[RR] Jag fick vända två gånger men kom fram till slut (färdig!)
Äsch, fick lite inspiration att börja skriva av min USA-resa från 4 år sedan.
Det var en helt fantastisk resa. Tanken gick ungefär såhär: Jag hade spenderat ett par somrar med att cykla i Europa vilket hade varit grymt fint. Nu var det dags att kliva upp ett snäpp. Jag bokade en biljett till Portland, och en biljett från San Fransisco 4 veckor efter.
Det började, såklart med kaos. Jag var ganska oerfaren vad gäller underhåll och cykelaffärer, så ett par veckor innan lämnade jag in cykeln på service på Cykloteket där den var köpt. Hämtade ut den och cyklade vidare som vanligt, men i ett äventyr ut i Hellas på min touringcykel (jag hade ingen formell mountainbike på den tiden) hade jag böjt storklingan bara en vecka innan avfärd! Jag var desperat och hade fortfarande noll koll på Stockholms cykelaffärer, så jag åkte såklart till Cykloteket. De hade inga klingor eller trippelvevpartier hemma, och vad värre var tyckte de att restan av drivlinan var så sliten att den borde bytas. Killen i kassan tyckte att jag skulle beställa från Chainreaction och så kunde de montera det.
På så vis blev jag introducerad till internetcykeldelshandeln - tack Cykloteket!
Ny drivlina kom på några dagar med expressfrakt, jag fick den monterad. Allt var redo. Tog nattens sista pendeltåg ut till Arlanda plockade isär cykeln, väntade någon timme, checkade in, och så var vi iväg!
Planen var att vända på dygnet innan flygfärden och sova en del på flyget, och det gick ganska bra, jag var lite trött och hade lite huvudvärk första förmiddagen men annars var jag redo för cykling! Ett litet aber: flygbolaget hade skickat all min packning rätt, utom cykeln, som hade hamnat i Seattle. Alltså, några extra dagar på marken i Portland, som i och för sig är en trevlig stad.
De hade sin Rose Festival, med en massa sådana här paradkärror.
Fick efter två dagar cykeln och tog en liten vända runt stan, verkligen en västkuststad, låga hus och "urban sprawl".
Willamette River rinner genom Oregon och är en biflod till Columbia River.
Nä, nu fick det räcka, nu var det dags att sätta igång: Planen var att få ett litet "best of" den amerikanska västkusten. Första steget var att följa Columbia River, vars dalgång skall vara väldigt vacker.
Och av någon andledning fick jag för mig att ta mig till Washingtonsidan av floden, vilket gav mig en start med ganska mycket transport genom utsträckta västkustliga förortslandskap, och dessutom en bropassage.
Jaja, Columbia River är en aningen större flod än Ljusnan.
Min första "No trespassing"-skylt! Tyvärr ingenting om att bli skjuten.
I och med att det är fint här så har myndigheterna bestämt sig för att säkra upp finheten och skapat "Columbia Gorge National Scenic Area". USAmerikaner är tydligen inte alltid helt glada i allt som myndigheterna gör.
OK, sjukt fint.
Hade sikte på en camping på södra sidan floden, då fick jag tillfälle att ta mig över den här väldigt fina gamla bron, som dock var lite för smal för att jag skulle våga stanna och fota från den.
På andra sidan fanns dock bara motorvägen, jag frågade en kvinna på en affär om det gick bra att cykla på den, hon visste inte men jag chansade. Vägrenen var väl tilltagen, trots det visade bilarna hänsyn och använde omkörningsfilen om den var ledig. Om man skall säga något allmänt om bilisterna där så, tja, de var väldigt trevliga, gjorde inga konstiga omkörningar. Visade sig senare att det är fullt lagligt att cykla på motorvägen utanför städerna i Oregon.
En fin fördel med att följa floden inåt landet är att man har konstant och kraftig medvind. Väldigt konstant och väldigt kraftig (titta på träden)!
Jag slutade min första amerikanska cykelsemesterdag i Hood River, en sjukt trevlig liten ort med massa mountainbikecyklister, surfare, annat löst folk och avslappnad stämning. Drack öl från Double Mountain Brewery (grymt bra öl) och sov gott.
Det var en helt fantastisk resa. Tanken gick ungefär såhär: Jag hade spenderat ett par somrar med att cykla i Europa vilket hade varit grymt fint. Nu var det dags att kliva upp ett snäpp. Jag bokade en biljett till Portland, och en biljett från San Fransisco 4 veckor efter.
Det började, såklart med kaos. Jag var ganska oerfaren vad gäller underhåll och cykelaffärer, så ett par veckor innan lämnade jag in cykeln på service på Cykloteket där den var köpt. Hämtade ut den och cyklade vidare som vanligt, men i ett äventyr ut i Hellas på min touringcykel (jag hade ingen formell mountainbike på den tiden) hade jag böjt storklingan bara en vecka innan avfärd! Jag var desperat och hade fortfarande noll koll på Stockholms cykelaffärer, så jag åkte såklart till Cykloteket. De hade inga klingor eller trippelvevpartier hemma, och vad värre var tyckte de att restan av drivlinan var så sliten att den borde bytas. Killen i kassan tyckte att jag skulle beställa från Chainreaction och så kunde de montera det.
På så vis blev jag introducerad till internetcykeldelshandeln - tack Cykloteket!
Ny drivlina kom på några dagar med expressfrakt, jag fick den monterad. Allt var redo. Tog nattens sista pendeltåg ut till Arlanda plockade isär cykeln, väntade någon timme, checkade in, och så var vi iväg!
Planen var att vända på dygnet innan flygfärden och sova en del på flyget, och det gick ganska bra, jag var lite trött och hade lite huvudvärk första förmiddagen men annars var jag redo för cykling! Ett litet aber: flygbolaget hade skickat all min packning rätt, utom cykeln, som hade hamnat i Seattle. Alltså, några extra dagar på marken i Portland, som i och för sig är en trevlig stad.
De hade sin Rose Festival, med en massa sådana här paradkärror.
Fick efter två dagar cykeln och tog en liten vända runt stan, verkligen en västkuststad, låga hus och "urban sprawl".
Willamette River rinner genom Oregon och är en biflod till Columbia River.
Nä, nu fick det räcka, nu var det dags att sätta igång: Planen var att få ett litet "best of" den amerikanska västkusten. Första steget var att följa Columbia River, vars dalgång skall vara väldigt vacker.
Och av någon andledning fick jag för mig att ta mig till Washingtonsidan av floden, vilket gav mig en start med ganska mycket transport genom utsträckta västkustliga förortslandskap, och dessutom en bropassage.
Jaja, Columbia River är en aningen större flod än Ljusnan.
Min första "No trespassing"-skylt! Tyvärr ingenting om att bli skjuten.
I och med att det är fint här så har myndigheterna bestämt sig för att säkra upp finheten och skapat "Columbia Gorge National Scenic Area". USAmerikaner är tydligen inte alltid helt glada i allt som myndigheterna gör.
OK, sjukt fint.
Hade sikte på en camping på södra sidan floden, då fick jag tillfälle att ta mig över den här väldigt fina gamla bron, som dock var lite för smal för att jag skulle våga stanna och fota från den.
På andra sidan fanns dock bara motorvägen, jag frågade en kvinna på en affär om det gick bra att cykla på den, hon visste inte men jag chansade. Vägrenen var väl tilltagen, trots det visade bilarna hänsyn och använde omkörningsfilen om den var ledig. Om man skall säga något allmänt om bilisterna där så, tja, de var väldigt trevliga, gjorde inga konstiga omkörningar. Visade sig senare att det är fullt lagligt att cykla på motorvägen utanför städerna i Oregon.
En fin fördel med att följa floden inåt landet är att man har konstant och kraftig medvind. Väldigt konstant och väldigt kraftig (titta på träden)!
Jag slutade min första amerikanska cykelsemesterdag i Hood River, en sjukt trevlig liten ort med massa mountainbikecyklister, surfare, annat löst folk och avslappnad stämning. Drack öl från Double Mountain Brewery (grymt bra öl) och sov gott.
Senast ändrad:
