silverman834
Ny medlem
[RR] Mot toppen! (ja, det är ett fantasilöst trådnamn)
Nu har jag varit ett par dagar på Gran Canaria och kände i söndags att det är dags för en topptur. Hotellrummet jag har är helt ok - etage med utgång mot poolområdet.
Vädret är inte det bästa, molnigt och blåsigt, men jag antar att man inte ska klaga för mycket ;-) Det känns bäst att ta både arm- och knävärmare då jag hellre är för varm än för kall.
Nu bär det av från Maspalomas och upp mot bergen. Jag tar GC60 vägen. Härifrån är vägen aldrig med horisontell, typ 95% av den resterande vägen är motlut av varierande styrka.
Först är det slakmota en bit, här passerar jag en stenåldersmuseum.
Snart kommer jag upp på en liten platå och kan blicka tillbaka på den sista bitens serpentin och i bakgrunden syns Maspalomas. Kanske Någon skulle sätta upp en maktkakeförsäljare här?
Sedan bör det av åt andra hållet med ett brant medlut. Jag tror att det vita som syns långt in i dalen är byn Fataga.
Alldeles för snart så tar medlutet slut och slakmotan upp mot Fataga tar vid. För oss som är intresserade av Lovecraft och Chuthulu så är det namnet ganska kul.
Sedan blir det brantare och serpentinerna upp mot San Bartolome tar vid. I bakgrunden syns Fataga. Här cyklade jag om (men verkligen inte kränkte) den tuffaste cyklisten jag sett - hela hennes vänsterarm var gipsat!
I San Bartolome är jag faktiskt värd en glass.
Sedan är det fortsatt branta backar upp mot passet Cruz Grande, jag fick ingen bra bild på backen, ni får helt enkelt lita på mig då jag säger att det är brant.
På andra sidan passet så följer vägen bergskanten med ett svagt medlut.
Men snart tar det roliga slut då man i Ayacata svänger upp mot en riktigt brutal serpin. Här blickar jag ned på vägen jag nyligen var på.
Efter en stunds slitande så tar det jobbiga slut och övergår till slakmota. Vägen går nu runt berget, vägen har hittills gått norråt - nu rör vi oss runt berget så vi kommer att attackera topppen från den norra sidan. Nu ser jag mitt mål! På topppen så har man byggt en gigantisk militär radaranläggning ( den lilla bollen i mitten av bild)
Här ändras landskapet radikalt och har övergått till barrskog. Det är massor av vandrare som vandrar omkring här.
Man verkar bränna av någon sorts odlingar här, vet någon vad det kan vara för något?
Äntligen så kommer man fram till den sista korsningen! Till min stora glädje så är asfalten nylagd, förra året så fick jag rejält ont i fötterna av alla vibrationer och rädd för genomslag då jag cyklade tillbaka nedför backen.
Uppe! Samhället närmast är San Bartolome. Långt in i diset någonstanns ligger vår startpunkt. En bilburen turist verkade tycka att jag såg hungrig ut och erbjöd mig en macka hon hade över.
Det har verkligen inte gått snabbt att ta sig upp, min medelhastighet blev 13,6km/h, men det var som sagt lite backigt... Det är rejält kallt på vägen tillbaka och jag är glad över att ha tagit med långfingrat och keps. Jag tog inga fler bilder eftersom att jag var upptagen med att inte dö i alla roliga serpentiner.
Ett litet tips också för framtida resenärer: Om du hinner ikapp en lång rad bilar som kör sakta så kör inte om i mötande fil. Det är viss risk att du kommer att se att det längst fram kör en bil med kransar och en polisbil med tända saftblandare. Du kommer att känna dig jävligt respektlös över att du stört en begravningsprocession.
Vädret är inte det bästa, molnigt och blåsigt, men jag antar att man inte ska klaga för mycket ;-) Det känns bäst att ta både arm- och knävärmare då jag hellre är för varm än för kall.
Nu bär det av från Maspalomas och upp mot bergen. Jag tar GC60 vägen. Härifrån är vägen aldrig med horisontell, typ 95% av den resterande vägen är motlut av varierande styrka.
Först är det slakmota en bit, här passerar jag en stenåldersmuseum.
Snart kommer jag upp på en liten platå och kan blicka tillbaka på den sista bitens serpentin och i bakgrunden syns Maspalomas. Kanske Någon skulle sätta upp en maktkakeförsäljare här?
Sedan bör det av åt andra hållet med ett brant medlut. Jag tror att det vita som syns långt in i dalen är byn Fataga.
Alldeles för snart så tar medlutet slut och slakmotan upp mot Fataga tar vid. För oss som är intresserade av Lovecraft och Chuthulu så är det namnet ganska kul.
Sedan blir det brantare och serpentinerna upp mot San Bartolome tar vid. I bakgrunden syns Fataga. Här cyklade jag om (men verkligen inte kränkte) den tuffaste cyklisten jag sett - hela hennes vänsterarm var gipsat!
I San Bartolome är jag faktiskt värd en glass.
Sedan är det fortsatt branta backar upp mot passet Cruz Grande, jag fick ingen bra bild på backen, ni får helt enkelt lita på mig då jag säger att det är brant.
På andra sidan passet så följer vägen bergskanten med ett svagt medlut.
Men snart tar det roliga slut då man i Ayacata svänger upp mot en riktigt brutal serpin. Här blickar jag ned på vägen jag nyligen var på.
Efter en stunds slitande så tar det jobbiga slut och övergår till slakmota. Vägen går nu runt berget, vägen har hittills gått norråt - nu rör vi oss runt berget så vi kommer att attackera topppen från den norra sidan. Nu ser jag mitt mål! På topppen så har man byggt en gigantisk militär radaranläggning ( den lilla bollen i mitten av bild)
Här ändras landskapet radikalt och har övergått till barrskog. Det är massor av vandrare som vandrar omkring här.
Man verkar bränna av någon sorts odlingar här, vet någon vad det kan vara för något?
Äntligen så kommer man fram till den sista korsningen! Till min stora glädje så är asfalten nylagd, förra året så fick jag rejält ont i fötterna av alla vibrationer och rädd för genomslag då jag cyklade tillbaka nedför backen.
Uppe! Samhället närmast är San Bartolome. Långt in i diset någonstanns ligger vår startpunkt. En bilburen turist verkade tycka att jag såg hungrig ut och erbjöd mig en macka hon hade över.
Det har verkligen inte gått snabbt att ta sig upp, min medelhastighet blev 13,6km/h, men det var som sagt lite backigt... Det är rejält kallt på vägen tillbaka och jag är glad över att ha tagit med långfingrat och keps. Jag tog inga fler bilder eftersom att jag var upptagen med att inte dö i alla roliga serpentiner.
Ett litet tips också för framtida resenärer: Om du hinner ikapp en lång rad bilar som kör sakta så kör inte om i mötande fil. Det är viss risk att du kommer att se att det längst fram kör en bil med kransar och en polisbil med tända saftblandare. Du kommer att känna dig jävligt respektlös över att du stört en begravningsprocession.
