykel var för en gångs skull packad och klar i god tid.
Jag, Matti och greenman var lite försenade till starten och vi uppmanade de andra att ge sig av. Med tretton deltagare var det ingen tvekan om att vi inte skulle hinna fast dem ganska snabbt. Ingen gav sig dock av, så starten blev sen.
Spångarna var ställvis täckta av is och extremt hala. Det var nästan omöjligt att gå på dom och svårt att cykla.
Toni kör på med sin nya cykel.
Efter en kort stund märkte vi att slutet av kön inte syntes till, så vi stannade och väntade.
Fullmåne över Savojärvi.
Det tog inte länge för den första deltagaren att ge upp och några av oss eskorterade honom tillbaka till parkeringsplatsen. Efter det fick vi cykla i egen takt en stund och kom lite längre denna gång. Snart kom dock Pihvi emot oss med en annan olycklig, som demolerat bakre växelföraren då han fallit av en spång. Tillsammans med Pihvi eskorterade jag olyckan tillbaka till parkeringsplatsen. Efter en och en halv timme var jag således tillbaka vid startplatsen. Pihvi och jag tog nu en annan rutt och avverkade stigarna och spångarna ganska effektivt.
Pihvi har just tagit sig över ett mera spännande parti. Jag var själv mycket nära att få ett helkroppsbad i blötmyren.
En liten stund innan Töykkälä lyckades jag punktera bakdäcket, vilket tog nästan tjugo minuter att fixa. Största delen av tiden gick åt till att pumpa upp fyra tum däck. Vi började nu bli lite sena och skippade den sista stigsektionen till förmån för en skogsväg. Efter tre och en halv timme och 22 km var vi framme vid vindskyddet.
Brasan brann för fullt när vi anlände. Nästa år tror jag nog vi kallar ölturen för gourmet-tur, då de flesta hade betydligt mera mat än öl. Det fanns ingen mer plats på grillgallret, så jag kokade bara lite vatten för varm kakao och värmde en smörgås till att börja med.
JJ och Matti hade en grönsakssås i tillägg till pasta och biffar på 300 g.
Folieknyten med all möjligt slags mat. Jag hade ett knyte med rotfrukter och ett annat med lax och mögelost. Gott var det.
Samvaro runt elden.
Vid tvåtiden var det dags för den traditionella och obligatoriska promenaden till fågeltornet med utsikt över myren.
Nu hade det varit kul med en riktig kamera. Kompaktkameran räckte inte riktigt till i månljuset.
Min sovplats.
En annan sovplats. Några stackare sov också i vindskyddet. Det var dock mindre trångt i skogen.
Morgon efter en natt med mycket hård vind.
Frukost.
Kaffe.
Några olika cyklar. En Krampus är åtminstone aldrig fel.
Tonis nya 907:a med 190 mm baknav, som möjliggör 100 mm Clownshoe-fälgar och däck på 4,8 tum.
Den cykeln väckte en hel del intresse.
Min cykel fungerade precis som väntat, dvs som min gamla Salsa Mukluk. En utmärkt cykel för mitt användningsändamål.
Morgon vid Vajosuo. Vi kom iväg mer än en timme senare än tänkt.
Två deltagare körde direkt hem från vindskyddet. Resten av oss hade en del riktigt krävande spångar framför oss. Jag klarade dom utan problem, liksom Krampus-mannen.
En alternativ teknik. De nya spångarna har väntat på att fixas till i något år redan.
Solen går inte längre värst högt på himlen.
JJ har inga problem.
Några kilometer skogsväg rymdes också med i rutten.
Vattnet i Käärmelähde var inget vidare denna gång. Bismaken av gyttja gjorde att jag inte drack värst mycket av det.
En paus vid vindskyddet Laaskorpi.
Den sena morgonen gjorde att tiden började ta slut och de flesta av oss måste ta den snabbaste vägen till bilarna. JJ cyklade de sista partierna ensam. Dagens saldo var drygt tre timmar och 20 km cykling.
PS. Jag har inte skrivit här så mycket på sistone. En utbildning till vildmarks- och naturguide jag går vid sidan av jobbet har tagit mycket tid för mig som heltidsarbetande familjefar. Jag hade dessutom ordentliga ryggproblem tidigare i höst, så på cykel har det bara blivit några enstaka cykelturer och en mammutmarsch under hösten.
Senast ändrad:
