[RR][LVG] Haleakala!
För ett par veckor sedan fick jag för mig att åka till Hawaii. Det kan tänkas långt att åka 12 tidszoner iväg men jag utgår ifrån Kalifornien så det vart lite närmare.
Vulkanen:
Visst är det varje cyklists våta dröm att hitta en lång och jävlig backe?
Vad sägs om 57km uppför à 3000+ höjdmeter?
Kring 5% hela vägen.
Gillar du också timmar av lidande, värme, väta, kyla och ensamhet?
Då är Haleakala något för dig.
Ön:
Maui är Hawaiis näst största ö och ser till formen ut lite som en sne åtta. Största ort är Kahului som också är en av platserna i USA med mest vind enligt wikipedia. En av anledningarna till att ön över huvud taget finns är den tidigare nämnda vulkanen som spottat ut tillräckligt av jordens innanmäte någon gång för länge länge sedan.
Okej kom till saken:
Jag cyklade upp för vulkanen…
Det hela startade med att jag plockade upp min hyrcykel dag -1 på Maui Cyclery . Butiken ligger ett par kilometer ifrån huvudorten där jag bodde men det gör inte så mycket då det är relativt enkelt att ta sig dig dit medelst buss (man cyklar hem såklart). Denna butik är något jag fått rekommenderad av flera och är absolut något som jag själv kan rekommendera.
Cykeln parkerad på hotellrummet
Begav mig iväg några minuter efter åtta. Förslagsvis börjar man tidigare enligt många. Skall man till toppen så ska man enligt tradition starta vid orten Paia (det var även där jag hyrde cykeln) och i motvinden begav jag mig dit.
0m: Det här kan väl inte vara så farligt?
Vid Paia, 0m över havet börjar det gå uppför och där kom jag även in i ett regnmoln som blåst in över ön. Vädret i tropiska klimat som dessa skiftar väldigt livligt och detta fick jag smaka på redan 30 minuter in i turen. Tyvärr blev det inga selfies av misären då jag tänkte försöka hålla luren torr under för resten av turen.
425m: Regnet har precis slutat. Knappt så att det märks att man kommit närmare.
Vädret håller i sig och man börjar komma in i någon sorts rytm.
900m: Utsikt norrut
Vid 3000 nånting fot dvs. 1000m så finns det en butik där man kan köpa grejer, gå på toaletten och fylla på flaskorna. Förslagsvis tar man alla chanser man får att fylla flaskor så det gjorde även jag. I matväg hade jag med mig fyra bars och den första som jag redan börjat lite på käkade jag upp här.
Det börjar också bli varmt som fan min garmin loggade 36 grader.
1200m: 4000 fot, tydligt markerat, här är vi också inne på någon sorts långt utdragna serpentiner.
1400m: Lite mer utsikt nedåt
1800m: Knappt någon skillnad
2143m: Visitor Center, här betalar man $5 för att komma in och man fyller på flaskor sista gången innan man når toppen
Det är nu det börjar kännas. Stoppen för att pusta ut blir oftare och oftare. På denna höjd började även blåsten kännas, varannan serpentin medvind, varannan mot. Det finns inte längre några träd, mest buskar, gräs och sten.
2300m: Tittar man neråt kan man se Visitor Center +ANNAT
2438m: 8000 fot. Nu åker armvärmarna på. Vinden och höjden gör det kallt. Landskapet blir alltmer månliknande
2743m: 9000 fot. Nio tiondelar! Det börjar närma sig. Där är först nu jag börjar känna att det kanske inte är omöjligt trotts allt. Stoppen blir tätare och tätare. Jag tror jag stannar varje 100 höjdmeter efter detta.
2840m: Vad är detta? Är det verkligen toppen man skymtar eller ser jag i syne? (I efterhand: Ja det är toppen, kullen till vänster i bild om observatoriet)
3055m: Äntligen! Man cyklar över parkeringen för alla andra turister och beger sig upp för handikapp rampen (typ) till toppstugan.
Det första som händer är när jag stannar är att en gubbe kommer förbi och vill skaka min hand. Här, av alla ställen är det cyklisterna som är rockstjärnor. Efter honom kommer en familj som undrar var jag startade egentligen. Som om det fanns något annat val än att starta vid havsnivå? Här åkte resterande mundering även på: väst och långa handskar.
Utsikt mot kratern
Utsikt från det håll jag kom, man kan ju se ända bort till Mariannelund (Antagligen är det ön Lanai):
Nervägen:
Nedåt går det undan. Jag snittade nästan 50 km/h under ungefär 1h och 30 min. De första 1000 höjdmetrarna var dock misär då det hade kommit in den del moln som man fick swisha igenom. Det blir kallt. Min garmin visade 15 grader kombinerat med många sekundmeter vind, 50 km/h och genomvåt av regn så var det inte så najs. Hade det fortsatt så längre hade jag fått stanna, ge upp och lifta ner men det behövdes lyckligtvis inte då temperaturen och värdet blev bättre ju längre ned man kom. Även här saknas det misärselfies.
The end:
Tack för att ni läste. Nu ska jag sitta på stranden, bada lite i det 27 grader varma vattnet och dricka Mai Tai.
Stravalänk
Vulkanen:
Visst är det varje cyklists våta dröm att hitta en lång och jävlig backe?
Vad sägs om 57km uppför à 3000+ höjdmeter?
Kring 5% hela vägen.
Gillar du också timmar av lidande, värme, väta, kyla och ensamhet?
Då är Haleakala något för dig.
Ön:
Maui är Hawaiis näst största ö och ser till formen ut lite som en sne åtta. Största ort är Kahului som också är en av platserna i USA med mest vind enligt wikipedia. En av anledningarna till att ön över huvud taget finns är den tidigare nämnda vulkanen som spottat ut tillräckligt av jordens innanmäte någon gång för länge länge sedan.
Okej kom till saken:
Jag cyklade upp för vulkanen…
Det hela startade med att jag plockade upp min hyrcykel dag -1 på Maui Cyclery . Butiken ligger ett par kilometer ifrån huvudorten där jag bodde men det gör inte så mycket då det är relativt enkelt att ta sig dig dit medelst buss (man cyklar hem såklart). Denna butik är något jag fått rekommenderad av flera och är absolut något som jag själv kan rekommendera.
Cykeln parkerad på hotellrummet
Begav mig iväg några minuter efter åtta. Förslagsvis börjar man tidigare enligt många. Skall man till toppen så ska man enligt tradition starta vid orten Paia (det var även där jag hyrde cykeln) och i motvinden begav jag mig dit.
0m: Det här kan väl inte vara så farligt?
Vid Paia, 0m över havet börjar det gå uppför och där kom jag även in i ett regnmoln som blåst in över ön. Vädret i tropiska klimat som dessa skiftar väldigt livligt och detta fick jag smaka på redan 30 minuter in i turen. Tyvärr blev det inga selfies av misären då jag tänkte försöka hålla luren torr under för resten av turen.
425m: Regnet har precis slutat. Knappt så att det märks att man kommit närmare.
Vädret håller i sig och man börjar komma in i någon sorts rytm.
900m: Utsikt norrut
Vid 3000 nånting fot dvs. 1000m så finns det en butik där man kan köpa grejer, gå på toaletten och fylla på flaskorna. Förslagsvis tar man alla chanser man får att fylla flaskor så det gjorde även jag. I matväg hade jag med mig fyra bars och den första som jag redan börjat lite på käkade jag upp här.
Det börjar också bli varmt som fan min garmin loggade 36 grader.
1200m: 4000 fot, tydligt markerat, här är vi också inne på någon sorts långt utdragna serpentiner.
1400m: Lite mer utsikt nedåt
1800m: Knappt någon skillnad
2143m: Visitor Center, här betalar man $5 för att komma in och man fyller på flaskor sista gången innan man når toppen
Det är nu det börjar kännas. Stoppen för att pusta ut blir oftare och oftare. På denna höjd började även blåsten kännas, varannan serpentin medvind, varannan mot. Det finns inte längre några träd, mest buskar, gräs och sten.
2300m: Tittar man neråt kan man se Visitor Center +ANNAT
2438m: 8000 fot. Nu åker armvärmarna på. Vinden och höjden gör det kallt. Landskapet blir alltmer månliknande
2743m: 9000 fot. Nio tiondelar! Det börjar närma sig. Där är först nu jag börjar känna att det kanske inte är omöjligt trotts allt. Stoppen blir tätare och tätare. Jag tror jag stannar varje 100 höjdmeter efter detta.
2840m: Vad är detta? Är det verkligen toppen man skymtar eller ser jag i syne? (I efterhand: Ja det är toppen, kullen till vänster i bild om observatoriet)
3055m: Äntligen! Man cyklar över parkeringen för alla andra turister och beger sig upp för handikapp rampen (typ) till toppstugan.
Det första som händer är när jag stannar är att en gubbe kommer förbi och vill skaka min hand. Här, av alla ställen är det cyklisterna som är rockstjärnor. Efter honom kommer en familj som undrar var jag startade egentligen. Som om det fanns något annat val än att starta vid havsnivå? Här åkte resterande mundering även på: väst och långa handskar.
Utsikt mot kratern
Utsikt från det håll jag kom, man kan ju se ända bort till Mariannelund (Antagligen är det ön Lanai):
Nervägen:
Nedåt går det undan. Jag snittade nästan 50 km/h under ungefär 1h och 30 min. De första 1000 höjdmetrarna var dock misär då det hade kommit in den del moln som man fick swisha igenom. Det blir kallt. Min garmin visade 15 grader kombinerat med många sekundmeter vind, 50 km/h och genomvåt av regn så var det inte så najs. Hade det fortsatt så längre hade jag fått stanna, ge upp och lifta ner men det behövdes lyckligtvis inte då temperaturen och värdet blev bättre ju längre ned man kom. Även här saknas det misärselfies.
The end:
Tack för att ni läste. Nu ska jag sitta på stranden, bada lite i det 27 grader varma vattnet och dricka Mai Tai.
Stravalänk
Senast ändrad:

