[RR] Sommarsemester 2014 PCH: [Del 1+Del2+Del 3] + Del 4 – Söder om San Francisco
Inför semestern 2014 hade jag och Annika lite bryderier, vi visste inte vad vi skulle hitta på. Tidigare år har vi valt att förlägga semestern på berg i Alperna eller Nepal. Men då Annika är gravid var höga berg inte längre aktuellt. Istället för berg så växte planerna om en cykelsemester fram. 2012 cyklade jag från Norrköping till Barcelona, och som alltid finns det fler idéer. Efter en del funderande bestämde vi oss för att cykla från Vancouver i Kanada, till den Mexikanska gränsen utefter Stillahavskusten. Varför just Amerika? Jag vet inte riktigt, kanske för att det känns som en naturlig väg. Att följa kusten. Kanske för att USA är ett lätt land att resa i.
Jag har kvar min cykel från Barcelonaturen. Men Annika hade ingen lämplig hoj så det var tvungen att lösas innan avresa. Nätet skannades, butiker besöktes, och till slut föll valet på en Specialized Secteur Sport Disc. Skärmar hittades i garaget och väskor och pakethållare fanns hos en kompis. Under nationaldagshelgen provcyklade vi till Tyrislöt utanför Söderköping. Inför avresan inhandlades även guideboken "Bicycling the Pacific Coast" av Vicky Spring och Tom Kirkendall. Boken är inne på revision fyra men är ändå ett par år gammal. Det finns andra uppdaterade cykelkartor men tillverkaren ville inte skicka till Sverige.
Mot Tyrislöt
Så var det dags för avresa den 1a juli. Cyklarna var packade i cykellådor vi hämtat hos cykelhandlarna i Norrköping. Våra packväskor var packade i en stor tvättpåse så vi bara hade en väska var att checka in. Vi checkade in 15kg var. Utöver detta hade vi bara ett litet handbagage med oss. Resan gick från Linköping, via Amsterdam, och sedan direkt till Vancouver. Resan är lång, flighten var fullbokad, men på väg mot äventyr har man överseende med sådant. Framme i Vancouver skruvade vi ihop cyklarna på flygplatsen innan vi rullade in mot centrum och vårt boende. Det var en speciell känsla att rulla iväg från flygplatsen, vi cyklade inte längre omkring hemomkring och det var nya intryck. Det visade sig att hotellet vi bokat hemifrån låg i Chinatown vilket var ett skumt område. Vi kom fram på "Canada Day" men vi var allt för trötta för att ge oss ut bland festligheter. Dagen därpå (2a juli) cyklar vi runt i Vancouver. Vi handlar på oss gas till stormköket och lite andra småprylar. Äter gott och ser oss omkring. Det är med spänning vi ser fram emot att påbörja vår cykelresa på riktigt.
Totempålar i Stanley Park, Vancouver
3:e juli. Vi går upp tidigt och packar våra väskor för att komma iväg innan trafiken blir för intensiv. Det går bra att hitta ut ur Vancouver, men att cykla villagatorna fram tar tid. Vi cyklar söderut mot Tsawassen där vi ska ta färjan över till Vancouver Island. På vägen dit så ligger George Massey Tunnel där cykelförbud råder. Men då är det så fiffigt att det går en gratis bike shuttle igenom istället. Dock endast en gång i timmen. Vi har tur och kommer fram några minuter innan 8 och är snart shuttlade till andra sidan. Vi är en handfull cyklister som utnyttjar denna möjligheten på denna turen. På andra sidan är det sedan en större väg hela vägen till färjelägret. Om vi hade timing med shuttlen så har vi lite otiming med färjan. Vi är några minuter sena men det gör inte så mycket. Det blir en timmes väntetid då vi hinner att äta frukost. Färjan över är en fin tur och tar ca 90 min. Färjan ankommer Swartz Bay och därifrån är det cykelbana hela vägen till Victoria. Det är vackert, det är stillsamt, vi är på väg! Planen är att åka färjan kl16 från Victoria. Vi är framme 30 minuter innan avgång efter att vi snurrat runt och letat efter terminalen. Fortfarande gott om tid, vi köper biljetterna och ska gå ombord.. Innan man går ombord så har USA "Boarder Control" (i Kanada alltså) och tittar så att alla får åka till USA. Genom mitt jobb har jag arbetsvisum till USA, men det visumet sitter i ett utgånget pass. Och eftersom jag denna gången åker som turist lämnade jag det hemma. FEL! Jag ska alltid resa in på visum om jag har ett enligt tjänstekvinnan. Nu suckas det och pratas om straffavgift på 550USD. I slutändan behöver jag inte betala något, men det tar en timme att fixa iordning papperna och vi missar således färjan till Port Angeles. Istället blir det att sitta i solen på ett fik och dricka en öl. Nästa färja går kl 19 och vi rullar ombord cyklarna. På vägen över så ser vi valar! Eftersom klockan är strax efter 21 när vi rullar av och det börjar skymma så justerar vi får plan. Vi hade tänkt cykla ut ur Port Angeles till en camping, men istället tar vi in på ett motell i stan. Totalt blir det 73 km cykel.
Bike shuttle genom George Massey tunnel.
4:e juli. Tidig morgon och frukost på hotellet. Ni som besökt USA vet vad jag pratar om, rostat bröd, bagel, tunt kaffe som jag ändå inte dricker. Inte mycket till frukost för en svensk. Mitt bakhjul är platt på morgonen. Sliter ur slangen och det pyser från en gammal laglapp. Slänger i en av reservslangarna vi har med. Ut ur Port Angeles följer vi Olympic Discovery Trail. En asfalterad cykelbana som vi kan följa de första 5 milen. Det är nu hela resan börjar! Det blir frukost/lunch i Sequim. Vi pratar om hur litet stället är, men det ska visa sig att det kommer dröja innan vi passera något stort ställe! Efter Olympic Trail kommer vi att färdas på Highway 101 i flera dagar nu. Inte förrän i norra Kalifornien kommer vi svänga av förutom några enstaka omvägar. I lilla Quilcene stannar vi och handlar för kvällen. Här handlar jag även resans första camping-öl. Det blev ett litet tema att dricka IPA och helst från något lokalt bryggeri. Efter Quilcene är det uppförsbacke över Mount Walker, första riktiga backen på resan. Sakta men säkert tar vi oss upp, vilket sedan följs av en snabb nedförsbacke. Jag har ca60 knyck nedför, Annika tar det lite försiktigare. Målet för dagen är Seal Rock Campground som inte ligger allt för långt efter Mount Walker. Det känns skönt när vi inser att vi är framme, men det blir en klump i magen när vi ser skylten "Campground Full". Att cyklar vidare känns inte aktuellt så vi svänger in, kanske går det att inhysa två stackars cyklister trots allt? Vi pratar med "Camp host" som är väldigt behjälplig. Han visar oss till deras "Owerflow"-plats och där kan vi slå upp tältet. Vi lagar vår mat när det börjar droppa lite från himmlen. Vi kryper ner ner i våra sovsäckar och sover djupt. Att det är Amerikas nationaldag märker vi inget av. 101 km cykel.
Första natten i tält
5:e juli. Det har droppat lite under natten, men det regnar inte när vi vaknar. Men vi måste packa tältet fuktigt, vilket vi kommer få göra de flesta gångerna på denna resa. Fixar lite gröt till frukost och pratar bort en stund med ett amerikanskt par. Ordet för konversationen är "downsize" då de åker omkring med sin truck och en stor vagn bakom. Enligt guidboken ska vi passera Eldon som ska ha en affär så planen blir att stanna för frukost där. När vi efter några timmar cyklar förbi by-skylten blir vi båda förvånade, det enda som finns är en sliten bensinstation. Ingen frukostservering utan det blir att handla lite kakor och dricka. När vi sitter utanför och äter kommer en annan långfärdscyklist. Han är från Victoria och ska cykla ner till San Francisco. Vi kommer se honom flera gånger och det är något med hans cykling som bara ser jobbigt och slitsamt ut. Jag hoppas att vi inte ser likadana ut när vi rullar fram i sakta mak. Sedan fortsätter vägen, det händer inte mycket. Vi passerar några uppställningsplatser för RV's (RV = Recreational Veiheicle = Husvagnar och Husbilar. Ibland går det att tälta på samma ställen, men inte alltid) innan vi når fram till Hoodsport som är ett litet samhälle. Här blir det bra att ta lunch, hamburgare och milkshake! Och fler nyfikna människor som undrar varifrån vi börjat och vart vi ska. Efter lunch fortsätter vi 101an innan vi svänger av på 8an för att inte göra en allt för stor omväg. Vi hamnar i McCleary där vi handlar för kvällen. Målet är Lake Sylvia Statepark strax utanför Montesano. Efter McCleary blir vägen större, som en svensk motorväg. Väggrenen är bred och det känns inte farligt, men det är inte inspirerande. Det är medlut nästan hela vägen vilket gör att milen passerar fram. Innan vi når Lake Sylvia är det en större backe att passera. Återigen möts vi av "Campground Full" men här får vi veta av Park Rangern att de alltid löser det för cyklister. Det känns skönt för fortsättningen. Resa tält, duscha, laga mat. Vi går en liten promenad i parken och hamnar i ett samtal med de som jobbar där. De är väldigt nyfikna på Sverige, vår natur, vårt statsskick osv. Jag förklarar kring allemansrätten och eftersom de alla tycker om att röra sig i naturen är de imponerade över vår frihet. Här sover vi på en Hiker/Biker-plats. Det är campingplatser enbart för de som fotvandrar eller cyklar (dvs inte tar med sig bil in i parken). Dessa går inte att boka i förväg och skulle de vara fulla går det ofta att dela plats eller få sätta tältet på en annan yta i parken. Dessutom brukar det vara bänkar och en eldgrop vid varje plats. På den andra platsen är det tre pojkar som pluggar i Santa Barbara. Deras mål är precis som oss, cykla till San Diego. Vi kommer träffa dem fler gånger på resan. 126 km cykel.
6:e juli. Från Montesano kan man välja två vägar. En längre till Westport och en lite genare över Raymond. Efter pratat med Park Rangern dagen innan har vi valt att ta den lite genare vägen. Nu i början av resan vet vi inte hur mycket tid vi har på oss, vad vi kan förvänta oss för dagssnitt, eller om Annika kommer klara cykla hela vägen. Så det känns rätt att försöka ta en kortare väg. Denna genare vägen är dock kuperad och vi får slita en hel del. Och det finns ingenting på vägen. Vi passerar inte ens en mack innan vi äntligen rullar i Raymond och kan ta en tidig lunch på en lokal diner. Ut ur Raymond går det segt, och hela eftermiddagen känns lång och tung. Vi väntar på att något ska dyka upp, ett samhälle, en affär, en mack. Något som inbjuder till ett litet stopp och kanske något att dricka eller en glass. Men inget. Så det är bara att trampa vidare. I slutet av dagen är vi trötta och slitna och det är med stor lättnad vi rullar in till Long Beach. Vi går in till turistinformationen och får en karta över Oregon. Vi går till butiken och handlar för kvällen. Vi handlar även var sin pizza-slice som vi trycker i oss så snart vi kommit utanför butiken. Den smakade! Sista biten till Cape Disappointment State Park var återigen rejält backigt. Vi börjar ana ett mönster! Resa tält, duscha. Sedan en promenad till fyren där vi lagade mat. Imorgon är det dags att rulla in i Oregon! 127 km cykel.
Annika ser ljuset i slutet av tunneln.
//Tobias
Edit: Uppdaterat med del 2 : 2014-09-30
Edit: Uppdaterat med del 3 : 2014-10-27
Edit: Uppdaterat med del 4 : 2014-11-03 + [RR]
Jag har kvar min cykel från Barcelonaturen. Men Annika hade ingen lämplig hoj så det var tvungen att lösas innan avresa. Nätet skannades, butiker besöktes, och till slut föll valet på en Specialized Secteur Sport Disc. Skärmar hittades i garaget och väskor och pakethållare fanns hos en kompis. Under nationaldagshelgen provcyklade vi till Tyrislöt utanför Söderköping. Inför avresan inhandlades även guideboken "Bicycling the Pacific Coast" av Vicky Spring och Tom Kirkendall. Boken är inne på revision fyra men är ändå ett par år gammal. Det finns andra uppdaterade cykelkartor men tillverkaren ville inte skicka till Sverige.
Mot Tyrislöt
Så var det dags för avresa den 1a juli. Cyklarna var packade i cykellådor vi hämtat hos cykelhandlarna i Norrköping. Våra packväskor var packade i en stor tvättpåse så vi bara hade en väska var att checka in. Vi checkade in 15kg var. Utöver detta hade vi bara ett litet handbagage med oss. Resan gick från Linköping, via Amsterdam, och sedan direkt till Vancouver. Resan är lång, flighten var fullbokad, men på väg mot äventyr har man överseende med sådant. Framme i Vancouver skruvade vi ihop cyklarna på flygplatsen innan vi rullade in mot centrum och vårt boende. Det var en speciell känsla att rulla iväg från flygplatsen, vi cyklade inte längre omkring hemomkring och det var nya intryck. Det visade sig att hotellet vi bokat hemifrån låg i Chinatown vilket var ett skumt område. Vi kom fram på "Canada Day" men vi var allt för trötta för att ge oss ut bland festligheter. Dagen därpå (2a juli) cyklar vi runt i Vancouver. Vi handlar på oss gas till stormköket och lite andra småprylar. Äter gott och ser oss omkring. Det är med spänning vi ser fram emot att påbörja vår cykelresa på riktigt.
Totempålar i Stanley Park, Vancouver
3:e juli. Vi går upp tidigt och packar våra väskor för att komma iväg innan trafiken blir för intensiv. Det går bra att hitta ut ur Vancouver, men att cykla villagatorna fram tar tid. Vi cyklar söderut mot Tsawassen där vi ska ta färjan över till Vancouver Island. På vägen dit så ligger George Massey Tunnel där cykelförbud råder. Men då är det så fiffigt att det går en gratis bike shuttle igenom istället. Dock endast en gång i timmen. Vi har tur och kommer fram några minuter innan 8 och är snart shuttlade till andra sidan. Vi är en handfull cyklister som utnyttjar denna möjligheten på denna turen. På andra sidan är det sedan en större väg hela vägen till färjelägret. Om vi hade timing med shuttlen så har vi lite otiming med färjan. Vi är några minuter sena men det gör inte så mycket. Det blir en timmes väntetid då vi hinner att äta frukost. Färjan över är en fin tur och tar ca 90 min. Färjan ankommer Swartz Bay och därifrån är det cykelbana hela vägen till Victoria. Det är vackert, det är stillsamt, vi är på väg! Planen är att åka färjan kl16 från Victoria. Vi är framme 30 minuter innan avgång efter att vi snurrat runt och letat efter terminalen. Fortfarande gott om tid, vi köper biljetterna och ska gå ombord.. Innan man går ombord så har USA "Boarder Control" (i Kanada alltså) och tittar så att alla får åka till USA. Genom mitt jobb har jag arbetsvisum till USA, men det visumet sitter i ett utgånget pass. Och eftersom jag denna gången åker som turist lämnade jag det hemma. FEL! Jag ska alltid resa in på visum om jag har ett enligt tjänstekvinnan. Nu suckas det och pratas om straffavgift på 550USD. I slutändan behöver jag inte betala något, men det tar en timme att fixa iordning papperna och vi missar således färjan till Port Angeles. Istället blir det att sitta i solen på ett fik och dricka en öl. Nästa färja går kl 19 och vi rullar ombord cyklarna. På vägen över så ser vi valar! Eftersom klockan är strax efter 21 när vi rullar av och det börjar skymma så justerar vi får plan. Vi hade tänkt cykla ut ur Port Angeles till en camping, men istället tar vi in på ett motell i stan. Totalt blir det 73 km cykel.
Bike shuttle genom George Massey tunnel.
4:e juli. Tidig morgon och frukost på hotellet. Ni som besökt USA vet vad jag pratar om, rostat bröd, bagel, tunt kaffe som jag ändå inte dricker. Inte mycket till frukost för en svensk. Mitt bakhjul är platt på morgonen. Sliter ur slangen och det pyser från en gammal laglapp. Slänger i en av reservslangarna vi har med. Ut ur Port Angeles följer vi Olympic Discovery Trail. En asfalterad cykelbana som vi kan följa de första 5 milen. Det är nu hela resan börjar! Det blir frukost/lunch i Sequim. Vi pratar om hur litet stället är, men det ska visa sig att det kommer dröja innan vi passera något stort ställe! Efter Olympic Trail kommer vi att färdas på Highway 101 i flera dagar nu. Inte förrän i norra Kalifornien kommer vi svänga av förutom några enstaka omvägar. I lilla Quilcene stannar vi och handlar för kvällen. Här handlar jag även resans första camping-öl. Det blev ett litet tema att dricka IPA och helst från något lokalt bryggeri. Efter Quilcene är det uppförsbacke över Mount Walker, första riktiga backen på resan. Sakta men säkert tar vi oss upp, vilket sedan följs av en snabb nedförsbacke. Jag har ca60 knyck nedför, Annika tar det lite försiktigare. Målet för dagen är Seal Rock Campground som inte ligger allt för långt efter Mount Walker. Det känns skönt när vi inser att vi är framme, men det blir en klump i magen när vi ser skylten "Campground Full". Att cyklar vidare känns inte aktuellt så vi svänger in, kanske går det att inhysa två stackars cyklister trots allt? Vi pratar med "Camp host" som är väldigt behjälplig. Han visar oss till deras "Owerflow"-plats och där kan vi slå upp tältet. Vi lagar vår mat när det börjar droppa lite från himmlen. Vi kryper ner ner i våra sovsäckar och sover djupt. Att det är Amerikas nationaldag märker vi inget av. 101 km cykel.
Första natten i tält
5:e juli. Det har droppat lite under natten, men det regnar inte när vi vaknar. Men vi måste packa tältet fuktigt, vilket vi kommer få göra de flesta gångerna på denna resa. Fixar lite gröt till frukost och pratar bort en stund med ett amerikanskt par. Ordet för konversationen är "downsize" då de åker omkring med sin truck och en stor vagn bakom. Enligt guidboken ska vi passera Eldon som ska ha en affär så planen blir att stanna för frukost där. När vi efter några timmar cyklar förbi by-skylten blir vi båda förvånade, det enda som finns är en sliten bensinstation. Ingen frukostservering utan det blir att handla lite kakor och dricka. När vi sitter utanför och äter kommer en annan långfärdscyklist. Han är från Victoria och ska cykla ner till San Francisco. Vi kommer se honom flera gånger och det är något med hans cykling som bara ser jobbigt och slitsamt ut. Jag hoppas att vi inte ser likadana ut när vi rullar fram i sakta mak. Sedan fortsätter vägen, det händer inte mycket. Vi passerar några uppställningsplatser för RV's (RV = Recreational Veiheicle = Husvagnar och Husbilar. Ibland går det att tälta på samma ställen, men inte alltid) innan vi når fram till Hoodsport som är ett litet samhälle. Här blir det bra att ta lunch, hamburgare och milkshake! Och fler nyfikna människor som undrar varifrån vi börjat och vart vi ska. Efter lunch fortsätter vi 101an innan vi svänger av på 8an för att inte göra en allt för stor omväg. Vi hamnar i McCleary där vi handlar för kvällen. Målet är Lake Sylvia Statepark strax utanför Montesano. Efter McCleary blir vägen större, som en svensk motorväg. Väggrenen är bred och det känns inte farligt, men det är inte inspirerande. Det är medlut nästan hela vägen vilket gör att milen passerar fram. Innan vi når Lake Sylvia är det en större backe att passera. Återigen möts vi av "Campground Full" men här får vi veta av Park Rangern att de alltid löser det för cyklister. Det känns skönt för fortsättningen. Resa tält, duscha, laga mat. Vi går en liten promenad i parken och hamnar i ett samtal med de som jobbar där. De är väldigt nyfikna på Sverige, vår natur, vårt statsskick osv. Jag förklarar kring allemansrätten och eftersom de alla tycker om att röra sig i naturen är de imponerade över vår frihet. Här sover vi på en Hiker/Biker-plats. Det är campingplatser enbart för de som fotvandrar eller cyklar (dvs inte tar med sig bil in i parken). Dessa går inte att boka i förväg och skulle de vara fulla går det ofta att dela plats eller få sätta tältet på en annan yta i parken. Dessutom brukar det vara bänkar och en eldgrop vid varje plats. På den andra platsen är det tre pojkar som pluggar i Santa Barbara. Deras mål är precis som oss, cykla till San Diego. Vi kommer träffa dem fler gånger på resan. 126 km cykel.
6:e juli. Från Montesano kan man välja två vägar. En längre till Westport och en lite genare över Raymond. Efter pratat med Park Rangern dagen innan har vi valt att ta den lite genare vägen. Nu i början av resan vet vi inte hur mycket tid vi har på oss, vad vi kan förvänta oss för dagssnitt, eller om Annika kommer klara cykla hela vägen. Så det känns rätt att försöka ta en kortare väg. Denna genare vägen är dock kuperad och vi får slita en hel del. Och det finns ingenting på vägen. Vi passerar inte ens en mack innan vi äntligen rullar i Raymond och kan ta en tidig lunch på en lokal diner. Ut ur Raymond går det segt, och hela eftermiddagen känns lång och tung. Vi väntar på att något ska dyka upp, ett samhälle, en affär, en mack. Något som inbjuder till ett litet stopp och kanske något att dricka eller en glass. Men inget. Så det är bara att trampa vidare. I slutet av dagen är vi trötta och slitna och det är med stor lättnad vi rullar in till Long Beach. Vi går in till turistinformationen och får en karta över Oregon. Vi går till butiken och handlar för kvällen. Vi handlar även var sin pizza-slice som vi trycker i oss så snart vi kommit utanför butiken. Den smakade! Sista biten till Cape Disappointment State Park var återigen rejält backigt. Vi börjar ana ett mönster! Resa tält, duscha. Sedan en promenad till fyren där vi lagade mat. Imorgon är det dags att rulla in i Oregon! 127 km cykel.
Annika ser ljuset i slutet av tunneln.
//Tobias
Edit: Uppdaterat med del 2 : 2014-09-30
Edit: Uppdaterat med del 3 : 2014-10-27
Edit: Uppdaterat med del 4 : 2014-11-03 + [RR]
Senast ändrad:
