[RR] Turku All Night Long
Tidigare i vår beslöt vi oss för att äntligen göra en majtur genom hela natten, vilket vi kontemplerat ett antal gånger tidigare. Maj är en ypperlig tid på året för en dylik tur, då natten är kort, stigarna oftast torra och myggorna mestadels frånvarande. Således blev Turku All Night Long till (Turku är Åbo på finska). Tanken var att cykla i tolv timmar, med start på kvällen, på stigar i och runt Åbo. Vår grupp bestod ursprungligen av fem personer, men av olika skäl kunde bara tre av oss delta. Samma personer som ska cykla 240 km i TahkoMTB om en dryg månad, visade det sig.
Vi träffades kl 20 på lördag kväll. Matti H skulle komma med, men måste vila då han går en fysiskt krävande utbildning och var på gränsen till övertränad. Han tog i alla fall denna bild, med mig, Greenman och Toni från vänster.
Vi pratade med Matti en stund och gav oss sedan av runt 20:20. Det var vindstilla och runt femton grader varmt.
Styvmorsviol (Viola tricolora).
Vår plan, i alla fall från min sida, var att låta Matti ta hand om finorienteringen, då han kan alla stigar i all små skogsplättar och är expert på att binda ihop allt. Utan Matti hamnade vi snart vid ett ställe utan vettiga stigar österut, så vi åkte några kilometer på cykelväg i stället.
Trollskogen i Tuorla.
Ljuset, dofterna, ljuden, allt sade att det var en kväll sent på våren.
Toni åkte omkull, men fick inga större skador.
Ner igen.
Solnedgång kl 22:12.
Salta nötter för saltets skull.
Det började bli mörkt.
Framme vid Vaarniemi kl 23. Tills nu hade jag cyklat utan lyse, men nu blev det för mörkt. Det blev en liten fotopaus här.
Följande anhalt blev Katrinedal, där vi stod en stund och kollade på en fladdermus som jagade insekter rätt framför oss.
Sedan stod Luolavuori i tur, efter vilket vi började ta oss genom stan med lite avstickare i små skogspartier. Nu fick Greenman problem med frihjulet, som krånglade en hel del under resten av turen.
Över Aura å.
En överförfriskad fixiehipster kom och ville ha mera luft i däcken, men han hade någon märklig nålventil som våra pumpar inte klarade.
Vi tog oss genom stan under den mörkaste tiden på dygnet, med diverse avstickare här och där. Riktigt mörkt blev det inte. Vid tvåtiden kom vi till Reso, där vi tog oss en kopp kaffe med smörgås på en bensinmack/restaurang som hade öppet dygnet runt. Efter det tog vi itu med de utmärkta stigarna till Kullaanvuori. Vi kom till den högsta punkten vid tretiden. Det ljusnade nu märkbart.
Mera stigar och lite småvägar följde.
Haunisbassängen.
Ingen cykeltur är komplett utan en myr, denna gång Pomponrahka. Solen steg upp 4:45 och vid fyratiden blev lamporna onödiga. Det var nu fem grader varmt.
Så småningom nådde solen också upp över skogen.
Lättåkt.
Det viktigaste är att se cool ut, inte att se ut genom de coola glasögonen.
En fin morgon vid ån.
Min Krampluk fungerade utmärkt för detta ändamål och kändes märkbart snabbare än med helfeta hjul. I steniga nedfarter krävdes dock uppmärksamhet för att inte punktera framdäcket, cykeln är trots allt helstel. I sådana situationer vore en dämpad framgaffel säkert bra, och en sådan är redan beställt. Toni körde också en fatbike (907) med 29+ däck, dock med smalare fälgar än mina. Greenman hade en heldämpad Salsa 29er.
Toni.
Gullviva.
På väg igen. Cykelväg.
Frukost vid Littois träsk.
Vi cyklade ännu på stigarna runt sjön, innan Toni gav sig av hemåt. Greenman och jag fortsatte via Laustis i ytterligare en och en halv timme, innan vi fick ihop tolv timmar.
