Sigge Star
Aktiv medlem
[RR] Ta det nu lugnt på fotbollsplanen!
Sa hon i kassan när jag köpte fotbollsskydd.
Jag svarade bara: jag spelar inte fotboll.
Det brutna benet från vinterns friåkning läker och fabror doktorn har gett klartecken för landsvägscykling och jag själv för grusvägar... och kanske lite till... I alla fall med fotbollskydd på.
Blev medlockad på en runda i hemmaskogarna i veckan – jämna och fina stigar utan för mycket skak som ju gör så jäkla ont i vadmuskeln – och det gick finfint, så när polarna planerade en bergstur till helgen med fokus på grusväg var svaret enkelt.
Och yes, I’m back in the game!
Vi startade i en håla som heter Teşila – 12 mil från Bukarest: Marius, undertecknad, Toni, Istvan, Cosmin och Stefan.
Rätt på det... 300 höjdmeter på asfalt
Mängder av havtorn längs vägen
Efter byn Secăria blir asfalten mer och mer uppbruten av tider utan underhåll
Och sen öppnar jag porten till himlen
Stigningen upp till åsen Muntii Baiului blir brant och grymt svettig i den gassande solen. Marius inser att det blir för mycket för honom och droppar av.
Vi börjar komma upp på åsen. Toni kämpar på med Bukarest någonstans där långt i bakgrunden
Uppe. Bucegi-massivet med toppar på 2500 i bakgrunden
The Giant asses
En bit med alldeles plan cykling – en av oss där i bakgrunden om det syns...
Och som alltid i berg... vädret slår om... nu åskknallar och regnskkurar alldeles intill oss men inte på oss. Vi cyklar delvis där jag passerade 2013 under ”Fear of the dark” http://happymtb.org/forum/read.php/1/2207201
Vi slipper undan regnet men åskan mullrar intill
The Giant asses tar lead
Vid det här laget var vi rätt möra och den ursprugnliga idén att lägga till ca 600 höjdmeter och 10km läggs ner till förmån för gött deg i gräset. Bara koklockor och någon hojtande herde hörs. Magic! Vi börjar rulla utför – på en av de märkligaste utförsturer jag gjort... Benet har funkat bra som tusan uppför men utför gör det asont när vadmuskeln skakar runt Fibulan. Jag kör med sadeln i botten och mestadels med högerbenet urklickat, men fort går det. Riktigt fort. Och benskydd har jag ju. Typ.
Var e de andra?
Jorå, de e med
Vi kommer ner till en grusväg i dalen och slänger upp kedjan på stora klingan – yes, min gamla hoj har tredelat.
Var fasen krafterna kom ifrån vet jag inte men sista milen vaknar räserjävulen i tre av oss och vi rejsar på kapp i 45-50km/h rätt in i kaklet – eller snarare baren. Ölen satt fint och underhållningen var på topp!
Det blev totalt 54km och 1800 höjdmeter - förhoppningsvis bra för rehaben...
Hare finfint
Sigge
Jag svarade bara: jag spelar inte fotboll.
Det brutna benet från vinterns friåkning läker och fabror doktorn har gett klartecken för landsvägscykling och jag själv för grusvägar... och kanske lite till... I alla fall med fotbollskydd på.
Blev medlockad på en runda i hemmaskogarna i veckan – jämna och fina stigar utan för mycket skak som ju gör så jäkla ont i vadmuskeln – och det gick finfint, så när polarna planerade en bergstur till helgen med fokus på grusväg var svaret enkelt.
Och yes, I’m back in the game!
Vi startade i en håla som heter Teşila – 12 mil från Bukarest: Marius, undertecknad, Toni, Istvan, Cosmin och Stefan.
Rätt på det... 300 höjdmeter på asfalt
Mängder av havtorn längs vägen
Efter byn Secăria blir asfalten mer och mer uppbruten av tider utan underhåll
Och sen öppnar jag porten till himlen
Stigningen upp till åsen Muntii Baiului blir brant och grymt svettig i den gassande solen. Marius inser att det blir för mycket för honom och droppar av.
Vi börjar komma upp på åsen. Toni kämpar på med Bukarest någonstans där långt i bakgrunden
Uppe. Bucegi-massivet med toppar på 2500 i bakgrunden
The Giant asses
En bit med alldeles plan cykling – en av oss där i bakgrunden om det syns...
Och som alltid i berg... vädret slår om... nu åskknallar och regnskkurar alldeles intill oss men inte på oss. Vi cyklar delvis där jag passerade 2013 under ”Fear of the dark” http://happymtb.org/forum/read.php/1/2207201
Vi slipper undan regnet men åskan mullrar intill
The Giant asses tar lead
Vid det här laget var vi rätt möra och den ursprugnliga idén att lägga till ca 600 höjdmeter och 10km läggs ner till förmån för gött deg i gräset. Bara koklockor och någon hojtande herde hörs. Magic! Vi börjar rulla utför – på en av de märkligaste utförsturer jag gjort... Benet har funkat bra som tusan uppför men utför gör det asont när vadmuskeln skakar runt Fibulan. Jag kör med sadeln i botten och mestadels med högerbenet urklickat, men fort går det. Riktigt fort. Och benskydd har jag ju. Typ.
Var e de andra?
Jorå, de e med
Vi kommer ner till en grusväg i dalen och slänger upp kedjan på stora klingan – yes, min gamla hoj har tredelat.
Var fasen krafterna kom ifrån vet jag inte men sista milen vaknar räserjävulen i tre av oss och vi rejsar på kapp i 45-50km/h rätt in i kaklet – eller snarare baren. Ölen satt fint och underhållningen var på topp!
Det blev totalt 54km och 1800 höjdmeter - förhoppningsvis bra för rehaben...
Hare finfint
Sigge
