[RR] Pannbensträning - Själland runt
Ni minns kanske de där riktigt varma dagarna i början av juli? Då sommaren verkligen kom igång och man nästan fick värmeslag när man cyklade och det enda man ville vara att bada och äta glass. En sådan dag hörde ett par vänner av sig och sa att de skulle till Danmark och cykla. De brukar vara med på brevets och en av dem ska med till Frankrike och cykla PBP så jag såg chansen att få bra träning och lite fler mil i benen. ”Häng med. Det blir kul, sa de. ”Vi tar det lugnt och stannar och äter gott och dricker ett par öl”, sa de.
Planen var klar. Själland runt på ca 36-37 mil. Om vi startade vid 8-tiden på morgonen i Köpenhamn skulle vi lätt hinna med sista tåget tillbaka vid midnatt. Gott om tid till mat och öl-stopp längs med vägen. Inga problem, sa de. Klart man hänger på!
Fredag morgon var det allt annat än värmebölja.
Det blåste smådjävlar och himlen var blygrå.
Väderprognosen hade sagt att molntäcket skulle lätta upp och att det skulle bli ca 18 grader. Helt perfekt för en dag i sadeln och jag hade packat lätt. Bara de nödvändigaste verktygen och någon reservdel. Alla kläder jag skulle ha med satte jag på kroppen på morgonen och ett par swebar, en nödgel, visa- och busskortet i fickan. Jag gladde mig över att det i alla fall inte regnade.
Jag slevade i mig min morgongröt och i samma stund som jag öppnade min ytterdörr öppnade sig också himmeln.
När jag 06:44, 20 minuter senare, hoppade på tåget i Hässleholm hade vädergudarna sett till att jag var ordentligt genomblöt.
De andra, Leif, Mattias och Viktor tog tåget från Sösdala och Linus från Höör och ansluta i Malmö och så skulle vi åka gemensamt över bron och hoppa av i Köpenhamns centrum. Ingen missade tåget och vi var samlad trupp i den danska huvudstaden ca 08:20.
Så bar det av. Genom hundra rödljus och blåmålade cykelbanor. Åh, vad det är härligt att vara cyklist i Danmark! Här har stadsplanerarna tänkt till och cyklister åker på gräddfil genom staden. Men vad konstigt det kändes att ge sig av på långtur utan stämpelkort.
Ute på landsvägen märkte vi hur mycket det blåste. Om man tyckte att det blåste mycket i Skåne var det inget att jämföra med hur det tog i på den danska slätten. Herre jävlar! Jag kom att tänka på en film jag sett på youtube som heter ”Sinnatraening” eller nått liknande och visar några danska cyklister som är ute och tränar. På filmen blåser det så mycket att de knappt kan sätta cyklarna på marken. Nästan så kändes det. Nåja. Inte riktig men nästan. Om någon kan hitta filmen får de ett pluspoäng.
Viktor var långväga gäst från Linköping och inte alls från Skåne egntligen. Hur van han är vid vindar vet jag inte, det kan säkert ta in lite på östgötaslätten också, men det var i alla fall hans första långcykling. 15 mil var hans längsta runda sen innan. Han kunde knappast fått en tuffare start. Hoppas att det inte avskräcker honom.
Jag drog och när det blåser kan det vara svårt att höra något mer än just vinden i öronen. Plötsligt var jag ensam. Vart tog de vägen? De ropade visst att det var stopp.
Efter lite mer än en timmes trampande blir det stopp. En eker på ett bakhjul hade smällt av och hjulet vobblade så hårt att det skavde mot både broms och ram.
Efter lite meckande så gick det att rulla lite lätt och vi bestämmer oss för att hitta första bästa cykelverkstad. Väldigt lugnt och sakta frågar vi oss fram och kommer till slut till Ralph's Cykler som ligger i ett industriområde utanför Espergaerde.
De kan inte hjälpa. Byta ekrar är komplicerade saker. Snubben i affären vill hellre sälja en racer på tillbud till oss. Den har kostat 25.000 dkr men vi kan få den för 18.000 dkr. Hyggligt! Passa på och köp två! Nej tack, sa vi. Cykelhandlaren var snäll och ringde en kollega som kanske kunde hjälpa oss i nästa by. Leif som var den olycksalige med ekerbrott var inte särskilt pigg på att cykla mer på sitt trasiga hjul utan vi fick ringa en taxi. Leif i taxi och den trasiga cykeln fick åka cykel. Linus visar här hur man fraktar en cykel vars bakhjul inte rullar. Imponerade.
Jag passar på att titta på utsikten
Vi rullade i sakta mak ytterligare några kilometer och frågar oss fram till Saaby Cykler i Snekkersten. Där kunde de montera en eker och rikta hjulet.
Klockan var lunch och vi hade cyklat 5 mil på ca 4 timmar. Jag passade på att handla en fralla och en redbull i en Seven Eleven som fanns nära cykelverkstan.
Leif tackade och betalde glatt 200 danska kronor för ekerbyte och riktning.
Med fralla i magen och kulingvindar i fejset så drog vi vidare och de andra började snacka om lunch någonstans. Jag var väldigt nöjd över att jag hade ätit för det dröjde innan vi var framme på något lunchställe. Mattias och Linus bjöd på fina förningar och jag försökte göra mitt bästa med min tid i vinden. Men jäklar vad slitsamt det var och det gick inte fort. Riktigt hård och ihållande mot- och sidvind tryckte ideligen sönder vår lilla klunga.
Vi var framme i Hundested vid tvåtiden på eftermiddagen och då var jag hungrig igen. I Hundested träffade vi på den danska intelligensreserven på trimmade mopeder som tydligen inte tyckte att vi skulle cykla på deras väg. Nåja. Trots prejning och sprakar så lyckades vi hålla oss i sadlarna. Jag tycker nog att danska trafikanter visar hänsyn och är lite mer toleranta än svenska, över lag. Vi kanske bara hade tur.
Vi hittade en dansk krog och beställde var sin hamburgare och de flesta av oss var ölsugna.
Maten tog god tid på sig men till slut kom kyparen in med den största hamburgaren som jag någonsin sett. Jag brukar inte ta kort på mat men nu gjorde jag ett undantag.
Snygga tröjor, va?
Gårdskatten inspekterade så vi åt upp ordentligt.
I Hundested skulle vi ta färjan över en fjord och naturligtvis så lyckades vi ju missa en precis.
Blev att sitta i solen och smälta maten och vänta på nästa som skulle komma om 30 minuter. Vi hittade lä mot en solig vägg. Det hade även ortens a-lagare som gjorde sitt bästa för att överrösta måsarna och slamret från båtarnas master.
Så kom färjan.
Väl på färjan märkte jag hur matt jag var i benen. Hela kroppen stängde ner och jag segade ihop till en trött deg som rann ut över både bänk och bord.
Färjan angjorde i Rörvig vid 16:30. Vi hade ungefär 6 mil till Kalundborg och där bestämde vi att vi skulle ha glass. Tanken piggade upp. 6 mil är ju inget. Bör ju ta max ett par timmar och vid sjutiden stod vi utanför infarten till Kalundborg. Inte en kiosk, inte en mack i sikte. En extra mil för en glass? Tror inte det.
Vi svalde förtreten med den uteblivna glassen och trampade vidare.
Vattnet var uppdrucket hos vissa och vi delade systerligt och broderligt på det vi hade tills vi nådde en kyrka där vi hittade rinnande vatten.
Vi hade en kort överläggning utanför kyrkan och vi insåg att vi inte skulle hinna med sista tåget hem. Jag som hade planer på lördagen ville nog väldigt gärna sova den natten så jag bestämde mig för att styra kosan mot första bästa stad med tågstation.
Vi kom till en mack som fick duga till matställe. Jag köpte ett par toast och en redbull samt en chokladig proteindryck, som för övrigt satt som en smäck. Vi kollade tågtidtabellen från Slagelse som var första, största by i närheten med tågstation. Innan vi cyklade från macken satte jag på mig arm- och benvärmare, väst och jackor åkte fram. Det var inte så varmt i vinden.
Vi hade tagit oss snart 20 mil och klockan närmade sig åtta på kvällen. Tågen gick kvart i varje timme fram till 21:45 och det var det tåget som jag och Linus slutligen tog och när vi vände mot Slagelse så fick vi äntligen vinden i ryggen. Kändes så surt att inte får segla tillbaka i medvinden efter all möda men jag var ändå rätt nöjd över beslutet när jag satt på tåget.
När jag klev av på perrongen i Hässleholm straxt efter tolvslaget hade vinden mojnat nästan helt. Mina tankar gick till de tre som krigade på ute på den danska slätten i mörkret. Jag hoppades att de fick vinden i ryggen och skörda frukterna av allt slit i motvinden.
https://www.strava.com/activities/343329505
Planen var klar. Själland runt på ca 36-37 mil. Om vi startade vid 8-tiden på morgonen i Köpenhamn skulle vi lätt hinna med sista tåget tillbaka vid midnatt. Gott om tid till mat och öl-stopp längs med vägen. Inga problem, sa de. Klart man hänger på!
Fredag morgon var det allt annat än värmebölja.
Det blåste smådjävlar och himlen var blygrå.
Väderprognosen hade sagt att molntäcket skulle lätta upp och att det skulle bli ca 18 grader. Helt perfekt för en dag i sadeln och jag hade packat lätt. Bara de nödvändigaste verktygen och någon reservdel. Alla kläder jag skulle ha med satte jag på kroppen på morgonen och ett par swebar, en nödgel, visa- och busskortet i fickan. Jag gladde mig över att det i alla fall inte regnade.
Jag slevade i mig min morgongröt och i samma stund som jag öppnade min ytterdörr öppnade sig också himmeln.
När jag 06:44, 20 minuter senare, hoppade på tåget i Hässleholm hade vädergudarna sett till att jag var ordentligt genomblöt.
De andra, Leif, Mattias och Viktor tog tåget från Sösdala och Linus från Höör och ansluta i Malmö och så skulle vi åka gemensamt över bron och hoppa av i Köpenhamns centrum. Ingen missade tåget och vi var samlad trupp i den danska huvudstaden ca 08:20.
Så bar det av. Genom hundra rödljus och blåmålade cykelbanor. Åh, vad det är härligt att vara cyklist i Danmark! Här har stadsplanerarna tänkt till och cyklister åker på gräddfil genom staden. Men vad konstigt det kändes att ge sig av på långtur utan stämpelkort.
Ute på landsvägen märkte vi hur mycket det blåste. Om man tyckte att det blåste mycket i Skåne var det inget att jämföra med hur det tog i på den danska slätten. Herre jävlar! Jag kom att tänka på en film jag sett på youtube som heter ”Sinnatraening” eller nått liknande och visar några danska cyklister som är ute och tränar. På filmen blåser det så mycket att de knappt kan sätta cyklarna på marken. Nästan så kändes det. Nåja. Inte riktig men nästan. Om någon kan hitta filmen får de ett pluspoäng.
Viktor var långväga gäst från Linköping och inte alls från Skåne egntligen. Hur van han är vid vindar vet jag inte, det kan säkert ta in lite på östgötaslätten också, men det var i alla fall hans första långcykling. 15 mil var hans längsta runda sen innan. Han kunde knappast fått en tuffare start. Hoppas att det inte avskräcker honom.
Jag drog och när det blåser kan det vara svårt att höra något mer än just vinden i öronen. Plötsligt var jag ensam. Vart tog de vägen? De ropade visst att det var stopp.
Efter lite mer än en timmes trampande blir det stopp. En eker på ett bakhjul hade smällt av och hjulet vobblade så hårt att det skavde mot både broms och ram.
Efter lite meckande så gick det att rulla lite lätt och vi bestämmer oss för att hitta första bästa cykelverkstad. Väldigt lugnt och sakta frågar vi oss fram och kommer till slut till Ralph's Cykler som ligger i ett industriområde utanför Espergaerde.
De kan inte hjälpa. Byta ekrar är komplicerade saker. Snubben i affären vill hellre sälja en racer på tillbud till oss. Den har kostat 25.000 dkr men vi kan få den för 18.000 dkr. Hyggligt! Passa på och köp två! Nej tack, sa vi. Cykelhandlaren var snäll och ringde en kollega som kanske kunde hjälpa oss i nästa by. Leif som var den olycksalige med ekerbrott var inte särskilt pigg på att cykla mer på sitt trasiga hjul utan vi fick ringa en taxi. Leif i taxi och den trasiga cykeln fick åka cykel. Linus visar här hur man fraktar en cykel vars bakhjul inte rullar. Imponerade.
Jag passar på att titta på utsikten
Vi rullade i sakta mak ytterligare några kilometer och frågar oss fram till Saaby Cykler i Snekkersten. Där kunde de montera en eker och rikta hjulet.
Klockan var lunch och vi hade cyklat 5 mil på ca 4 timmar. Jag passade på att handla en fralla och en redbull i en Seven Eleven som fanns nära cykelverkstan.
Leif tackade och betalde glatt 200 danska kronor för ekerbyte och riktning.
Med fralla i magen och kulingvindar i fejset så drog vi vidare och de andra började snacka om lunch någonstans. Jag var väldigt nöjd över att jag hade ätit för det dröjde innan vi var framme på något lunchställe. Mattias och Linus bjöd på fina förningar och jag försökte göra mitt bästa med min tid i vinden. Men jäklar vad slitsamt det var och det gick inte fort. Riktigt hård och ihållande mot- och sidvind tryckte ideligen sönder vår lilla klunga.
Vi var framme i Hundested vid tvåtiden på eftermiddagen och då var jag hungrig igen. I Hundested träffade vi på den danska intelligensreserven på trimmade mopeder som tydligen inte tyckte att vi skulle cykla på deras väg. Nåja. Trots prejning och sprakar så lyckades vi hålla oss i sadlarna. Jag tycker nog att danska trafikanter visar hänsyn och är lite mer toleranta än svenska, över lag. Vi kanske bara hade tur.
Vi hittade en dansk krog och beställde var sin hamburgare och de flesta av oss var ölsugna.
Maten tog god tid på sig men till slut kom kyparen in med den största hamburgaren som jag någonsin sett. Jag brukar inte ta kort på mat men nu gjorde jag ett undantag.
Snygga tröjor, va?
Gårdskatten inspekterade så vi åt upp ordentligt.
I Hundested skulle vi ta färjan över en fjord och naturligtvis så lyckades vi ju missa en precis.
Blev att sitta i solen och smälta maten och vänta på nästa som skulle komma om 30 minuter. Vi hittade lä mot en solig vägg. Det hade även ortens a-lagare som gjorde sitt bästa för att överrösta måsarna och slamret från båtarnas master.
Så kom färjan.
Väl på färjan märkte jag hur matt jag var i benen. Hela kroppen stängde ner och jag segade ihop till en trött deg som rann ut över både bänk och bord.
Färjan angjorde i Rörvig vid 16:30. Vi hade ungefär 6 mil till Kalundborg och där bestämde vi att vi skulle ha glass. Tanken piggade upp. 6 mil är ju inget. Bör ju ta max ett par timmar och vid sjutiden stod vi utanför infarten till Kalundborg. Inte en kiosk, inte en mack i sikte. En extra mil för en glass? Tror inte det.
Vi svalde förtreten med den uteblivna glassen och trampade vidare.
Vattnet var uppdrucket hos vissa och vi delade systerligt och broderligt på det vi hade tills vi nådde en kyrka där vi hittade rinnande vatten.
Vi hade en kort överläggning utanför kyrkan och vi insåg att vi inte skulle hinna med sista tåget hem. Jag som hade planer på lördagen ville nog väldigt gärna sova den natten så jag bestämde mig för att styra kosan mot första bästa stad med tågstation.
Vi kom till en mack som fick duga till matställe. Jag köpte ett par toast och en redbull samt en chokladig proteindryck, som för övrigt satt som en smäck. Vi kollade tågtidtabellen från Slagelse som var första, största by i närheten med tågstation. Innan vi cyklade från macken satte jag på mig arm- och benvärmare, väst och jackor åkte fram. Det var inte så varmt i vinden.
Vi hade tagit oss snart 20 mil och klockan närmade sig åtta på kvällen. Tågen gick kvart i varje timme fram till 21:45 och det var det tåget som jag och Linus slutligen tog och när vi vände mot Slagelse så fick vi äntligen vinden i ryggen. Kändes så surt att inte får segla tillbaka i medvinden efter all möda men jag var ändå rätt nöjd över beslutet när jag satt på tåget.
När jag klev av på perrongen i Hässleholm straxt efter tolvslaget hade vinden mojnat nästan helt. Mina tankar gick till de tre som krigade på ute på den danska slätten i mörkret. Jag hoppades att de fick vinden i ryggen och skörda frukterna av allt slit i motvinden.
https://www.strava.com/activities/343329505
Senast ändrad:
