[RR] Med familjen i alperna
I sommar blev det husbil med cyklarna bakpå. Jag, fru (29 HT) och dotter 11 (26 HT) och son 8 (24 HT). Vanliga stig-MTB alltså där alla utom min är HT. Planen var att se lite Europa och passa på att få lite fin stigcykling i Österrikiska Alperna.
Happy-artiklarna om Leogang m.fl. ställen och trådar om Saalbach-Hinterglemm + ANNAT har inspirerat oss.
EIFFELBERGEN
Efter Legoland-lek och någon rød pølse blev det dundra genom Tysklands platta delar ner till Eiffelbergen och området strax norr om Moseldalen. Lite titta på bil-racing på Nurburgring och två halvdagstrippar stig i omgivningarna. MTB-karta från närmaste turistbyrå underlättade. Fina omgivningar men inte riktigt de fina stökiga stigar som jag sökte. Mer åt svetto-cykling. Vi hittade dock ett område med lite stigar och några NorthShore-liknande byggen.
Efter det husbilade vi oss igenom Moseldalen en bit, sneddade över till München för att testa öl på Hofbrauhaus och ett par till kända ölhak. Med husbil har man möjlighet att komma in i städer och bo på Stellplatz/ställplats eller välja att ligga strax utanför på någon trevlig camping. I större städer åker man in med t-bana/buss och i mindre städer/byar tar man cyklarna. Vi valde det upplägget för att slippa vara oroliga för parkerade hojar. På mindre ställen drar man hojen med sig och parkar där man är.
GARDA
P.g.a. att vädret var lite kyligt/blött i Alperna bestämde vi oss att vänta in bättre väder i Italien där vi har varit många gånger tidigare på MC-semestrarna innan kidsen gjorde entré. Det fick bli Garda-sjön och Garda-Bardolino. Cyklingen blev en svettoetapp i omgivningarna på MTB-märkta grusade småstigar. Det fanns något svårare roligare stigområden men när det krävs för mycket push-bike gick det bort med tanke på barnen. Fint var det ändå. Italien är alltid Italien.
Efter några soldagar åkte vi upp i Dolomiterna med Canazei-Arabba-Cortina. Vi gjorde ingen direkt MTB-cykling där men området är magiskt. Vidare upp till Zell am See och sedan upp till Saalbach-Hinterglemm.
SAALBACH - HINTERGLEMM
Vi gjorde Sallbach-Hinterglemm under två dagar. Kabin upp och superkul åkning ner. Reporna blir långa och det kan ibland vara lite småsvåra partier. Vi har kört lite DH och en hel del stig hemma och lite Norge innan så barnen var inte helt gröna. Trots det är alperna och stigarna respektingivande. Kidsen blir dock snabbt varma i kläderna och branter som först togs med avstigning susades senare nerför med glada tillrop. "Grymma berg" var ett ord jag flitigt använde.
I området finns DH och stigar i olika svårighetsgrad och vi började så klart med de lite enklare. Vi fick lite rekommendationer från locals i Bike-shopar och där man köper liftkort. Bäst rekommendationer för lite mer (men inte för) barnvänliga backar får man av folk som har egna barn. Annars blir det lätt att de pekar åt bike-lekplatserna. Saalbach-Hinterglemm sitter nästan ihop som ett system och det går att på samma liftkort även åka i Leogang som ligger i dalen norr om denna. Vi började med "barnvänlig" DH i "Milka-Line". Bra uppvärmning inför nästa tripp: "Hackelberg-Trail". Mumma. Vi startade den dock med en felstyrning och kom på fel sida om en alptopp. Push-bike i 45 min i värmen, brant uppför på slingriga kostigar, gör susen för barnhumöret. Det blev till att vara noggrannare med kartläsningen framöver. Det ska sägas att kartorna var svåra att tolka och skyltningen ganska dålig. DH-skyltningen var ok men ofta var MTB-stigarna sämre utmärkta. Vi hade MTB/DH-kartan och även stig-kartan som vandrarna använder. Eftersom vi bara var där i två dagar hade vi inte tid att utforska omärkta stigar. Med barnen är det också risk att få för mycket uppför-cykling. Det gäller att få mycket cykling per tidsenhet och per glass-muta. Cyklingen flyter på bra med vindlande fina stigar med gudomlig utsikt. En del härlig stigåka genom skogspartier längre ner och avslutningsvis in på DH-banorna som går ner till Hinterglemm. Ett sådant åk med barnen tog ca 2-3h. Mycket fotograferingsstopp och lite glass på någon hytta ingår då i tiden.
Dag två började vi på andra dalsidan. Fin stig, lite felnavigering igen och en hel del kul DH, bl.a. Blue Line. Vi avslutade med att ta favoriten Hackelberg-Trail igen. Utan felstyrning startar turen ändå med en push-etapp uppför. Inte lika lång som dagen innan men det var en och annan med AM/DH-rigg som låg och flämtade på toppen. Jag såg bara en som cyklade upp. Själv puttade jag alltid två hojar uppför. Det blir lätt så när man är farsa.
LEOGANG
Dagen efter gjorde vi till vilodag i Zell am See med bad och sol.
Sista dagen för MTB-åka la vi i Leogang. När vi rullade in på grusparkeringen kändes det som att komma in i depå-omrpådet på en roadracingbana. Trevligt. Här sover DH-bumsen i vans, husbilar, skåpbilar och tält. Det finns en toalett och det kostar en hundring per natt. Vi stannade dock bara över dagen. Cyklingen i Leogang var inte lika varierande och DH var mycket hårdare och stökigare än det vi hittade för barnen i Saalbach-Hinterglemm. Världscupen hade körts ett par veckor tidigare och det kändes som om det var ett område för de lite med erfarna åkarna.
Det var väldigt många Specialized som glänste lite väl mycket i lift och backe. Min Stumpy kämpade för att inte verka gammal. Jag pratade med ett par trevliga gossar som var från Sydafrika och det visade sig att det var demovecka för återförsäljarna. 2015 på ingång alltså. De jag pratade med körde nya 2015 Stumpjumper 650B. Omdömet var tummenupp.
Summering av vår alpcykling med barn:
Det går fin-fint och rekommenderas varmt. Lite planering och tålamod ger fin avkastning. Vanlig stigcykel funkade förvånansvärt bra även nerförs.
Happy-artiklarna om Leogang m.fl. ställen och trådar om Saalbach-Hinterglemm + ANNAT har inspirerat oss.
EIFFELBERGEN
Efter Legoland-lek och någon rød pølse blev det dundra genom Tysklands platta delar ner till Eiffelbergen och området strax norr om Moseldalen. Lite titta på bil-racing på Nurburgring och två halvdagstrippar stig i omgivningarna. MTB-karta från närmaste turistbyrå underlättade. Fina omgivningar men inte riktigt de fina stökiga stigar som jag sökte. Mer åt svetto-cykling. Vi hittade dock ett område med lite stigar och några NorthShore-liknande byggen.
Efter det husbilade vi oss igenom Moseldalen en bit, sneddade över till München för att testa öl på Hofbrauhaus och ett par till kända ölhak. Med husbil har man möjlighet att komma in i städer och bo på Stellplatz/ställplats eller välja att ligga strax utanför på någon trevlig camping. I större städer åker man in med t-bana/buss och i mindre städer/byar tar man cyklarna. Vi valde det upplägget för att slippa vara oroliga för parkerade hojar. På mindre ställen drar man hojen med sig och parkar där man är.
GARDA
P.g.a. att vädret var lite kyligt/blött i Alperna bestämde vi oss att vänta in bättre väder i Italien där vi har varit många gånger tidigare på MC-semestrarna innan kidsen gjorde entré. Det fick bli Garda-sjön och Garda-Bardolino. Cyklingen blev en svettoetapp i omgivningarna på MTB-märkta grusade småstigar. Det fanns något svårare roligare stigområden men när det krävs för mycket push-bike gick det bort med tanke på barnen. Fint var det ändå. Italien är alltid Italien.
Efter några soldagar åkte vi upp i Dolomiterna med Canazei-Arabba-Cortina. Vi gjorde ingen direkt MTB-cykling där men området är magiskt. Vidare upp till Zell am See och sedan upp till Saalbach-Hinterglemm.
SAALBACH - HINTERGLEMM
Vi gjorde Sallbach-Hinterglemm under två dagar. Kabin upp och superkul åkning ner. Reporna blir långa och det kan ibland vara lite småsvåra partier. Vi har kört lite DH och en hel del stig hemma och lite Norge innan så barnen var inte helt gröna. Trots det är alperna och stigarna respektingivande. Kidsen blir dock snabbt varma i kläderna och branter som först togs med avstigning susades senare nerför med glada tillrop. "Grymma berg" var ett ord jag flitigt använde.
I området finns DH och stigar i olika svårighetsgrad och vi började så klart med de lite enklare. Vi fick lite rekommendationer från locals i Bike-shopar och där man köper liftkort. Bäst rekommendationer för lite mer (men inte för) barnvänliga backar får man av folk som har egna barn. Annars blir det lätt att de pekar åt bike-lekplatserna. Saalbach-Hinterglemm sitter nästan ihop som ett system och det går att på samma liftkort även åka i Leogang som ligger i dalen norr om denna. Vi började med "barnvänlig" DH i "Milka-Line". Bra uppvärmning inför nästa tripp: "Hackelberg-Trail". Mumma. Vi startade den dock med en felstyrning och kom på fel sida om en alptopp. Push-bike i 45 min i värmen, brant uppför på slingriga kostigar, gör susen för barnhumöret. Det blev till att vara noggrannare med kartläsningen framöver. Det ska sägas att kartorna var svåra att tolka och skyltningen ganska dålig. DH-skyltningen var ok men ofta var MTB-stigarna sämre utmärkta. Vi hade MTB/DH-kartan och även stig-kartan som vandrarna använder. Eftersom vi bara var där i två dagar hade vi inte tid att utforska omärkta stigar. Med barnen är det också risk att få för mycket uppför-cykling. Det gäller att få mycket cykling per tidsenhet och per glass-muta. Cyklingen flyter på bra med vindlande fina stigar med gudomlig utsikt. En del härlig stigåka genom skogspartier längre ner och avslutningsvis in på DH-banorna som går ner till Hinterglemm. Ett sådant åk med barnen tog ca 2-3h. Mycket fotograferingsstopp och lite glass på någon hytta ingår då i tiden.
Dag två började vi på andra dalsidan. Fin stig, lite felnavigering igen och en hel del kul DH, bl.a. Blue Line. Vi avslutade med att ta favoriten Hackelberg-Trail igen. Utan felstyrning startar turen ändå med en push-etapp uppför. Inte lika lång som dagen innan men det var en och annan med AM/DH-rigg som låg och flämtade på toppen. Jag såg bara en som cyklade upp. Själv puttade jag alltid två hojar uppför. Det blir lätt så när man är farsa.
LEOGANG
Dagen efter gjorde vi till vilodag i Zell am See med bad och sol.
Sista dagen för MTB-åka la vi i Leogang. När vi rullade in på grusparkeringen kändes det som att komma in i depå-omrpådet på en roadracingbana. Trevligt. Här sover DH-bumsen i vans, husbilar, skåpbilar och tält. Det finns en toalett och det kostar en hundring per natt. Vi stannade dock bara över dagen. Cyklingen i Leogang var inte lika varierande och DH var mycket hårdare och stökigare än det vi hittade för barnen i Saalbach-Hinterglemm. Världscupen hade körts ett par veckor tidigare och det kändes som om det var ett område för de lite med erfarna åkarna.
Det var väldigt många Specialized som glänste lite väl mycket i lift och backe. Min Stumpy kämpade för att inte verka gammal. Jag pratade med ett par trevliga gossar som var från Sydafrika och det visade sig att det var demovecka för återförsäljarna. 2015 på ingång alltså. De jag pratade med körde nya 2015 Stumpjumper 650B. Omdömet var tummenupp.
Summering av vår alpcykling med barn:
Det går fin-fint och rekommenderas varmt. Lite planering och tålamod ger fin avkastning. Vanlig stigcykel funkade förvånansvärt bra även nerförs.