Efter tolv och en halv timme och 102 km var jag hemma igen. Förutom en mycket fin natt var det säkert också ett nyttigt träningspass inför Tahko. Lite snabbare måste jag nog cykla vid Tahko och det tar nog över arton timmar, men omöjligt ska det väl inte vara. Nu har jag ju i alla fall tränat en gång.
Vi träffades kl 20 på lördag kväll. Matti H skulle komma med, men måste vila då han går en fysiskt krävande utbildning och var på gränsen till övertränad. Han tog i alla fall denna bild, med mig, Greenman och Toni från vänster.
Vi pratade med Matti en stund och gav oss sedan av runt 20:20. Det var vindstilla och runt femton grader varmt.
Styvmorsviol (Viola tricolora).
Vår plan, i alla fall från min sida, var att låta Matti ta hand om finorienteringen, då han kan alla stigar i all små skogsplättar och är expert på att binda ihop allt. Utan Matti hamnade vi snart vid ett ställe utan vettiga stigar österut, så vi åkte några kilometer på cykelväg i stället.
Trollskogen i Tuorla.
Ljuset, dofterna, ljuden, allt sade att det var en kväll sent på våren.
Toni åkte omkull, men fick inga större skador.
Ner igen.
Solnedgång kl 22:12.
Salta nötter för saltets skull.
Det började bli mörkt.
Framme vid Vaarniemi kl 23. Tills nu hade jag cyklat utan lyse, men nu blev det för mörkt. Det blev en liten fotopaus här.
Följande anhalt blev Katrinedal, där vi stod en stund och kollade på en fladdermus som jagade insekter rätt framför oss.
Sedan stod Luolavuori i tur, efter vilket vi började ta oss genom stan med lite avstickare i små skogspartier. Nu fick Greenman problem med frihjulet, som krånglade en hel del under resten av turen.
Över Aura å.
En överförfriskad fixiehipster kom och ville ha mera luft i däcken, men han hade någon märklig nålventil som våra pumpar inte klarade.
Vi tog oss genom stan under den mörkaste tiden på dygnet, med diverse avstickare här och där. Riktigt mörkt blev det inte. Vid tvåtiden kom vi till Reso, där vi tog oss en kopp kaffe med smörgås på en bensinmack/restaurang som hade öppet dygnet runt. Efter det tog vi itu med de utmärkta stigarna till Kullaanvuori. Vi kom till den högsta punkten vid tretiden. Det ljusnade nu märkbart.
Mera stigar och lite småvägar följde.
Haunisbassängen.
Ingen cykeltur är komplett utan en myr, denna gång Pomponrahka. Solen steg upp 4:45 och vid fyratiden blev lamporna onödiga. Det var nu fem grader varmt.
Så småningom nådde solen också upp över skogen.
Lättåkt.
Det viktigaste är att se cool ut, inte att se ut genom de coola glasögonen.
En fin morgon vid ån.
Min Krampluk fungerade utmärkt för detta ändamål och kändes märkbart snabbare än med helfeta hjul. I steniga nedfarter krävdes dock uppmärksamhet för att inte punktera framdäcket, cykeln är trots allt helstel. I sådana situationer vore en dämpad framgaffel säkert bra, och en sådan är redan beställt. Toni körde också en fatbike (907) med 29+ däck, dock med smalare fälgar än mina. Greenman hade en heldämpad Salsa 29er.
Toni.
Gullviva.
På väg igen. Cykelväg.
Frukost vid Littois träsk.
Vi cyklade ännu på stigarna runt sjön, innan Toni gav sig av hemåt. Greenman och jag fortsatte via Laustis i ytterligare en och en halv timme, innan vi fick ihop tolv timmar.
Efter tolv och en halv timme och 102 km var jag hemma igen. Förutom en mycket fin natt var det säkert också ett nyttigt träningspass inför Tahko. Lite snabbare måste jag nog cykla vid Tahko och det tar nog över arton timmar, men omöjligt ska det väl inte vara. Nu har jag ju i alla fall tränat en gång.
